Reflektioner ifrån Israel

Hej mina kära vänner!
 
Jag har inte delgivit er detta. Men när jag var i Ukraina (som ni senare kommer att få se bilder ifrån så klart) så bokade jag väldigt spontant en resa till Tel Aviv, Israel. Efter mitt besök i Krakow tog jag mig dit.
Men innan jag for dit talade jag med min vän Maria som började att ställa frågor om hur jag ställde mig till att åka till Israel etisktsätt. Ska jag vara ärlig så hade jag inte ens ägnat en tanke åt det. Efter tre dagar i Israel och efter att jag läst på om konfflikten och talat med folk som lever här kan man säga att jag minst sagt har börjat ifrågasätta hur etiskt det egentligen är att resa och stödja ekonomin i ett land som detta, det må jag säga. Jag landar ändå i att jag absolut inte ångra min resa. En ilska, ett intresse och engagemang för denna fråga har definitivt fötts.
 
Det är pinsamt att jag inte visste så lite om konflikten innan jag for hit och det är mycket illa att jag kunnat gått ett treårigt samhällsprogram på gymnasiet då denna konflikt mig veterligen kom upp på agendan endast ett fåtal gånger och då väldigt flyktigt.
 
Jag tänker inte hålla en historialektion för er. Om ni vet lika lite om konflikten som jag fram tills ett par dagar gjorde, kan jag rekomendera denna artikeln som enligt mig känns opartisk och trovärdig och som drivs av det svenska FN-förbundet.  Se till att läs den, när du väl sätter sig in i konflikten så kan jag lova att det engagerar:  Palestinakonflikten
 
I korthet kan jag säga att jag har kommit fram till att jag definitivt är för ett för ett fritt Palestina och är väldigt kritisk mot Israel handlande. Misstförstå mig inte, det har begåtts oerhörda grymheter ifrån båda parterna som har avlöst varandra. Utifrån det jag upplevt, läst och hört är dock min bestämda uppfattning att det i huvudsak är Israel som bär den största skulden för konflikten. Ni får själva komma fram till en slutsats utifrån det ni läser om konflikten.
 
Jag tänker inte gå igenom alla de argument jag har för ett fritt Palestina rent historisk sett. Jag ska istället fokusera på att berätta om de personliga reflektioner jag har fått efter att ha varit i detta land under ett par dagars tid.
Tidigare i dag på bussen, tillbaka ifrån Jerusalem till Tel Aviv talade jag med en kvinna  som heter Mirella och som kom ifrån Barcelona. Jag kände mig trygg i att fråga henne om hennes åsikter kring konflikten eftersom att hon som kommer utifrån troligtvis inte skulle ha en lika emotionell anknytning till ämnet som en israeler eller palestinier har.
Hon berättade att hon har bott i Tel aviv under ett par års tid. Hon ansåg att människor här har generellt sätt väldigt extrema, trångsynta och rasisitiska åsikter. Detta enligt henne beror bland annat på undervisningen som ges i skolan. Undervisningen som ges enligt henne är alltid knytet till ett judiskt perspektiv. Studerar man filosoofi, studerar man judiska filosofer. Studerar man historia, tar man nästan bara upp historia som berör det jusika folkets historia o.s.v. Hon berättade till exempel att det man vet om Spaniens historia handlar om inkvisitionen eftersom att judar då mördades.
Ett annat problem i utbildningen är den desinformation och den propaganda som finns. Man utelämnar det som behagar och framhäver det som är relevant för att kunna berättiga…
Tecken på detta har jag märkt när jag till exempel gjorde en guidad rundtur runt Jaffa – den gamla stadsdelen i Tel Aviv. En del information utelämnades för att stödja berättigandet utav Israel som stat. Det samma gäller den fina lilla turistbroschyren som turistinformationen delade ut. Där man talade om det här områdets historia enkom utifrån ett judiskt perspektiv.
 
