Étiquette : Marocko

Publié le

Uma och Gregor i Rabat, Marocko – Nostalgia

Hej allesammans!
 
Detta är det första inlägget som ingår i en serie som jag har valt att kalla för “Nostalgia”. I den här serien kan det dyka upp lite vad som helst utav tidigare publicerat material eller bilder från förr som aldrig tidigare vistas på denna blogg. Jag hoppas att ni kommer detta inslaget på bloggen. Just nu håller jag på att fortsätta mitt arbete med att överföra publikationer ifrån den gamla bloggen och stötte då på detta inläggets som publicerades för första gången den 1 oktober 2013 klockan 18:05. Här får ni det inlägget med Uma och Gregor i Marocko i repris!

Hola a todos! 
Esto es la primera entrada en una nueva serie que voy a tener aquí en el blog. La he puesto el nombre “Nostalgia”. Puede aparecer fotos que antes no he publicado, historias del pasado etcétera. ¡Espero que vayan a apreciar este nuevo elemento del blog! De momento estoy transfiriendo entradas desde el antiguo blog y me tropecé con esta que fue originalmente fue publicada el 2013-10-01, a las 18:05 horas.  ¡Ahora por primera vez hay una versión traducida al castellano! Qué disfruten.

 Uma står och väntar på tåget i Rabat som ska ta henne tillbaka till Marrakech.

Uma está esperando el tren que le va a llevar a Marrakech. 

 “Uma, Uma! Det är ju jag Gregor!”

“¡Uma, Uma! ¡Soy yo, Gregor!

“Nemen hej Gregor! Vad fövånande att se en sådan fattiglapp som dig i Marocko!” säger Uma förtjust.
“Ja visst är det en lyckans dag! Jag har saknat dig så mycket!” säger Gregor med stor entusiasm.

“¡Ai!, ¡Hola Gregor! ¡Qué sorpresa ver un pobre infortunado como tu en Marruecos! dice Uma entusiasmada. 

“Sí, ¡esto es un día de gran alegría! “¡Te he extrañado tanto!” dice Gregor con ánimo.

   “”Nemen, Gregor!!!! Tåget, mitt tåg!!”
“”Vilken fin sjal du har köpt Uma. Den klär dig så väl!”

“”Pero, ¡¡¡¡Gregor!!!! El tren, ¡¡mi tren!!”
“”Tu bufanda te queda muy bien . ¡Realmente te pega!

 “Din djävel!!! Ahhh, jag ska ta kål på dig! Fattar du inte vad du har gjort?!! Jag skulle vara på Umas Palace klockan 5 i dag!! Ahhhh!”
“Aj, Uma, nej vad gör du?!”

“¡¡¡Tu hijo de puta!!! Ahhh, ¡te voy a aniquilar! ¿¡¡Comprendes lo que has hecho?!! ¡¡Tengo que estar en Uma Palace a las cinco!! ¡Ahhhh!”
“Ai, Uma, ¡No! ¿¡Qué haces!?

“Du ska ner på rälsen din urbotat dumma fårskalle!!!”
“Ahhhhh!!”

¡¡¡Vas pá el carril tu puta oveja retrasada!!!
“¡¡Ahhhhh!!”

“Tåget vänta!” skriker Uma och börjar springa efter.
Gregor är skärrad och förstår ingenting.

“Tren, ¡espera! grita Uma y echa a correr.

Gregor está atormentado por lo que ha pasado y no entiende nada. 
 “Aha! Det är Gregor jaga Uma leken vi leker!”

“¡Aha! ¡Jugamos Gregor sigue Uma!”

“Jag kommer Uma! Jag ska pussa dig!”

¡Voy Uma! ¡Te voy a besar!”

Publié le

Uma och Gregor i Rabat, Marocko

 Uma står och väntar på tåget i Rabat som ska ta henne tillbaka till Marakesh    
 “Uma, Uma! Det är ju jag Gregor!”
“Nemen hej Gregor! Vad fövånande att se en sådan fattiglapp som dig i Marocko!” säger Uma förtjust.
“Ja visst är det en lyckans dag! Jag har saknat dig så mycket!” säger Gregor med stor entusiasm.
 
 
 “”Nemen, Gregor!!!! Tåget, mitt tåg!!”
“”Vilken fin sjal du har köpt Uma. Den klär dig så väl!”
 “Din djävel!!! Ahhh, jag ska ta kål på dig! Fattar du inte vad du har gjort?!! Jag skulle vara på Umas Palace klockan 5 i dag!! Ahhhh!”
“Aj, Uma, nej vad gör du?!”
 
“Du ska ner på rälsen din urbotat dumma fårskalle!!!”
“Ahhhhh!!”
“Tåget vänta!” skriker Uma och börjar springa efter.
Gregor är skärrad och förstår ingenting.
 “Aha! Det är Gregor jaga Uma leken vi leker!”
“Jag kommer Uma! Jag ska pussa dig!”

Kommentera | Comment

Publié le

Minnen ifrån Umas första resa till Marocko

 jag tog en bild på mig själv i limon när ryan gosling köpte lite take away frappe!!!!!
 en mindre rolig sak hände när vi besökte den välkända piccadilly circus!! FEMTI GRADER VAR DET!!!
 en okänslig paparazzi fångade mitt svaga ögonblick. “men sluta då!! ser ni inte att hon behöver hjälp?!” skrek ryan medan hans chaufför ringd ambulansen
 jag har inte berättat detta för er tidigare pga min obotliga ödmjukhet men jag är faktiskt världsbäst i henna design!!!!
 besökte den välkända “gula krukan”!!!!! svårt att fånga på bild hur fantastiskt fascinerande den faktiskt är!!! rekommenderar er alla VARMT att åka till marrakech och bevittna krukan IRL
 fina pojkar fanns där med!!!!!! oj o jo j   j j j jj j j j j hå hå!
Publié le

Marocko del 5 – Chefchaouen

 En dag så åkte jag ut till staden Chefchaouen – Den blå staden. Trots att det tog runt fyra timmar att ta sig dit ifrån Fès så var det verkligen värt det. Denna utflykt var bland det bästa på hela resan, det var så vackert. Det var en avslappnad miljö i staden, försäljarna var lugnare och stadskärnan var mer kompakt och överskådlig. Den vackra arkitekturen var nog dock den största behållningen. Nedan så kommer ni nog förstå varför.
Ingången till medinan.

 Chefchaouen ligger i nordvästra Marocko. Jag blev förvånad över hur många som talade spanska i staden. Här talade en mer spanska än franska tror jag. Detta beror ju dels på närheten till den Iberiska halvön och Spanien men framför allt på att denna del av landet varit ockuperat av Spanien.

Jag avnjöt en härlig kofta.

 
En ung konstnär satt och knåpade på sitt verk.
 
 
 
Jag började att bestiga ett litet berg för att komma upp till toppen där det låg en spansk moské, för att få utsikt över staden.

På väg upp för berget så frågar en ung kille mig vad klockan är. Denna konversationen fortsätter sedan och han följer med mig upp emot berget fastän jag inte bett om sällskap. Jag anar att han vill ha pengar senare för att han har “guidat” mig. 

 Väl uppe vid den spanska moskén så försöker han övertala mig till att gå med honom till han och hans familjs hus för att se på deras marjuanaplantage. Jag tackar vänligt men bestämt nej till det. Hade även läst på internet att de fungerar så, att en del lurar med turister hem till sig och sedan nästan hotar de folk till att handla knark av dem. 
Det fanns många mysiga katter!

Nu blir det farligt! En galen kvinna eller man springer rakt emot mig! Hjälp!

Jag märker ingenting och hen närmar sig med stormsteg!

 Den historian lämnar vi öppen och tittar istället in den här pojken som suger med sin blick!

 Akrobatiska ungar fann jag med. Titta på den lilla pojkvaskern! Han var duktig.

 Otra puerta dedicada a Manel. – Yterligare en fin port dedikerad till Manel.

