En morgon när jag och Rune skulle gå upp för att öppna fönstret för att släppa in lite frisk luft fick vi se en krabat som vi inte sett på länge – UNO! Vi hade inte (och således inte heller ni, här på bloggen) sett Uno på år och dagar. Uno berättade senare för oss att han åter igen hade trillat tillbaka i missbruk och befunnit sig i Mexiko. Men Uno var inte ensam där han satt på fönsterbrädet! Bredvid honom satt en mindre pippi, förtrollande lik Uno i sina yngre dagar. Det skulle visa sig att Uno, under vistelsen i Mexiko hade skaffat barn med en glädjeuggla. Glädjeugglan vägrade tvärt erkänna sig vara den nyföddes mor efter födelsen . Uno beslutade sig då för att ensam ta på sig ansvaret för lillpippin. Uno bestämde sig för att ta sig i kragen, sluta snorta och återvända hem till mig för att kunna ge lillpippin en trygg uppväxt . Både jag och Rune har lovat att hjälpa till när det behövs för att lillpippin ska ha det bra. Så här såg det ut när vi öppnade fönstret!Lillpippin har i dagarna blivit döpt och har fått namnet Diego, till minne av sitt hemland.Till en början måste jag skamset erkänna att jag blev upprörd över att Uno hade varit borta så länge. Jag ställande mig snabbt efter att jag hade fått om hans hjärtskärande historia.Nu ska vi försöka att leva tillsammans som en ny familj. Peder har levt under Moas säng ett tag och trivts väldigt bra där. Men nu så har han kommit ner till södra Frankrike för att koppla av lite.
