Miniresa till Baltikum (minus Litauen) del 2 – Miniviaje a los países bálticos (menos Lituania) parte 2

Var var vi sist jag lämnade er? Jo på bussen mot Riga ifrån Tallinn! Varför var det en sådan angenäm upplevelse?
Se nedan!
Dónde estábamos? Ah sí, en el autobús hacia Riga desde Tallinn! Y por qué era el viaje entre estas dos ciudades tan agradable? La respuesta está por abajo (en sueco, pero luego con una traducción a castellano)
“Axel <3 gratis = verdad Chocolate gratis! !!! bebo como un loco :))))”
Un señor de Riga – En fin herre ifrån Riga.
Una iglesia ortodoxa rusa – En rysk-ortodox kyrka
Una chica guapa me dio la bienvenida a la ciudad! – En söt flicka hälsade mig välkommen till staden!
Un monumento de libertad – Frihetsmonument
Ámbar es muy popular en los países bálticos y hay muchas de estas piedras preciosas en la zona báltica.
Bärnsten är väldigt populärt i Baltikum och Polen. Det finns mycket utav denna vackra sten i dessa länder.
Una de las entradas a la ciudad vieja.
La plaza principal – Det stora torget
Se puede ver la biblioteca nacional en el fondo, que se inauguró hace poco. Es un edifico impresionante!
I bakrgrunden kan man se det imponerande nya nationalbiblioteket som invigdes för inte så länge sedan.
En kråka – Una corneja gris
Hay edificios que recuerdan del pasado soviética del país.
Det finns fortfarande byggnader som minner om landets sovjetiska förflutna.
“Chocolate no te hace preguntas ridículas, chocolate entiende”
Esto es el museo de ocupación. El país ha sido ocupado tres veces durante el siglo XX. Una vez de Alemania nazi y dos veces de la unión soviética. Hice un “tour” con una guía y os puedo decir que era una de las experiencias más memorables del viaje. La guía explicó todo súper bien y con mucha detalle pero sin quedar aburrido. Me ha encantado de verdad. Si vas algún día a Riga, no te pierdas de este museo! Al final del recorrrido pudimos preguntar nuestra propias preguntas y me emocioné un poco cuando nos explicó que existe realmente una verdadera preocupación y miedo sobre lo esta pasando ahora en Europa. Como hay una minoria considerable de rusos en el país, tienen una situación un poco más vulnerable.
På bilden ser ni ockupationsmuseet. Landet har varit ockuperat tre gånger under 1900-talet. en gång av Nazi-Tyskland och två gånger av Sovjet. Jag gick en guidad tur och jag kan säga att den upplevelsen var en utav de absoluta höjdpunkterna på den resan. Guiden förklarad med intresse, passion på ett kortfattat sätt om landets mörka historia.Om du någon gång i ditt liv besöker Riga så får du absolut inte missa detta museum!
I slutet av rundturen fick vi ställa våra egna frågor. Jag blev berörd utav guiden svar när dagens situation gällande Ryssland kom upp på tapeten. I Lettland finns det en reel oro och rädsla över vad som nu sker i Europa. Lettland har en stor minoritetsbefolkning utav ryssar i landet och är utav den anledningen kanske än mer utsatta än andra länder. Många minns också mycket utav de ockupationer som man i närhistorian upplevt och det bidrar ju också självklart till den ängslan som nu många känner.

Mayo/Maj 1 – Septiembre/September 30:
Abierto cada día/Öppet varje dag 11 am – 6 pm

Octubre/Oktober 1 – Abril/April 30:
Martes a domingo/tisdag till söndag 11 am – 5 pm. Cerrado/Stängt – Todos los lunes/På måndagar
Cerrado: Diciembre/December 24, 25, 31 y enero/januari 1

Dirección/adress:

Raiņa bulvāris 7
Riga, LV-1050
Latvia

Entrada/Inträde: Gratis

Efter mitt fina museumsbesök så satt jag mig ner på ett fint teställe med puffiga kuddar som man kunde sitta på och började att avnjuta en Club-Mate! Åh så gott! Club-Mate är en läsk baserad på extrakt ifrån mate som i sin tur är en stimulerande ört som dricks på ungefär samma sätt som kaffe och te. Mate är väldigt populärt i Sydamerika, särskilt i Argentina och Paraguay.
Så! Där fick ni den korta lektionen i mate med. Hur som haver så är denna bubblande dryck väldigt god och man blir pigg av den! Mate innehåller nämligen ämnet “mateína” som liknar koffein.
Después de la visita al museo, me senté en una tetería bonita con cojínes mullidos. Me compré un club-mate. Como me encanta esta bebida refrescante!
Luego pedí una tetera del té chai! Ha sido una maravilla contemplar mi vida y los problemas del mundo en esta nueva ciudad con un vasito de té.
Sedan beställde jag in en kanna chaite! Det var en dröm att sitta på det där testället och avnjuta mitt te och begrunda världsproblemen och mitt liv i en helt ny stad.
Jo då, så var det.
“Gozo muchísimo en Riga” en noruego
Una mujer gordísima  En fetmakvinna i form av discoboll
La Academia de Ciencias de Letonia. Hay un edificio casi igual en Varsovia.
Lettlands akademi för vetenskap. Det finns en nästan identisk byggnad i Warszawa.
Vy ifrån akademien. Man ser tv- och radiotornet.
Vista de la academia de las ciencias. Se ve la torre de televisión y radio.
På kvällen gick jag ut och festade. Jag ville gå på ett gayställe och hade endast två ställen att välja mellan. Jag klickade in ett av dem på min smarttelefon och begav mig ut i natten. Stället jag kom till var uruselt. Det var fokuserat på sex och jag ville bara gå ut och roa mig, dansa och släppa lös. Jag lyckades dock träffa en kille, en bedårande kille som utbildade sig till violinist. Han var en konstnärssjäl med nya,intressanta synsätt på saker och ting. Han var behaglig att umgås med. Vi pussades lite, han och jag och sedan skulle vi gå ut och ta något att äta. Jag hade jobbat natt veckan innan och magen sa att det var dags för intag, trots den konstiga tiden på dygnet. När vi kom ut ifrån klubben ville jag lägga min hand över hans axel fastän jag vet att det innebär en risk. Han avfärdade mig med ett ansträngt leende. “Vi är inte i Stockholm” säger han kort. Jag känner mig dum och det blir tyst ett tag innan konversation kan påbörjas igen. Jag förstår, men vill inte acceptera att det ska behöva vara så, men är tvungen till att göra det.
Vi sitter och äter pommes och hamburgare på ett fint ställe tillsammans. Jag känner igen mig i en del av det han säger. Vi ska inte gå in på detaljer, men vi delade mycket upplevelser ifrån barndomen. Jag blir berörd och känner att han inte förtjänar det livet som tilldelats han. Han ska inte behöva bära den tyngden som han gör. Nu är saker och ting bra för mig och jag hoppas innerligt att det ska bli det för han med.
Det är intressant att vi bögar har en gemensam historia. Vi bär alla på en historia, som i och för sig kan te sig väldigt olika. Men ofta har man gått igenom mycket liknande saker. Det är fint att man har den sammanknytningen, att det är kollektivt. Även om det är sorgligt, så klart.
———–
På vägen hem ville jag bara visa min uppskattning, bekräfta han, och jag ville göra det fysiskt. Det kunde jag inte. Vi gick bredvid varandra som om vi inte betydde något för varandra och jag ville vägra acceptera det men kunde inget göra. Jag respekterar hans rädsla, det är en rädsla jag inte kan sätta mig in i hur den känns. Jag fick dock snudda på upphovet till denna rädsla när två män ryter “jävla bögar” åt oss. “Är det vanligt att sådant sker här?” säger jag bestört men dessvärre inte det minsta förvånad. “Ja” svarar han suckande.
När vi ska skiljas åt frågar jag han det som jag bara, bara önskar att få göra – kyssa honom farväl. Han upprepar då samma fras som tidigare den kvällen “Detta är inte Stockholm, detta är Riga”. “En kram då, går det bra?” frågar jag bedjande.Han funderar kort innan han säger att det nog ska gå bra.
Jag ger honom en hård kram och sedan skiljs vi åt.

Han lever i det där samhället. Han begränsas så, hans frihet är begränsad. det är inte rättvist.

Dagen därpå begav jag mig hemåt igen och tog flyget tillbaka till Oslo.

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *