Återkomsten till Oslo 2021

Hejsan och välkomna till bloggen!
På grund av the Corona situation så har jag inte kunnat komma och hälsa på min underbara, ljuvliga och fantastiska bästis Moa sedan i februari 2020. Det är craaaaazy! Under den tiden så har Moa lyckats vara ihop med en jänta och göra slut, utan att jag ens fick träffa jäntan! Crazy! Ni fattar grejen. Lars Petter hade jag inte sett sedan i november 2019! Jag har längtat och hoppats på att kunna åka till Oslo under så lång tid. Under stora delar av juli så var Stockholmsregionen för första gången klassificerat som ett grönt område under pandemin. Men i juli jobbade jag och Moa var i Sverige. Jag planerade att istället komma i mitten av augusti. Men så runt månadsskiftet blir region Stockholm först oranget för att någon vecka därefter bli rött! Suck och stön! Men jag lyckades tidigarelägga min vaccination av min andra dos (shout out till region Uppsala som öppnade upp bokningar för hela landet med Moderna) vilket gjorde att jag kunde skita i alla former av krav på test, karantän o.s.v.! Det underlättar så otroligt mycket att vara fullvaccinerad.

Hej och välkomna hem till Moa! Jag känner mig så otroligt hemma hos henne. Kanske att jag känner mig mer hemma, hemma hos henne än hemma hos mig själv.
Moa visade mig sina favoritplatser på gravlunden för att sitta och fika. Vi hittade även ett zoo på gravlunden. Bilder från besöket på zooet kommer längre ner i inlägget.

Konstnären Edvard Munch vilar på Vår Frelsers Gravlund.
Operan
Edvard Munch har fått ett nytt museum som ska flytta in den här nya lokalen från Tøyen till hösten. Sist jag var i staden hade de bara påbörjat byggnationen, nu är det i princip klart.
Här kommer bilder från zooet på gravlunden! Det var en häftig upplevelse att få komma de vilda djuren så nära. Och det var fantastiskt att se att djuren kunde få röra sig helt fritt på gravlunden. Jag är långt ifrån ett fan av zoon och är mycket tveksam till om jag någonsin skulle besöka ett zoo igen på grund av etiska skäl. Men detta måste jag säga är ett starkt undantag! Detta zoo kan jag definitivt tänka mig att besöka igen!
Bakom det gamla biblioteket fann vi några av djuren från zooet! My var otroligt imponerad av den här alpingeten. Han var också lite rädd. Men vem kan klandra henne? Det var en stor get hon fick syn på!
Den här kaninen var otroligt tam och gillade att gosa.
En bläckfisk som hade tagit sig upp på land såg vi också.
Här är ett porträtt av Moa Mikaela Hedman som jag har målat.
Här kan ni jämföra och se hur otroligt träffsäkert porträttet blev.
Vi var iväg och badade bastu vid två tillfällen. Det var helt ljuvligt! Det är ett hett tips! Kolla upp Oslo badstuforening om du är i stan. De har flera olika badstugor att välja mellan.
Vi maxade njutningen under sommarens sista dagar! En dag for vi även ut till Bygdøy och badade vid Huk. Det kändes verkligen som sommarens sista sommardag.
Vi testade på att paddla SUP eller SIP som jag kallar det för.
Maggan <3
De har fina donuts på Coop Prix
Deichmanske har flyttat in i sina nya fräscha lokaler på Bjørvika
Godt spørsmål! Nei takk, er hva jeg sier om det.
Madame Medusa och Bianca.
Lars Petter! Det var så fint att se honom efter att det har passerat så j**la lång tid sedan sist vi sågs. Och det låter som en klyscha, men det kändes verkligen som att det var i förrgår som vi sist sågs, när vi äntligen återsågs. Mysigt värre. Och denna gången kommer det inte att ta så lång tid tills nästa gång som vi ses på nytt.
Moa jobbar och står i.
På Sorgenfri hade de en utställning som väcker frågor. Vem vill de skjuta? Varför? Varför ligger pengarna på golvet? Hur gangstrig kan man vara?
Det var fint att få träffa Ioannis igen! Han är en gulleplutt.
Det blev en del härligt parkhäng!
Kongen Marina är ett av de mysigaste ställen som man kan besöka i Oslo enligt min mening. Nu när högsäsongen också är över, var det också inte lika crowdy som det kan vara.
Varning för falskhet! – Kakaon var sisådär, något som man på intet sätt kan skönja i den här bilden. Men tack vare Moas falskspel blev det en fin bild.
Vi tog en fika på Dapper som var ett supermysigt hak! Hade jag bott i Oslo hade detta garanterat varit ett av mina favorithak
Jag och Mosen mötte upp med Ioannis igen
Den 27 augusti 2021 sjöng Axel Philip Lilja låten Optimist av Jahn Teigen på London bar i Oslo. Uppträdandet blev en succé och förevigades i denna video.
Nu var det slut på detta inlägget. Jag hoppas på att kunna komma tillbaka till Oslo redan i oktober igen.

Kommentera | Comment

Sommarbilder 2021

Hej och välkomna till bloggen! Vad kul att just DU har hittat hit. Idag ska du få njuta av lite sommarbilder. Håll till godo!

Denna första sommarbilden är tagen innan Olof och Annie reste till Lesbos.
Sanna, Tora, Sally och Axel Philip
Axel Philip Lilja (tidigare Axel Filip Lilja)
Sanna var otrrrrroligt glad denna kväll. Det kan man förstå. Här hade hon äntligen kommit in på stället och fått en drink i sin hand efter att ha väntat i typ 2.5 timmes kö.
Jag hade också väntat lika länge i kön som Sanna (vi väntade tillsammans). Men det var det värt, när man fick se denna böna!
En lördagseftermiddag tog jag mig till Kanaanbadet för att hänga lite med Siri.
Egill var på kortvisit tidigare i sommar innan han skulle fara vidare till Skövde där en ny baby hade ploppats ut.
Sofia och Stina
Erica, som talar i telefon.
Under en veckas tid jobbade jag på distans från Våxtorp. Då for vi till Norrvikens trädgårdar, som förändras mycket numera från år till år.
Jag och pappsen badade vid Hovs hallar. Jag dök från hög höjd!
Jag, Amy, mamma och Patrik tog oss till Vemmentorpasjön för att ta ett bad. Man kan finna bland annat brax, abborre, gädda och mört i sjön som är 8 meter djup.
Här kommer två bilder från ett kvällsdopp som jag och Henrik gjorde en sommarkväll vid Brunnsviken.
Jag har varit hemma hos Sanna som bjöd på mat och spännande historier ifrån poddvärlden.
Jag var och hälsade på Eric och Lovisa tidigare i somras. Då kom även Jennie Hugosson plötsligt på besök!
Pingvinerna i Slottsparken.
Skål för oss! Även Lovisas kompis Johan hade tagit sig till Göteborg! En rejäl hälsa-på-vecka blev det!
Jag och Eric Gustav i botaniska trädgården. <3

Kommentera | Comment

Jerash och Warszawa

Hej och välkomna tillbaka till Jordanien och min blogg!

Jag tog mig till Jerash som ligger 45 kilometer norr om Amman. Jerash är känt för att vara hemmet till en av de bäst bevarade romerska städerna och arkeologiska utgrävningar har visat att Jerash var befolkat redan på bronsåldern.

Adrians båge
Hippodromen – hästkapplöpningsbanan
Den ovala plazan
Artemis tempel – Artemis var stadens skyddspatron
Jag tror knappt att jag har smakat en godare hummus än denna. Den var otroligt krämig!
Här är en bild på ägaren av hotellet. Han var fantastisk. När jag hade orealistiska förväntningar på vad jag skulle hinna med att se under min korta vistelse i landet tog han ner mig på jorden och beskrev mycket tydligt och bestämt vad jag skulle hinna med under mina dagar i landet. Jag uppskattar någon som kan ta kommando på det sättet som han gjorde. En stor eloge till honom!
Free the nipple
Här har vi Olga. Nu har vi tagit oss till Warszawa och befinner oss i närheten av Kulturpalatset.
Här har vi Kulturpalatset.
Jag var alltför trött för att traska runt i Warszawa, efter en lång flygresa, så jag hittade inte på så mycket i staden innan jag for hem till Svea rike.

Kommentera | Comment

Petra

Petra är Jordaniens stora dragplåster för att locka till sig turism. Just i dessa coronatider så var det inte lika enkelt som det brukar vara att ta sig till den antika staden. Alla turistbussar var inställda till följd av den låga efterfrågan och de kollektiva färdmedel som fanns, avgick inte heller med samma frekvens, som vanligt. När jag kom till busstationen runt 6-tiden så fanns där ingen buss i sikte. Jag blev informerad om att nästa buss troligen skulle avgå först om flera timmar. Då beslutade jag mig för att ta en delad taxi söderut för att sedan enklare kunna ta mig därifrån till Petra. Jag kommer för alltid att minnas den mannen som jag delade baksätet av taxin med. Han var så otroligt vacker! Jag brukar sällan fästa vikt vid detaljer i andra människors utseende, men hans glittrande ögon och stora, långa ögonfransar var helt magiska! Han tog så väl hand om mig där i baksätet av taxin. När vi stannade till för en lite paus, köpte han mat åt en hemlös hund och bjöd på kakor till oss andra medresenärer i taxin. Vi småpratade om lite allt möjligt, religion bland annat. Vid några tillfällen kunde jag inte slita blicken från honom, han var så vacker. Jag tror att han förstod att jag tyckte det med…

Nogsnackat om min trånarsjuka! När jag väl var framme i Ma’an så skulle jag ta en buss därirfrån till Petra. Men efter att ha väntat i runt 1,5 timme, fick jag nog och tog en taxi den sista sträckan. Så till slut var jag framme!

Man tror att områdena kring Petra har varit bebodda sedan 6000-talet f.Kr. och att nabatéerna (som var ett arabiskt folk) kan ha bosatt sig i Petra, i det som senare skulle bli deras huvudstad, så tidigt som på 300-talet f.Kr. Under 500 års tid byggde nabatéerna upp det som skulle bli Petra. Petra förlorade sin betydelse på 100-talet efter att handelsvägarna ändrade sig till att gå över Palmyra och Röda havet i stället för genom Petra. Petra blev senare en del av romarriket och på 600-talet blev den en del av Bysantinska riket. Många byggnader blev då till kyrkor. I takt med att stadens livsnerv, den södra sidenvägen, ersattes med fartygstrafik så tappade staden alltmer sitt berättigande. Efter att ha varit drabbat av jordbävningar övergavs staden och föll under 1200–1300-talet i glömska.

Petra blev känd i västvärlden först 1812, då den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.
Där fanns inte mycket att äta av för denna stackars get.
Al-Siq – den smala passagen som leder in till Petra. På sina smalaste ställen bara 3 m bred!
Skattkammaren (Khazne al-Firaun) är den mest kända och emblematiska byggnaden i Petra och den första byggnaden man ser när man kommer ut från Al-Siq.
Skattkammaren är cirka 40 meter hög och 28 meter bred och uthuggen i flera våningar.
Jag hade inte förstått att Petra skulle vara ett så utsträckt områden. Man fick promenera en hel del. Om ni besöker staden under sommaren gäller det att ta med sig otroliga mängder med vatten!
Klostret – Ad-Deir. Byggnaden är strax över 40 meter hög, vilket gör den till den den högsta byggnaden i området. Byggnaden ligger en bit ifrån de centrala delarna av Petra och det är en liten hajk att ta sig dit – trappan är 816 steg upp i bergen. Men det är väl värt den extra tiden och mödan att ta sig dit!
Klostret är den näst mest besökta byggnaden i Petra.
På flera olika ställen inne på området sålde lokalbor både det ena och det andra. Det var sorgligt att se hur desperata de var att försöka samla ihop lite slantar. Livet hade blivit oerhört mycket tuffare nu när landet har så lite turism.
Skattkammaren igen.