Kommentera | Comment
Publié le

Spännande hemfärd ifrån Marocko

Delar ifrån dagboksinlägg, skrivet kl 16.25, 21 sep, 2013

…så bar det sedan i väg först mot tågstationen och sedan skulle jag ta en större taxi därifrån till flygplatsen. Jag satte mitt bagage ovanpå taxin där det fanns ett utrymme för bagage. När jag sedan anlände till tågstationen glömde jag ta av bagaget! Jag insåg detta cirka tjugo till trettio sekunder efter att jag hade hoppat av. Då var det redan för sent! Taxichauffören hade redan åkt i väg och jag ser ingen taxi med blå bagage på taket. Första reaktionen var nu ren och skär panik. “Nej, nej, nej, nej, nej!” skrek jag högt och hela kroppen skakade. Planet gick om cirka 2-2.5 timmar. Jag såg framför mig hu min taxi irrade runt i storstaden Fès. Jag tittade frenetiskt runt och försökre utvärdera hur stor chansen var att han återvänder. Jag frågade en kille. “Det beror på” blev hans svar till om hur stor sannolikheten var att taxin kommer tillbaka. Jag valde att tro på den goda människan och jag hade träffat så många vänliga människor i detta land som hjälpt mig att kunna göra det. Så jag trodde han skulle komma tillbaka. Om han nu upptäcker att min väska ligger på bagageutrymmet på taket det vill säga!

Ytterligare en man kom fram till mig och frågade om jag ville ta en taxi. Jag tydde mig till honom och berättade för honom vad som hade hänt på tafflig franska. Tack gud för franskan för övrigt. Han tog mig bestämt men snällt i armen och vi gick bort till hans kollegor. Han förklarade situationen för de andra. Alla engagerade sig och han berättade att jag var tvungen att ta mig till polisstationen. Jag sa att jag ville vänta ett slag till, ifall att mannen återkom. Det gick han inte med på. “Nej du måste åka nu! Han arbetar. Du åker med honom där. 30 dirham blir det.” Jag gjorde som jag blev tillsagd och såg hur alla som stod där bara framför mig bara ville mig väl. Så jag satte min tro helt till dem. Mannen som körde mig till polisstationen var så vänlig och förstående. I taxin bad jag till Gud, till Allah och det gav mig faktiskt tro och hopp att allt skulle ordna sig. Ordnar sig gör det alltid, bara på lite olika sätt. Jag insåg att jag hade tur som hade kamera, dator och pengar i tygpåsen. Passet och biljetten låg dock i väskan. Vilket innebar att jag skulle vara tvungen att boka ny flygbiljett, ta mig till svenska ambassaden som troligtvis skulle finnas i Rabat. Jag hade mina bilder. De snälla människorna utanför tågstationen och chauffören som kört mig dit hjälpte mig att känna mig trygg i situationen som jag befann mig i.

På polisstationen satt chauffören och väntade på mig medan jag på franska/engelska förklarade för männen om den lilla informationen som jag hade. Jag hade inget nummer på taxin, inget nummer på nummerplåten, ingen mobil att ringa till. Jag betvivlade starkt att jag skulle kunna känna igen taxichauffören på ett foto. Det såg dystert ut. Jag fick prata med en kvinna i telefon som talade engelska eftersom att min franskan inte räckte gott till att förklara alla detaljer. Efter det samtalet började min chaufför att le och nästan skratta. “Du har haft tur!” Säger han. Jag förstod inte, men anade att det löst sig, men vågade inte tro det. Jag frågade försiktigt vad det var som hade hänt. Den andra taxichauffören var redan på väg hit berättade han. Jag blev så otroligt lättad och kände en sådan tacksamhet. Jag ville tacka gud. Jag tackade alla på polisstationen flera gånger om och tog i hand. När chauffören kom tackade jag honom också, gav honom 20 dirham och sedan körde den andra killen med den stora taxin mig till flygplatsen. Han körde som en galning, allt för att jag skulle hinna i tid. Jag insåg att marginalerna fortfarande var på min sida. Men det gällde att jag skulle vara snabb när jag väl kom fram till flygplatsen. Jag tackade min gode chaufför igen och vi satt och småpratade lite och hade verkligen kemi, vi två. När vi kom fram till flygplatsen tog han min väska och följde med mig in till flygplatsen. Jag gav han 20 euro och sedan insåg jag att jag skulle komma att hinna trots allt. Så nu sitter jag här på flyget hem igen, tacksam.   

En taxi som denna var det som jag åkte med när jag glömde bagaget på det lilla utrymmet som ni ser ovanpå bilen.

