Madeira part 3.

När vi vaknade upp nästkommande dag, efter våra eskapader dagen innan, ställdes vi inför ett oerhört dramatiskt faktum. Patrik hade insjuknat i covid-19. En fasansfull sjukdom som skördat många liv världen över. Kort därefter testade även jag positivt för samma sjukdom. Inom kort skulle även Amy och Erik göra detsamma. Dagar av isolering följde. Syskonskapet sattes på prov.

Jag var först med att äntligen få bryta karantänen. Jag passade då på att ta mig upp till bergen för att få lite egentid.
Dagen därpå var även de andra redo för att bryta sin karantän. Vi hyrde en bil för att upptäcka mer av vad ön hade att erbjuda. Såsom Cabo Girão, som har en av världens högsta så kallade skywalk (utsiktsplats med golv gjort av glas) med klippor!
Här ser vi den ljuvliga utsikten från Cabo Girão. Amy var modig som tog sig ut till skywalken, trots sin höjdrädsla.
Vi tog oss upp i bergen, där vi stötte på klövgängare på vägen.
Amy älskar dessa bestar och var alldeles lycksalig.
Vi tog en promenad längs med en av öns berömda levador.
Naturen var maravilhosa som man säger på portugisiska.
En lycklig bejbi med sin best.
Innan vi for hem insisterade jag på att vi skulle ta oss till denna mystiska skog! Här kände man att där låg en och annan hund begraven! Minst tre stycken!
Amy tyckte sig höra en man långt inne i dimman som ropade på henne. Hon blev nyfiken och gick med raska steg emot mannen.
Undra vad det är som gör att Amy är så glad? Vad fick hon möta där inne i dimman?
Patrik var glad över att vi stannade till i denna mystiska skog.
Posto Florestal Fanal heter platsen.
Lagoa do Fanal
Vi tog oss ut till den nordvästra delen av ön innan vi började bege oss tillbaka mot Funchal.
Dagen därpå så besökte jag Funchals moderna konstmuseum, som jag tyckte mycket om.
Sedan anslöt jag till de andra som hängde i den botaniska trädgården.
Så var resan slut. Tut.

Kommentera | Comment

Laisser un commentaire

Votre adresse e-mail ne sera pas publiée.