Tillbaka till det lilla landet i Nordatlanten

Hej mina vänner, 

Som ni har väntat och längtat efter detta inlägg! Nu kommer det äntligen. För tredje gången förra året tog jag mig till det lilla landet i Nordatlanten, Island.  (Edit: Som egentligen är ett ganska stort land, större än Danmark, önskar Egill att tillägga.)

Jag åkte för att besöka mannen som är ett praktexempel på att kärt barn har många namn. Hans namn är Egill, men jag brukar kalla honom för bland annat hubbe, gubben, trädgårdsmästaren eller hunkus islandicus. 


För den kuriosa-orienterade så sjönk Titanic i Nordatlanten.

 Medan ni scrollar ner genom inlägget ska ni få lyssna på ytterligare en låt av av Ásgeir.  Jag och Egill for på dragshow.


Torkad fisk


Hubben tog mig på en dagstur ut till halvön Reykjanes

Seltún geotermalområde.


Gunnuhver

Brimketill

Reykjanesviti

Urriðafoss

Det finns ett dolt vattenfall vid namn Gljúfrabúi på södra delen av Island. Exakt position väljer jag inte att delge i nuläget. Jag och Egill var mäkta imponerade över dess trolska åsyn.

Gljúfrabúi – un tesoro escondido de Islandia

Skämt åsido så är det ganska många turister som känner till Gljúfrabúi, som ligger i närheten av det superduperkända vattenfallet Seljalandsfoss. Dock är det ytterst få som fortsätter norrut från Seljalandsfoss för att komma till en liten dold, vacker ravin. 

Jag hade det supermysigt på Island tillsammans med Egill. Förutom att njuta av storvulen natur och se på dragshow, tittade vi på Die Hard på bio och fick lite julkänsla och latade oss på soffan. 

Kommentera | Comment

Share

Årskiftet 2017 – 2018 Del II


Hej igen mina vänner, 

Hoppas att ni har fått en ny start på det nya året. 
Jag skulle vilja ta tillfälle i akt hylla och gratulera mig själv. Det var nämligen min födelsedag igår. Grattis Axel, du är fantastisk!

Med det sagt så fortsätter berättelsen om december månads upptåg. 

God förnöjelse!Nyårsafton firades tillsammans med fantastiska fröken Agnes Burman och hennes p-vän Mattias, turturduvorna Linus och Sara samt Mr. hunkus islandicus Egill Van Guðmundsson.


På nyårsdagen tog vi oss till Nordiska museet för att titta på Gustav Vasa och lära oss om svenska traditioner. 

Hubbe med en tolkning av norrsken i taket.


Vi for och tittade på bio tillsammans! Dock inte den nya Star Wars-filmen utan “The greatest showman” som var en mysig feelgood-film. 

Jag for till Kafé 44 som min kära vän Alice tipsat mig om.

Just denna dag så visar det sig att självaste Alice också befann sig på kafét! Här tillsammans med en kamrat vid namn Joel. 

Billig brunch med härlig burgare och minipannkakor. 

I Stockholm verkar coffice vara ett relativt vanligt fenomen. Kafé möter kontor. Jag gillade konceptet och kommer sätta mig här för att utföra viktigt bloggarbete och eventuellt studera då och då också.

Själaglad blir den som får brev på posten nuförtiden. Det fick jag för inte så längesedan från min underbara vän Axelia. 

Jag blev otroligt glad och rörd.

Fantastiska Hanna befann sig i Svea rikes hufvudstad och vi träffades för att hänga lite.

Uma befinner sig i Moskva på vintersemester.


PS. Om två dagar så publiceras äntligen det otroligt efterlängtade inlägget om resan till Island.

Kommentera | Comment

Share

Årskiftet 2017 – 2018 Del I


Hej mina vänner!

Jag har inte legat på latsidan här på bloggen, även om mitt idoga arbete inte varit så synbart för er läsare. Jag har arbetat med att återställa bilder till gamla inlägg. Inom en relativt snar framtid är jag nog klar. 


Medan ni bläddrar neråt för att njuta av december månads bilder kan ni njuta av lite ljuv musik av Ásgeir.
Med denna fantastiska kvinna vid namn Ellinor Fagerholm delar jag ett av de käraste minnena som jag har i livet, den turen som hon, jag och Moa gjorde upp till Trolltunga.  

Ellinor befann sig i staden och jag och hon hade bestämt träff för att hänga lite tillsammans.

Vi for till Moderna Museet som alltid är värt ett besök. 


Ellinor & Axel, anno 2017

Vi kollade på en pepparkakshustävling som är arrangerad av ArkDes, Sveriges nationella centrum för arkitektur och design.

Årets tema var “Gränslöst”.

Detta bidrag fick ett hedersomnämnande för sitt starka koncept och skarpa estetik. Dock kunde verket inte tilldelas ett pris i och med att den icke-ätbara spegeln innebar ett regelbrott.


Någon måste ha tagit inspiration av Gaudí för att tillverka huset till höger i bild.
Detta pepparkakshus hamnade på en hedersam andraplats. 
Arkitekter: Astrid Elander och Tova Björkquist
Det började nalkas jul och jag köpte hem Panettone för att få känna lite julstämning. Panettone är inte så gott tyckte varken jag eller Olof som jag bor med. Men det är juligt.

Min klasskamrat Sofias lillasyster gick i Luciatåg och jag fick äran att komma och lyssna. 

Dagen före dopparedagen träffades jag och Malin traditionsenligt på konditori Cecilia i Laholm för att berätta om vad som hänt sedan sist vi sågs. 

På julaftonen tog vi bilen ut till Hovs hallar för att promenera en runda. Det var i mitt tycke det bästa på hela julen att få komma ut i naturen lite tillsammans.

Här är vi samlade. Kort efter att julhelgen var över, for jag upp till Stockholm för att hinna studera till min tenta i emotioner och motivation. Några dagar senare dök denna gentleman som ni ser ovan i bild, upp i mitt liv och mitt hem för ett par dagars besök. Mer om detta och mycket mer i Årskiftet 2017 – 2018 Del II som kommer snart.

P.S. Även inlägget om resan till Island, i början av december är på väg.

Comments | Kommentarer

Share

Dagens tips – dagdröm!

Det är lätt att försvinna bort till Barcelona i dagdrömmen när mörkret faller över Svea rike. På bilden så är mitt första boende i staden utmarkerat (om man bortser från de två månaderna jag bodde med en galen 🐕 vid Plaça de Universitat.). Sagrada familia är ett ganska stillsamt område, sina turister till trots. Turismen är koncentrerad till kyrkan. Resten av området är lugnt. 

Ett tips är att promenera upp längs med Avenida Gaudí som startar vid Sagrada Familia, för att till slut komma till vackra Hospital de la Santa Creu i Sant Pau som är ett modernistiskt underverk få känner till. 
Det kan vara så att du inte befinner dig i Barcelona, eller ska ta dig dit inom överskådlig framtid. För just dig har jag ett annat tips. Ta dig till Barcelona eller en annan destination som väcker längtan och varma känslor till liv genom att dagdrömma. Sväva bort! Blunda och lätta ankar ⚓ och hissa seglen!

Kommentera | Comment

Share

Uno fann en komet!

Hej mina vänner,

Nu ska ni få höra om en egendomlig händelse som utspelade sig i mitt hem för exakt fjorton dagar sedan från dagens datum, när Uno fann en komet.


Uno hade varit ute på sin dagliga morgonpromenad, precis som vanligt. Jag hade satt på kaffe och väntade på att Uno skulle komma tillbaka för att göra mig sällskap till frukostbordet. Just denna dag tog det ovanligt lång tid för Uno att komma tillbaka. Men när fyrtiofem minuter så var han plöstligt tillbaka. Med sig hade han ett runt föremål som han hävdade var en komet. Jag började att ana ugglor i mossen. Det var något som inte stämde. En känsla av obehag fyllde kroppen. 

En bild som tydligt illustrerar den känsla av misstänksamhet som jag kände inför det dubiösa objektet.

Uno sa att jag inte hade något att frukta och att det kanske fanns något spännande som skulle kunna hjälpa oss att lösa gåtan med organismernas ursprung. Mitt liv gav hux flux mening och betydelse. Jag skulle bidra till vetenskapen genom att iniciera en utgrävning av denna komet. 

Jag tog fram mina verktyg, kavlade upp armarna och satte igång att gräva.

Det började att likna en främmande organisms ben!



En motbjudande rymdmänniska!

Det otäcka väsendet började att tala med Uno. Men inte med ord utan med någon slags telepatisk kommunikation. Jag betrakade de två med en blanding av förundran och bestörtning. Jag såg säkert ut som ett ufo. 

“Poff!” lät det! Sedan försvann otäckingen och syntes inte till någonstans! “Var tog den vägen?” skrek jag till Uno. Uno lugnade mig och förklarade att väsendet hade hamnat på villovägar. Hen skulle egentligen landa på Mars för att hälsa på några släktingar. Men hen hade kollat fel på kartan och styrt kosan åt helt fel håll och oväntat hamnat i Rågsved, här på jorden.  

Hela denna händelsen var en pärs må ni tro och det har tagit mig fjorton dagar att processera det som har hänt. Därav så har det också lett till att jag undanhållt denna stora historia i mitt liv som jag är fullt medveten om har ett stort nyhetsvärde för er läsare. Det kan jag bara beklaga. Jag hoppas att ni har förståelse för att detta har varit en tuff situation, inte bara för mig, men även för Uno, som var kraftigt chockad efter mötet med det okända. Ibland får man låta det ta tid innan man är redo att återge vad som har skett en.

Tack för att ni har läst detta inlägget här i dag.

God jul och styrkekramar från mig och Uno. Ta vara på varandra. 

Kommentera | Comment

Share

Fullmåneceremoni och besök i Oslo

Hej och välkommen till dagens inlägg,

I höstas deltog jag i en shamansk fullmåneceremoni i Tantolunden, i centrala Stockholm.  Det var en mysig tillställning som utmanade mitt sinne socialt. Jag förundrades över att jag tyckte att det var lite obekvämt att hålla främmande människor i handen, i ring samtidigt som vi sjöng tillsammans. Men det var också något som jag uppskattade. Tänk om vi hade kunnat mötas oftare som människor och ta varandra i hand. Då hade vi haft en bättre värld tror jag.


Jag tog nattbussen till Oslo. Jag grät när jag kom fram på morgonen. Jag hade saknat staden och Betts. 

Me and Betts 4-ever!

Berit in action.

Nedanför Ekebergparken fanns en skulptur av en av mina favoritkonstnärer – colombianska Fernando Botero!

Vy över Oslofjorden från Ekebergparken.

Jag mötte upp med underbara Lars Petter och My!

Continuará | À suivre

Kommentera | Comment

Share

Bildserie från hufvudstaden – del 3

Hej mina vänner!

Vi fortsätter med bildserien med det extremt missvisande namnet (då flertalet bilder ej är tagna i hufvudstaden.)

Men först något helt annat; Jag och min vän Hanna hade ett videosamtal för ett par veckor sedan där vi utforskade vår inre kreativitet samtidigt som vi talade om allt mellan himmel och jord. Här nedan ser ni hur det såg ut.

Detta är Hanna.

Vad är detta för soppa? Vad kan finnas i den? Vem har lagat den? Alla dessa frågor ställer ni er säkert nu. 

Svaret är att det är jag och Agnes som lagat denna utsökta soppa. Undertecknad kan även intyga att den var otroligt smakrik. 

Agnes är en vän som jag håller väldigt kär, som jag lärde känna under min tid i Barcelona. Vi tog en höstpromenad och uppdaterade varandra om vad som händer i våra liv.

Det är lite knäppt att jag bara tog mat på den maten som vi åt. Denna bild är tagen ifrån en liten tillställning hemma hos en av mina klasskamrater, vid namn Alice. Jag lagade Espinacas a la catalana (ungefär; spenat på katalanskt vis) för första gången. 

Min pappa fyllde 60 år och det firades med att jag, Sue, pappa och min bror Patrik for till spat Vann i den bohusländska skärgården.  

Moules frites

Här är dom!

Kommentera | Comment

Share