Kommentera | Comment

Publié le

Umas meddelande

Umas desperata meddelande:
“just anlänt till rabet och håller utkik efter dig. var är du axel??? om du ser detta innan 07.00 imorgon kan du komma till hostelet “umas paradise”, annars kan vi mötas i marrakech istället(det vanliga stället, på terassen). hoppas jag finner dig snart för killen i bakgrunden raggar som FAN…frågade om jag ville coucher avec han?????? ce soir????? nä fyyy FA-AN”

Åh gud så trist! Jag åker hem i dag till Barcelona. Jag visste inte att Uma var i Marocko. Hon kanske kan träffa Gregor. Han stannar ett par dagar till i Marocko.

Kommentera | Comment

Publié le

Marocko del 4 – Méknès

Jag vaknade upp väldigt sent dagen efter jag varit i Casablanca. Jag kom upp runt klockan ett. Dagen var redan då halvt förstörd tyckte jag, så jag tog det lugnt och passade på att ha en lugn dag på vandrarhemmet. Jag tittade på lite serier och skrev lite dagbok. Detta pågick fram tills att jag fick ett ryck vid femtiden och insåg att jag ju faktiskt måste ta vara på tiden som jag har här i Marocko. Jag beslutade mig då för att bege mig till stationen för att ta tåget till Méknès. Méknès är en stad som ligger en timme norr ifrån Fès, som jag hade blivit tipsad om skulle vara en härlig plats för en dagsutflykt.

När jag anlände till Méknès insåg jag att staden inte var så liten som jag först hade trott. Runt 1 miljon invånare finns i denna stad, nu när jag läser om staden i efterhand. Jag virrade först runt lite i staden utan att få ett grepp om stadens uppbyggnad innan jag beslöt mig för att ta en taxi till ett vandrarhem. 

På vandrarhemmet träffade jag denne unga man. Han är 23 år gammal, heter Emil och kommer ifrån Österrike. I sitt hemland är han lite småkändis. Han ska nämligen runda hela kontinenten Afrika på motorcykel! Enligt han själv så blir han då också den första personen som gör det vid en sådan ung ålder.
Jag lovade att göra lite reklam för hans resa, så här kommer länken till hans hemsida: http://www.emil-adventures.at/ Vi gick ut och åt tillsammans och han berättade för mig om sin resa och tidigare resor som han gjort med motorcykeln. En ytterst sympatisk kille. 

Så här spartanskt bodde vi under natten. Men finns det en säng så är jag nöjd. 

Medinan sett ifrån La nouvelle ville – “den nya staden”.

Inne i medinan var komersen i full gång.

 
 
 
 

Moulay Ismail var en herre som hävdade att han var besläktad med Mohammed. Han styrde över Marocko mellan 1672–1727. Under den tiden var Méknès huvudstad i landet innan den flyttades till Marrakech. Detta är ett mausoleum uppfört åt herrn.

 

Esta foto es dedicada a Manuel. Le gustan las puertas bonitas. – Detta fotot är dedikerat till Manuel som tycker om fina portar.
 
Publié le

Marocko del 3 – Casablanca

För två dagar sedan var jag i Casablanca på dagsutflykt. Jag åkte från Fès klockan 04.50. Jag sov stora delar utav den fyra timmar långa tågresan.  


Väl framme i Casablanca så mötte jag upp med min amerikanska vän ifrån New York som jag lärt känna på vandrarhemmet i Fès. Han hade flygit dit och vi hade bestämt att vi skulle mötas upp på ett hotell vid tågstationen.
Vi skulle åka och titta på moskén Hassan II som är världens tredje största moské och som har världens största minaret. På vägen mot hamnområdet där moskén låg så hade vi denna utsikt. Staden verkade väldigt modern och skiljde sig mycket ifrån de andra marockanska städer jag varit i.
Moskén låg nere vid vattnet i ett hamnomåde där det byggdes många nya bostäder och kontor. Vi såg digitalt framställda bilder över hur det skulle se ut i framtiden. Det satsas verkligen på att göra detta område till ett attraktivt ställe, inte minst för turister. 
Moskén låg delvis belägen på vattnet. Detta förklarade man genom att det står i koranen att “Guds tron ligger belägen på vattnet”.  

Minareten var runt 200 meter hög.


Moskén var enormt stor. Det var svårt att ens föreställa sig hur stor den var. 90.000 kvadratmeter stort är komplexet. 115.000 personer får plats till att be inne i moskén. Moskén är den enda moskén i Marocko som är öppet för turister. 4 gånger per dag kan man få en guidad tur av moskén. Inträdet kostade mellan 110-120 dirham, jag minns inte exakt. Innan jag betalade det där inträdet så tänkte jag på att det kanske var omoraliskt att gå in i moskén och indirekt kanske stödja regimen. 6 år tog det att bygga kyrkan, vilket är helt vansinnigt. Allt för att pappa kungen skulle hinna se moskén innan han dog. Miljarder utav svenska kronor kostade att bygga detta som för mig verkar vara rena rama diktatorsskrytbygge. Detta samtidigt som väldigt många marockaner svälter ihjäl på gatan och fattigdomen på många håll är utbred. Många bostäder förstördes också för att göra plats för moskén utan att de som tidigare bodde där fick någon kompensation, utifrån det jag läst.

Under den guidade turen lade mitt kritiska öra märke till att det inte heller talades om varför man låtit resa den här moskén. Kvinnan som guidade oss runt i moskén och berättade endast om hur överflödigt dekorerade den var och hur exklusiva materialen var som man inrett kyrkan med samt en del om moskéns olika funktioner. Jag ville ställa en massa lite mer kontroversiella frågor men jag stillade mig.  

“Hej, hej!” säger jag!

Här står jag och min kamrat Kevin Song ifrån New York.

 
Efter vi var klara med vår guidning slog vi följe med en amerikansk tjej ifrån Texas som hade varit ute och rest i världen i runt ett halvår. En vänlig prick med glatt humör. Jag var vrålhungrig och min kamrat Kevin var hungrig han med. Texasbruden var rutinerad som få och tog snabbt upp en karta till ett ställe som hon planerat att besöka. Vi skulle äta “seafood”, något jag hade läst om skulle vara väldigt gott och billigt i denna stad, som ju ligger vid kusten. Billigt var det inte på den restaurangen som vi besökte, men det visste vi om att det inte skulle bli och vi var alla med på noterna. 

Räkgratäng! Mumma var det.

Ja det var sannerligen god mat, det har ni förstått nu.

Utanför restaurangen lite längre bort såldes det tagine som verkade fullt så god som maten vi ätit. Vi var dock redan mätta vid det laget.

Jag fick äran att pröva på det spännande arbetat att fiskvifta. Det var lärorikt.

Mina nyfunna kamrater lämnade mig sedan för att bege sig till Marrakech. Jag fortsatte min vandring runt staden.

En storstad högst olik Meknes, Fes eller Marrakech. 

Jag ska avslöja en hemlighet. Inget av filmen “Casablanca” har spelats in i Casablanca. Hela filmen spelades in i USA, merparten i Kalifornien i en studio.

En kyrka som hette Sacré Cœur, precis som den berömda kyrkan i Paris.

 
 
Domstol
Hur liten den här turisthyddan är, är ett tecken på att Casablanca inte alls är ett populärt turistmål. Likaså det faktum att den man som arbetade där knappt kunde engelska och att jag fick stappla mig fram med franskan åter igen. Vilket jag dock gärna gör.
Jag var glad att jag inte lyssnade på alla varningar om att Casablanca är en trist stad som man inte borde åka till. Jag fick se en annan sida av Marocko genom att åka till Casablanca eftersom att staden är så olik de andra städerna jag besökt. Sedan kan man åka hit enkom för den goda maten eller för att beskåda moskén.
 
Publié le

Marocko dag 2

Hej alla kära bloggläsare!
Nu kommer äntligen bilderna ifrån min andra dag här i Marocko. Den dagen tillbringade jag i Fès.
Detta är en “Petit taxi” och är det allra bästa sättet att ta sig runt i Fès. De kostar mellan 10-15 dirham att ta sig runt med dem i staden. 
 
 
Jag följde med en man som ville visa sin fabrors lilla verkstad där han tillverkade skor utav det läder som man har garvat på ett av alla stadens garverier.
Han visade mig sedan vidare var Fès och Marockos största och mest kända garveri fanns. Här garvade man skinn och läder ifrån bland annat get och kamel. Alla garverierna preparerades först med en grundfärgen som ni ser ovan innan man garvade produkten till önskad färg, med till exempel kobolt för att få skinnet att bli blått. Inga kemikaliska produkter användes enligt mannen som förklarade hur processen gick till. 
 
Staden sett ifrån en restaurangs takterass.
Jag frågade kyparen vad han rekommenderade och följde sedan blint hans rekommendation. In kommer denna rätt. Rätten bestod av couscous, kyckling och grönsaker inlindat i en friterad deg. På toppen hade man dekorerat med mängder av socker och kanel. Det sistnämnda ingredienserna passade inte alls bra ihop med det andra. Så jag skrapade bort sockret och kanelen. Finns godare maträtter än den här. 
Dettta är den nya delen av staden. I alla de marockanska städer jag varit i så har de en gammal medina och sedan ett område som kallas för “Ville nouvelle” – Den nya staden, som är uppbyggd under fransmännens protektoratstid.
Man kan se de franska influenserna över allt i samhället…
Detta är ett nybyggt, modernt köpcentrum.
Många utav priserna var betydligt högre än medelsnittspriset i många europeiska städer jag besökt. Jag funderade över vilka enorma klassskillnader det måste finnas i detta land. En tanke som bekräftas även utifrån de texter jag läst om landet. Samtidigt som människor kan shoppa dyrt här, samtidigt finns det så många tiggande, svältande barn och äldre som man sett på gatan. 
På kvällen åt jag och några jag lärt känna på vandrarhemmet Tangine avec poulet uppe på takterassen. Förtjusande gott!
Dessa (alltsom oftast) trevliga människor ifrån USA, Österrike och Australien spenderade jag kvällen med.
På bilden har nu tillkommit tre stycken katalanska brudar och killen till höger i bild som jag hade en liten, så kallad “crush” på. Arian heter han och är ifrån San Francisco. Han berättade om hur världen är liten när han spanat in de där tre katalanska brudarna redan på planet ifrån Barcelona och sedan träffat de igen på vandrarhemmet. Jag vågade inte berätta att jag hade en snarlik historia tillsammans med honom. Jag spanade skamlöst in honom på när han gick ombord på flyget och såg honom sedan i receptionen här på vandrarhemmet. Men det vågade jag inte berätta. 
—————————————————————————————–
Efter att alla hade gått och lagt sig så fick jag lite egentid med Arian. Vi satt och snackade länge och väl och vi bestämde oss för att vi kanske skulle ses igen i Barcelona som han skulle resa till innan han återvände till staterna. 

Kommentera | Comment
Publié le

Fès

Nu har tiden för tävlingen gått ut och ni får alla skylla er själva för att ni inte deltog! Det fanns faktiskt riktigt fina priser i potten. Men nu ser ni, nu brinner den vinsten inne!
 
Som titeln skvallrar om så var det korrekta svaret Fès.  Fès som är en stad som är belägen i Marocko och som kan skryta med att ha den bäst välbevarade gamla staden i hela arabvärlden och som en händelse så är det också världen största bilfria urbana zon. Staden är ansedd som landets religiösa centrum och många viktiga skrifter som är byggstenar till landets kultur kommer härifrån.
 
Jag vill få sagt att det känns tråkigt att inte Moa och Uma är med mig på denna resa till Marocko. Det kändes lite tomt utan dem i dag. Nåväl.
 
Här kommer bilder ifrån min första dag, med utförliga beskrivningar över dagens händelseförlopp därtill.

Åter en gång åkte jag med flygbolaget Ryanair. Jag har förr vetat om att de är nogrann med vilka mått som handbagaget har och hur mycket de väger. Jag har dock aldrig varit med om att de har varit så strikta som de var denna gången. Att man kan bemöta sina kunder på det sättet som de gjorde i dag är för mig häpnadsväckande. Det var rättså många som blev nekade ombordstigning med det bagaget de hade tagit med sig. En man och en kvinna tog väldigt illa vid sig och började att skrika på personalen. Utifrån vad jag såg så passade deras bagage ganska bra i de behållare man ska sätta bagaget i för att kontrollera att det är rätt storlek. Vidare såg jag hur en man surt fick betala 60 euro för att hans handtag på bagaget stack upp bokstavligen en eller två centimeter för mycket. Han berättade även att han rest många gånger tidigare med samma typ av bagage med just Ryanair. Kontrollanten svarade honom iskallt på ungefär detta sätt: “Ja men denna gången i alla fall så kommer du att behöva fakturera bagaget.”. Det kändes mer som att man nästan förföljde sina kunder än servade dem. Jag själv hade tur som för en gång skull inte bar på några kilo övervikt i mitt bagage.

“Ankomst” på franska och på arabiska.

Jag tog bussen in till “La ville nouvelle” som är den nya stadsdelen som byggdes upp under Frankrikes ockupationstid.

Väl framme på vandrarhemmet hälsades jag välkommen på detta trevliga sätt.

Jag begav mig snart in i Medinans (den gamla stadsdelen) labyrintiska, kringlande gator.

Place R´cif

 
 
 
 

Jag ville gärna gå in i moskén. Jag tittade in lite mot innergården och den islamska arkitekturen såg fantastiskt vacker ut. Icke-troende fick dock inte gå in.

Jag satte mig uppe på en takterrass framför denna fantastiska utsikten över medinan och beställde in en tagine avec poulet – ångskokta grönsaker med kyckling. Två stycken tyskar som hade arbetat som volontärer i ett år i Marocko och deras marockanska vän bjöd in mig till att sitta med dem. De berättade om sitt volontärarbete, hur de hade lärt sig franska och arabiska och inte minst om alla plaser jag borde besöka under min vistelse. Det var väldigt trevligt. 
 
På vägen hem ifrån Medina så gick jag vilse på de krokiga vägarna och frågade flera gånger efter vägen till olika personer. Taxichaufförerna verkade inte heller vilja köra mig trots att jag hade adressen klar. Varför vet jag inte. Så jag fortsatte min vandring vidare och fråga vidare. När jag stannar och förvirrat funderar över vad jag ska göra härnäst vinkar två stycken killar i en bil till mig. De kör sedan upp till mig och frågar hjälpande vart jag ska. Jag förklarar på tafflig franska blandat med så som jag tror att det kanske skulle kunna låta på arabiska vart jag behöver ta mig. De visste var mitt vandrarhem låg! Sakta och vänligt så sa de sedan att de kan köra mig till vandrarhemmet. Pulsen ökade lite och jag övervägde om jag skulla lita på de två killarna eller inte. Det blev extra svårt att avgöra för mig som svensk, med den kulturen jag bär på, där detta i denna situation inte skulle anses som ett gott beslut att säga ja. Den tanken kämpade emot den otroliga villkorslösa gästfriheten som jag tidigare hade möts av utav marockanerna. Det sistnämnda vägde sedan tyngre och jag satte mig i bilen nervöst. De frågade nästan omedelbart om vad jag tyckte om gaylivet i Marocko. Jag blev chockad, rädd och lugn på samma gång. Jag kände ett lugn över att jag kunde relatera till dem i min bögskap men samtidigt låg faran i bakhuvudet. – Hade de uppfattat mig som gay och skulle de nu föra mig till en plats för att misshandla och råna mig? Jag funderade för ett ögonblick innan jag valde att svara uppriktigt på deras frågor. Så oerhört uppriktigt som jag kunde, det var jag noga med. Jag skulle inte bli tagen för en ynkrygg om värsta scenario skulle uppstå. Jag började ställa frågor till dem med för att se vart de stod och vad de var för några typer. Jag frågade hur det är att vara gay i Marocko. Jag märkte så tydligt att han sköljde över det tunga med sina ord. “Det är ju inte som i Europa…” började den av dom som kunde engelska att berätta. Vidare mumlade han på en oförståelig engelska innan jag hann uppfatta orden “så länge som man är lite hetero går det bra.” Måste ni vara tillsammans med kvinnor frågade jag. Han vacklade innan han tyst mumlade fram ett svar som jag inte förstod. Han flörtade relativt subtilt men jag förstod intentionen efter det lilla fnisset som kom efter att han hade sagt “Vad tycker du om marockanerna då?”.
Vi utbytar facebookinformation och vi kanske ska ses längre fram i veckan. Ännu en gång blir jag förundrad och rörd över detta folks vänlighet.
————————————————————————————–
3 månaders f’ängelse kan man bli straffad för i Marocko för homosexuella förbindelser.  
 
Fièrement propulsé par WordPress