På äventyr
Jag inser nu att jag på senaste tiden promotat ganska så mycket isländsk musik. Det är kanske inte så konstigt då jag kände en stark koppling till landet förra året utav olika anledningar (och gör det än). Nog om det, hur som haver o.s.v. Idag ger jag er;
Of Monsters and men – Dirty paws
Det handlar om att finna balans mellan inåt och utåt.
Det handlar om att att våga erkänna att en börjar bli kär.
Det handlar om att vara beroende av en annan människa.
Avdomnad.
Social exkludering. Jag sitter kvar. De andra lämnar bordet. Kan detta fortfarande ske i en tid som denna?
Ingen ögonkontakt. Vuxenmobbning. “Så du har fått på dig en skjorta nu?”
Integritet.
Känslighet.
Det handlar om att försvara sin historia.
Det handlar om att försvara den lilla integritet som ändå finns där.
Det handlar om att ta vara på och förvalta min känslighet.
Med näbbar och klor så vill de slita upp ditt bröst och sluka din själ. De vill profitera sig på dig.
Känslighet måste alltid försvaras i majusculus. Med raka ord.
Inte vara rädd för konflikter.
Var är vi nu?
Längtan till döden.
Rädslan för döden.
Lyckan över att leva.
Att komma tillbaka till Barcelona kändes som att komma hem. Det kändes som att jag ändå lyckats upprätthålla något form av kontaktnät i staden med vänner och bekanta trots att det nu faktiskt redan gått fyra år sedan som jag flyttade från staden. Jag traskade omkring i lugn och ro på välkända gator och försökte se på staden med nya ögon.
Plaza de George Orwell, som även kallas för plaza del tripi till följd av den nästintill hallucinogena statyn vid namn Monument, som ni kan skönja till vänster i bild. Vid det här torget bodde Orwell åren 1936-1937. Under sin tid i Spanien skrev han boken “Hyllning till Katalonien”. Boken behandlar George Orwells deltagande i spanska inbördeskriget och många av bokens scener spelas upp vid Ramblan och dess omkringliggande gator. Av den anledningen valde man att ge just detta torg, som ligger när Ramblan, namn efter honom.
Homenatge als castellers
Utav en händelse så hade min kära klasskamrat Emma bokat in en resa denna påsken hon också. Så vi bestämde oss för att mötas upp och luncha. Jag tog henne till Carrer de Blai för att festa på pintxos. 
Det politiskt spända läget blir mer och mer kännbart för varja gång som jag besöker staden. Den söndagen som jag anlände rådde det stora demonstrationer vid Arc de triomf. Jag och Manel kunde höra hur helikoptrarna hovrade över staden.
Ungefär; “Frige de poltiska fångarna” på katalanska.
På detta ljuvliga bibliotek har jag spenderat många timmar för att studera spanska och katalanska. De hade nattöppet också. Varför kan inte svenska bibliotek också ha det?
Mitt gamla kvarter. Sagrada familia är ett väldigt rofyllt område. Det är bara precis runt kyrkan som turistmassorna hopar sig.
Manel, hans väninna Júlia och jag for ut för att äta.
Universitat
Jag mötte upp med Joan Antoni.
För den som är eller vill bli Ibizahippie så finns det en hel butik med diverse krimskrams nära Plaça de Catalunya som heter Reserva Natural.
Un lugar secreto | A hidden spot | Ett smultronställe |
Jag har inte en tydlig bild av vad det här verbet betyder. Men jag har mina idéer (som jag jag håller för mig själv). Nästa gång jag är i Raval så ska jag testa att använda det och göra en liten miniundersökning för att se om folk använder ordet, och i så fall hur.
Jag var lite dålig på att ta foton den sista dagen. Jag träffade bland annat min gamla spansklärare som jag höll mycket kär under min studietid i staden. Det var fint att få träffas med lite distans till varandra efter att många har passerat. Jag kunde till exempel avslöja att jag var betuttad i hennes kollega…
Jag träffade även Gerardo som jag valt att kalla för “ett gammalt flingsalt”. Han är så otroligt söt både till det inre och yttre. Ett riktigt söthjärta. Jag hoppas att han finner sig en karl snart.
Sedan träffade jag Felix som är en nyfunnen vän som jag lärt känna genom en annan vän vid namn Lovisa.
Un cafè amb llet i una ensaïmada de Mallorca
À suivre…
Kommentera | Comment
I slutet av mars så fyllde den ljuvliga Moa (a.k.a Uma) 25 år. Detta firades med pompa och ståt i vår gamla hemstad;
Jag och Uno tog vårt pick och pack och lämnade fäderneslandet.
Jag lade av packningen hemma hos Manel och åt en mumsbit, för att sedan fara och träffa the soon-to-be födelsebarnet. Som ni ser på bilden, så var det en fröjd att åter få se henne. Vi skrattade så att vi kiknade.
När midnattsklockan slagit och ung blev till gammal, tändes det ljus för att minnas den ungdom som nu är borta.
“Poff” så var ungdomen borta.
Vi for på bögisbar där Moas bemärkelsedag högtidlighölls med shots och finstämd sång. Sedan fortsatte färden mot Arena – Barcelonas bögisklubb number one.
Under kvällens lopp var det många som stannade Moa på gatan för att spontant brista ut i sång eller ge sina lyckönskningar och gratulationer.
Fager flicka njuter av härliga dofter och en prutt.
Parc de la ciutadella
Dagen därpå for vi till parken där jag dukade upp till festpicknick för födelsedagsbarnet. Ni må tro hon blev glad!
Syster yster Amanda tittade förbi efter att hon slutat jobbet.
Fuimos a Salterio; mi lugar predilecto de Barcelona. Es una tetería que queda un poco escondida en un callejón cerca de la plaça de Sant Jaume. ¡Pero pssst! ¡Es un secreto, así que guárdalo bien!
Moa har blivit en riktigt stroppig tekonnässör! Här på bilden kan vi se hur hon köper exklusivt te för många kulor.
En flicka betraktar ömsint sin mat. Med andakt.
De veganska ostronen var utsökta och smakrika. Denna pizza likaså! Botten var gjord på bland annat bönor och linser. Stället heter Flax & Kale.
Där finns ett djupt underskattat litet konstmuseum som de flesta bara passerar förbi som ligger precis vid La Ramb
la. Museet heter Arts Santa Mònica och inträdet är gratis.
I Gótico finns det en liten affär, vid namn Mundo de hamacas, som nischat in sig på att bara sälja hängmattor.
À suivre…
Vad hände i det här huset?
Vem tittar ut?
Vem knackar på?
Vad står siffran nio för?
Tänk till…
Hej mina vänner,
“Call me by your name” är en otroligt vacker och finstämd film som ger sinnesro. Jag rekommenderar verkligen dig som inte redan har sett den, att gå och se den. Soundtracket till filmen är gudomligt. En av mina favoritlåtar från filmen är “Mystery of love” av Sufjan Stevens. Lyssna och njut!
À suivre…
I nästan två år så har jag haft ett inlägg i mitt utkast med lite bilder som jag tänkt att jag någon gång skulle inleda ett blogginlägg med. Men det är svårt att inleda ett blogginlägg med lite random bilder från Oslo, Tønsberg och Bjäre chips utan att tappa den röda tråden.
Men nu struntar vi i den röda tråden! Den kan man fort bli trött på.
Bilderna här nedan är tagna i vårt kära grannland Nörge, under försommaren 2016.
Karl Johan
Vy från Ekebergsparken
Bjäre chips in my heart 4-ever. Lyckan var så klart total efter att ha inhandlat Bjäre chips hemma i fäderneslandet.
Tønsberg city
Enligt Snorre Sturlasson grundades Tønsberg redan år 871 och räknas som Norges äldsta stad. Svenskar var uppe på kullen som ni ser i bild år 1503 och brände ner hus.
Då var vi klara med den lilla eskapaden till grannlandet och tar oss tillbaka till vår fagra hufvudstad!
Stockholm är utan tvekan en trevligare stad i vårljus än i vintermörker.
Stockholm i vårljus
Jag vet inte vad för syfte upphovsmannen till detta kladd har. Förolämpa eller vara gangster? Jag tyckte i alla fall att det var fint och artistiskt kladd.
Jag hälsade på Sanna under internationella kvinnodagen. Hon hade arrangerat broderistuga med mens och livmoder som tema dagen till ära.
Jag ridit runt på en utomjordisk varelse på söder.
Eric och jag har hängt på Coffice som är ett härligt kafé där man kan sitta och arbeta.
Technoparty!
Jag har träffat mina gamla arbetskamrater ifrån mitt tidigare arbete i Oslo som numera arbetar i Stockholm.
Jag och Olivia tog en lördagspromenad i Skogskyrkogården.
Vi hälsade på Greta och pratade om ditten, men också datten.
Älskvärda Agnes och jag spisade lunch tillsammans och pratade om livet så som vi ofta gör.
Jag och Eric var på inspelning för tv-programmey “Breaking News med Filip och Fredrik.” Freddie lade omedelbums märkte till skepticismen i min blick när de skulle påbörja inspelningen. “Du där ser skeptisk ut!” utbrast han och pekade på mig. Han sa vidare att han skulle anstränga sig för att vinna över mig. Och det får jag väl lov att säga, till min egna stora förvåning, att han lyckades med. Det var ganska så trevligt.
Till sist så bjuppar jag på den här lurefax-blicken som jag inte kunde låta bli att göra när jag insåg att vi var i bild.
Vi ses snart igen mina fina läsare <3
P.S. Glöm inte bort att det är såpbubblans dag den åttonde april!
“Esta civilización se ha acabado y todo el mundo lo sabe”För ett par veckor sedan så var jag hemma i min natursköna hembygd. Jag och min bror Patrik begav oss till Osbecks bokskogar som ligger strax intill Hasslöv för att rasta hundarna.
Ella och Sture
Min kära vän Sanna hade bjudit in till stort kalas när lilla sessan Estelle fyllde sex år.
Sanna hade bakat i timtal inför festen! Hon var mäkta stolt över sina bakverk, och det med rätta!
Bakverken var smakrika.
Denna sura pippin hade satt sig på stigen genom skogen som jag traskar på varje dag. Den vägrade tvärt att flytta på sig.
Jag och Sanna var och tittade på Talang. Programmet är, precis som namnet antyder, fyllt av talang. Däremot finns det en skillnad mellan talang och underhållning. Det sistnämnda fanns det en stor brist på.
Toodilo!
