Vitryssland

Det var med ganska så mycket möda som jag tog mig till Minsk, Vitryssland. Det krävdes en del efterforskningar och en ganska så utdragen visumprocess innan allt var klart för avfärd. Men desto större blev belöningen när jag så till slut kunde sätta mig på bussen här nedan mot Minsk.

I Minsk har makthavarna varit förtjusta i totalitär arkitekturstil.
Staty över Lenin utanför representantshuset.
Konstverk ifrån Vitrysslands nationella konstmuseum.
Jag besökte ett kattmuseum fyllt med kattkonst och övergivna katter som hade tagits om hand. Det enda tråkiga i kråksången var att det luktade kattpiss och toalettrengöringsmedel med citrondoft.
Två världar möts.
Island of tears
Den här killen träffade jag på vandrarhemmet. Han var också från Sverige och studerade till att bli läkare i Riga. Vi hängde under de kommande dagarna. Han introducerade mig för ett gäng lokalbor som han hade knutit kontakt med via Couchsurfing. Jag förvånades över vilken härlig distans som vitryssar verkar ha till sin egna livssituation. Det är fullt medvetna om under vilka villkor de lever under och kan tala om det på ett sarkastiskt och komiskt sätt. Men under komiken ligger där en god portion bitterhet och frustration. På bilden så äter Jakob soppa ur en bägare av bröd.
En tunnelbanestation.
Detta praktbygge är ett bibliotek. Det var ett besynnerligt bibliotek. För att få komma in behövde man skaffa sig ett passerkort. Biblioteket bestod mest av kontor och byråkrati, inte så många böcker eller besökare.
Jag besökte denna platsen som var fylld med en massa kommunistiska statyer.
På museet för Vitrysslands filmhistoria hade de en tillfällig utställning med gamla filmaffischer.
Dags för soppa igen.
Detta är Vitrysslands nationalrätt. Potatisplättar med gräddfil.
Denna utställning var väldigt harmonisk att betrakta. Jag slumrade till.
Tillbaka i Vilnius.

Kommentarer | Comments

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *