Långresan part II.

Hej och välkomna tillbaka,

Eurovision är över. Sommaren är strax här. Det är omvälvande tider för oss alla just nu.

Nu har vi passerat gränsen till Schweiz och ska bege oss vidare norrut mot Liechtenstein.

Tank att bo i det här enorma palatset som är ett hotell… Då har man nog en del kulor.
En av resans allra största behållningar var dessa makalösa vyer.
Look at this
Lac de Silvaplana
Jag stannade till vid en liten skidort för inhandla lite förnödenheter.
Detta är Heidis stuga! Eller inte riktigt, hehe. Heidi är ju en fiktiv karaktär. Men den lilla flickan som inspirerade författaren till boken om Heidi hade stugan här ovan som sitt lilla sommarhus. Författaren Johanna Spyri var granne till en liten flicka vars historia inspirerade henne till att skriva Heidi.
Heidi merchandising
Heidis hus
Här har vi hennes getter!
Wow säger jag bara!

Kommentera | Comment

Långhelgen part I.

Hej och välkomna,

För några veckor sedan så gjorde jag en ganska stor rundresa som startade på Bergamos flygplats, där jag hade hyrt bil. Därifrån så tog jag mig norrut mot Comosjön, som blev mitt första stopp. Jag övernattade i Domaso som ligger vid den norra delen av Comosjön. Morgonen därpå åkte jag vidare mot bergen, mot Schweiz och mot Heidis stuga. Vidare tog jag mig sedan till slott i mikrostaten Liechtenstein. Sedan tog jag mig neråt i Schweiz igen och stannade till i staden Lugano. Jag spenderade sedan en natt i bilen(!) i Como innan jag tog mig vidare mot Gardasjön. På vägen dit tog jag en avstickare till Brescia. Ja ni hör ju! Allt det hann jag med under en enda långhelg. Det var intensivt men otroligt härligt. I ett par inlägg framöver kommer ni att få följa med på resan!

Det var rena rama vansinnet att hyra en bil i just Italien utan att samtidigt teckna en försäkring. Hur tänkte jag där? Jag tänkte att försäkringen kostade betydligt mycket mer än själva hyrningen av bilen själv. Men! Det hade varit värt. Jag ångrade mig bittert nästan direkt. Jag hade inte kört bil på länge när även jag satte mig vid ratten därpå flygplatsen. Jag insåg att jag ensam skulle åka runt med den där vagnen och att jag inte hade tecknat försäkring i ett land som jag faktiskt har påkörd för ett par år sedan. Hur korkad får man vara? Vad skedde med inlärningen efter den påkörningen? Lärde jag mig noll? Det gick bra trots allt och med tiden kom jag in i körningen och lärde mig att anpassa mig till italienskt trafiktempo. Det enda som jag aldrig riktigt vande mig vid, var hur extremt korta infartssträckorna till motorvägarna var. Lägg till det att folk vägrade anpassa farten eller byta så att man kunde komma in. En gång var jag till och med tvungen att helt stanna på infarten på grund av att de vägrade släppa in mig på motorvägen. Fy fan så sluskigt gjort!

På bilden ovan så ser ni Comosjön som jag vaknade upp vid efter min första natt. En ljuvlig utsikt att sitta och betrakta samtidigt som man sitter och äter frukost.


Vilken frihet det var att bestämma helt själv vart jag ville åka, tack vare att jag hade hyrt bil!
Efter att ha råkat ta fel avfart råkade hamna på en väg som tog mig i motsatt riktning, från dit jag skulle. Efter att jag hade kört i runt 40 minuter missar jag avfarten igen och måste åka ännu längre bort. Totalt sett tappade jag kanske 1.5 h i tid till följd av detta. Det skreks i bilen av ilska kan jag meddela. Och jag bet nog mig till och med lite i armen.
Nämen titta! Här hade jag lugnat ner mig! Tänk vad lite fin natur och en kopp te kan göra för underverk!
Chiavenna som jag stannade till i, på väg mot Schweiz.
Här tog min resa stopp. Långt uppe på hög höjd, precis på gränsen till Schweiz, tog vägen tvärt slut. Vägen hade inte skottats hela vägen.
Jag gick in på detta fina lilla cafét för att fråga om en alternativ rutt för att kunna ta mig in till
Schweiz.

I nästa avsnitt kommer ni att få följa med till Schweiz och Heidiland! Fortsättning följer… | À suivre…

Kommentera | Comment

Moldavien

Hej och välkomna till Moldavien och Chișinău!

