Salta med omnejd - Axel och Uno

Hej och välkommen tillbaka till bloggen. Från San Pedro de Atacama tog jag mig över gränsen till Argentina och landade i Salta. Jag hade inte läst på så mycket om staden innan jag kom dit och hade inte så höga förväntningar. Staden stack väl inte på något sätt. Men jag direkt att jag tyckte mycket om Argentina! Det var billigt och folk var väldigt trevliga och snygga! Många bra grejer på pluskontot för Argentina alltså! Dessutom var Salta en gullig liten stad. Maten var också excelente.

Arabian style empanadas! De var så otroligt goda! Mycket krispigt.

Jag var och tittade på en mumie från Inkatiden. 1999 hittade man tre stycken mumier av små barn nära en vulkan på gränsen mellan Chile och Argentina. Barnen offrades i en ritual som ägde rum runt 1500. De drogades med alkohol och kokablad, för att sedan bli lämnade till att dö i en liten kammare 1.5 meter under mark. Enligt många bedömare så är de några av världens bäst bevarade mumier i världen. Varför skriver jag då inte att jag var och såg på mumier i plural. Jo, för att bara ett barn är på display i taget. Inga foton fick tas i museet (rimligt) men man kan googla bilder om man vill se hur de ser ut. Den mumie jag fick se var kusligt välbevarad, vilket lät tankarna flyga iväg till hur den stackars flickans liv hade sett ut.

Jag åkte linbana ner för en liten höjd, där man hade utsikt över staden.

Medialunas – halvmånar, som är en form av argentink croissant.

Jag åkte på en guidad tur norr om Salta. Både min guidebok och folk jag träffat på resan (opålitliga människor tydligen) hade rekommenderat mig att besöka de vackra byarna norr om Salta. Både min guidebok och dessa människor visade sig tyvärr att vara falska. Berget här ovan som ni ser, var visserligen beauty. Men inte byarna. Till råga på allt så var jag kraftigt irriterad på vår guide under större delen av färden. Han pladdrade om oväsentligheter non-stop. Inklusive på morgonen, när vi precis stigit på och alla bara ville en sova timme till!
Och tro mig när jag säger att det inte var till guidens favör att han både till utseende och personlighet liknande min gamla statistiklärare. Jag blev på mitt allra trotsigaste humör och tryckte demonstrativt mina hörlurpluppar hårt in i örongången för att protestera mot hans gnat och tjat!

Beautymountain fick jag se i alla fall – Cerro de los siete colores. Ni som har koll och som är trogna läsare kan se likheter med ett annat berg som besöktes i Peru…

Det ser ju ganska beauty ut ju. Men låt er inte luras. Jag har självklart ansträngt mig å det grövsta för att finna beauty i ett hav av ugliness. Allt för er och bloggens skull.

Vill ni verkligen ha verkligheten? Här är ett smakprov på den i så fall!!

Prackas på keramik skulle det också, på denna tur. Det kändes som att jag var på en pensionärsresa.

En fin kyrka hade dock i alla fall i Humahuaca.

Och ett stort monument med nationalhjältar

Medan mina medkompanjor blev fösta omkring av någon trist guide tog jag en avstickare upp på en höjd för att få en utsikt.

När jag bröt mig fri och fick njuta av den här vyn, var jag som allra nöjdast under denna dag!

Kommentera | Comment

Laisser un commentaire Annuler la réponse