Nu tar vi oss tillbaka till Utila och dykningen. Jag hade ju lovat att ni skulle få se bilderna som jaghar tagit under vattnet. Men först tar vi en tillbakablick på hur det såg ut när jag tog mitt dykcertifikat.
Detta var år 2012 när jag bodde utanför en liten fiskeby vid namn Rörvik i Nord-Trøndelag. Där arbetade jag på en fiskefabrik och slet dagarna i ända. Jag råkade bo på ett dykcentrum. Eftersom att det inte fanns så väldigt många olika saker som en kunde sysselsätta sig med så beslöt jag mig för att ta mitt dykcert där.
Jag minns fortfarande hur det kändes första gången som jag andades under vattnet. En häftig känsla.
Norge har inte direkt tropiska vatten och trots att jag hade torrdräkt på mig så skakade jag av kyla när jag kom upp igen.
Sikten under vattnet var inte särskilt bra och det mest spännande vi såg var väl alger eller en liten krabba på sin höjd. Detta till trots, så var det en häftig upplevelse.
Detta var en snygg, charmig och snäll pojke som var en utav våra instruktörer. Han var dessvärre gift om jag inte missminner mig.
I didn’t see anything extraordinary while diving with the camera. But you should have seen all the cool stuff I saw on my night dive! I got to see octopus, squid, scorpionfish, manytooth congereel (Which are extremely rare to see. That was the first time my instructor saw one and she’s done more than a thousand dives.), leatherback Doris, string of pearls, bioluminescent, red night shrimp, cryptic teardrop crab and spotted spiny lobster. All in one dive!
Diving at night was a thrilling experience! It felt like we were on a secret expedition submerging with our torches. After a while we sat down on the seafloor and covered our torches. Everything went black and all I could hear was the machinelike sound of my regulator and the bubbles coming out of it. I looked up to the surface and I could see the dimmed light of the moon. When I moved my hand in the water the bioluminescent activated and started to glow.
Det är en helt fantastisk känsla att få flyta omkring tyngdlöst i vattnet och titta betrakta allt liv.
Jag kan varmt rekommendera er att göra Adventurekursen om ni redan har Open Water. Efter denna kursen känner jag mig otroligt mycket säkrare i vattnet och jag känner mig som en bättre dykare helt enkelt.
Dykningen på Utila har absolut varit en av höjdpunkterna på resan hittilldags. Nu kommer det nog inte att dröja 3 år innan jag gör nästa dyk. Jag har fått blodad tand.
Tips: När du kliver av båten i hamnen på Utila så kommer det att finnas respresentanter ifrån de olika dykcentren som vill övertyga dig om att du ska bo och dyka hos just dem. Många erbjuder då en gratis natts boende utan förpliktelser. Mitt tips är att tacka ja till detta erbjudande. Jag själv bodde första natten på ett ställe som heter “Mango’s in” som är anslutet till “Utila dive center”. De var väldigt “pushiga” och angelägna om att jag skulle välja att dyka och bo hos dem, detta i motprestation till att jag fått en natts gratis boende. Men de höll sitt ord och dagen efter så checkade jag ut för att leta reda på ett billigare dykcentrum med trevligare personal. 
Vattnet var varmt och kristallklart. Dykningen var helt fantastiskt. – Utanför Utila hittar du världens näst största barriärrev. Jag minns särskilt en plats som vi dök på som var helt otroligt vacker. Vi kom till ett tvärbrant stup som vi simmade nerför. Framför oss hade vi då en enorm vägg av koraller, akvariefiskar och plantor. Svårt att förklara i ord…
Utila är en gammal piratö där engelska, holländska och franska pirater härjat. I början av 1500-talet började spanjorerna kolonialisera öarna utanför Honduras, däribland Utila. Från 1550-1850 var ön från och till i brittiskt styre. Britterna ville vinna kriget om att vara den stora kolonialmakten i Karibien.
Nedskräpning och den tunga trafiken var ett stort problem på ön, dessvärre.
Jag träffade fågeln Eva-Britt som var riktigt duktig på att posera.