Först skulle jag vilja tacka Sofia som körde mig till flygplatsen i ilande fart, en fredagseftermiddag efter skolan. Jag hann till slut fram med ganska god marginal (med Axelmått mätt) till flygplatsen. Men utan hennes hjälp hade det aldrig gått vägen.

På gund av omstruktureringar i skolschemat landade jag i Kiev istället för Bukarest som var den ursprungliga tanken. Bussen skulle gå 21.45 från busstationen inne i centrala Kiev. Flyget från Stockholm var planerat att landa klockan 21.15. Resan från flygplatsen in till busstationen beräknades till 32 minuter enligt Google maps. Med enkel matematik förstår niatt det var en ordentlig utmaning! Jag trodde inte att jag skulle klara det riktigt själv ens. Men jag var oerhört målmedveten. Jag tryckte mig nästan längst fram när vi skulle av. Sedan sprang jag allt vad jag kunde mot passkontrollen. Jag flåsade lite överdrivet högt och tittade ledsamt på de framför mig i kön så de lät mig komma förbi. Sprang sedan till taxin. Skrek “go go go go.” Efter det frågade vad han skulle ha i pengar och gav det han begärde. Sedan gjorde taxichauffören, till pärla sitt, och körde i 150 en del sträckor och knappade in sjukt mycket tid. “Normal time” sa han lugnt och gasade på. Jag hann i tid med en ganska god marginal(!).
The outskirts of Chișinău
Det var kul att kunna få praktisera lite rumänska.
Etnografiska museet.
Jag har en speciell historia ifrån museet. Men den kan jag inte skriva om så här publikt. Ta kontakt med mig, så ska jag berätta.
Le Petit Prince – Den minsta statyn i hela Moldavien!
Moldavien är känt för sitt vin. Den här flaskan köpte jag av en barsk och snäsig kvinna i en vinshop. Vinet var gott.
Jag flydde Chișinăus stål och betong och for ut till nationalparken Butuceni
Gamla Maggan fixade maten.
Efter att att jag hade tittat klart lyckades jag efter runt en timmes frågande, få lift tillbaka till Chișinău 

Det var allt för den här gången!

Kommentera | Comment

Kaliningrad

Processen för att få tag i ett ryskt visum var betydligt smidigare än för det vitryska. Det var tydligare vilka typ av dokument som krävdes av en framför allt. Om ni läser detta och undrar hur jag gick tillväga, så är det bara att skicka ett litet meddelande till mig. Då ska jag hjälpa till efter bästa förmåga.

Jag tog mig först till Gdansk för att sedan därifrån ta en buss mot min slutdestination – Kaliningrad.
Den här bron som ni ser på bilden traskade jag över mitt i natten. Och ni må tro att den knarrade. Jag byggde upp så mycket knasiga fantasier i huvudet på min nattliga promenad mot vandrarhemmet från bussen må ni tro…
Kaliningrad är högkvarter för Ryssland Östersjöflotta.
Staden hette tidigare Königsberg och tillhörde innan andra världskrigets slut Tyskland. Stora delar av staden förstördes under kriget. Sedan har staden byggts upp på nytt under den sovjetiska/ryska eran.
“Museum of the world ocean” är en av Kaliningrads huvudattraktioner.
Snäcka med snäckor.
Ål.
Fisk.
Königsberg katedral
Den kände filosofen Emmanuel Kant var från Königsberg.
Jag åkte på utflykt till en kattstad! Zelenogradsk hette den. När den var tysk hette den Cranz. När den hade sina glansdagar var den en mycket populär seaside resort. Nu är den lite mindre populär, men det kommer likväl hit en del folk fortfarandre som vill koppla vid stranden.
– Madame, var kan jag köpa toapapper?
– Du kan låna lite av mitt snytpapper. Det är snor i det.Men det är bara bra. Då glider det lite skönare.

Uno fann en vän.
Inne på kattmuseet.
Länge leve katten!
En kvinna var ute och traskade med sin pälskling.
Havet! | The ocean | El mar |
Att promenera på stranden var höjdpunkten på hela resan.
Gdansks skönhet blev så mycket starkare i kontrast med den styggelsen som Kaliningrad var.
En lite sorglig sak som hände i Gdansk var att jag permanentade mitt hår och att det blev fult. En annan tråkig sak var att jag glömde att checka in på nätet innan jag for till flygplatsen. Det ledde till att jag fick betala mycket i straffavgift. Men vet ni vad. Sånt är livet som Lillbabs sa,

Kommentera | Comment