I detta land är militarismen väldigt stark. det märks tydligt när man går runt här i Tel Aviv. Överallt ser du unga militärer. Dert är inte så konstigt – att gå i lumpen är nämligen obligatoriskt för alla. Två år för kvinnor och tre år för män. Det råder ett extremt hårt tryck på människor att försvara denna del av samhället. Mirella berättar för mig om pedagogiska barnböcker för att lära sig räkna innehåller exempel som “1 militär”, “2 vapen” och så vidare. Tidigt får barnen lära sig hur man ska skydda sig vid ett eventuellt atombombsanfall och man gör studiebesök till olika militärförband. Vid 10-12 års ålder får man för första gången hålla i ett vapen och lära sig hantera det samma. Gör man inte lumpen blir man sedd på som en förrädare. Då är det andra som offrar sig för landet och för sina medmänniskor och du är inte beredd att göra det samma.
 
Jag vill tro att inom gruppen hbtq, så finns det generellt en större förståelse för andra minoriterer och kanske således också mindre intolerans och rasism. Enligt Mirella så kan inte denna tesen inte tillämpas på Israel utav någon anledning. Jag kan ju inte säga att det stämmer utifrån en enda personlig erfarenhet. Men jag kan ju säga att jag alltid tidigare träffat en så rasistisk och intolerant bög som jag har gjort här. Jag träffade en kille här ifrån Israel. Kanske var det tur att vi inte snackade så mycket innan vi hade sex. Efter vi hade avslutat akten snackade vi under flera timmars tid. Jag vågade inte ställa några frågor om konflikten. Men han började självmant att prata politik. Han öppnade själv dörren för den typen utav samtal. Jag valde att ställa honom mycket frågor utan att berätta vad jag själv stod för att kunna få ärliga svar och veta hur han tänker. Det som kommer ut ur hans mun är en så tydlig rasistisk retorik, och känns hämtad ur delar utav den allra sämsta delen utav det man fick läsa som liten i historiaböckerna. Han generaliserar bland annat om muslimerna – “du vet inte hur de är”. Han går sedan vidare till libyerna som nu flyr ifrån oroligheterna i landet till Israel. “De är som cancer, de våldtar och stjäl. Men det är ju klart att de beter sig så, de har ju ingenting att förlora efter att ha kommit ifrån sådana förhållanden” Vidare berättar han hur avskyvärt det är att de som gäster i hans land kan bete sig så. Han betonar även att man endast kan vara en del utav Israel om man är jude.
När vi återgår till att diskutera konflikten gällande Palestina så börjar jag fundera på hur omfattande desinformationen och propagandan egentligen kan vara. Hur är det möjligt att han inte visste att vid Israels grundande så var runt 700 000 människor tvugna att fly sina hem? Han är född och uppväxt i det här landet och känner inte till det. Hur kan det vara möjligt? Senare läste jag att man hävdat ifrån israeliska sida att människor förflytttat sig ifrån sina hem för att kunna kraftsamla och gå till strid, vilket senare har kunnat dementeras ifrån flera olika håll som en osanning.
 
Som ni kan förstå så började jag att undra vad det var människa som jag nyss hade haft sex med. Jag vet inte om ska vara glad eller ledsen över att jag efter aktens skede fick reda på denna oväntade sida utav honom.
 
En annan intressant teori som Mirella delgav mig var den gällande något som kallas för pinkwashing. Det innebär kortfattat att man använder sig av “HBTQ-communtityt” som en medveten strategi för politisk vinning. I Israels fall kan teorin tillämpas på så sätt att man vill förändra bilden utav landet både inom landets gränser, men också internationellt sätt.  Man vill mjukna upp de propalestinska rörelserna i Europa som ser på landet som religiöst konservativ och militaristiskt. Istället vill man genom att använda hbtq-gruppen föra ut budskapet om att Israel är en modern demokrati och som är ett säkert land att invetestera i. Man jämför sig gärna med sina grannländer och då särskilt Palestina för att vinna sympatier för sin egna agenda.
 
Konflikten är ganska långt borta ifrån trygga Tel Aviv. Men i folks tankar finns den närvarande. Igår hörde jag två personer här på vandrarhemmet ifrån USA berätta om hur stolta de var över att ha kommit till Israel för att gå med i armen föt att “kill the fucking terrorists”.
 

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *