Israel och Palestina del 3 – Betlehem och Jerico

Hej alla mina vänner!
Ni ska nu få den sista delen ifrån Israel och Palestina.
 
Jag for ut till Betlehem en dag – staden där den kända bebben föddes.
Betlehem tillhör Palestina och när jag åkte buss ifrån Jerusalem såg jag den enorma muren på runt 8 meter. Den var så stor så att jag inte ens uppfattade vad det var för något först.
Jag slank in på ett litet hak och började konversera med ägaren. Jag försökte fråga försiktigt lite om konflikten. Han sa att han inte förstod vad jag sa, men hans kroppsspråk talade till mig. Hans kropp sa att han inte var så sugen på att småprata om just det ämnet. Jag frågade om det kom mycket turism till Betlehem. Inte särdeles mycket sa han samtidigt som han gav mig en dyster min. Så orättvisst tänkte jag. Här finns ju stor potential – här föddes ju verkligen en av världens största superkändisar enligt legenden.
 
Jag vet inte exakt var i bilden – men här på bilden ska jag ha fångat de illegala bosättningar som har uppförts på palestinsk mark utav israelerna.
Turistinformation om ockupationen.
Här någonstans tryckte Maria ut honom. “Plopp!” sa det nog.
På denna plats gav Maria sin heliga mjölk till Jesus – Guds son. Enligt en skröna slarvade hon när hon skulle ge Jesus tutten och hon spillde mjölk på golvet! Det missödet ska vi vara tacksamma över i dag! Platsen är nu helig och folk som har svårt att få barn kan komma hit och be och får lite hjälp på traven utav Marias heliga mjölk. Man kan även komma hit för att tacka sina förldrar för att dom har skapat dig och tacka din mamma kanske lite extra, eftersom att hon ju på ett smärtsamt vis tryckt ut dig.
Jo då! Jag blev lika chockad som ni, när jag såg Starbucks mitt i Betlehem! Ägaren tyckte inte han hade stulit varumärket eftersom att hans café hette Star Bucks och inte Starbucks…
Ägaren hade träffat Carola när hon hade varit på besök i Betlehem!
– “What did you think about Carola?” frågade jag.
– “Carola is a crazy woman!” blev hans svar.
 
Vad mer kan man säga, man får inte missa ett besök på Star Bucks när man är i Betlehem! Nästa gång jag var i Betlehem lovade han att allt skulle se precis ut som på ett “äkta” Starbucks.
 
Uppe vid klippdomen
Ickemuslimer får inte gå in i domen. Planera in ditt besök väl om du vill besöka området kring domen. Det är endast öppet för allmänheten några timmar på morgonen och några timmar på eftermiddagen.
 
 
 
“Hej flicka ifrån Frankrike, vi tar en bild tillsammans”
Gubbe skriker “no touch, no touch!”
Vi båda blir lite chockade som ni ser. Pojke och flicka får inte ens peta på varandra vid denna heliga plats verkar det som.
Jag for till Jeriko som ligger på palestinsk mark och passerade då således åter igen den där muren…
En så kallad “checkpoint”
 
Jag tog mig till Jerico genom att först ta mig till Ramallah som för övrigt de facto är Palestinas huvudstad. Därifrån tog jag en ny buss till Jeriko. Det var billigt, snabbt och enkelt. Så, nu slipper ni sitta i timmar som jag gjorde för att komma fram till att det är så man tar sig dit. Träffade en stackars slovensk kille som inte gjort sin research och tagit en dyr taxi hela vägen…
 
Nu ska ni få läsa en saga om staden:
I Gamla testamentet står att Josua och israeliterna gick ett varv runt staden i sex dagar. Först gick soldaterna sen prästerna med horn som de blåste i, sedan kom förbundsarken och sist gick resten av folket. Den sjunde dagen gick alla sju varv och när prästerna blåste i hornen så skrek alla israeliterna, och muren rasade. Därefter intog israeliterna staden.
 
Många säger sig tro att det är den äldsta bebodda platsen i världen. Arkeologer har hittat rester ifrån 11 000 år gamla bosättningar. Inte bara är staden äldst, den är även den lägst belägna staden i världen – 250 meter under havsytan.
När jag hoppade av bussen i Jeriko var det många försäljare som pockade på min uppmärksamhet. Jag ignorerade dom alla och låtsades veta vart jag skulle tills jag kommit iväg ifrån deras blickfång. Jag visar sedan en pedagogisk bild på en toalett i min lilla “bilddictionary” för en gammal man som inte kunde någon engelska. Han pekar och jag börjar att gå. När jag lunkar på så hör jag någon skrika på mig “Wait, wait!”. Mannen vägrar ge sig och jag tänker att det är var mig minsann en envis en. Han kommer fram och säger att han kan visa mig till toaletten och den gamla gubben missuppfattat mig. Jag får lite dåligt samvete över att jag ignorerat honom och ursäktar mig. “I thought you wanted to sell me something”. Men nej då, mannen bedyrar på heder och samvete att han enkom ville hjälpa mig. Vilken lögnhals!!!
 