Även hemfärden från Petra skulle visa sig bli klurig. Där gick inte längre några bussar alls till Amman efter klockan typ 16. Jag funderade en del på hur jag skulle lösa situationen och kom till slut fram till att jag i första hand skulle försöka lifta med någon tillbaka till Amman. Skulle jag inte få någon på kroken, skulle jag checka in på ett vandrarhem och ta första bästa buss dagen därpå. Efter att ha försök att charmera diverse personer i cirka 1.5 timmes tid, lyckades jag äntligen få napp. Jag fick åka med en något äldre kvinna vid namn Agnieszka, som arbetade på den polska ambassaden i Amman, och hennes dotter Olga! Det var väldigt mysigt. Vi samtalade och lyssnade på svensk musik tillsammans från en bluetooth-högtalare. Då och då satt vi också och spejade ut över det karga rödfärgade landskapet medan solen höll på att gå ner. Det skulle visa sig efter att vi hade samtalat en stund, att vi skulle ta samma flyg till Warszawa. Så när jag ett par dagar senare skulle till flygplatsen fick jag skjuts och sällskap av Agnieszka och Olga. Väl framme i Warszawa fick jag sedan övernatta en natt hos en kompis till Olga, innan jag tog mitt flyg mot Stockholm. Så otroligt snälla och hjälpsamma dessa två människor var!

Nu är dagens inlägg slut. Titta in imorgon igen! Ajöken!

Kommentera | Comment

Ankomst till Jordanien

Hej och välkomna tillbaka till bloggen!
Nu befinner vi oss i Amman, Jordanien. På flygplatsen så fick jag skaffa visum och göra ytterligare ett pcr-test utöver det som jag redan hade gjort redan innan ankomst på Cypern. Jag hade glömt bort att det kan vara lite krångligare att resa utanför Europa, särskilt i dessa coronatider och särskilt med tanke på att jag inte var fullvaccinerad. Men allt gick bra. Jag skaffade även ett så kallat Jordan Pass. Något som jag rekommenderar. Om man köper ett sådant så behöver man inte betala för sitt visum. Det räcker med att man ska besöka Petra en dag, så lönar det sig att skaffa ett Jordan Pass. Jordan pass ger sedan inträde till flera andra sevärdheter. Jag besökte två stycken i Amman där jag använde mitt Jordan Pass och jag kunde också använda det när jag reste till Jerash, som ligger en liten bort norrut. Ett tips från coachen.

När jag anlände på kvällen till downtown Amman blev jag helt överväldigad. Det var massor av trafik, människor överallt och starka dofter från basarerna i gränderna. Det tog ett tag innan jag fann mitt hotell som låg lite undangömt, med ingång inne från en av basarerna.
Detta är en teater med 6000 platser som byggdes under Romartiden när staden kallades för Philadelphia.
Amman Citadell
Herkules tempel
Det var fredag och vilodag. Något som gjorde att det inte gick några bussar den dagen. Men jag fick ett bra erbjudande om att ta taxi ut till Döda havet som jag hade svårt att tacka nej till (efter kraftig nedprutning så klart)
Här har vi min taxichaufför som berättade om hur livet som gay tedde sig i Jordanien. Han tyckte det fungerade bra att vara bögis i Jordanien.
Jag frågade min taxichaufför hur det kom sig att där nästan inte fanns något folk vid Döda havet. Efter att ha kommit ur bilen och fått känna på solen och dess temperatur på 44 grader Celsius började förstå varför. Efter att ha badat det otroligt varma vattnet, som inte svalkade alls, blev det ännu tydligare för mig varför folk inte var här.
Leran är så mjuk och fin och gör huden så glad. Det salta vattnet gör dock huden mindre glad och det gäller att skölja av sig i sötvatten efter att man har kommit upp.
King Abdullah I Moské
Moskén rymmer upp till 3000 bedjandes personer.
Amman har en härlig vibe.

Kommentera | Comment

Cypern

Hej och välkomna tillbaka till bloggen!
Nu har vi tagit oss till Larnaca, Cypern. Skälet till att jag ville resa till Cypern var enkelt. Det var den nation i Europa som jag ännu inte hade besökt, tillsammans med Turkiet (om man nu räknar Turkiet som en del av Europa, det verkar det ju råda en del olika meningar om). Jag hade inte så stora förväntningar på min vistelse utan ville förutsättningslöst se vad ön hade att erbjuda. Härligt sol och badliv, men inte så mycket mer skulle det visa sig. Men samtidigt så behöver man nog hyra en bil och verkligen åka runt ön för att se dess fulla potential.

Direkt när jag landade tog jag mig till en klinik för att ta ett pcr-test som jag skulle behöva för att kunna resa in i Jordanien. Efter det så kom jag till mitt vandrarhem där jag blev varmt välkomnad av ägaren och hans medarbetare. Det är lite synd att jag tog någon bild från vandrarhemmet, för det var väldigt mysigt och idylliskt. De hade en vacker innergård, där alla satt och hängde tillsammans. Det rådde lite av communitykänsla på vandrarhemmet och under de kommande dagarna hängde vi en hel del tillsammans. Vi satt och snackade, åt mat tillsammans, badade tillsammans och gick ut och tog en öl.

Men redan första dagen så skedde något dramatiskt! Klockan var lite över sju på kvällen och jag höll på att packa om min ryggsäck, när jag upptäckte att mitt pass var borta! Jag sprang till kliniken där jag hade tagit mitt pcr-test, där jag hade använt passet sist. Men det var för sent, de hade stängt för dagen en halvtimme innan jag kom fram. Jag funderade på om jag kanske hade tappat det eller om jag eventuellt hade blivit bestulen på passet när jag var på stranden. De borde ha kontaktat mig från kliniken om de hade hittat det tänkte jag, i och med att de både hade min e-postadress och telefonnummer tänkte jag. Jag började redan gå igenom hur jag skulle hantera ett borttappat pass, både emotionellt och rent praktiskt. Jag hade varit tvungen att ställa in resan till Jordanien och resa hem med mitt nationella id-kort istället (tacka gud för att jag ändå hade tänkt på att även resa med det nationella id-kortet, i händelse av just detta, att jag skulle tappa bort passet). Jag försökte också förlika mig emotionellt med att mitt pass med mina kära stämplar och viseringar eventuellt var borta… för alltid! Men… så tog jag mig till polisstationen. Till en början vägrade polismannen släppa in mig, då jag hade glömt ta med mig ansiktsmask. Men efter att jag hade visat upp mitt covidbevis var han villig att släppa in mig. Men innan hade lust att hjälpa mig, ville han snacka vidare lite i telefon (i typ 10 min!), i något som lät som ett rekreationssamtal och således inte ett arbetsrelaterat sådant. “Du hade blivit av med ditt pass ja?” sa han med släpig och uttråkad stämma. “Ja!” sa jag. “Vilken nationalitet?” frågade han varpå jag svarade “Sverige”. “Oh, Sverige!” utropade han förnöjsamt och plockade fram mitt pass som låg i ett litet kuvert i en låda. Jag gjorde korstecknet, började sjunga hallelujah och dansade. Hur många ska jag lyckas ha sådan här tur, kan man undra. Oerhört lättad och glad blev jag. Slutet gott, allting gott.

Nu ska ni få se lite bilder.

Sankt Lazarus kyrka
Larnaca slott från medeltiden
Jag kände en så otrolig lycka när jag tog mitt första dopp i det varma vattnet. Medelhavet är fantastiskt.
Här är vi ett gäng från vandrarhemmet som koser oss tillsammans.
Jag mötte upp med en man som tog mig på en nattlig tour runt Larnacas omgivningar.
Här är han. Jag minns inte hans namn. Gregorius kanske. Jag föredrar att kalla honom för Greggan.
Jag tog mig till huvudstaden Nicosia. Tyvärr så glömde jag att ta med mig nationellt id-kort eller pass, så jag kunde inte ta mig till den norra delen av staden som tillhör Nordcypern. Vill du läsa mer om konflikten mellan norra och södra Cypern kan du göra en internetsökning med sökordet Cypernfrågan.
Här är vi ett gäng från vandrarhemmet som hängde tillsammans!
Från Paphos tog jag sedan flyget till Amman, Jordanien.

Kommentera | Comment

Wien 2021

Hej och välkomna tillbaka till min blogg!

Framöver så kommer ni att kunna se framemot en del inlägg från den resan som gjorde till Cypern och Jordanien. Men först kommer ett inlägg med bilder från Wien, där jag hade en övernattning, innan jag flög vidare till Cypern. Wien är långt ifrån min favoritstad i Europa. Den hamnar snarare ganska långt ner på min lista av städer som jag tycker om i Europa. Men denna gången så blev jag faktiskt överraskad och hade en angenäm vistelse i staden.

Detta är vad jag skrev i ett blogginlägg från 2015 om fjärilshuset. Jag skulle vilja säga att detta är ett bevis på att människor kan ändra sig. Jag blev förvånad över att jag hade uttryckt mig på detta viset när jag gick tillbaka och läste inlägget. År 2021 hade jag utvecklats till en människa som tyckte om fjärilshuset. Det inger hopp. Det finns rum för att utvecklas och förändras som människa.

Vill du läsa inlägget om Wien från 2015 i sin helhet? Då kan du trycka här
Det var inte så dumt att få hänga lite med de här krabaterna.
Lite gatukonst
Jag besökte det fina kommunala bostadshuset som är formgivet av Hundertwasser. Huset består av 50 olika lägenheter i olika storlekar, från 36 till 150 kvadratmeter.
I Kunst Haus Wien kan man få se mer av Hundertwassers konst.
Bara att få promenera runt i huset var en härlig upplevelse i sig. Golven är ofta medvetet ojämna och mjukt vågformade. Huset är dekorerat med mycket växtlighet och starka färger.
På 70-talet byggde konstnären Lipburger detta bollformade hus. Huset uppfyllde inte myndigheternas krav på en bostad och förbjöd det. Efter att ha stridit mot myndigheterna i flera års tid flyttade Lipburget huset till Wien och satte upp ett taggtrådsstaket runt bostaden. Han förklarade sedan områden som en självständig stat vid namn die Republik Kugelmugel. I staten fanns bara en enda adress “2, Antifaschismusplatz” (Antifascismplatsen 2). Republiken har runt 600 medborgare. Men på grund av platsbrist lever de alla utanför republiken. Lipburger vägrade under period att betala skatt till Österrike och tryckte sina egna frimärken. Han var nära att få fängelsestraff på grund av sitt obstinata beteende. Efter att han gick bort 2015 övertog hans son Nikolaus Lipburger presidentposten.
Jag besökte Pratern och insöp den goda stämningen. I bild ser ni Wiener Riesenrad som är namnet på pariserhjulet. Pariserhjulet var med i Bondfilmen Iskallt uppdrag (The Living Daylights) från 1987 med Timothy Dalton.
Wirtschaftuniversität där man får lära sig om ekonomi.
Här är en annan byggnad som är formgiven av Hundertwasser. Det är en fjärrvärmestation som är känd för sin lekfulla design och sitt torn med gyllene sfär.
Jag tog mig tillbaka till slottsparken vid Schönbrunn, som jag har besökt flera gånger tidigare.
Jag tog mig in i labyrintparken illegalt. Jag kände mig som en flykting i ett främmande land.
Tack och bock för uppmärksamheten! I nästa inlägg så kommer vi att ha förflyttat oss till semesterparadiset Cypern, som också kallas för hatets ö. Det ni! Det vill ni inte missa! På återseende.

Kommentera | Comment

Rejvparty

Erica föreslog att vi skulle gå på rejv tillsammans. Av ett eller annat skäl som jag inte minns nu så var jag väldigt sliten den tilltänkta dagen för att gå på rejvet. Jag ställde först in. Men sen skärpte jag till mig. Vad skulle alternativet vara? Att ruttna bort i sin lägenhet denna lördag? Jag betackar mig! Jag tog en välbehövlig p-nap och meddelade sedan att jag var redo för ett nattligt äventyr.

Festen var i Snösätra, i närheten av Rågsved där jag tidigare bodde.
Stina hakade på festen!
Stämningsbild 1
Stämningsbild 2
Stina och Erica a.k.a. Jesse och Vicky.
Russia anno 2001
Frestad?
Stina gick till attack!

Kommentera | Comment

Hanna fra Bergen

Jag är nere i Skåne och Halland och hälsar på familjen. Turligt nog så gjorde Hanna fra Bergen detsamma denna veckan! Så då bestämde vi oss för att mötas upp i Båstad för att hänga lite.

Vi snicksnackade, badade, tog en öl och stötte på en vaccinskeptiker. Axels disciplin prövades och Hanna fra Bergen fick inte röka där hon ville.
Hanna fra Bergen tycker mycket om blommor.
Det var så mysigt att få ta ett nattadopp tillsammans! <3

Kommentera | Comment

Opa opa! Part 3.

Hejsan och välkomna tillbaka till Grekland!

Grekland är ett mycket bra matland!
Beklagar den suddiga bilden! Valde att ta med den ändå för att illustrera den trivsel som infann sig när jag, Chet och hans kamrater avnjöt en måltid tillsammans. Men ska jag vara ärlig så var jag lite skeptisk mot hans hankompis. Han fällde några kommentarer som gav indikationer på homofobi. Sedan tyckte han om Trumpen, och det gör ju inte jag. Men det gick bra att äta lite mat tillsammans ändå.
Jag var på ett litet konstmuseum där jag fick se denna staty.
De har goda bakverk i Grekland. Denna var en av mina favoriter. Den är fylld med en mandelkräm.
Jag tog mig in till agoran. Agora var under antiken centrum för stadens politiska, sociala och kulturella liv. För hemliga detaljer om besöket, var god skicka mig ett mail på mail@axellilja.se
Kleroterion – Denna mackapär användes för att slumpa vilka som skulle få olika maktpositioner när demokratin var i sin linda, i antika Grekland.
Nämen hallå! Nu har vi förflyttat oss till en plats som heter Meteora. Meteora är ett klosterkomplex där klostren är placerade högt uppe på branta klippformationer av sandsten, 400 meter ovanför en dal. Personen på bilden, som skamlöst tallar på mig, heter Lucian. Han är en gullig bögis som jag råkade stöta på när jag funderade på om jag skulle hyra en moped, för att ta mig runt mellan klostren. Han frågade lite skämtsamt om vi skulle ta och hyra en moped tillsammans. Självfallet! – svarade jag. Resten är historia. <3
Min fnaskiga look var inte uppskattad av alla. En gammal nunna glodde illasinnat på mig. Kanske hon som borde åka till helvetet efter att ha glottat på ett så oförskämt sätt??
Beauty boy
Det var lite gullig flity flirty stämning mellan oss. De fulla byxorna fick vi köpa för en slant på ett av vandrarhemmen då de trilskas med att man inte får visa sina vackra långa ben.
Jag åkte sedan tillbaka till Thessaloniki, där min resa startade. Den sista dagen i Grekland, som spenderades här, var inte den bästa. Jag väntade i timmar på att få komma på en buss ut till stranden. Bussen kom aldrig.
De hade en konstmuseum i alla fall. Museet var helt ok. Varken mer eller mindre.
Thessalonikis berömda landmärke – det vita tornet.

Tack Grekland för en løvely semester! Tack coronavirus för att du börjar ge med dig. Tack till att jag har ytterligare semester i augusti.

Kommentera | Comment