Étiquette : Gästinlägg

Den 13:e januari så fyllde jag 25 år. Som tidigare nämnt här på bloggen så firades detta med pompa och ståt. Natten fredagen till lördagen sov jag endast ett par få timmar. Jag skulle nämligen ta bussen vid 7-tiden dagen därpå för att ta mig till Københavns lufthavn för att möta upp med mina kära syskon. Min lillasyster hade fått en resa till London i födelsedagspresent utav oss syskon. Jag har aldrig tidigare känt mig så otroligt fabulöst bakfull som då jag tog bussen ner till grannlandet den morgonen. Röda läppar och glitter i skägget som vittnade om vilda eskapader kvällen innan. 

Nu lämnar jag över bloggen till min kära lillasyster som har fått den stora äran att få gästblogga här på min och Unos sida. 
Hejsan! Mitt namn är Amy och som kanske bekant är jag Axels bästa syster! Jag har alltid velat åka till London och skämtade lite om att vi alla syskon skulle göra det ihop. Mitt skämt blev verklighet. Så här ska ni få se lite av vår resa! 

Efter alla om och men sitter vi äntligen på tunnelbanan i London. Med alla “om och men” menar jag att vi, eller rättare sagt jag, höll på att inte få komma in i landet.  Detta var på grund av att jag inte hade en förälders tillstånd för att resa in i ett annat land och eftersom jag och mina bröder inte har samma efternamn så blev det lite struligt. Men vi övertalade dem efter en genomgång av tre olika vakter att vi var syskon.  
Här har vi precis anlänt till vårt söta rosa rum, något trötta och hungriga.
Efter att ha packat in oss på rummet bar det av på jakt ut efter något ställe med “mycket” mat att äta på. (Mina bröder vill ha rejält med mat “annars blir de inte mätta”) (: Vilket fall tyckte jag att det var ett bra val vi gjorde! 
Här har vi en bild från en dag då vi besökte en rad olika museum. Detta var ett stort konstmuseum. 
Myten om att det regnar ofta i London var i vårt fall sann. (;             Här tog vi oss en titt på Big Ben som inte riktigt syns på bilden men det är en fin bild på oss i ett regnigt London! 

Vi var även och gick på Millennium bridge som är en väldigt cool bro enligt mig som sticker ut ur mängden av broar som finns. 
I jakt på streetfood gick vi genom detta coola område innan hemfärd. Riktigt snygga graffitimålningar i området. Var som att vara med i en film att gå på gatorna! 
I samma område gick vi in i en secondhand butik, vilket jag och Axel tröttnade på så vi gick in i en fotoautomat istället. Och vi blev riktigt snygga på bilderna! 
Sen så hittade Axel några nya vänner (;Patrik och jag i väntan på mat. I London fanns det väldigt mycket olika sorters mat. Det fanns allt! Vad man än ville äta, så fanns det! Ville man ha indiskt en dag åt man det och ville man ha thaimat, åt man det. 

Efter några lärorika och mysiga dagar var resan i London slut. Och Jag var faktiskt lite förvånad över att vi inte hade varit ens lite irriterade på varandra en enda gång utan att det bara hade varit glada miner under hela resan! Thums up for us! 

Detta gjorde att denna resan var absolut den bästa födelsedagpresenten jag har fått! Jag är såklart väldigt tacksam över att jag fick göra denna resan tillsammans med syskonen mina och kanske låter lite klyschigt men jag har världens bästa bröder! Liksom brukar ni få en resa till London av era syskon? 

Med mycket skratt och många erfarenheter rikare åkte jag hem mer än nöjd till Sverige igen!

Puss och kram Amy 

Hejhej!

Det här är ett gästinlägg av Hanna, Axels kompis. Jag bor för tillfället i Båstad men jag flyttar härifrån i augusti då jag ska plugga konst utanför Linköping. Axel ville att jag skulle berätta om mig själv men jag tycker att det här räcker. Det är roligare att berätta om Axel ur hans väns perspektiv.

Jag och Axel har känt varandra i.. fem år tror jag det blir om jag räknat rätt. Vi lärde känna varandra genom vår gemensam vän Lina. Vi är varandras raka motsatser i vissa sammanhang men i andra sammanhang skulle jag säga att vi är hur lika som helst. Det som gör det så kul att umgås med Axel är att han alltid har något att berätta, sedan är han väldigt vettig, både när det gäller att ge råd och när det gäller att diskutera någonting. Men mest är han väldigt rolig och ger mycket positiv energi. Jag skrattar ofta tills jag får ont i magen av honom. Jag är väldigt glad att han är hemma nu igen ett tag och jag är väldigt avundsjuk över alla resor han gör..

Det är så svårt att beskriva Axel med bara några meningar för han är så unik och speciell. Han är en så godhjärtad person som alltid strävar efter att upplysa folk och förbättra samhället. Och när något jobbigt händer honom så tar han tillvara på situationen och gör någonting med det istället för att tycka synd om sig själv. Han är en så stark person och han inspirerar alla i sin omgivning.

De här bilderna är en vecka gamla ungefär. Jag och Axel körde till Hovs Hallar, ett naturreservat som ligger cirka tjugo minuter med bil utanför Båstad. Besöker ni Båstad så är det ett måste att åka dit!

Norrvikens trädgårdar, en slags park som ligger utanför Båstad som vi smet in på för att sedan upptäcka att det inte var öppet. Så vi smög ut igen. Under somrarna kan du åka hit och kolla på de olika stilträdgårdarna.  
Hovs hallar!
Axel ville klättra upp för klipporna som var extremt hala och branta.. Det är också typiskt Axel, han är inte rädd för något.. När jag påpekade att “Du kan ju dö..” så säger han “Det är ju det som är spännande!” Galen.. Eller så är det jag som är tråkig. Paulins brygga, en brygga som ligger lite i utkanten av Båstad och är väldigt populär. (Jag har själv aldrig badat här.. Axel tycker det är märkligt)

Lemonad i min och min pojkvän Johns lägenhet! Det tog rätt lång tid och var väldigt kladdigt. Men det blev bra tillslut. Vi glömde bort att John inte tål citrus.. Så han fick dricka kaffe.

Tchau!