Rumänien & Bulgarien med pappsen del II

Constanța  Casino. – Det är en fantatiskt vacker byggnad. Därför är det trist att se att den långsamt håller på att falla isär. Jag hoppas på att politikerna tar tag i det där. Just nu är den i såpass dåligt skicka att hela casinot är avstängt.
Längs med strandpromenaden hade de en antikmarknad.
Det blev en dag på stranden
Jag gick på musem för modern konst.
Tanken var att vi skulle ta oss från Constanta till Varna därifrån vi skulle flyga tillbaka till Svea. Trots att där var runt fem avgångar per dag var allting fullbokat. Vi beslöt oss då för att ta oss en bit söderut med förhoppningen att därifrån kunna ta en annan buss ytterligare söderut mot Bulgarien. Problemet var att bussen som vi hade hoppat på först gick till Bukarest innan den gick söderut. Så då fick vi helt ställa om våra planer utifrån det. Ytterligare ett problem uppstod då jag redan var kissnödig när vi satte oss i bussen. En annan dam var också kissnödig. Hon skrek, bönade och bad chauffören att han skulle stanna bussen i några få minuter så att hon kunde uträtta sina behov. Men han vägrade. Till chaufförens undsättning kom även en sliskig typ i form av medhjälpare, som lät meddela damen att hon inte fick distrahera chauffören medan han körde på något sätt. För min del blev trycket ohållbart efter ett tag. Jag tog en petflaska, skylade mig med min ryggsäck och lättade sen på trycket. Än idag är det ingenting som jag ångrar. Det var en lättnad. En befrielse. Ett måste.
Jag kunde skatta mig lycklig att innehållet var tämligen färglöst då flaskan råkade ramla till och flyga fram till passagerarna i sätet framför mig…

Väl i Bukarest igen så insåg vi att det inte gick några fler tåg mot Varna och att vi skulle vara tvugna att ta en nattbuss. Så här kan man beskriva bussfärden:

Bussen skulle gå klockan 21.45. klockan 20.10 får vi ett sms om att bussen går 20.45. det gör att vi tar en taxi och stressar till bussterminalen. Smset stämde ej och vi fick vänta. Sedan vägrade busschauffören köra på utsatt tid. Han ville att hela bussen skulle fyllas upp med personer först. Så vi åkte försenade rjnt 22.10. Under resan sker följande: Busschauffören kör fel. Han stannar frekvent och kollar vägen med Google Maps. Gör usvängar. Han stannar bhelt plötsligt utan att meddela varför. Ibland ska han kissa. Ibland ska han röka. Ibland ska han växla pengar. Busschauffören sätter på och av aircondition och ljus under resan. Han kör väldigt osäkert. Noll information ges till oss passagerare när han plötsligt stänger av hela bussen för att gå ut och röka eller dylikt. Vi kommer fram mycket försenade och trötta efter denna vansinnesfärd.

Och med det så säger vi tack och adjö för den här gången.

Kommentera | Comment

Rumänien & Bulgarien med pappsen del I

Hej och välkomna tillbaka till den varma, ljuva sommaren. Det kan behövas nu när vi går mot mörkare och kyligare tider, ikke sant?

Pappa stressade upp sig lite när vi ankom till flygplatsen och det inte gick att ta ut pengar med det enda kortet som han hade med sig. Vi stillade oss lite och ringde kundtjänst. På bilden ser ni detta. Allt löste sig. Det visade sig att kortet hade en regionsspärr som en var tvungen att låsa upp. Slutet gott, allting gott.
Vi bodde precis i anslutning till en vacker kyrkogård.
Bukarest liknar Paris en del med sina vackra art-noveau-stil. Frankrike är för övrigt ett land som Rumänien har influerats mycket av kulturellt sätt.
Pappa och jag besökte en av Bukarests allra finaste restauranger; Caru’ cu bere. På deras egna hemsida kan man läsa följande; “The place which keeps immortal the spirit of old Bucharest”. Fantastiskt, eller hur?
Jag med en lemonad i handen.
Mămăligă cu brânză și smântână – Polenta med ost och gräddfil. En av Rumäniens mest berömda rätter.
Jag och pappsen gick på ett Kitsch museum på mitt initiativ.
Bam!
Delar av Ceausescus verk.
Pappa och jag gick på en guidad rundvandring av staden. Vi fick bland annat lära oss om hur olika kyrkor förflyttades från områden som skulle rivas, (för att bana väg för Ceausescus vansinniga planer) på allehanda uppfinningsrika sätt.
Parlamentspalatset
Ett dygn och en stulen telefon senare så tog vi tåget mot Constanța.

Mobilen blev bestulen av en skurkaktig taxichaufför som låtsades vilja låna min telefon som gps. När vi skulle hoppa av taxin distraherade han mig medvetet för att jag skulle glömma telefonen. Förbaskade lurk!

Nu tar vi ett djupt andetag och sedan tänker vi framåt! Släpp det.

Kommentera | Comment

Cluj-Napoca


Bine-ați venit mina kära vänner,

För ett par veckor sedan packade jag min ryggsäck och styrde kosan mot ett land som jag besökt två gånger tidigare, Rumänien! Regionen som jag besökte heter Transylvanien och stadens namn är Cluj-Napoca.


Jag har läst två terminer rumänska. Så det var kul att få komma tillbaka till Draculas land och öva lite. “Popp, popp” sa det i huvudet och så kom språket tillbaka till mig, ord efter ord. 


Romulus och Remus
Sankt Mikaels kyrka 


Cluj är en härlig, ungdomlig universitetsstad

Gazpacho!

Det fanns en härlig vibe på vandrarhemmet med bland annat partysugna brasilianare och sympatiska flickor ifrån Frankrike. Även en knasboll från Sverige (jag talar inte om mig själv) fanns på plats. Vi gick ut och festade tillsammans.

Vad finns bakom den där dörren? Liv eller olycka? – Ge dig tid för reflektion. 

Det kändes som att våren var i antågande när man fick se denna sky!

View from Parcul Cetăţuia

Efter att ha traskat omkring i Cluj ett tag tog jag sent omsider beslutet att ta bussen till Turda för att besöka en saltgruva vid namn Salina Turda. Saltgruvan visade sig ligga längre ifrån Turda centrum än anat och jag kom fram tio minuter efter att dagens sista insläpp hade skett. Förargelsen var stor! Är inte detta liv förbaskat dumt ibland?  Det tyckte i alla fall jag vid den tidpunkten då jag inte inte blev insläppt av museumsvakten, mina klagosånger till trots.

Jag passerade en vacker kyrka på vägen tillbaka till centrum ifrån saltgruvan.

Jag gick på en gratis vandringstur runt Cluj. Det var tur att den var gratis. Flickan som var vår guide var väldigt tjatig och hade en särskild förkärlek till årtal. Det var pinsamt att behöva tacka för sig innan showen var slut, men jag stod bara inte ut! Det var jag inte heller ensam om att inte göra. När vandringen startade var vi 5-6 stycken. Efterhand som det evinnerliga babblet bara fortsatte började folk att lessna och droppa av. Till slut så var även jag tvungen att göra det samma, “jag fick bråttom till bussen”. Till sist var det  bara en ensam kvinna kvar som fick förbärma sig över guiden.

Jag gav inte upp! Jag åkte tillbaka till saltgruvan dagen efter och tur var det. Att besöka gruvan var en upplevelse utöver det vanliga.

Gruvan är cirka 120 meter djup.

Saltgruvan, som har varit i bruk under hundratals år har under årens lopp även använts för att förvara ost och som bombskydd  under andra världskriget efter att de sista utgrävningarna upphörde 1932.. I dag så huserar gruvan världens enda underjordiska nöjespark.


Salina Turda blev placerad som nummer ett i Business Insiders lista över de coolaste underjordiska platserna i världen. Vem är förvånad? Inte jag i alla fall efter att ha besökt gruvan som bland annat har sin egna bowlingbana, amfieteater och underjordiska sjö med robåtar till uthyrning.

Icke att förglömma är pariserhjulet!

Man kan även spela minigolf eller pingis om så önskar.

Kommentera | Comment

Salina Turda


Hej mina vänner,

Nu var det längesen sist vi hördes. Imorgon har jag tenta. Men efter det kommer jag återvända hit till bloggen för att uppdatera er med det allra senaste. Tills dess får ni njuta av lite bilder ifrån en saltgruva, Salina Turda, i norra Rumänien som jag besökte i helgen.

Håll till godo!

Kommentera | Comment

Del 8 – Liten resa i Östeuropa


Efter jag varit i Budapest med familjen begav jag mig med tåg mot Timișoara i norra Rumänien. Timișoara är en liten universitetstad på runt 300.000 invånare. Den lilla staden har spelat en stor historisk roll, då det var protesterna i denna stad i december 1989 som ledde till den rumänska revolutionen och den kommunistiska regimens fall.
Sent på kvällen anlände jag till mitt vandrarhem. Jag blev väl mottagen av Raul som äger vandrarhemmet. Jag hade läst så många recensioner utav vandrarhemmet där hans gästvänlighet verkligen betonats. Nu kan jag förstå varför. Det känns som att jag är en del av detta hemmet. Tyvärr så trivs jag inte alltid jättebra med mina temporära familjemedlemmar dock. Det finns en tysk kille som är dramatisk, manipulativ och smått galen. I går pressade han stackars Raul om att få tillbaka en del av sina pengar då han skulle åka tidigare än planerat. Här bor även en mamma och ett barn som hon ibland tar hand om. Jag vet inte mycket om hur barn reagerar efter trauman men jag anar att det är som han gör. Han är hyperaktiv, skrikig, pratar mycket med sig själv och söker uppmärksamhet i alla. 
Här bor jag.
Jag har aldrig bott på ett vandrarhem med en så familjär stämning. Vi spelar tv-spel tillsammans, tittar på film och Raul bjuder på hans mammas rumänska bakelser och hans familjs hemgjorda palinkă – en typ av sprit som är vanlig på Balkanhalvön. I går försökte han i flera timmar dessutom hjälpa mig med min dator! I dag så gjorde han upp en resplan för mina sista dagar på resande fot. Han är en riktig guldkille. 

 
 
 
 
 
På denna gata startade den rumänska revolutionen
 
 
Dacia är Rumäniens egna bilmärke.
“Casa Bucinii” hette den trevliga restaurangen jag blivit tipsad om – “Mor/farföräldrarnas hus”
 
 
 
 
 
Jag såg många stiliga pojkar i dag!
 
Jag hade blivit tipsad utav två oberoende källor om att besöka Museet för revolutionen. Museet var fallfärdigt och inte underhållet väl. En läskig gubbe visade mig runt lite och lät mig se en film om revolutionen. “Ett historiemuseum för 7 dagars historia” upprepade han flera gånger. Det verkade som att han tyckte det var lite besynnerligt. 
 
Lika grått som den här väggen är, var livet innan revolutionen, under diktaturen, tyckte den gamle mannen.
 

Del 6 – Liten resa i Östeuropa


Jag anlände till Budapest för ett par dagar sedan för att möta upp med delar utav familjen för att fira moderns 50-årsdag.
Innan de andra anlände till hotellet där vi skulle bo, hann jag ta mig en titt inuti den vackra parlamentsbyggnaden. Inuti var den tyvärr “inget att han hänga i julgranen” dock.
 
 
Vi bodde i stadsdelen Buda precis vid floden på dettta berömda hotell som heter Gellért. Hotellet har sin egen SPA-avdelning med termalbad och massage – en av de mest kända SPA-anläggningarna i hela Budapest.
 
Pyret var med på resan, som är en del av familjen sedan ett antal år tillbaka.
 
 
 
 
Vårt hotell.
 
 
 
“Hm… var är vi nu någonstans?”
Vi gick på marknad.
 
 
Senare på dagen så badade vi.
Vi åt god mat.
 
 
Fortsättning följer…

Del 5 – Liten resa i Östeuropa


Denna dag steg jag upp tidigt för att ta mig med en lokal buss mot slottet Bran – slottet som inspirerat till den världskända romanen Dracula utav den irländska författaren Bram Stoker.
 På väg mot busstationen mötte jag lite vildhundar.
Inte ens Vlad Țepeș (som jag tidigare skrivit om) som Dracula är baserad på, har någon större anknytning till slottet. Det kan ha varit så att han gjorde ett litet stopp vid slottet vid en tidpunkt, men han bodde aldrig här. Man kan dock förstå varför Stoker valde det här slottet till sin roman. Slottet är ju som tagit ur en skräcksaga.
Slottet byggdes 1382 utav saxarna.
 
Mellan 1920-1947 så var det sommarhus för den kungliga familjen.

Efter kommunisttiden återgick palatset till kungafamiljen som beslutade 2009 att öppna slottet så att det kunde vara öppet för allmänheten.
 
Slottet var inte så intressant inuti utan mer vackert på utsidan. 
En utställlning som dock var intressant, var den om tortyr.
Bilden illusterar hur man hängde kättare och homosexuella upp och ner så att allt blod skulle rinna ner till huvudet för att man sedan skulle kunna vara vid medvetande så länge som möjligt medan man sågade itu kroppen.
 Denna sågen använde man. 
Den här masken satte man på en dömd brottsling som sedan fick bära den offentligt för att alla skulle veta vad den hade gjort.
 
Mycket tingeltangel såldes utanför slottet. 
 
Efter jag varit i Bran hopppade jag av i nästa lilla samhälle som heter Râșnov. Uppe på slottet ser ni utflyktens mål – ytterligare ett slott.
 
 
 
På väg upp mot slottet irrade jag runt i skogen i några minuter. Jag blev betänksam för en stund då, Rumänien har nämligen Europas största population av brunbjörnar!
 
 “Morr, morr”
Det fanns inte mycet turister på den här fina platsen.
 
 
 
 
Jag testade att skjuta med pilbåge.
Jag begav mig sedan åter igen mot Brașov för att ta mitt bagage på vandrarhemmet. 
Sedan, på kvällen begav jag mig emot Budapest i Ungern där jag skulle möta upp med familjen. En fjorton timmars tågresa väntade…
Innan jag till slut anlände.
Fortsättning följer.
 

Del 4 – Liten resa i Östeuropa


Jag beslutade att ta tåget till Brașov ifrån București. Jag ville ju se Castelul Bran som sägs ha varit inspirationskälla till den berömda karaktären Dracula. Sedan verkade Brașov vara en fin liten stad. 
Det tog ett tag innan jag kom till den här sängen på vandrarhemmet. Jag hade nämligen bokat vandrarhem på ett annat ställe. När jag anlände till det första vandrarhemmet var det mörkt och låst. Den snälla taxichauffören körde mig då hit.
Hela vår konversation skedde på rumänska! Väldigt häftig känsla. Det kändes som
att jag fick använda vartenda litet ord jag kunde utav min vokabulär i det rumänska språket. Det var en utmaning. Att förstå vad han sa var dock inga problem alls. 
Mitt vandrarhem.
 
Till höger i bild ser ni berget Tâmpa som jag besteg!
 
 
Jag började min rundtur med att bestiga Tâmpa, berget där man kan blicka ut över stadkärnan med Hollywoodskylt och flagga brevid sig.
Det tog runt en och en halv timme att komma upp till toppen med snabbt gångtempo. Denna utsikt gjorde dock att det var värt det. Jag var rofylld när jag stod och betraktade staden ifrån ovan. 
Stadens huvudtorg och “Den svarta kyrkan” i bild. 
Brașov har sin egna Hollwoodinspirerade skylt. 
 
Längst uppe på toppen svajade Rumäniens flagga.
 
Jag begav mig sedan nedåt mot staden igen för att besöka den gamla stadskärnan. 
Huvudgatan.
 
“Hej, hej!” säger pojken i bilden.
En flicka stod tålmodigt men besvärat och väntade på att kunderna skulle komma till henne. 
 
 
“Den svarta kyrkan” – Biserica Neagră 
Biserica Neagră
I fjärran ser man stadens citadell! 
En synagoga.
 
 
Citadellet.
 
 
 
 
 
Minnesmärke över revolutionen 1989.
 
 

Del 3 – Liten resa i Östeuropa


Denna dag skulle jag på guidad tur utav staden. Jag var som vanligt ute i sista sekunden, men hann ändå fota denna makalöst fina graffittväggen innan jag insåg att jag var tvungen att slänga mig i en taxi för att hinna i tid till mötesplatsen där turen skulle börja.
Den guidade turen började här på Bulevardul Unirii uppbyggd under kommunisttiden av diktatorn Ceaușescu framför Parlamenspalatset som han lät bygga, som under den perioden kallades för Folkets hus. Parlamentshuset är världens andra största administrativa byggnad efter Pentagon i USA, detta eftersom att Ceaușescu inte visste om att Pentagon var större. Efter att han fått reda på att boulevarden Champs-Élysées i Paris var den bredaste i Europa valde han att bygga sin egna boulevard en meter bredare. Innan byggarbetet inför boulevarden och palatset påbörjades förstördes stora delar av det historiska Bukarest, bland annat en mängd kyrkor och 30.000 bostadshus. Guiden berättade att hans mormor tidigare levde i det området men var tvungena att flytta.
Guiden berättade även att under byggnaden finns ett omfattande tunnelsystem, vilket bland annat inkluderar en flyktväg för diktatorn genom att ansluta till tunnelbanan. Ingen vet dock hur omfattande det här tunnelsystemet är då det är en statshemlighet som endast säkerhetstjänsten har information om. Man kan säga att palatset är lite som ett isberg på det sättet. Det går rykten om att det finns tunnlar som går ut till alla delar ut av hela Rumänien, men det är ingen som vet, vilket har lett till att en hel del teorier växt fram.
Efter kommunismens fall i landet ville många politiker riva palatset som knappt ens varit använt då det precis höll på att färdigställas när diktaturen föll. Det kostade dock för mycket att riva det och nu så har man ändrat uppfattning. 
Det är ironiskt att en kommunistisk man med en ideologi som föraktar lyx och som avskaffade monarkin byggde detta palats och levde i lyx medan många levde på svältgränsen i landet. 
Vår snälla guide Mihai.
Detta är ett monument av Vlad Țepeș som med tiden blev ökänd för  sina grymma bestraffningsmetoder. Han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar och så vidare. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Pålspetsaren. Detta skulle göras på ett sätt så att inga vitala organ skadades så att personen skulle lida så länge som möjligt innan den dog. Det finns uppgifter om att en del personer har överlevt i en vecka innan de dog efter att de blivit utsatta för denna tortyr.
Vlad Țepeș kropp har aldrig blivit funnen vilket lett till olika teorier om vad som hände honom när han dog.
Många kyrkor flyttades (6 stycken) under kommunisttiden för att gömmas bakom bostadshus. Detta eftersom att de var “symbolisk förorening”. När man inte kunde se kyrkorna ifrån gatan hade man förhoppningen om att folket skulle glömma bort kyrkorna och religionen.
 
Denna staty restes förra året och har blivit utnämnd till den fulaste statyn i hela Bukarest.
Innan andra världskriget var Moldavien en del av Rumänien. Men efter Sovjets fall bildades en egen nation. Just nu är det en het politisk fråga i Rumänien om att man vill ha tillbaka Moldavien som en del av Rumänien.
 
Rumäniens allra första skyskrapa.
Stor kontrast mellan byggnaden och affären.
På byggnade finns fortfarande skotthål kvar ifrån revolutionen 1989.
Var stubbe symboliserar en fallen människa som dog under revolutionen.
Det fanns ett monument med namn över alla de som dog under revolutionen.
“Hej, hej!”
 
Efter den guidade turen begav jag mig emot Parlamentspalatset för att gå på guidad tur inuti i byggnaden. Men innan dess åt jag härlig bönsoppa – serverad i en brödlimpa!
 
 
Inuti byggnaden så gav guiden mest bara information om hur överdådigt byggd och inredd palatset var, vilket var tjatigt och tråkigt. Mängder av information så som att byggnaden är 240 meter bred, 270 meter lång, och reser sig 86 meter över och 92 meter ner under gatunivå är imponerande men blir tröttsamt om det är det enda som talas om.
 
 
 
 
 
 
 
Jag tog sedan en taxi hem med denna galna kille som ville att jag skulle ta foto på honom. Trevlig till en början. Men det är ganska otrevligt att lura folk på pengar, vilket han gjorde. Så helhetsintrycket av pojken är att han är en hynda. Vov.