2017-03-032017-03-03 par Axel Lilja

Le Maroc et l’Espagne

Vi tar oss tillbaka till slutet utav förra året.

Jag passade på att boka flyg till Marocko eftersom att det går många billiga sådana från Frankrike.

Att flyga inom Europa och dess närområde är snabbt och bekvämt. – Shoff! Några timmar senare så befinner du dig i ett nytt främmande (i detta fall bekant) land.

Jag gjorde inte så mycket “research” innan jag valde Nador som resmål. När jag övervägde de olika alternativen som jag kunde välja mellan, föll valet på Nador utav en väldigt enkel anledning. De andra orterna som var aktuella hade jag redan besökt vid tidigare tillfällen. Jag vill tätt som oftast besöka nya platser. Denna gång visade sig det vara ett snedsprång. Nador var en utormordentligt tråkig stad och jag började genast att fundera över var jag kunde spendera min ytterst dyrbara tid på ett bätre sätt.

I Nador så uppenbarade sig ett problem som var tvunget att lösas omedelbart. Jag fick inte ut några pengar på mina kort. Det tog ett tag innan jag lyckades komma underfund med varför. – Jag hade en regionsspärr på kortet för Afrika. Jag konsulterade en spansk främling via en chatapplikation som tipsade mig om att det skulle kunna gå bra att ta ut pengar i Melilla. Melilla är en spansk exklav som bara ligger runt 1.5 mil från Nador. Melilla ligger således geografiskt sätt i Afrika, men politiskt sätt i Europa. Jag tog en taxi till gränsen.

Vid gränsen så fick jag intrycket av det var lite stökigt och jag kände mig aningens otrygg. Det påminde lite om de gränskorsningar som jag gjorde när jag var i Latinamerika. Låt ingen hjälpa er att fylla ut er blankett – det är ett tips som jag kan bjuda på om ni någon gång ska till Melilla.

På knagglig franska förklarade taxichauffören för mig att den olovliga införseln utav varor från Melilla och Spanien var ett debacle i Marocko.

I Melilla dejtade jag. Jag hann avverka tre dejter under mina två dagar i staden. Två av dem är inte värda att nämna på denna blogg. Men det är däremot den fagre kuban med de mystiska ögonen, det lockiga, busiga håret och det vackra leendet som jag mötte. Nu har jag gjort det.

Peder, Rune och Uno var med mig på min resa.

“Hur länge stannar du med mig? Ska jag förbereda kaffe eller ska jag förbereda mig för mitt nya liv?”

Jag tyckte verkligen om Melilla och dess säregna modernistiska arkitekturstil. Den påminner en del om området Eixample (Ensanche) i Barcelona.

Rune in my <3

Jag fick en gratis rundtur runt stadens tjurfäktningsarena. Jag ställde självklart frågor kring hur Melillabor ser på tjurfäktning som fenomen i dag. Svaret var ganska väntat – meningarna går isär och debatten är väldigt polariserad.

Väl tillbaka i Nador så gjorde jag inte så mycket, förutom att ytterligare en gång gå på ett offentligt hamam.

På flygplatsen så fick jag sällskap utav denna lurviga varelse som var på kelhumör.

“Att resa är att leva” skrev en berömd dansk författare. Hans namn var Hans Christian Andersen.

Med de slutorden lämnar jag er för denna gång och önskar er en trevlig helg.

Laisser un commentaire Annuler la réponse