Uno fann en komet!

Hej mina vänner,

Nu ska ni få höra om en egendomlig händelse som utspelade sig i mitt hem för exakt fjorton dagar sedan från dagens datum, när Uno fann en komet.


Uno hade varit ute på sin dagliga morgonpromenad, precis som vanligt. Jag hade satt på kaffe och väntade på att Uno skulle komma tillbaka för att göra mig sällskap till frukostbordet. Just denna dag tog det ovanligt lång tid för Uno att komma tillbaka. Men när fyrtiofem minuter så var han plöstligt tillbaka. Med sig hade han ett runt föremål som han hävdade var en komet. Jag började att ana ugglor i mossen. Det var något som inte stämde. En känsla av obehag fyllde kroppen. 

En bild som tydligt illustrerar den känsla av misstänksamhet som jag kände inför det dubiösa objektet.

Uno sa att jag inte hade något att frukta och att det kanske fanns något spännande som skulle kunna hjälpa oss att lösa gåtan med organismernas ursprung. Mitt liv gav hux flux mening och betydelse. Jag skulle bidra till vetenskapen genom att iniciera en utgrävning av denna komet. 

Jag tog fram mina verktyg, kavlade upp armarna och satte igång att gräva.

Det började att likna en främmande organisms ben!



En motbjudande rymdmänniska!

Det otäcka väsendet började att tala med Uno. Men inte med ord utan med någon slags telepatisk kommunikation. Jag betrakade de två med en blanding av förundran och bestörtning. Jag såg säkert ut som ett ufo. 

“Poff!” lät det! Sedan försvann otäckingen och syntes inte till någonstans! “Var tog den vägen?” skrek jag till Uno. Uno lugnade mig och förklarade att väsendet hade hamnat på villovägar. Hen skulle egentligen landa på Mars för att hälsa på några släktingar. Men hen hade kollat fel på kartan och styrt kosan åt helt fel håll och oväntat hamnat i Rågsved, här på jorden.  

Hela denna händelsen var en pärs må ni tro och det har tagit mig fjorton dagar att processera det som har hänt. Därav så har det också lett till att jag undanhållt denna stora historia i mitt liv som jag är fullt medveten om har ett stort nyhetsvärde för er läsare. Det kan jag bara beklaga. Jag hoppas att ni har förståelse för att detta har varit en tuff situation, inte bara för mig, men även för Uno, som var kraftigt chockad efter mötet med det okända. Ibland får man låta det ta tid innan man är redo att återge vad som har skett en.

Tack för att ni har läst detta inlägget här i dag.

God jul och styrkekramar från mig och Uno. Ta vara på varandra. 

Kommentera | Comment

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *