Hei alle mine trofaste lesere!
Forrige helg dro jeg og broren min til et fjell som heter Galdhøpiggen. Det er spesielt fjell, fordi det er nemlig Nordeuropas høyeste fjell! Ofte så kalles Galdhøpiggen for Norges tak.
Jag plockade upp den här grabben efter att han var färdig på jobbet. Sedan for vi iväg.
Vi övernattade vid natursköna Furusjøen som jag och Moa övernattade vid tidigare i år när vi for til Åndalsnes. Det inlägget kan du läsa här.
Vägen delade vi med både kossor och får.
Vi stannade till i Lom.
I Lom har de en vacker stavkyrka. Dessvärre kostade det pengar att komma in i guds hus. Må ni känna skam!
Galdhøpiggen ligger i Jotunheimen nasjonalpark.
Här är vi framme vid Spiterstulen. Där åt vi vår medhavda matsäck innan vi påbörjade vår färd upp mot bergstopparna.
Sauene hilset oss velkomne opp på berget.
Som ni ser har så har Eric Gustav ett lätt ansträngt ansiktsuttryck. Det har att göra med att det var en väldigt brant stigning upp för bergen.
Powerful, healing nature.
I bilden ser ni en mamma som släpar och drar i sin dotter som gråter och som skriker “jag vill inte, jag vill inte!”. Varpå mamman säger “Så ja, det är bara lite snö.”.
Hallå! Sträckan “Spiterstulen – Galdhøpiggen” är inte en familjetur. Kanske vore det klokt att vända om ifall ditt barn inte uppskattar denna krävande tur fullt lika mycket som du själv? Jag ångrar att jag inte sa någonting.
Strax efter att jag beskådat dramat mellan mor och barn fick jag se något som liknades vid en far som drog sin dotter i benet, ner för snötäcket. Både jag och Eric förfärades över det som vi såg. Tills… vi såg barnets ansiktsuttryck när de passerade oss. Flickan var storligen road.
Pride mountain.
På vägen upp till Galdhøpiggen passerade vi två stycken andra toppar. Både på en höjd över 2000 meter. Först rundade vi Svellnose och på bilden ser ni toppen som heter Keilhaus.
Till slut var turisthytta uppe på toppen inom räckhåll.
Vi var stolta som tuppar när vi hade nått toppen.
Efter att vi hade kommit ner för berget så var vi trötta och hungriga. Det ledde till grälsjukt, broderligt smågnabb. Vi sa förlåt, vi sov på saken och dagen därpå vaknade vi upp till denna vyn i Geiranger. Sedan for vi hem.
Naturen på väg in till Geiranger var mer imponerande än själva byn.
Hamsunstugu – Här tror man att författaren Knut Hamsun eventuellt blev född. Fastställt är i alla fall att han under sina tre första levnadsår levde här. Stugan omnämns eventuellt i hans bok “Markens gröda”.