Del 10 – Liten resa i Östeuropa

Ursäkta uppehållet! Ännu en gång har jag lämnat er läsare ute i skuggan och mörkret! Det som inte får ske har hänt. Jag ber om er förlåtelse. 
 
Efter att jag varit i Niš så begav jag mig vidare mot Bulgariens huvudstad Sofia. Därifrån skulle jag sedan flyga hem till Barcelona. När jag väl anlänt till Sofia kändes det som att jag hade kommit till en liten småstad ute i ingenmans land. Det regnade och alla byggnader var kalla och gråa. Jag hade dock rätt i mina aningar om att man, precis som i andra länder i Östeuropa, satsat allt fokus på att göra centrum fint. Bara precis i utkanten av centrum så får du en helt annan bild utav staden som ofta består mer av betong och färgen grått. 
Sammanlagt spenderade jag runt en och en halv dag i Sofia. Tyvärr gick nästan hela första dagen åt att kontakta olika taxibolag och gå till polisen. Varför då? Jo, jag blev nämligen av med min kamera! Antingen så jag blev jag av med den i en taxi eller på McDonalds tänkte jag. Så jag gjorde upp en lista på alla McDonalds i staden för att försöka komma till samma restaurang som jag tidigare besökt och jag ringde dessutom upp alla de större taxibolagen. Jag försökte även ta hjälp utav personalen på  vandrarhemmet, men kvinnan som satt i receptionen var inte alls så behjälpsam. Hon suckade och rullade på ögonen. Jag var nog en väldigt krävande kund – jag hade nyss blivit av med min kamera och bad verkligen om hjälp på ett krävande sätt. Men det är inte fog till att vara otrevlig. Är det något jag blir irriterad och nästan förbannad över så är det människor som arbetar inom serviceyrken som inte är professionella och är otrevliga. Polisens bemötande var också en aning märkligt. “Jag vill göra en anmälan” sa jag, varpå jag fick det enkla och bestämda svaret “No!” “Vart kan jag göra det då?” frågade jag vidare. Då fick jag svaret “I don´t know”. 
Jag försökte förtränga min förlust så gott jag kunde för att kunna njuta utav Sofia och mina sista dagar på resande fot. Det lyckades jag faktiskt väldigt bra med. Det låter klyschigt, men jag tänker faktiskt varje gång något liknande händer att det finns verkligen inget jag kan göra åt det, så då har jag ju ingen anledning till att gräma mig. En kamera eller till exempel en mobil är materiella saker och det är helt befängt att vara ledsen eller nedstämd över det. Är man ändå det får man försöka inse det. Minnen är dock viktiga – och alla bilder var sparade. 
Min förlust innebar att jag gick runt och fotade med min Nintendo 3ds som en är liten spelkonsol som har en inbyggd kamera. Jag hoppas att ni har förståelse för att bildkvaliten inte är av den högsta kalibern.
Här kommer bilderna!
 
 
 
 
 
 
 

Det fann poliser överallt i hela staden. Detta på grund utav att man haft en pågående demonstration alltsedan det nationella valet hölls i maj. En av anledningarna till missnöjet är att många, runt 20% utav de röstande, röstade på småpartier som inte nådde upp över den 4-procentsspärren som man även har i Bulgarien precis som i Sverige. Deras röster fick alltså ingen reel påverkan över vilka som styr landet. Dessutom gav man en ministerpost till en person som sägs ha haft kopplingar till den bulgariska maffian. En man jag talade med på gatan ansåg också att det fortfarande finns spår av den hårda kommunisttiden kvar i landet nuvarande politik.

Demonstrationerna var fredliga och alltsedan i maj så har det endast skett två gånger att demonstrationerna har varit våldsamma.

 
 

“Hej, hej!” säger jag i den här bilden. Den fina mössan köpte jag i Serbien.

Tydligen så är lejonet en symbol som används frekvent i Bulgarien.

 

Sofia är rikt på termalvatten men har dock inga allmänna badhus så som man har i Budapest. Byggnaden på bilden var dock ett badhus förr i tiden. Just nu så håller man på att restaurera det för att kunna öppna det i framtiden. 

