Marocko del 3 – Casablanca

För två dagar sedan var jag i Casablanca på dagsutflykt. Jag åkte från Fès klockan 04.50. Jag sov stora delar utav den fyra timmar långa tågresan.  


Väl framme i Casablanca så mötte jag upp med min amerikanska vän ifrån New York som jag lärt känna på vandrarhemmet i Fès. Han hade flygit dit och vi hade bestämt att vi skulle mötas upp på ett hotell vid tågstationen.
Vi skulle åka och titta på moskén Hassan II som är världens tredje största moské och som har världens största minaret. På vägen mot hamnområdet där moskén låg så hade vi denna utsikt. Staden verkade väldigt modern och skiljde sig mycket ifrån de andra marockanska städer jag varit i.
Moskén låg nere vid vattnet i ett hamnomåde där det byggdes många nya bostäder och kontor. Vi såg digitalt framställda bilder över hur det skulle se ut i framtiden. Det satsas verkligen på att göra detta område till ett attraktivt ställe, inte minst för turister. 
Moskén låg delvis belägen på vattnet. Detta förklarade man genom att det står i koranen att “Guds tron ligger belägen på vattnet”.  

Minareten var runt 200 meter hög.


Moskén var enormt stor. Det var svårt att ens föreställa sig hur stor den var. 90.000 kvadratmeter stort är komplexet. 115.000 personer får plats till att be inne i moskén. Moskén är den enda moskén i Marocko som är öppet för turister. 4 gånger per dag kan man få en guidad tur av moskén. Inträdet kostade mellan 110-120 dirham, jag minns inte exakt. Innan jag betalade det där inträdet så tänkte jag på att det kanske var omoraliskt att gå in i moskén och indirekt kanske stödja regimen. 6 år tog det att bygga kyrkan, vilket är helt vansinnigt. Allt för att pappa kungen skulle hinna se moskén innan han dog. Miljarder utav svenska kronor kostade att bygga detta som för mig verkar vara rena rama diktatorsskrytbygge. Detta samtidigt som väldigt många marockaner svälter ihjäl på gatan och fattigdomen på många håll är utbred. Många bostäder förstördes också för att göra plats för moskén utan att de som tidigare bodde där fick någon kompensation, utifrån det jag läst.

Under den guidade turen lade mitt kritiska öra märke till att det inte heller talades om varför man låtit resa den här moskén. Kvinnan som guidade oss runt i moskén och berättade endast om hur överflödigt dekorerade den var och hur exklusiva materialen var som man inrett kyrkan med samt en del om moskéns olika funktioner. Jag ville ställa en massa lite mer kontroversiella frågor men jag stillade mig.  

“Hej, hej!” säger jag!

Här står jag och min kamrat Kevin Song ifrån New York.

 
Efter vi var klara med vår guidning slog vi följe med en amerikansk tjej ifrån Texas som hade varit ute och rest i världen i runt ett halvår. En vänlig prick med glatt humör. Jag var vrålhungrig och min kamrat Kevin var hungrig han med. Texasbruden var rutinerad som få och tog snabbt upp en karta till ett ställe som hon planerat att besöka. Vi skulle äta “seafood”, något jag hade läst om skulle vara väldigt gott och billigt i denna stad, som ju ligger vid kusten. Billigt var det inte på den restaurangen som vi besökte, men det visste vi om att det inte skulle bli och vi var alla med på noterna. 

Räkgratäng! Mumma var det.

Ja det var sannerligen god mat, det har ni förstått nu.

Utanför restaurangen lite längre bort såldes det tagine som verkade fullt så god som maten vi ätit. Vi var dock redan mätta vid det laget.

Jag fick äran att pröva på det spännande arbetat att fiskvifta. Det var lärorikt.

Mina nyfunna kamrater lämnade mig sedan för att bege sig till Marrakech. Jag fortsatte min vandring runt staden.

En storstad högst olik Meknes, Fes eller Marrakech. 

Jag ska avslöja en hemlighet. Inget av filmen “Casablanca” har spelats in i Casablanca. Hela filmen spelades in i USA, merparten i Kalifornien i en studio.

En kyrka som hette Sacré Cœur, precis som den berömda kyrkan i Paris.

 
 
Domstol
Hur liten den här turisthyddan är, är ett tecken på att Casablanca inte alls är ett populärt turistmål. Likaså det faktum att den man som arbetade där knappt kunde engelska och att jag fick stappla mig fram med franskan åter igen. Vilket jag dock gärna gör.
Jag var glad att jag inte lyssnade på alla varningar om att Casablanca är en trist stad som man inte borde åka till. Jag fick se en annan sida av Marocko genom att åka till Casablanca eftersom att staden är så olik de andra städerna jag besökt. Sedan kan man åka hit enkom för den goda maten eller för att beskåda moskén.
 

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *