Långresan part II.

Hej och välkomna tillbaka,

Eurovision är över. Sommaren är strax här. Det är omvälvande tider för oss alla just nu.

Nu har vi passerat gränsen till Schweiz och ska bege oss vidare norrut mot Liechtenstein.

Tank att bo i det här enorma palatset som är ett hotell… Då har man nog en del kulor.
En av resans allra största behållningar var dessa makalösa vyer.
Look at this
Lac de Silvaplana
Jag stannade till vid en liten skidort för inhandla lite förnödenheter.
Detta är Heidis stuga! Eller inte riktigt, hehe. Heidi är ju en fiktiv karaktär. Men den lilla flickan som inspirerade författaren till boken om Heidi hade stugan här ovan som sitt lilla sommarhus. Författaren Johanna Spyri var granne till en liten flicka vars historia inspirerade henne till att skriva Heidi.
Heidi merchandising
Heidis hus
Här har vi hennes getter!
Wow säger jag bara!

Kommentera | Comment

Långhelgen part I.

Hej och välkomna,

För några veckor sedan så gjorde jag en ganska stor rundresa som startade på Bergamos flygplats, där jag hade hyrt bil. Därifrån så tog jag mig norrut mot Comosjön, som blev mitt första stopp. Jag övernattade i Domaso som ligger vid den norra delen av Comosjön. Morgonen därpå åkte jag vidare mot bergen, mot Schweiz och mot Heidis stuga. Vidare tog jag mig sedan till slott i mikrostaten Liechtenstein. Sedan tog jag mig neråt i Schweiz igen och stannade till i staden Lugano. Jag spenderade sedan en natt i bilen(!) i Como innan jag tog mig vidare mot Gardasjön. På vägen dit tog jag en avstickare till Brescia. Ja ni hör ju! Allt det hann jag med under en enda långhelg. Det var intensivt men otroligt härligt. I ett par inlägg framöver kommer ni att få följa med på resan!

Det var rena rama vansinnet att hyra en bil i just Italien utan att samtidigt teckna en försäkring. Hur tänkte jag där? Jag tänkte att försäkringen kostade betydligt mycket mer än själva hyrningen av bilen själv. Men! Det hade varit värt. Jag ångrade mig bittert nästan direkt. Jag hade inte kört bil på länge när även jag satte mig vid ratten därpå flygplatsen. Jag insåg att jag ensam skulle åka runt med den där vagnen och att jag inte hade tecknat försäkring i ett land som jag faktiskt har påkörd för ett par år sedan. Hur korkad får man vara? Vad skedde med inlärningen efter den påkörningen? Lärde jag mig noll? Det gick bra trots allt och med tiden kom jag in i körningen och lärde mig att anpassa mig till italienskt trafiktempo. Det enda som jag aldrig riktigt vande mig vid, var hur extremt korta infartssträckorna till motorvägarna var. Lägg till det att folk vägrade anpassa farten eller byta så att man kunde komma in. En gång var jag till och med tvungen att helt stanna på infarten på grund av att de vägrade släppa in mig på motorvägen. Fy fan så sluskigt gjort!

På bilden ovan så ser ni Comosjön som jag vaknade upp vid efter min första natt. En ljuvlig utsikt att sitta och betrakta samtidigt som man sitter och äter frukost.


Vilken frihet det var att bestämma helt själv vart jag ville åka, tack vare att jag hade hyrt bil!
Efter att ha råkat ta fel avfart råkade hamna på en väg som tog mig i motsatt riktning, från dit jag skulle. Efter att jag hade kört i runt 40 minuter missar jag avfarten igen och måste åka ännu längre bort. Totalt sett tappade jag kanske 1.5 h i tid till följd av detta. Det skreks i bilen av ilska kan jag meddela. Och jag bet nog mig till och med lite i armen.
Nämen titta! Här hade jag lugnat ner mig! Tänk vad lite fin natur och en kopp te kan göra för underverk!
Chiavenna som jag stannade till i, på väg mot Schweiz.
Här tog min resa stopp. Långt uppe på hög höjd, precis på gränsen till Schweiz, tog vägen tvärt slut. Vägen hade inte skottats hela vägen.
Jag gick in på detta fina lilla cafét för att fråga om en alternativ rutt för att kunna ta mig in till
Schweiz.

I nästa avsnitt kommer ni att få följa med till Schweiz och Heidiland! Fortsättning följer… | À suivre…

Kommentera | Comment

Moldavien

Hej och välkomna till Moldavien och Chișinău!

Först skulle jag vilja tacka Sofia som körde mig till flygplatsen i ilande fart, en fredagseftermiddag efter skolan. Jag hann till slut fram med ganska god marginal (med Axelmått mätt) till flygplatsen. Men utan hennes hjälp hade det aldrig gått vägen.

På gund av omstruktureringar i skolschemat landade jag i Kiev istället för Bukarest som var den ursprungliga tanken. Bussen skulle gå 21.45 från busstationen inne i centrala Kiev. Flyget från Stockholm var planerat att landa klockan 21.15. Resan från flygplatsen in till busstationen beräknades till 32 minuter enligt Google maps. Med enkel matematik förstår niatt det var en ordentlig utmaning! Jag trodde inte att jag skulle klara det riktigt själv ens. Men jag var oerhört målmedveten. Jag tryckte mig nästan längst fram när vi skulle av. Sedan sprang jag allt vad jag kunde mot passkontrollen. Jag flåsade lite överdrivet högt och tittade ledsamt på de framför mig i kön så de lät mig komma förbi. Sprang sedan till taxin. Skrek “go go go go.” Efter det frågade vad han skulle ha i pengar och gav det han begärde. Sedan gjorde taxichauffören, till pärla sitt, och körde i 150 en del sträckor och knappade in sjukt mycket tid. “Normal time” sa han lugnt och gasade på. Jag hann i tid med en ganska god marginal(!).
The outskirts of Chișinău
Det var kul att kunna få praktisera lite rumänska.
Etnografiska museet.
Jag har en speciell historia ifrån museet. Men den kan jag inte skriva om så här publikt. Ta kontakt med mig, så ska jag berätta.
Le Petit Prince – Den minsta statyn i hela Moldavien!
Moldavien är känt för sitt vin. Den här flaskan köpte jag av en barsk och snäsig kvinna i en vinshop. Vinet var gott.
Jag flydde Chișinăus stål och betong och for ut till nationalparken Butuceni
Gamla Maggan fixade maten.
Efter att att jag hade tittat klart lyckades jag efter runt en timmes frågande, få lift tillbaka till Chișinău 

Det var allt för den här gången!

Kommentera | Comment

Kaliningrad

Processen för att få tag i ett ryskt visum var betydligt smidigare än för det vitryska. Det var tydligare vilka typ av dokument som krävdes av en framför allt. Om ni läser detta och undrar hur jag gick tillväga, så är det bara att skicka ett litet meddelande till mig. Då ska jag hjälpa till efter bästa förmåga.

Jag tog mig först till Gdansk för att sedan därifrån ta en buss mot min slutdestination – Kaliningrad.
Den här bron som ni ser på bilden traskade jag över mitt i natten. Och ni må tro att den knarrade. Jag byggde upp så mycket knasiga fantasier i huvudet på min nattliga promenad mot vandrarhemmet från bussen må ni tro…
Kaliningrad är högkvarter för Ryssland Östersjöflotta.
Staden hette tidigare Königsberg och tillhörde innan andra världskrigets slut Tyskland. Stora delar av staden förstördes under kriget. Sedan har staden byggts upp på nytt under den sovjetiska/ryska eran.
“Museum of the world ocean” är en av Kaliningrads huvudattraktioner.
Snäcka med snäckor.
Ål.
Fisk.
Königsberg katedral
Den kände filosofen Emmanuel Kant var från Königsberg.
Jag åkte på utflykt till en kattstad! Zelenogradsk hette den. När den var tysk hette den Cranz. När den hade sina glansdagar var den en mycket populär seaside resort. Nu är den lite mindre populär, men det kommer likväl hit en del folk fortfarandre som vill koppla vid stranden.
– Madame, var kan jag köpa toapapper?
– Du kan låna lite av mitt snytpapper. Det är snor i det.Men det är bara bra. Då glider det lite skönare.

Uno fann en vän.
Inne på kattmuseet.
Länge leve katten!
En kvinna var ute och traskade med sin pälskling.
Havet! | The ocean | El mar |
Att promenera på stranden var höjdpunkten på hela resan.
Gdansks skönhet blev så mycket starkare i kontrast med den styggelsen som Kaliningrad var.
En lite sorglig sak som hände i Gdansk var att jag permanentade mitt hår och att det blev fult. En annan tråkig sak var att jag glömde att checka in på nätet innan jag for till flygplatsen. Det ledde till att jag fick betala mycket i straffavgift. Men vet ni vad. Sånt är livet som Lillbabs sa,

Kommentera | Comment

Vitryssland

Det var med ganska så mycket möda som jag tog mig till Minsk, Vitryssland. Det krävdes en del efterforskningar och en ganska så utdragen visumprocess innan allt var klart för avfärd. Men desto större blev belöningen när jag så till slut kunde sätta mig på bussen här nedan mot Minsk.

I Minsk har makthavarna varit förtjusta i totalitär arkitekturstil.
Staty över Lenin utanför representantshuset.
Konstverk ifrån Vitrysslands nationella konstmuseum.
Jag besökte ett kattmuseum fyllt med kattkonst och övergivna katter som hade tagits om hand. Det enda tråkiga i kråksången var att det luktade kattpiss och toalettrengöringsmedel med citrondoft.
Två världar möts.
Island of tears
Den här killen träffade jag på vandrarhemmet. Han var också från Sverige och studerade till att bli läkare i Riga. Vi hängde under de kommande dagarna. Han introducerade mig för ett gäng lokalbor som han hade knutit kontakt med via Couchsurfing. Jag förvånades över vilken härlig distans som vitryssar verkar ha till sin egna livssituation. Det är fullt medvetna om under vilka villkor de lever under och kan tala om det på ett sarkastiskt och komiskt sätt. Men under komiken ligger där en god portion bitterhet och frustration. På bilden så äter Jakob soppa ur en bägare av bröd.
En tunnelbanestation.
Detta praktbygge är ett bibliotek. Det var ett besynnerligt bibliotek. För att få komma in behövde man skaffa sig ett passerkort. Biblioteket bestod mest av kontor och byråkrati, inte så många böcker eller besökare.
Jag besökte denna platsen som var fylld med en massa kommunistiska statyer.
På museet för Vitrysslands filmhistoria hade de en tillfällig utställning med gamla filmaffischer.
Dags för soppa igen.
Detta är Vitrysslands nationalrätt. Potatisplättar med gräddfil.
Denna utställning var väldigt harmonisk att betrakta. Jag slumrade till.
Tillbaka i Vilnius.

Kommentarer | Comments

Kazimierz Dolny

Hej igen mina babes,

När jag befann mig i Warszawa i januari tidigare i år, tog jag mig även avstickare till Kazimierz Dolny en bit söderut från Warszawa. Det kändes som att komma till en liten Draculaby. Det var kusligt tyst, bortsett från att man hörde något underligt medeltida instrument som spelade i fjärran. Kråkorna var talrika och de kraxade och kraxade.

Kazimierz Dolny hade sin storhetstid under 1500-talet och 1600-talets första hälft. Spannmål transporterades på Wisla.
Krax, krax
Wisla
Back to Warsaw, back to reality.
Tea.

Hoppas att ni har njutit av dagens inlägg. Ni har mycket att vänta.

Kommentarer | Comments

Warszawa januari 2019

Hej mina vänner!

Det är ju helt crazy och oacceptabelt att ni kära bloggläsare har lämnats i skuggan. I’m so sorry. Jag kan ju trösta mig med att det går ännu sämre borta på moa.guru.

Hur många gånger har jag nu besökt Warszawa? Kan det bli mitt femte eller sjätte besök. Det känns som att jag verkligen börjar lära känna den här underbara staden. Här på bilden ser vi Kulturpalatset. Det ligger något bitterljuvt över staden.
Här ser ni en gammal maskin som visar diabilder som man fick glutta in i för en ringa slant. Fotoplastikon heter stället.
Här får ni lite info om det här huset ifrån en hemsida:
“The Keret House is an art installation in the form of an insert between two existing buildings, representing different historical periods in Warsaw’s history.” Ett hett tips ifrån mig är att kolla upp ifall stället är öppet innan ni börjar tar er dit.
Neonmuseet kan jag rekommendera! Det var supermysigt att traska runt där inne.
Trots att jag besökte Warszawa i slutet av januari så var det fortfarande fint julpyntat i staden.
Amber.
Jag gick på mitt favoritställe och smuttade på te.

Ni kan chilla. Det kommer. Inom kort. Mer.

Kommentera | Comment

Bounce.

Sofia har fyllt år och vi firade henne genom att fara till Bounce och hoppa trampolin.

Nu ska ni få följa med runt den Ninja Warriors-banan som fanns på plats med!
Klara, färdiga, gå!
“Swish!”

Kommentera | Comment