Lördagsutflykt till Konglungen med Moa | Borås Pride

Konglungen

För någon vecka sedan så tog jag och Moa bilen ut till Konglungen. Jag kollade på kartan efter en fin plats på lagom avstånd för en lördagsutflykt från Oslo och då föll valet till slut på just Konglungen.Det var en grinig flicka med attityd som jag hade som sällskap denna dag.
Låt mig presentera dagens guide! Denna kelsjuka kisse var mäkta stolt över sin hembygd och ville mer än gärna visa upp den för oss. – Efter att han hade fått kela lite förstås. Moa Mikaela befinner sig verkligen i sitt rätta element när hon omger sig med djur. Hennes ansikte utstrålar lycka och att hon snart är tvungen att gå på toa.

Efter att jag hade varit på Island for jag till Borås och höll föredrag på deras Pride-festival om hur det är att leva med hiv. Det känns väldigt meningsfullt. Det är kul att det har ploppat upp så många nya Pride-festivaler runt om i landet, de senaste åren.  Borås är känt för sin gatukonst. 

Åter på Island del 4

Den avslutande delen

Nu är vi inne på del 4 utav resan till Island. Hur många delar kan där vara kanske ni undrar. Detta är den avslutande delen kan jag i så fall meddela för att stilla er nyfikenhet. Så håll nu till godo!

Vi började att få slut på bränsle och på Island är det långt ifrån tätbebyggt. Det är långt mellan bensinstationerna. Vi frågade några lokalbor om råd. De var så ofantligt vänliga. Förutom vägbeskrivning till närmaste bensinstation, gav de oss också råd om vilka vägar som var bäst för att ta oss dit vi skulle.   Vi åkte in i ett landskap som liknade månen. Hade jag varit regissör och skulle spela in en film som skulle utspela sig på månen hade jag inte åkt rymdraket till månen. Det hade varit onödigt dyrt. Jag hade farit till Island. 






Den blå lagunen är ett geotermiskt spa som är omåttligt populärt.. Det är avkopplande och behagligt att långsamt simmar runt i det varma vattnet, sätta på sig en ansiktsmask med mineraler och alger, ta en dricka i baren som ligger i bassängen och så vidare. Men! Om en ska till Island och har mer än en layover på flygplatsen, så hade jag tagit mig till en naturlig, varm källa eller till en av Reykjaviks offentliga bassänger. Billigare och mer genuint.Det varma vattnet är rikt på mineraler så som kiseldioxid och svavel. Det ryktas om att vattnet gör väl om du har hudåkommor så som eksem eller psoriasis.Vattnet kommer ifrån det närliggande geotermiska kraftverket Svartsengi. Sólfar (Solfärd på svenska)  Längst till höger så ser ni en man vid namn Valdimar. Senaste gången som jag träffade honom var i Stavanger för 6 år sedan, precis efter att jag hade tagit studenten. Av en ren och skär tillfällighet så stöttade jag på honom via ett socialt medium på min smarttelefon.
Vi bestämde oss för att ta en fika och småprata lite. Han har en otroligt stark svärmorsdrömsaura som omger honom. Det var väldigt fint att se honom. Det samma gäller för hans härliga vän Erlingur. Vid nästa besök till ön hoppas jag på att kunna återse honom.

Åter på Island del 3

Hej mina kära vänner,

Jag har laddat ner en provversion av Photoshop och sitter och pysslar med det, vilket är superkul. I princip alla bilder som jag publicerat här på bloggen är oredigerade. Vi får se om jag får för mig att köpa betalversionen och fortsätter pyssla. 

Jag hoppas att ni tycker om den nya sidfoten som dessutom är tablet- och mobilanpassad. Jag är nyklippt och glittret är på. Denna helgen så startar nämligen Pride här i Oslo (som temporärt bytt namn till Oslove.)


Nu tar vi oss tillbaka till Island.
Nu befinner vi oss vid Seljalandsfoss. Kuriosa: Seljalandsfoss var en så kallad “waypoint” i den sjätte säsongen av den populära reality showen “The Amazing Race.” Vattenfallet kan även skymtas i Justin Biebers musikvideo till låten “I’ll show you”.

Här ovan ser ni Eyjafjallajökull (direktöversatt till svenska: ‘öfjälljökeln’). Låter det svåruttalade namnet bekant? Det är en glaciär som ligger ovanpå en vulkan som betecknas med samma namn. Eyjafjallajökull blev vida känt i mars, 2010 när vulkanen hade flera utbrott. Rökutvecklingen från utbrotten spred vulkanisk aska över stora delar av Europa, vilket resulterade i ett stort antal inställda flyg.


Klicka på ljudsymbolen i vänstra hörnet, på bilden ovan för att höra hur glaciären och vulkanens namn egentligen skall uttalas. Ett riktigt härligt resesällskap!

Det finns uppemot 200 grottor byggda av människor runt om på den södra delen av Island. Huvudgrottan vid namn Rútshellir är minst 20 meter lång och användes som lada för att förvara hö. Den mindre grottan vid namn Stúkan är 8 meter längre och användes troligen som en smedja. Skógafoss – Enligt legenden så gömde den första bosättaren i området, Þrasi Þórólfsson, en skatt i en grotta bakom vattenfallet. Några år senare fann ett par lokalbor kistan och försökte att få tag på den. Men de misslyckades. Kanske så vilar där en skatt där bakom vattenfallet än i dag?Ett brudpar på Reynisfjara Vík Reynisfjara strand

Sälskinnet i Reynisfjara.

Berättelsen om sälskinnet är en av de mest välkända folksagorna som kommer ifrån Mýrdalur. Historien är baserad på tron att sälar har utvecklats genom människan och att de en gång per år kommer upp på land för att kasta av sig sina sälskinn för att sedan dansa och sjunga natten igenom.

“En dag så passerade en man från Mýrdalur, Hálsanefsshellir i Reynisfjara, tidigt en morgon, när han hörde ljud av festligheter och dans som kom från grottan. Utanför låg många sälskinn. Han plockade upp ett av skinnen och tog med sig det hem och låste in det i en kista. Några dagar senare så återvände han till grottans öppning. Där fann han en ung och vacker kvinna.
Hon var naken och grät desperat. Detta visade sig vara den säl, var skinn som han hade tagit. Han gav henne kläder, tröstade henne och tog med sig henne hem till honom. Hon kom väl överens med honom, men inte med någon annan.
Ofta satt hon ensam och tittade ut över havet. Allt eftersom att tiden gick beslöt sig mannen för att gifta sig med henne. Deras förbund var harmoniskt och resulterade i 7 barn. Mannen fortsatta hålla sälskinnet inlåst i sin kista och tog med sig nyckeln “vartän” han reste. Senare, när många år hade passerat, glömde han nyckeln hemma när han rodde ut i havet. Når han kom tillbaka hem så var kistan öppen och både kvinnan och skinnet var spårlöst förvunna. Hon hade tagit nyckeln, öppnat kistan av ren nyfikenhet och funnit
hennes skinn där. Hon kunde inte motstå frestelsen, så hon sade farväl till sina barn, satte på sig skinnet och dök ner i djupet. Men innan hon gjorde det så sägs det att hon yttrade följande ord:

  • Ack och ve! Jag har sju barn i havet och sju på land. 

Det sägs att mannen blev helt förtvivlad över det som hade inträffat. Senare, när han for ut på sjön för att fiska, simmade där ofta en säl runt hans båt med vad som såg ut som tårar i ögonen. Alltsedan dess hade mannen god fiskelycka och många rikedomar väntade honom. När deras barn promenerade längs med stranden dök det upp ofta upp en säl som simmade nära och som kastade upp färgrika fiskar och vackra snäckor till dem. deras mor kom aldrig att återvända till land.”

Berättelsen är ifrån Íslenzkar þjóðsögur og ævintýri av Jón Árnason.



Åter på Island del 2

Dags att bege sig ut i naturen – Södra Island

Efter en magisk natt med fint sällskap vaknade jag upp mycket senare än förväntat. Min initiala plan var att ragga upp folk på vandrarhemmet som skulle kunna tänka sig att följa med mig på bilutflykt (som således skulle kunna
dela på kostnaderna för hyra och bensin med mig). Men det hann jag inte, då jag var fullt upptagen med att socialisera med lokalbefolkningen den aftonen.


Jag fick två följeslagare

Jag for till biluthyrningsstället för att hyra en bil. Bredvid mig stod där en pojke som ställde frågor angående uthyrningskostnaderna. Han var märkbart intresserad av att hyra en bil, men beslutade sig ändå för att avvakta. Jag fyllde i alla nödvändiga uppgifter, uppvisade mitt körkort och sedan gick vi ut för att
inspektera bilen för befintliga skador. Medan uthyraren och jag stod och betraktade bilen från olika vinklar såg jag i ögonvrån hur den intresserade pojken passerar oss och fortsatte mot centrum. När jag väl hade fått nyklarna
av uthyraren tackade jag för mig och satte mig snabbt i bilen och lade gasen i botten för att försöka komma ikapp pojken. Till min stora förtvivlan så kommer jag till en återvändsgränd och ingen pojke var att skymta någonstans! Jag sneglade sedan ner mot en tunnel och mindes att det är den enda vägen in till staden härifrån. Jag stannade bilen på en parkering för handikappade och sprang efter honom. Det var en nervös blick som mötte mig, vilket ju inte är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att en främmande man sprang emot honom. Genom ett par ganska så osammanhängande fraser som kort beskrev min förfrågan, lyckades jag övertala honom om att han skulle fara på utflykt till mig. Han kallade sig för Manny. Med sig på utflykten tog han sin vän Burke som han hade träffat under sin rundresa i Europa. Turen gick mot Vík och de svarta stränderna. Första stoppet gjorde vi i Hveragerði som skryter om att vara världens huvudstad för värma källor. I centrum hade de en liten geotermalpark som vi besökte.Vi bildade ett fint litet turgäng tillsammans. Det skulle även visa sig att båda två var bögisar. Vi talade om gaycommunityts baksidor och vackra sidor.
Manny är geolog och talade entusiastiskt om de olika typer av stensorter som fanns på ön.

