Hej alla mina kära läsare!
Nu kommer ytterligare ett inlägg i serien som jag har valt att kalla för “Nostalgia”, där vi dyker ner i gamla inlägg och bilder som tidigare inte blivit publicerade. Alla publikationer med temat “Nostalgia” är samlat under etiketten med samma namn.
Bilderna ifrån dagens inlägg är tagna mellan den 5-9 oktober år 2011. Under dessa dagar befann jag mig i Baltikums okända pärla Litauen. Många svenskar har åkt över färjan till Estland och Lettland och dess huvudstäder Tallin och Riga som är lättillgängliga resmål för svensken. Det är de tack vare att de är belägna vid kusten. Men få har besökt Litauens huvudstad Vilnius. Vilnius ligger inte vid kusten, utan nära den vitryska gränsen.
Jag minns särskilt min resa till Litauen. Det var första gången som jag besökte det som en brukar kallas för Östeuropa. (Olika definitioner för vilka länder som termen Östeuropa innefattar finns, men enligt min definition så tillhör Litauen ett av dessa länderna.)
Tidigare så hade jag mestadels rest i det som brukar kallas för västeuropa, Polen undantaget. För mig var det en så stor kontrast mot det som jag var van vid. När jag anlände på Kaunas flygplats så kändes det som att jag hade rest tillbaka i tiden. I ankomstsalen lade jag märke till att folk klädde sig så som de skulle ha gjort i ett gammalt avsnitt av dramaserien “Rederiet” som sändes i mitten av 90-talet. Informationsskärmarna med flyginformation var inte digitala utan brickor med bokstäver och siffror ändrades för att visa avgångar och ankomster.
Jag tog bussen in till stan. Jag minns att jag betalade 9 kronor för resan i litas, som var valutan som de hade innan de övergick till euron. Jag passerade ett grådisigt landskap från mitt fönser ifrån bussen. Den natur som jag såg liknade den som vi har i Sverige. Landet jag kommit till kändes väldigt annorlunda men samtidigt familjärt.
Laives aleja är den komersiella huvudgatan fylld med caféer och restauranger.
Denna kyrka som heter “Prisikėlimo bažnyčia” – Jesu uppståndelse, användes först som förvaringsutrymme under den nazistiska ockupationen och senare som radiostation under den ryska ockupationen.
Visité la iglesia “Prisikėlimo bažnyčia”, la iglesia de la resurrección de Jesús, un sitio marcado por la historia.
La idea de construir la iglesia surgió en 1918. La iglesia llegaría a ser un homenaje al Señor para expresar el sentimiento de gratitud que se sentía después de que el país había conseguido su independencia.
Por las expensas elevadas, el diseño final no fue aprobado sino hasta en 1933. Cuando se había alcanzado el punto en que la obra casi estaba finalizada, la Segunda Guerra Mundial estalló. Durante la ocupación de los nazis, las autoridades usó la iglesia como un almacén. Después de la guerra y al comienzo de otra ocupación, esta vez de la Union Soviética, el gobierno confiscó la iglesia. Stalin mandó que se transformara la iglesia en una fábrica de radio. Después del despertar nacional en 1988 y poco después, con la liberación de la opresión soviética con el proceso de independencia, se podía empezar el trabajo de finalizar la construcción. En 2004 se había acabado las últimas restauraciones de la iglesia.
Kaunas var kyligt, tyst, och tyngd av historia. Alla dessa känslor gjorde mig nyfiken på staden. En ständig fråga runt varje hörn var “Vad har hänt här?”. Min fantasi gav spännande svar.
Trots att jag endast spenderade två dagar i Kaunas (om jag inte missminner mig) så var det tillräckligt för att jag skulle få en bild av staden. Även om det är landets andra största stad så är den väldigt liten.
I Kaunas har de något så spännande som ett djävulsmuseum! Här berättas det om hur djävulskulten har sett ut och ser ut i olika länder runt om i världen. Det berättas om vilka olika skepnader som djävulen använder sig av för att kunna utöva sin ondska. Olika statyer, målningar och andra konstformer som porträtterar djävulen finner du här.
Ett väldigt intressant och annorlunda museum!
Den mysiga gamla stadsdelen kallas för Senamiestis.
När jag var i Litauen så var det ett väldigt billigt land att besöka. Både mat, transport och logi kunde köpas till förmånliga priser. Efter eurons inträde har dock säkerligen priserna höjts en aning.
“Miesto sodas” anses vara en av stadens bästa restauranger. När jag var där så bar kyparna traditionsenliga kläder och det var en trevlig stämning. Som ni ser på bilden så är maten enkel och kan liknas lite vid svensk husmanskost.
Litauen är en nation som är känd för att ha en tradition av duktiga basketbollspelare.
Precis som länder så som Polen och Lettland, så är Litauen ett land rikt på bärnsten.
Jag besökte Trakaislott som ligger utanför Vilnius.
Om jag inte missminner mig, så var det denna kyrka som under sovjettiden användes som ett museum för ateism.
Jag träffade en flicka på gatan som ville ta foto med mig.
Det som har etsat sig fast mest utav det jag fick se på KGB-muséet var de små rummen som användes för tortyr. Landets historia är intressant, men hård och grym.
Gissa min förvåning när jag såg den här bussen som har körts med i Värmland! Om ni tittar noga så står där “Värmlands trafik AB” på en liten dekal. Jag finner ingen information kring varför det rullar svenska bussar i Litauen. Min tes är dock att Sverige har skänkt dem efter att Litauen blev ett självständigt land. Men det är som sagt bara en tes. Lyckas någon av ni läsare finna svaret på gåtan så får ni gärna höra av er.