Étiquette : bjärechipsinmyheart

Bogotá – Colombias huvudstad. Utav många resenärer en ganska ratad stad, som få tycker om. Ställer jag mig till den skaran av människor? Nej så klart inte. Tvärtom så är Bogotá en av de absolut tydligaste höjdpunkterna på resan! 

La hoja de coca es cultura. La sagrada hoja de coca, fuente de vida, aroma y sabor de nuestros ancestros.  – “Kokabladet är kultur. Det heliga kokabladet, källa till liv, arom och smak ifrån våra förfäder.”
De bästa chipsen jag smakat på resan bjöd den här killen på. Det säger dock inte så mycket eftersom att alla länder jag varit i förutom Mexiko har sålt skräpchips som är importerade ifrån staterna. Saknar mina bjäre chips…
Jag kände direkt när jag kom till Bogotá att det här är en stad som jag skulle kunna stanna länge i. Det visade sig vara en känsla som stämde med.  Jag hade gärna velat stanna längre än jag gjorde. 
Staden är fylld med kultur, gatukonst, hippa restauranger och barer. Folk klär sig också snyggare här än på någon annan plats i Latinamerika som jag har besökt.
Jag gick en väldigt bra guidad tur genom stan med denne herre som guide. På ett café spelade vi ett mer än femhundra år gammalt spel som kallas för tejo och som härstammar från ursprungsbefolkningen. Det går ut på att en kastar en diskus i metall mot tavlan som ni ser på bild. Vanligtvis är tavlan fylld med lera, men vi testade med gummi. I mitten finns en metallring där en sätter fyra stycken kuvert fyllda med krut. Målet är att träffa kuverten med krut och få det att smälla till. På olika sätt så samlar en poäng. 
Vi testade Chicha som är en dryck som består av fermenterad majs. Alkoholnivån är ungefär som en vanlig mellanöl. Smaken var ganska så sur, men god. Jag var en av få dock som tyckte om den.  
Varsågoda. Jag bjuder på denna fula bild på mig, där jag ser ut som en flicka som städar på något slott i någon gammal saga. Pojken till vänster om mig är däremot mer fager. Han och jag gick ut tillsammans på kanske det coolaste gaydiskoteket jag varit på! Jag vet inte hur mångab  våningar och olika dansgolv det fanns, men det var många. Varje dansgolv hade sin egna genre och egna dekor. En avdelning var uppbyggd som en stor moské, en annan som en traditionell mexikansk bar etc. Väldigt coolt. Det var en skön blandning av homos, bin, trans, heteros, flicka och pojke med. Det brukar det aldrig vara. Det brukar mest vara bögisar… 
Jag lärde mig även att dansa reggaeton. En väldigt intim dans kan jag ju säga…
I tre dagar hängde jag och Alejandro ihop. Alejandro är en härlig blandning utav Colombia och Katalonien! Fadern är katalan och pojken kan därför flytande katalanska. Det var kul att kunna snacka lite kattis med honom. Vi pratade mycket spansk och katalansk poltik också eftersom att det katalanska regionsvalet var i antågande när vi träffades. Alejandro är dessutom ett stort fan av svensk musik och lyssnar bland annat på Den svenska björnstammen, Petra Marklund, José González, Darin, Panda Da Panda, Dani M, Kapten Röd med flera. Det är ju så att en häpnar! Kan du tänka dig att alla dessa artister lyckat ta sig till Colombia? Flera av de artister han lyssnar på sjunger ju dessutom på svenska… Dagens teknik, vet ni…  
Alejandro och Uno fann varandra direkt!
Vi klättrade upp för kullen Montserrate. Därifrån hade vi en väldigt fin utsikt över delar av staden. En  kan nämligen bata se runt 40 procent av staden härifrån. Ni förstår att staden är enorm! Här bor nästan 8 miljoner människor.  
Det var lite ansträngande faktiskt att ta sig upp till toppen. Detta beror på att Bogotá är beläget på en höjd vilket gör att en fortare blir andfådd.
Utanför kyrkan på toppen ställde sig ett par unga bögisar och manifesterade. Colombia är ett land som har kommit väldigt långt vad gäller homosexuellas rättigheter. Speciellt i jämförelse med andra latinamerikanska länder som jag besökt som t.ex. Nicaragua, Guatemala, El Salvador eller Honduras. För mig var det en lättnad, men lite underligt att jag hade möjligheten att kunna hålla om Alejandro lite ibland offentligt. Men som alltid, oavsett var du än är, så måste du hålla ögonen öppna, tolka in omgivningen hela jävla tiden, tyvärr. 
Alejandro berättade för mig att man för tillfället stoppat tjurfäktningen i staden. Dessvärre så fanns det en möjlighet till att det skulle startas upp igen.
Vi gick och kollade på bio tillsammans. En tysk thriller dubbad till spanska. Underhållande var den faktiskt, med många twistar. Men nyskapande är inte ord jag skulle tillämpa för att beskriva den däremot. 
Alla lade ju upp en massa fina bilder på den blodröda månen för ett par veckor sedan. Så för omväxlingen skull så lägger jag upp en ful. 
Efter att jag sagt att adjö till min kära kamrat Alejandro som lämnade av mig på busstationen, så for jag mot Medellín.