På kartan så ser det inte så långt ut emellan Cartagena och Mompós. Men det tar tid att ta sig dit. Först for jag till en stad som heter Sincelejo och tog en “taxi colectivo” (delad taxi) till Magangué där jag fick övernatta. På kvällen såg jag den nya “Maze runner”-filmen. “Så dålig kan den väl inte vara” var min inställning när jag kom in i salongen. Efter att filmen var slut så kan jag konstatera att den var just precis så dålig eller aningen sämre. Vilken smörja. Rekommenderas icke!
I Magangué fanns det en kyrka.
Från Magangué var jag tvungen att åka båt en sträcka för att sedan åka i en “taxi colectivo” mot Mompós.
Runt en och en halv dag senare var jag framme!
Mompós är ytterligare en vacker kolonialstad. Den gamla stadskärnan finns till och med representerad på Unescos världsarvslista.
Det finns inte så mycket mer att göra än att strosa omkring på stadens gator. Så ett par timmar i staden är fullgott.
Simon Bolívar, befriare utav stora delar av Sydamerika, sa så här en gång för längesedan: “Si a Caracas le debo la vida a Mompox le debo la gloria.” – “Om jag är skyldig Caracas mitt liv så är jag skyldig Mompox min gloria.”.
1812 så anlände nämligen Bolívar till staden och lyckades rekrytera runt 400 personer till hans befrielsearmé.