Manny ser ni till vänster i bild. Han var väldigt fascinerad över den bakterieflora som fanns i vattnet och berättade om hur olika lager av bakterier lever ovanpå varandra och hjälper varandra att överleva. Till höger i bild ser ni Burke.
Det som är spännande med islandshästar och som jag även nämnde för min mor efter att jag senast hade varit på Island är att islandshästar att inte beter sig som de tämjda hästarna som jag är uppvuxen med. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som skiljer sig. En sak är dock säker, de är väldigt nyfikna och kelsjuka.

Har ni sett en ståtligare frilla än den som denna vita häst uppvisar?


Ett älvhusPå väg till en grotta vid namn Arnaker, stötte vi på dessa härliga krabaterna.


Efter att ha kört på en ranglig grusväg ett par kilometer så kom vi fram till denna häftiga grotta!
Grottan är 516 meter lång.
Vi fann lite is inne i grottan som inte hade smält.

Urriðafoss är Island mest voluminösa vattenfall. Þjórsá är Islands längsta flod
och den flyter 230 kilometer från dess källa till havet. Det mesta av dess vatten kommer från följande glaciärer; Hofsjökull, Vatnajökull och Tungnafellsjökull. Lax och öring simmar upp mot strömmen för att leka. I århundraden så har fisk fångats här av de bönder som har levt i märheten av floden. För länge sedan så var laxen som fångades här känd för att ha ovanligt långa och kraftfulla fenor, som gjorde att de kunde hoppa upp för vattenfallet. På grund av utsläppet av smolt i floden och utblandandet av olika sorters lax så har detta attribut i stort sett dött ut. Men än idag så fiskar folk upp fisk som eventuellt representerar den äldre sorten. Även sälar simmar upp mot strömmen, upp till Urriðafoss, för att få smaka på sin beskärda del av lax och öring.

 

Åter på Island del 1 – Reykjavik

Hej mina vänner och välkomna till Rökarnas vik – till Reykjavik! Välkomna skall ni även vara till Island. 

I februari förra året hade jag en liten lucka i min kalender. Jag satt förmodligen tråkade och till följd av det sa säkerligen min instinkt att det är dags att kolla flygresor och drömma sig bort. Min privatekonomi hade sett bättre dagar men jag tänkte att det nu var dags att slå till. Jag bokade. Det var ett klokt beslut. 

Mannen som ni ser på bilden är Hannes Hastein som var en isländsk poet och inte minst, landets första statsminister. 
Utserveringarna var fyllda med människor. Det var en stor kontrast till föregående vistelse då det var isande kallt och folk höll sig inomhus. Ráðhús Reykjavíkur Tjörnin I bakgrunden skymtar Alþingi – Alltinget, Islands parlament. 63 representanter väljs vart fjärde år. Harpa


Uno rymde mitt i natten och liftade till den svarta stranden i Vik där han skulle träffa någon skum typ. Jag och Rune hängde istället med varandra i Reykjavik.
Detta hus vid namn Höfði, byggdes ursprungligen för att fungera som franskt konsulat. Mest känt är dock huset för det toppmöte som hölls här 1986 mellan Reagan och Gorbatjov som markerade början på slutet av det kalla kriget. Hallgrímskirkja




Denna bilden är tagen runt midnatt. För en söderlänning som mig är det ovant att att solen aldrig går ner.
En aning förvirrande för skallen, men samtidigt väldigt avkopplande – sommaren tar aldrig paus.



Seljalandsfoss 

Hej alla mina läsare!

Jag är fullt medveten om att ni sitter och trycker på “uppdatera sidan” för jämnan, för att få se om där dykt upp bilder ifrån Island. 

I väntan på en längre uppdatering ger jag er detta smaprov. Håll till godo och var tacksam samt tålmodig.


En hälsning från Oslo Lufthavn

Hej mina läsare!

I dag så får ni en virtuell ros av mig. Håll till godo. 

Jag befinner mig just nu på Oslo lufthavn och ska ta flyget till Reykjavik.  Semestern har börjat. Även denna gång så har jag höga förväntningar på Island. Jag tror att de kommer att inbefrias. 

Här nedan kan du läsa om hur mitt tidigare äventyr till Island såg ut. 

Island – Del 1

Island – Del 2

Jag önskar er allt väl. 

Continuará | À suivre | Fortsättning följer

Livet i Oslo

Livet i Oslo

Hej alla mina kära vänner!

Igår så satt jag på Cafe Sør tillsammans med Moa Mikaela och samtalade och förberedde blogginlägg. Det är en av mina favoritsysselsättningar. Jag har även skaffat mig ett litet fotoalbum till mina polaroidbilder som jag hoppas på att jag ska kunna fylla med härliga bilder under sommaren. 

Det finns mycket att se fram emot just nu. Det är Pridemånad och jag ska hålla tal på Borås Pride. I slutet av månaden börjar Oslo Pride och jag har tagit lite ledigt för att kunna njuta av festligheterna. På söndag far jag till den karga ön – till Island. Efter det sätter jag segel (eller tar ett annat flyg rättare sagt) mot Barcelona. En får njuta när en kan. Det kan ju alltid dyka upp en svart figur som säger “Ha! Passa dig!” när en minst anar det. Så jag gör just det, njuter. I dag. I alla fall.

För en stund sedan drog jag och Moa Mikaela till Sognsvann för en kvällspromenad. 



“Mystic memories”
Moa Mikaela tillsammans med underbara fjällan Ida och Prins Einar. 
Vi har en vildvuxen, undangömd park nära oss som heter Tinkern. 



På andra sidan järnvägsspåret finns en annan dold pärla som heter Kongens marina. 

Hoppas att du njuter av livet och av sommaren. Om inte, tala med en vän eller din mamma eller pappa. 

Invigning av tursommaren!

Moa Mikaela och jag bestämde oss för att inviga tursommaren för två veckor sedan. Det är en fantastik kvinna att ha med sig på tur. Hon lever sitt liv utifrån devisen “Ut på tur – aldrig sur”. 
Turen gick mot Romsdal. På vägen dit så lyssnade vi på en rafflande P3 dokumentär som jag kan rekommendera å det starkaste. Den heter “Mirakeldoktorn i Aneby”. 

Vi stannade till vid denna otroligt vackra stavkyrka i Ringebu som är byggd runt 1220. Det finns en historia om två siamesiska systrar som är knuten till kyrkan. Använd valfri sökmotor och sök på “Ringebu, siamesiske søstre” så kommer du kunna läsa en spännande historia. 

När vi bestämde vi oss för var vi skulle övernatta kollade vi på vår digitala karta och pekade på en sjö som låg runt halvvägs mellan Oslo och Åndalsnes i Romsdal som var vår slutdestination. Vi fann Furusjøen.  

Jag och Moa häpnades över den vackra natur som nådde våra näthinnor när vi hade kommit upp på fjället. 

Kungens valspråk är “Pro Suecia hoc tempore” (För Sverige – i tiden). Moas motsvarighet till valspråk, om hon hade varit drottning skulle vara “Bloggen före allt”. Jag är stolt. 


Vi stannade till vid den här egendomliga macken för att tanka och fylla på vår termos med vatten. Vi lyckades pruta oss till att kunna fylla hela termosen för det oansenliga priset av 5 kronor. #stolt
Trollen är flitigt använda i Norges turistpropaganda. 
The incredible fake chicken bridge. Jag och Moa Mikaela blev chockade och förbluffade när vi insåg att denna vackra bro inte var den kyllingbru som vi hade spanat efter. 

När den här bilden togs så visste vi inte om att denna bron inte var “the chicken bridge”. 

Den riktiga “chicken bridge”

Kors kirke
Ett mysigt fik i Åndalsnes. 
Vi har besökt Norges enda tågkapell!


Vi besökte Norsk tindesenter för att få lite information om Åndalsnes och dess omgivningar. Det visade sig att vi var lite för tidigt ute på säsongen för att bestiga Romsdalseggen som var vår ursprungliga plan. Vi bestämde oss då för att ta oss upp en bit på fjället.


Rampestreken

Det erfodradres en stor portion tålamod för att gå ut på rampestreken. Det fanns skrikande barn i närheten. 
Att gå på tur med Moa Mikaela, äta medtagen matsäck uppe på en topp – det blir knappt bättre.

På vägen hem mot Oslove stannade vi till vid en sjö vid namn Lesjaskogsvatnet.
Jag hoppas på många fler fina turer tillsammans i sommar. <3