När jag väl kom fram till Bosa letade genast reda på ett ställa där jag kunde värma mig. Jag beställde in varmt kaffe och te för att värma upp mig. Jag huttrade som en galning och var dygnsur. I baren stod en farmor som tyckte synd om mig. Hon hämtar då en torkfön så jag kan torka mina kläder! Vilken snäll gammal dam! Efter det går hon in i något litet rum och kommer sedan tillbaka med en hel kassa kläder som ger till mig! Ni vet känslan av att bli obekväm över en annan persons enorma generositet, den känslan överröste mig. Så otroligt snällt. Sedan satt jag och småpratade med den snälla mannen i baren och kände mig stolt över att förstå allt han sade trots att jag inte studerat italienska över huvud taget. Han förstod min blandning utav katalanska, italienska och spanska med.
Smala gränder i Bosa centrum.
