Jag har åter igen varit i Oslo på besök. Denna gången stannade jag bara ett fåtal dagar. Jag lagade bland annat veganmat som jag bjöd på Mosis.
Vi skulle fara på utflykt. Först bestämde vi oss för att åka till Bygdøy som är en naturskön halvö precis i västra utkanten av Oslo. Men så tänkte vi vara lite spontana och åka till Snarøya istället eftersom att jag aldrig varit där. Ni ser här ovan vilken förskräcklig plats det skulle visa sig att vara. Halvfärdiga hus och en massa industrier! Nej, usch och fy. Vi tog omgående bussen tillbaka mot Bygdøy.
Detta var en betydligt mer angenäm syn för våra ögon! På Snarøya regnade det. Men när vi anlänt till Bygdøy hälsade solen oss välkomna.
Vi träffade så mycket fina människor, jag och Moa, den dagen. Just i det ögonblicket som vi ville finna någon som vet hur man hantera en systemkamera för att kunna ta ett foto på oss möter vi dessa trevliga herrar som verkade filma ankor!
Här är resultatet utav det spännande mötet!
Moas plastpåse är fylld med guld ifrån naturens egna skafferi! Denna dag var vi bland annat på jakt efter kirskål som kan användas på samma sätt som spenat och man kan tydligen göra god pesto på den!
Moa och jag hade ett litet problem. Vi visste inte riktigt hur kirskål såg ut. Vi vände oss därför till en förbipasserande för att rådfråga honom. Det skulle visa sig att han var en äkta s.k. hobbybotaniker! Han berättar livligt och engagerat om olika sorters plantor och dylikt och visade oss hur kirskålen såg ut. Bygdøy är en magisk plats där man träffar snälla människor.
Vi hade riktig tur! På flera andra håll i Oslos omnejd är det extremt svårt att finna maskros! Men på Bygdøy fanns det i överflöd! Från och med nu vill jag dessutom passa på att införa ett nytt namn för denna växt; Lejontand. Det låter bättre än maskros. Bladen kan användas i sallad och blomman kan man steka i smör och sedan lägga på smörgåsen. Vi plockade även brännässlor som en kan göra soppa på eller en styrkande dryck som liknar te. Stackars Moa brände sig när vi plockade! Som tur var växte sådana här blad som lindrar mot brännan. Man gnider det mot området som man har blivit bränd på. Det fungerade bra. Omedelbart så försvann hennes sveda.
Men vad heter denna fantastiska planta? Vet du som läser detta det? Kommentera gärna inlägget i så fall och berätta!
Edit: Information ifrån min kära vän Pyret.
Groblad eller gårdsgroblad (Plantago major) ” Allmogen använder med framgång de friska bladen som sårläkningsmedel. „ — Carl von Linné, Svenska floran, 1755,
Vi plockade även gran- och tallskott.
Minnesmonument över Tsunamikatastrofen som finns på Bygdøy.
På kvällen så sa både jag och bror Eric adjö till våra vänner Olivia och Siri. Vi åt god mat och tittade på Ringaren i Notre Dame.
Dagens fras på latin: Cras es Noster
Continuará…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Groblad
Kul, jag trodde att det bara var trams när vi gnuggade dem där vi blivit nällade när vi var små 🙂
Groblad eller gårdsgroblad (Plantago major)
” Allmogen använder med framgång de friska bladen som sårläkningsmedel. „
— Carl von Linné, Svenska floran, 1755, [3]