Publié le

Nåttarö

Hej och välkomna tillbaka!

Tidigare i somras så var vi ett gäng från frontallobskollapsen som tog oss till skärgården för att chilla, bada och umgås.

Alice och Stina var med.
Axel och Olivia var med.
Båtturen ut till Nåttarö gick från Nynäshamn.
Det var en rolig båtfärd.
Det var så härligt att få komma ut lite i naturen och få gå på upptäcktsfärd runt ön.
“Le mina barn” sa Olivia.
Vi badade och bastade.
Alice mami har ett eget litet ställe på ön och bjöd in oss på lite bubbel. Mami är den som tar bilden.
De här små krabaterna var nästan som tama. Vi kunde komma väldigt nära.
Some grillin’
Jag hittade Karl Johan i skogen. De andra var mycket, mycket skeptiska och betvivlade mina svampkunskaper. Något förnärmad ska jag erkänna att jag blev.
Här har ni vår stuga för aftonen – Ankaret. Ni ser även en karl som “har ting på stell” som man säger på norska…
Nästkommande dag tog vi oss vidare mot den andra delen av ön och dess stora sandstrand.
Vår utflykt avslutades med ett besök i den kända Drottninggrottan! Den har fått sitt namn efter drottning Maria Eleonora (1599-1655), som sägs ha sökt skydd i grottan när hon utom sig av sorg efter sin make Gustav II Adolfs död, försökte lämna landet på sin flykt undan hovet och regeringen!

Kommentera | Comment

Publié le

Oslo Pride 2019

Jag tog mig direkt från Barcelona till Oslo och den stora högtiden som firades i staden – Pride. Just Oslo Pride har en särskild plats i mitt hjärta. Det är folkligt på ett helt underbart välkomnande sätt. Sedan så var det under Oslo Pride som jag för första gången, för ett par år sedan var med och gick själv i paraden. Många goda minnen har det blivit under de åren som jag har deltagit. Minus det året jag fick reda på att jag hade hiv, när jag testade mig i Prideparken hehe. Så kan det också gå i livet. Bevisligen. Nog om det.

Jag är så glad över att Moa hänger med de här två helt fantastiska personerna i Oslo. <3
Bästa pridegänget.
Lycka är att få dansa till Optimist och Fångad av en stormvind med Betts.
Jag fick äntligen träffa Moas gamla flamma Sara som var jättegullig. Hennes kompis var snäll hon också.
Moa och boyzen. <3
En härlig prideböna!
Queera konstnärer ställde ut sina verk under veckan.
Fest och glädje.
Det brukar alltid bli känslosamt när man ser hur mycket folk som har samlat för att visa sitt stöd, så även denna gång. :’)
I need love CPR!

Kommentera | Comment

Publié le

Påminnelse från Bulgarien

Hej mina vänner,

Jag har tidigare gett tips här på bloggen om att ni borde skicka mer vykort. Nu ger jag er en påminnelse. Ett vykort kan nämligen skänka både glädje, lycka och välbehag. Så glöm inte att skicka ett vykort till den du håller kär på din nästa semesterresa.

Kommentera | Comment

Publié le

Mer från Gibraltar

Nu kommer de sista bilderna från Gibraltar!

The rock är magnifik.
Vi tog oss in till city med dubbeldäckare.
Vi åt en ljuvligt god engelsk frukost!
Manelis var nöjd.
Vi tog oss upp till naturreservatet uppe på klippan.
Ifrån klippan hade vi utsikt ner till flygplatsen. Vägen in och ut ifrån Gibraltar går tvärs över flygplatsens landningsbana. Det leder till långa bilköer, då all trafik är tvungen att stå stilla så fort som ett plan ska lyfta eller landa.
Trafiken var, tro det eller ej, väldigt tung uppe på klippan. De flesta turisterna valde att ta en taxi upp. Det uppmuntras det också till av turistinformationen. “Se klippan med taxi, på det klassiska sättet” typ. De borde följa med i sin tid och styra om. För djuren och naturens skull. Sedan blir det en mer anegnäm att besöka den vackra naturen utan avgaser och bullrande trafik.
De gulliga aporna förtjänar att bli behandlade bättre än vad de gör nu. Bort med avgaser, bort med matande och petande turister.
Två föräldrar med sin baby.
Saint Michael’s Cave
Enligt en legend finns det en underjordisk tunnel i den här grottan som går under havet, hela vägen till Afrika. Det sägs att aporna kom den vägen och bosatte sig på klippan.
Vidrigt.
Pillefjong
Kitsch nere i Gibraltar downtown.
Här ser jag ganska så avslappnad ut, men i själva verket så är jag ganska stressad. Trafikstockningen var ett faktum och vi hade bråttom till flygplatsen för att lämna tillbaka hyrbilen och fånga vårt flyg. Men vi hann. Som vanligt, så gick det vägen även denna gång. Det ät ytterst sällan det inte gör det, mina små marginaler till trots.

Kommentera | Comment

Publié le

Caños de Meca, Tarifa & Gibraltar

Hej och välkomna tillbaka till bloggis. Ni ska känna er hjärtligt välkomna. Vi befinner oss i dag fortfarande i södra Spanien. Följ med!

Det blev en dag på stranden, på Caños de Meca.
Stranden är populär bland surfare.
Fiskmåsen sörplade vatten denna varma sommardag.
Nu är vi i Tarifa som även det är ett populärt tillhåll för surfare. Tarifa är den sydligaste punkten på kontinenten Europa.
Nu kommer vi till det som var resans höjdpunkt för mig! – Gibraltar. Det var en lustig, men angenäm känsla att få äta lite engelsk frukost vid Medelhavet och se folk hänga på engelska pubar.
En klassisk turistbild framför den röda teleonkiosken var ett absolut måste!
Trots att denna skylt stod tydligt uppställd framför ingången till den gamla delen av Gibraltar, såg jag flertalet turster och guider mata aporna.
Gibraltar är en pärla.
Vy mot Spanien.
Denna katten hade en riktigt otäck blick.
El peñón | The rock

Det kommer mer bilder från Gibraltar i nästa inlägg! Håll ut!

Kommentera | Comment

Publié le

Jerez, Cádiz & Vejer

Hejsan alla mina kära läsare!

Nu ska vi färdas tillbaka till juni månad då jag var på semester. Jag och min vän Manel reste söderut från Barcelona och landade i Andalusien!

Jag och Manel tog oss ner till lite varmare breddgrader.
Vårt första stopp blev Jerez som vi vandrade runt i lite under ett par timmars tid. Allt var frid och fröjd och vi hade inte börjat irritera oss på varandra. Manel är en väldigt laidback kille. Om man ska använda en mer nedsättande term kan man kalla honom för maskig. Hans maskighet krockade något med min otålighet senare under resan. Men mer om det längre fram…

Jerez är mest känd för sina sherryviner. Det kända vinet Tío Pepe produceras bland annat här.
Det var kul att se att man firar El orgullo – Pride, även i lite mindre orter i Spanien.
Nu har vi kommit till Cádiz som var Manels absoluta höjdpunkt under resan. Min höjdpunkt kommer i ett senare inlägg… Menjag tyckte också mycket om Cádiz. Det är en stad som i mångt pch mycket liknar en latinamerikansk kolonialstad. Det kändes som att jag lika gärna skulle kunna befinna mig i Guatemala eller Nicaragua. Strandpromenaden i sin tur, i kombination med stadens ståtliga katedral, fick mig att känna att jag var tillbaka i La Habana.
Cádiz är en av världens äldsta sjöstäder och grundlades av fenicierna redan omrking år 1100 f.kr.

Cádiz tros vara den äldsta staden i Europa som har varit bebodd oavbrutet!

Flera av scenerna till bondrullen “Die another day” som är tänkt att utspela sig i Havanna, spelades i själva verket in här i Cádiz!
På den här bilden var vi glada och lyckliga. Men det kurrade i magen.
Pepsi light är den bästa drycken om du vill kunna njuta av något gott och samtidigt vara lika smal som jag.
Vi tog oss vidare mot en liten pittoresk by vid namn Vejer. Det var en mycket älskvärd by. Men inte till den milda grad som Manel ansåg att den var det. Efter att vi hade spenderat mer än nog med tid i byn ville Manel fortsätta flacka runt i Vejers gränder. Trots att jag var tydlig med att framföra att det det var dags att gå, kunde Manels upptäcktslusta inte släckas. “Åh den gatan ser spännande ut! Kanske finns det något intressant där borta?”. Jag fick vänta, vänta och vänta på masken. När jag kände att jad hade fått nog och skulle gå raka vägen mot bilen visslade han på mig för att väcka min uppmärksamhet så att jag skulle vända mig om och fråga vad han ville. Men jag roterade inte en tum för att se vad han ville. Jag gick rakt framåt. Jag fick vänta vid bilen, jag vet inte hur lång tid.. Manel hade gått på jakt efter tandkräm. Ni kan ana hur irriterad och frustrerad jag var…
Här hade Manel kunnat tänka sig att bosätta sig.
Manelis
Sådana här vackra innergårdar fyllda med blommor finns tydligen lite varstans i Andalusien.

Kommentera | Comment

Publié le

Barcelona – El retorno 2019

Hej och välkomna tillbaka till bloggen!

Nu har vi tagit oss söderut till Barcelona. Barcelona var en plats som jag drömde mig bort till under de nätterna uppe i Lofoten som det regnade in i tältet.

Även om jag har varit tillbaka flertalet gånger till Barcelona sedan jag flyttade därifrån 201, så har jag sällan återbesökt området runt Sagrada Familia. Så det var fint att få göra det nu. Under min första tid i staden bodde jag nämligen i området. Senare flyttade jag till Clot för att bo med Moa, som inte är långt därifrån.
Raval är fyllt med vacker gatukonst.
Utställningarna på Arts Santa Mònica brukar vara bra. Men det var de inte denna gången tyvärr.
Lisa som är en vän ifrån Barcelonatiden var på besök i staden samtidigt. Så vi möttes upp och hängde litta.
Lisa var i Barna tillsammans med ett salsagäng. I mitten ser ni underbara Amanda, Moas syster. Hon har numera bott runt 5 år i staden!
Det var en fröjd att få se henne igen!
Henne p-vän Esteve
De är ett riktigt pluttigt par.
Jag träffade Kaaru som jag hade en liten crush på när jag bodde där. Jag hade helt glömt bort hur vi faktiskt möttes första gången och hur magiskt det var. Kaaru påminde mig om det genom att lägga upp den här bilden och texten nedan:

“Axel me encontró en la calle una madrugada de 2013 en pleno duelo y me invitó a desayunar.

Nos hemos visto contadas veces y en realidad no nos conocemos demasiado, pero se intuye su alma.

La pasada semana me dijo que estaría unos días en Barcelona y que si quería tomar una cerveza.

Y así fue, después de unos 4 años sin vernos, pero sin dejar de seguirnos por redes, nos reencontramos.

Un abrazo grande y disfruta del Pride de Oslo <3″

“Axel träffade mig på gatan en tidig morgon 2013 när jag befann på en plats med mycket smärta och han bjöd in mig till sig, för att äta frukost.

Vi har setts några få gånger och om man ska vara ärlig så känner vi inte varandra så väl, men det är lätt att märka att han är en god själ.

Förra veckan berättade han att han skulle vara några dagar i Barcelona och frågade ifall jag ville ta en öl.

Och så blev det, efter 4 år utan att ha sett varandra, men utan att ha slutat att följa varandra via sociala medier, så möttes vi på nytt.

En stor kram och njut av Oslo Pride <3″
En annan gammal fling som jag har haft ville också mötas upp. Han heter David. och bor i Sant Joan Despí. Där hade de en årlig gatufest som jag fick ta del av.

Casa Trinitat Greuzer som ni ser på bilden är ritad av Josep Maria Jujol Gibert. Han är en av Barcelonas mest kända modernister och samarbetade tillsammans med Gaudí.
Ytterligare ett av hans verk.
Vi gick från pub till pub i samlad trupp och drack öl och dansade. Folk slog på trummor och jag såg personer som skrattade och log.
Ett hemligt krypin i Barcelonas buzz. Skicka ett meddelande till mig för info om location.
Jag och Amanda hängde på stranden innan jag och Manel skulle fara till södra Spanien. Det var supermysigt!
Jag träffade Amanda, Pedro och Cynthia som jag bodde med under en kortare period. De är så gulliga och gästvänliga. Det känns som att jag är en liten del av deras familj.
Jag träffade Míriam som jag också bodde med en kortare period. Hon är helt fantastisk. Så social och nyfiken på andra människor. Och pratglad. Jag har lärt mig så otroligt mycket av det jag kan av spanska genom långa, långa diskussioner med henne fram till småtimmarna. Good memories. Vi har delat både sorger och glädjeämnen tillsammans. Pratat historia, politik och barndom.
Vi gick på en utställning med bilder av Barcelona från förr. Här ser vi ett Plaza de Cataluña fyllt med snö!
La Rambla var nog mysigare förr i världen…
Sagrada Familia
I mitten av augusti ska jag tillbaka till Barcelona och träffa de här godbitarna på nytt. Det ser jag otroligt mycket fram emot!

Kommentera | Comment

Publié le

Lofoten part 4.

Hej och välkomna tillbaka till den sista och avslutande delen om resan till Lofoten.

Vi börjar dagens inlägg med en dramatisk bild på Betten. Här befinner hon sig på väg upp för Tindstinden
Mossan var så mjuk och fluffig. Det var drömskt härligt att ligga här och återhämta sig en stund. – som ni ju kan se på bilden.
Betten skriver i gästboken och liknar Lois Lane.
I denna bilden ser vi en trött men bestämd Betts som vägrar ge upp. “Framåt!” tänkte hon där hon gick.
På vägen upp träffade vi en läcker karl som hade med sig sin hund. Han hade nyss flyttat till området och skulle arbeta med att skydda naturen på någe vis.
Vi båda uppvisar ansträngda leenden på den här bilden. Det finns en anledning till det. Ett par brutts med slinkbeteende tog bilder i så många minuter att jag tappade räkningen. Det tog så pass lång tid för dem att bli klara med sitt kameraknäppande att vädret slog om och dimman rullade in. Man skulle kunna tro att det var fräcka fredagen, men det var det inte.
Till sist klarnade upp, tack och lov!
“Ta en bild på mig när jag casually tar lite härligt porlande fjällvatten från den här bäcken.”
Vi gjorde en hike till Kvalvika strand.
Tidigare så var Kvalvika ganska unknown. Men stranden har blivit mer och mer populär och det är ganska många numera som beslutar sig för att sätta upp sina tält i närheten av stranden.
Hemma hos konstnären Ola Strand köpte Moa en tavla.
Jag och Moa var ganska trötta på att sova i tält efter en riktigt kall natt där det hade regnat in ganska mycket i tältet. Så vi beslutade oss för att unna oss att bo på vandrarhem. Vi anlände sent till vandrarhemmet, runt klockan halv tolv. I receptionen fann vi en liten lapp där det stod skrivet på taskig engelska att det var fullbokat och att vi istället fick sova i vår alldeles egna rorbu! Vår fina rorbu ser ni på bilden!
Vi var stolligt glada och tacksamma över vår fina uppgradering!
Turen på Lofoten avslutades vid denna vackra stranden i Trollskaret.
På vägen hem möttes jag av Lapporten som välkomnade mig hem igen till Sverige.

Kommentera | Comment