Det skulle ju visa sig vara så behändigt, som när man köper ett kinderägg och både får leksak och godis – han har hjälpt mig att visa vägen till toaletten, men visar sig också vara taxichaufför! Yes, vilken jackpott! Not. Jag suckar och stönar men lyssnar ändå artigt på hans erbjudande. Han ritar på karta och berättar om sina olika prisplaner. Jag tackar och säger att jag först ska ta ett snack med den som jobbar inne på turistinformationen.
Efter ett otroligt klämcheckt samtal om allt fantastiskt som Jerico och Palestina har att erbjuda med killen med gayvibbar  på turistinfon så var matchen förlorad för hans del. Jag hyrde cykel för typ 10 kronor timmen och tog mig snabbt runt med den.
 
Glöm alla tips på nätet om att förhandla pris med någon taxichaufför! Avstånden mellan de största sevärdheterna är inom räckhåll med cykel. Det var runt 26-28 grader varmt och det var underbart att cykla omkring i den vackra dalen som Jeriko ligger i. Jag kände mig så lyckligt lottad och allt kändes fånigt exotiskt på något vis.
 
På väg mot Tell es-Sultan, de gamla arkeologiska utgrävningarna, blev jag så till sist lurad. Jag kollade på min lilla karta när en man stannade sin bil nära mig och frågade vart jag skulle.
“I can drive you there, you´ve probably talked to my brother already that works at the tourist information”. Jag funderade ett tag. Ska jag kasta mig ut och verkligen lita på den här mannen. Tänk så vill han bara väl och det är jag som tänker illa om honom? Nehe! Att jag anade oråd hade jag fog för!
“I can drive you to all the touristplaces and then yo can decide how much you want to give me”.
Vilken slinka! Nehe du. Tack men nej tack sa jag. “Du kan släppa av mig vid utgrävningarna och sedan vill jag cykla”. Han fortsatte att tjata håll i huvudet på mig. Så när jag till slut fick hoppa av så ignorerade jag pöjken tills han teg och insåg att loppet var kört.
Jag skulle ta kabinbanan upp till Frestelsens berg. Berget där Jesus blev frestad av ingen mindre än djävulen!
Det verkade som att flickskolan skulle på utflykt till berget samma dag som lilla jag. Jag blev skitförbannad på de små glinen eftersom att de hela tiden trängde sig och hoppade över staketet för att komma längre fram i kön! Hur länge jag än väntade, var jag alltid sist kön! Jag slängde argsinta blickar på de stygga flickor som trängde sig. Men inte brydde de sig om det.
Hahahahahaa! Vilken lycka! Någon kille kom fram till mig där jag stod, sist i kön och sa typ “följ med mig”. Så fick jag gå före alla flickorna och rakt in i kabinen. Jag hade inte det minsta dåligt samvete för den förtur som jag troligen blivit tilldelad som turist, inte alls. Istället skrattade jag högt och ljudligt på ett ondsint sätt! Vilken lycka! Sedan vinkade jag av de ohyfsade flickorna.
De ohyfsade flickorna skulle visa sig ha en snäll sida också. Jag blev alldeles varm i hjärtat utav deras innerliga nyfikenhet på mig, De var så imponerade av mig när jag fåordigt uttryckte mig på arabiska. De bjöd på kakor, vi tog bilder och jag fick svara mängder med gånger på frågor som: “What is your name? “Where you from?” etc. Den sistnämnda frågan var lite problematisk. De kunde ju ställa frågan, men fattade inte vad det där “Sweden” var för något. Som tur var hade jag med mig en karta så att jag kunde visa.
Tjutet ifrån bruttorna när de åkte kabinbanan var högre, gladare och livligare än tjuten ifrån vilken karusell i världen som helst.
 
Uppe på berget finns ett grekiskt-ortodoxt kloster.
 
Utdraget  ifrån bibeln som benämner Frestelsens berg.
 
 
De arkeologiska utgrävningarna.
 
Jag var inte den enda som var ute på cykeltur denna dag.
Hishams palats var ett vinterpalats för en krösus för länge sedan.
 
Jag lyckades inte knäppa en bild som gjorde utsikten ifrån bussen rättvisa. Helt magiskt var det att åka upp ifrån Jeriko upp längs serpentinvägarna och se solen gå ned över det vackra landskapet.
 
 

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *