Ifrån Flores tog vi en skumpig buss mot Semuc champey. Vi passerade förbi ett lummigt landskap fyllt med vegetation.
Tomamos un “shuttle” (minibus) desde Flores a Semuc champey. Nos tardó más o menos diez horas. Pasamos por un paisaje frondoso de muchas bajadas y subidas lleno de vegetación.
Llegamos a Lanquín que es una aldea bastante cerca de Semuc Champey, donde cambiamos de shuttle.
På väg upp mot utsiktsplatsen lyckades jag att gå vilse. Istället för att svänga höger och gå upp för de tydligt markerade trapporna, gick jag rakt fram och följde det som jag inbillade mig är en stig. Inom kort började det bli svårt att följa “stigen” och jag tappade bort mig. Jag resonerade som så, att om jag skulle gå rakt upp, så skulle jag slutligen åter finna stigen igen. Men eftersom att stigen endast fanns i mitt huvud så spelade det ingen roll hur mycket jag än klättrar. Bergssluttningen blir allt brantare. Det var väldigt varmt och fuktigt – det är trots allt en regnskog. Jag svettades enorma mängder och hade inget vatten med mig.
Till en början kändes det spännande att gå “off-pist”. Enda tills jag kände att jag inte skulle komma att hitta stigen. Jag stod på en liten sten och funderade över om jag skulle fortsätta klättra uppåt eller börja klättra ner igen. När jag stod där och funderade såg jag ett djur som slingrade fram och stannade en och en halv meter framför mig. Det var en orm. Ormen var lång och smal men såg inte för den sakens skull ofarlig ut. Dess skimrande regnbågsfärger signalerade att sådana som jag skulle hålla mig på avstånd. Pulsen gick upp, men jag tänkte att ingenting skulle komma att hända om jag bara stod stilla och väntade. Ormen skulle då inte kunna ha en anledning till att attackera mig och slingra iväg.
Jag passade på att försöka memorera hur ormen såg ut så att jag senare skulle kunna kolla upp vad för slags typ av orm det var. Leptophis ahetulla är dess latinska namn och på engelska kallas den för “parrot snake”.
Som ni kanske har listat ut så blev jag inte biten. Hade jag blivit det så hade det förmodligen gått bra ändå för mig eftersom att det visade sig att ormen “bara” var lite giftig. Men det visste jag inte när den uppenbarade sig för mig där, mitt inne i regnskogen.
Jag började gå neråt ifrån berget igen. När jag började närma mig floden forsade vattnet fram i hög hastighet. – Jag insåg att jag måste vara långt borta ifrån badplatsen. Jag kunde inte skymta en människa, bara det kraftfulla vattnet. När insåg jag att min inre kompass som jag trodde hade haft koll på läget, misslyckats så, blev jag osäker på vad som var väst och öst, nord och syd. Jag drabbades av en plötslig panik och började hyperventilera och upprepade mantrat “åh nej, åh nej, åh nej” samtidigt som jag började rulla fram ett mardrömsscenario. – farliga djur, en sökpatrull som letar efter mig, en förtvivlad bror och en tom mage. I en halvminut befann jag mig i detta tillstånd, Vilket kanske låter lite, men en kan tänka många tankar på en halvminut. Sedan ryckte jag upp mig, lugnade ner mig och kom på att jag ju hade en karta i mobilen. Med hjälp av den kunde jag se att jag oavsett vilket håll jag skulle ta, skulle kunna komma ner ifrån bergssluttningen och då blev jag ännu lugnare. Efter ett par timmar kom jag till slut tillbaka till badplatsen där Eric och flickorna som vi lärt känna på vandrarhemmet låg och badade.
Un resumen en castellano:
Al camino para el mirador me perdí. En lugar de subir por las escaleras indicadas a mi lado izquierdo, yo seguí todo recto por lo que yo pensé era un sendero. Pues, no era un sendero y estuve perdido por horas en la selva. Me tropecé con un serpiente venenoso (Leptophis ahetulla en latín)y entré en un estado de pánico, antes de llegar, por fin, a la orilla donde se bañaban mi hermano y unas nuevas amigos del hostal.
La cara de una persona que ha estado perdido por horas en la selva húmeda y calurosa sin agua.
The face of a person that has been lost for hours in the humid and warm rainforest without any water.
Det var läskigt att åka över den här bron eftersom att alla plankorna ligger helt lösa!
Semuc champey era un sitio muy bonito que vale la pena visitar. Sin embargo, hay que tomar en consideración que es muy turístico. El parque natural se llena rápidamente con gente, especialmente durante los fines de semana. Nosotros nos alojamos en el único hostal que está situado cerca el parque. Se llamaba “El Portal”. Todos los demás hostales están Lanquín. No te podría recomendar “El Portal”. Los dueños son descarados y tacaños y me hicieron pagar por un poco de agua caliente. Te aconsejo que compres comida antes de ir, porque lo que venden en el restaurante es muy caro. La entrada vale 50 quetzales. Todos los hostales tienen tours organizados al parque. El coste del tour incluye la visita de una cueva y “tubing” por el río. No me acuerdo cuánto vale el tour. Pero sería entre 140-170 quetzales. Nosotros sólo vistitamos Semuc Champey y lo hicimos por nuestro aire.
Semuc Champey är en väldigt vacker plats som är väl värt ett besök. Emellertid så får du ha i åtanke att det är en plats som är helt anpassad till turism. Om du är folkskygg är det bättre att åka på en veckodag om du har möjlighet eftersom att även väldigt mycket inhemsk turism besöker Semuc Champey på helgen. Vi bodde på ett vandrarhem som heter “El Portal” och som är det enda budgetalternativet som ligger nära ingången till parken. De andra vandrarhemmen ligger belägna i Lanquín som ligger en bit bort. Jag kan dessvärre inte rekommendera “El Portal”. Ägarna var riktigt fräcka och gnidna! De ville ha betalt för lite varmt vatten. Det finns finns inget kök, endast en ganska dyr restaurang. Ta med dig mat som inte behövs förberedas.
Inträdet till Semuc Champey kostar 50 quetzales. Om du väljer att gå in med en guidad tur som arrangeras av ditt vandrarhem kostar det runt 140-170 quetzales om jag inte missminner mig. Då inkluderar det även inträdet för en av grottorna som finns i närheten och “tubing” ner för floden. Vi snålade och gick in i parken på egen hand.
Las pozas de Semuc Champey forman una puente sobre el río Cahabón. Bajo este puente hay una cueva por donde pasa el río. El lugar en donde el río entra o “se sume” a la cueva es llamado Sumidero. El río sale de la cueva 300 metros más adelante.
El Sumidero es “donde el río se esconde bajo la tierra” y esto es lo que significa Semuc Champey en idioma q’eqchi.
Semuc Champeys pooler bildar en bro över floden Cahabón. Under bron finns det en grotta som floden passerar under. Platsen där floden kommer in, själva öppningen till grottan kallas för “sumidero”. På svenska vet jag inte, det är ett väldigt specifikt ord. “El sumidero” är platsen “där floden gämmer sig under jorden” och det är det som Semuc Champey betyder på mayaspråket q’eqchi.
¿Quieres saber cómo se formaron las pozas de Semuc Champey? No te preocupes, te lo voy a explicar.
Rocas grandes de piedra caliza cayeron de las montañas y crearon un puente sobre el río Cahabón. El agua de los manantiales que nacen en el cerro ha pasado sobre el puente durante cientos de años, desgastando poco a poco la roca, hasta formar las pozas.
Vill du veta hur Semuc Champeys pooler formades? Oroa dig inte, jag ska förklara för dig.
Stora kalkstenar föll ner ifrån bergen och bildade en bro över floden Cahabón. Vattnet har passerat över bron under hundratals år och bit för bit slitit på kalkstenen. Det har lett till att poolerna har kunnat formas. 
“El tubing”
¡Tacos deliciosos!
