Förra helgen så var jag i Bulgarien.
Hur kommer det sig att jag for dit då?
– När jag har långtråkigt och känner mig rastlös på nätterna köper jag flygbiljetter. Konstigare än så är det inte.
Jag fann ett par billiga biljetter till Sofia, Bulgarien. Men i Sofia befann jag mig i för två år sedan och enkom ett besök Sofia var inte skäl nog att boka. Så jag kollade på min Europakarta och såg till min glädje att det finns en stad vid namn Plovdiv som låg på ett rimligt avstånd ifrån huvudstaden. Efter en snabb googlesökning om Plovdiv bestämde jag mig. 
Direkt efter jobb tog jag bilen och styrde kosan mot Sandefjord flygplats! Värt att nämna under denna etapp utav resan var att det blev bråk i kabinen när vi skulle av och polisen tillkallades. En bulgarisk man som jag samtalat lite med under flygfärden log mot mig och sa “Welcome to Bulgaria”. Nästa besynnerliga incident skedde i passkontrollen när kontrollant efter att han länge och väl inspekterat mitt pass frågar om jag bytat namn.
Jag tog omedelbart en buss ifrån Sofia till Plovdiv. Jag möttes av betong och färger i grått. Jag undrade var jag hade hamnat egentligen.
Fallfärdiga hus och klotter överallt…
Men så kom jag in till centrum! Och det visade sig att den delen av staden är fantastiskt vacker.
Jag tog en nattlig promenad innan jag gick och la mig.
Det var så mysigt att gå runt i de gamla kvarteren utav staden.
Uno lyxade till det med en frappe!
Ett hus uppkallat efter den franska poeten Alphonse de Lamartine. 1989 så besökte dåvarande franska presidenten François Mitterrand huset för att ära Lamartines minne. Under samma besök uttryckte han även följande ord: “Med det andra Europa, har jag en känslan av att dörrarna till nästa sekel kommer att öppnas upp till frihetens luft som kommer att passera genom dörrarna, genom fönstren.”
Denna vackra, gamla teater ifrån romarriket är en av världens mest välbevarade. Jag kan läsa på nätet att den tydligen byggdes under kejsare Trajans styre och att teatern kan rymma mellan 5000-7000 besökare.
En söt liten gatuhund. Tyvärr så var den väldigt rädd av sig. Min tes är att det beror på att folk gör den illa. Så sorgligt.
Denna bok fungerar som en parlör – fast med bilder i stället. Den är ovärderlig i länder där engelska inte talas utav alla.
Jag älskar de här fabricerade croissanterna! Jag alldeles till mig och… glömde min plånbok i denna lilla butik där fotot togs! Skulle detta bli en oönskad upprepning av förra gången som jag var i Bulgarien och förlorade min kamera? – Nej, plånboken låg som tur kvar.
I efterhand kan jag önska att jag hade spenderat en dag till i vackra Plovdiv. Men ödet ville föra mig tillbaka mot huvudstaden Sofia. Mer om det får ni i nästkommande inlägg…
Fortsättning följer…