Thermalvatten för att dricka fanns det dock. Vattnet sägs vara väldigt nyttigt och bota alla möjliga slags åkommor. Hit kommer många sofiabor och fyller på sina flaskor var dag. Var en lite märklig känsla att testa att dricka varmt dricksvatten. 
Alexander Nevskij-katedralen är tillägnat de ryska soldater som hjälpte Bulgarien befria sig ifrån det Ottomanska riket. Inuti så är det en av de vackraste kyrkorna som jag har besökt. Detta för att den var dunkel och sparsamt ornamenterad.
Runt om i hela Bulgarien så ringde man i klockor när man visste att man blivit befriad ifrån det Ottomanska riket och turkarna. 

Staden har fått sin nuvarande namn ifrån denna kyrka som heter “Den heliga Sofias kyrka” och som är den äldsta kyrkan som finns i staden. 

 
Nöjd med min fina resa begav jag mig hemåt mot Barcelona!

Del 9 – Liten resa i Östeuropa

Ifrån Timișoara tog jag mig med bil. Jag hade frågat i receptionen på vandrarhemmet om en buss. “Inga problem” svarade han och bokade allting åt mig. Dagen därpå blir jag upphämtad med en bil. Jag var lite bitter över det eftersom att en bussresa troligtvis skulle vara mer ekonomiskt. Det gjorde inte så mycket dock, det var spännande att åka bil med tre stycken andra män ifrån tre olika länder – Italien, Grekland och chuffören som var ifrån Serbien. 
Chauffören skrämde mig lite. Han talade vänligt till mig men det fanns en nyans utav oberäknelighet i tonen. Han talade som en amerikansk skådespelare som spelar ryss och ska försöka prata med grov brytning i en actionfilm. 
Chauffören hade en oberäknelig sida, visade det sig efter att jag frågat honom om han tror att Serbien kommer bli en del utav den Europeiska Unionen. Mannen blev då eld och lågor över ämnet. Det fanns ingen hejd på de olika historierna som han hade på lager om vilket fruktansvärt projekt unionen var. Han sökte på ett fult sätt frekvent stöd för sin åsikter utav greken genom att använda delaccept: “Am I right or am I right?”. Till mig sade han “You are so young, but let me tell you this. Everything I´ve said is true”. Varningstriangeln inuti mig började blinka efter hans metoder att få fram sitt budskap. Hans trovärdighet hade gått i stöpet. Kanske ännu läskigare var det hur greken frenetiskt svarade “Yes, yes, yes, that is true” så fort chauffören sökte efter medhåll.  
Vi anlände efter ett par timmar, till Belgrad där jag skulle byta buss för att ta mig till Niš – Serbiens tredje största stad som ligger mer söderut och närmare Sofia i Bulgarien. Jag ska nämligen flyga tillbaka till Barcelona ifrån Sofia. Därför valde jag denna resrutten.
Gamla turistbussar ifrån Danmark finns nu i Serbien.
Mitt vandrarhem.
 
 
 
Niš
Inuti denna kyrka kunde man finna ett torn byggt delvis utav kranier ifrån serber. 
När Ottomanska riket erövrade området byggde de detta torn med huvuden ifrån de som de dräpt. 
 
 
 
 
 
Jag besökte det koncentrationsläger som fanns i staden – “Crveni krst”, som betyder “Röda korset” 
Som skylten visar, så var detta tidigare ett vaktrum.
1942 lyckades ett par fångar att fly. Det var första gången som någon någonsin hade lyckats fly ifrån ett koncentrationsläger. Efter att ett par personer senare också lyckats fly byggde man upp muren som ni ser på bilden och ett nytt vakttorn. 
Innan nazisterna flydda platsen så avrättade man de sista fångarna här för att ingen skulle få reda på vad som skett. 
Runt 30.000 personer kom till det här koncentrationslägret. En del skickades vidare till Auschwitz medan andra avrättades på en plats soom ligger runt en mil ifrån lägret.
 
Niš motsvarighet till de bohemiska kvarteren i Belgrad.
Runt tio kronor kostade denna pizzabiten! Mumsigt!
 
Den här serbiska schnitzeln är mättande vill jag lova.
Det beror på att inuti rullen finns mängder med ost och smält smör. 
På restaurangen blev jag bjuden på efterrätt utav en snäll dam som satt vid ett bord bredvid mig. Vad snällt! Man blir glad av snälla människor.
På vägen hem såg jag att det var fullmåne. Vilken tur att jag lämnat Rumänien och blodsugarnas land!

Del 8 – Liten resa i Östeuropa

Efter jag varit i Budapest med familjen begav jag mig med tåg mot Timișoara i norra Rumänien. Timișoara är en liten universitetstad på runt 300.000 invånare. Den lilla staden har spelat en stor historisk roll, då det var protesterna i denna stad i december 1989 som ledde till den rumänska revolutionen och den kommunistiska regimens fall.
Sent på kvällen anlände jag till mitt vandrarhem. Jag blev väl mottagen av Raul som äger vandrarhemmet. Jag hade läst så många recensioner utav vandrarhemmet där hans gästvänlighet verkligen betonats. Nu kan jag förstå varför. Det känns som att jag är en del av detta hemmet. Tyvärr så trivs jag inte alltid jättebra med mina temporära familjemedlemmar dock. Det finns en tysk kille som är dramatisk, manipulativ och smått galen. I går pressade han stackars Raul om att få tillbaka en del av sina pengar då han skulle åka tidigare än planerat. Här bor även en mamma och ett barn som hon ibland tar hand om. Jag vet inte mycket om hur barn reagerar efter trauman men jag anar att det är som han gör. Han är hyperaktiv, skrikig, pratar mycket med sig själv och söker uppmärksamhet i alla. 
Här bor jag.
Jag har aldrig bott på ett vandrarhem med en så familjär stämning. Vi spelar tv-spel tillsammans, tittar på film och Raul bjuder på hans mammas rumänska bakelser och hans familjs hemgjorda palinkă – en typ av sprit som är vanlig på Balkanhalvön. I går försökte han i flera timmar dessutom hjälpa mig med min dator! I dag så gjorde han upp en resplan för mina sista dagar på resande fot. Han är en riktig guldkille. 
 
 
 
 
 
På denna gata startade den rumänska revolutionen
 
 
Dacia är Rumäniens egna bilmärke.
“Casa Bucinii” hette den trevliga restaurangen jag blivit tipsad om – “Mor/farföräldrarnas hus”
 
 
 
 
 
Jag såg många stiliga pojkar i dag!
 
Jag hade blivit tipsad utav två oberoende källor om att besöka Museet för revolutionen. Museet var fallfärdigt och inte underhållet väl. En läskig gubbe visade mig runt lite och lät mig se en film om revolutionen. “Ett historiemuseum för 7 dagars historia” upprepade han flera gånger. Det verkade som att han tyckte det var lite besynnerligt. 
 
Lika grått som den här väggen är, var livet innan revolutionen, under diktaturen, tyckte den gamle mannen.
 

Del 7 – Liten resa i Östeuropa

Här kommer det fler bilder ifrån tiden i Budapest med familjen.
Man anordnader en matkonferens på vårt hotell under vår vistelse. Lite bondetema var det som gällde tydligen då denna mojäng stod uppställd vid entrén. 
 
Jag skulle själv aldrg komma på idén att åka turistbussar så det var en ny erfarenhet.
Det fanns audioguide på svenska – vilken lycka!
Jag, Patrik och bebben gick ner under jorden där det fanns en labyrint!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Guidningen inkluderade en båttur. 
 
 
Jag åt langos!
 
 
 
På kvällen gick jag och Patrik ut och festade. Vi gick först till ett ställe som jag hade bsökt förra gången jag var i Budapest. “Instant” heter det och kan varmt rekomenderas. Ett riktigt coolt, psykdeliskt inrett ställe med massor av olika “chillrum”, dansgolv, barer och olika slags människor. 
 
 
 
Denna bar var även en antikvitetsaffär. Allt man såg i baren kunde man köpa. 
 
 

Del 6 – Liten resa i Östeuropa

Jag anlände till Budapest för ett par dagar sedan för att möta upp med delar utav familjen för att fira moderns 50-årsdag.
Innan de andra anlände till hotellet där vi skulle bo, hann jag ta mig en titt inuti den vackra parlamentsbyggnaden. Inuti var den tyvärr “inget att han hänga i julgranen” dock.
 
 
Vi bodde i stadsdelen Buda precis vid floden på dettta berömda hotell som heter Gellért. Hotellet har sin egen SPA-avdelning med termalbad och massage – en av de mest kända SPA-anläggningarna i hela Budapest.
 
Pyret var med på resan, som är en del av familjen sedan ett antal år tillbaka.
 
 
 
 
Vårt hotell.
 
 
 
“Hm… var är vi nu någonstans?”
Vi gick på marknad.
 
 
Senare på dagen så badade vi.
Vi åt god mat.
 
 
Fortsättning följer…

Del 5 – Liten resa i Östeuropa

Denna dag steg jag upp tidigt för att ta mig med en lokal buss mot slottet Bran – slottet som inspirerat till den världskända romanen Dracula utav den irländska författaren Bram Stoker.
 På väg mot busstationen mötte jag lite vildhundar.
Inte ens Vlad Țepeș (som jag tidigare skrivit om) som Dracula är baserad på, har någon större anknytning till slottet. Det kan ha varit så att han gjorde ett litet stopp vid slottet vid en tidpunkt, men han bodde aldrig här. Man kan dock förstå varför Stoker valde det här slottet till sin roman. Slottet är ju som tagit ur en skräcksaga.
Slottet byggdes 1382 utav saxarna.
 
Mellan 1920-1947 så var det sommarhus för den kungliga familjen.

Efter kommunisttiden återgick palatset till kungafamiljen som beslutade 2009 att öppna slottet så att det kunde vara öppet för allmänheten.
 
Slottet var inte så intressant inuti utan mer vackert på utsidan. 
En utställlning som dock var intressant, var den om tortyr.
Bilden illusterar hur man hängde kättare och homosexuella upp och ner så att allt blod skulle rinna ner till huvudet för att man sedan skulle kunna vara vid medvetande så länge som möjligt medan man sågade itu kroppen.
 Denna sågen använde man. 
Den här masken satte man på en dömd brottsling som sedan fick bära den offentligt för att alla skulle veta vad den hade gjort.
 
Mycket tingeltangel såldes utanför slottet. 
 
Efter jag varit i Bran hopppade jag av i nästa lilla samhälle som heter Râșnov. Uppe på slottet ser ni utflyktens mål – ytterligare ett slott.
 
 
 
På väg upp mot slottet irrade jag runt i skogen i några minuter. Jag blev betänksam för en stund då, Rumänien har nämligen Europas största population av brunbjörnar!
 
 “Morr, morr”
Det fanns inte mycet turister på den här fina platsen.
 
 
 
 
Jag testade att skjuta med pilbåge.
Jag begav mig sedan åter igen mot Brașov för att ta mitt bagage på vandrarhemmet. 
Sedan, på kvällen begav jag mig emot Budapest i Ungern där jag skulle möta upp med familjen. En fjorton timmars tågresa väntade…
Innan jag till slut anlände.
Fortsättning följer.
 

Del 4 – Liten resa i Östeuropa

Jag beslutade att ta tåget till Brașov ifrån București. Jag ville ju se Castelul Bran som sägs ha varit inspirationskälla till den berömda karaktären Dracula. Sedan verkade Brașov vara en fin liten stad. 
Det tog ett tag innan jag kom till den här sängen på vandrarhemmet. Jag hade nämligen bokat vandrarhem på ett annat ställe. När jag anlände till det första vandrarhemmet var det mörkt och låst. Den snälla taxichauffören körde mig då hit.
Hela vår konversation skedde på rumänska! Väldigt häftig känsla. Det kändes som
att jag fick använda vartenda litet ord jag kunde utav min vokabulär i det rumänska språket. Det var en utmaning. Att förstå vad han sa var dock inga problem alls. 
Mitt vandrarhem.
 
Till höger i bild ser ni berget Tâmpa som jag besteg!
 
 
Jag började min rundtur med att bestiga Tâmpa, berget där man kan blicka ut över stadkärnan med Hollywoodskylt och flagga brevid sig.
Det tog runt en och en halv timme att komma upp till toppen med snabbt gångtempo. Denna utsikt gjorde dock att det var värt det. Jag var rofylld när jag stod och betraktade staden ifrån ovan. 
Stadens huvudtorg och “Den svarta kyrkan” i bild. 
Brașov har sin egna Hollwoodinspirerade skylt. 
 
Längst uppe på toppen svajade Rumäniens flagga.
 
Jag begav mig sedan nedåt mot staden igen för att besöka den gamla stadskärnan. 
Huvudgatan.
 
“Hej, hej!” säger pojken i bilden.
En flicka stod tålmodigt men besvärat och väntade på att kunderna skulle komma till henne. 
 
 
“Den svarta kyrkan” – Biserica Neagră 
Biserica Neagră
I fjärran ser man stadens citadell! 
En synagoga.
 
 
Citadellet.
 
 
 
 
 
Minnesmärke över revolutionen 1989.
 
 

Del 3 – Liten resa i Östeuropa

Denna dag skulle jag på guidad tur utav staden. Jag var som vanligt ute i sista sekunden, men hann ändå fota denna makalöst fina graffittväggen innan jag insåg att jag var tvungen att slänga mig i en taxi för att hinna i tid till mötesplatsen där turen skulle börja.
Den guidade turen började här på Bulevardul Unirii uppbyggd under kommunisttiden av diktatorn Ceaușescu framför Parlamenspalatset som han lät bygga, som under den perioden kallades för Folkets hus. Parlamentshuset är världens andra största administrativa byggnad efter Pentagon i USA, detta eftersom att Ceaușescu inte visste om att Pentagon var större. Efter att han fått reda på att boulevarden Champs-Élysées i Paris var den bredaste i Europa valde han att bygga sin egna boulevard en meter bredare. Innan byggarbetet inför boulevarden och palatset påbörjades förstördes stora delar av det historiska Bukarest, bland annat en mängd kyrkor och 30.000 bostadshus. Guiden berättade att hans mormor tidigare levde i det området men var tvungena att flytta.
Guiden berättade även att under byggnaden finns ett omfattande tunnelsystem, vilket bland annat inkluderar en flyktväg för diktatorn genom att ansluta till tunnelbanan. Ingen vet dock hur omfattande det här tunnelsystemet är då det är en statshemlighet som endast säkerhetstjänsten har information om. Man kan säga att palatset är lite som ett isberg på det sättet. Det går rykten om att det finns tunnlar som går ut till alla delar ut av hela Rumänien, men det är ingen som vet, vilket har lett till att en hel del teorier växt fram.
Efter kommunismens fall i landet ville många politiker riva palatset som knappt ens varit använt då det precis höll på att färdigställas när diktaturen föll. Det kostade dock för mycket att riva det och nu så har man ändrat uppfattning. 
Det är ironiskt att en kommunistisk man med en ideologi som föraktar lyx och som avskaffade monarkin byggde detta palats och levde i lyx medan många levde på svältgränsen i landet. 
Vår snälla guide Mihai.
Detta är ett monument av Vlad Țepeș som med tiden blev ökänd för  sina grymma bestraffningsmetoder. Han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar och så vidare. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Pålspetsaren. Detta skulle göras på ett sätt så att inga vitala organ skadades så att personen skulle lida så länge som möjligt innan den dog. Det finns uppgifter om att en del personer har överlevt i en vecka innan de dog efter att de blivit utsatta för denna tortyr.
Vlad Țepeș kropp har aldrig blivit funnen vilket lett till olika teorier om vad som hände honom när han dog.
Många kyrkor flyttades (6 stycken) under kommunisttiden för att gömmas bakom bostadshus. Detta eftersom att de var “symbolisk förorening”. När man inte kunde se kyrkorna ifrån gatan hade man förhoppningen om att folket skulle glömma bort kyrkorna och religionen.
 
Denna staty restes förra året och har blivit utnämnd till den fulaste statyn i hela Bukarest.
Innan andra världskriget var Moldavien en del av Rumänien. Men efter Sovjets fall bildades en egen nation. Just nu är det en het politisk fråga i Rumänien om att man vill ha tillbaka Moldavien som en del av Rumänien.
 
Rumäniens allra första skyskrapa.
Stor kontrast mellan byggnaden och affären.
På byggnade finns fortfarande skotthål kvar ifrån revolutionen 1989.
Var stubbe symboliserar en fallen människa som dog under revolutionen.
Det fanns ett monument med namn över alla de som dog under revolutionen.
“Hej, hej!”
 
Efter den guidade turen begav jag mig emot Parlamentspalatset för att gå på guidad tur inuti i byggnaden. Men innan dess åt jag härlig bönsoppa – serverad i en brödlimpa!
 
 
Inuti byggnaden så gav guiden mest bara information om hur överdådigt byggd och inredd palatset var, vilket var tjatigt och tråkigt. Mängder av information så som att byggnaden är 240 meter bred, 270 meter lång, och reser sig 86 meter över och 92 meter ner under gatunivå är imponerande men blir tröttsamt om det är det enda som talas om.
 
 
 
 
 
 
 
Jag tog sedan en taxi hem med denna galna kille som ville att jag skulle ta foto på honom. Trevlig till en början. Men det är ganska otrevligt att lura folk på pengar, vilket han gjorde. Så helhetsintrycket av pojken är att han är en hynda. Vov.