Jesuitiska ruiner

Välkomna tillbaka! Efter att jag hade besökt vattenfallen köpte jag min hemresa från Rio de Janeiro (för 10 000 riksdaler! Aj!). Efter det var gjort tog jag mig vidare med buss till Posadas där jag skulle ta mig över till Paraguay igen för att titta på jesuitiska ruiner. Inte alla hade gjort samma prioritering, att ta en omväg och åka tillbaka in i ett land för att titta på lite gamla ruiner. Men du som läsare får respektera mitt val! Det finns några fördelar med att resa ensam. En av dem är NOLL kompromisser. Vilket i detta fall resulterade i ett par ruiner.

Utöver nöjet av att glutta på gamla ruiner fick jag även hälsa på kossan Agda. Men innan vi går vidare så ska jag få be om berätta om hur jag tog mig till ruinerna. När jag kom fram till Posadas hade alla bussar som passerade gränsen över till Paraguay redan slutat gå. Ibland kan jag vara envis på ett bra sätt och ibland på ett dumt sätt. Jag var envis på det sistnämnda sättet när jag försökte beställa en Uber över gränsen. Föraren ville såklart inte ta mig över gränsen, vilket jag redan misstänkte när jag bokade den. Föraren släppte av mig vid gränsen, precis innan bron som går över till Paraguay. Där snickesnackade jag med gränsvakter och förklarade för honom att jag ville ta mig över. Han sa att han kunde vara behjälplig och se om någon skulle kunna ta med mig över gränsen. Först fick vi tag i en person som sa sig vara villig att ta med mig över gränsen. Men han skulle vänta på en vän visade det sig senare och jag bad vakten om att försöka haffa en ny person. Jag hoppar in i en ny bil och denna killen verkade vara redo att ta med mig över gränsen. Vi förhandlade om pris och sedan började vi småprata lite. Fort insåg jag att jag faktiskt inte visste vem människan som jag satt i samma bil med var och som jag skulle passera en landsgräns med. Det gjorde mig lite orolig. Mer orolig blev jag sedan när han sa att han jobbade som smugglare! Jag fick upp bilder i huvudet där tullen hittade massa kokain/vapen i bilen och frågade mig vilken relation som jag hade till honom. Jag hör i den här visionen otrovärdigt det låter när jag säger att jag inte känner honom alls.
Efter att denna bild hade flashat förbi i skallen kände jag att det var dags att försöka ta lite kontroll över situationen och jag frågade honom rakt ut vad det var som han smugglade, om det var knark eller vapen preciserade jag. Han sa att inget av det som han sysslade med var olagligt och att det rörde sig elektronik. Märkligt, då definition av orden “contrabando” (smuggling) och “contrabandista” (smugglare) innefattar komponenten av att aktiviteten ska vara just OLAGLIG, för att räknas som smuggling. Annars kan man ju säga att man är en handelsman. Men allt gick ändå vägen och jag anlände till mitt vandrarhem i gott skick.
Dagen därpå tog jag mig till Trinidad där man finner dessa ruiner från 1600-talet, när man försökte kristna ursprungsbefolkningen. Det är en otroligt vacker plats, som känns väldigt fridfull. Samtidigt så är det obehagligt att tänka på hur man tvingade på dessa arma människor kristendomen.
Ruinerna upptogs på Unescos världsarvslista 1993.
Väldigt få turister besöker den här platsen, vilket bidrog till den fridfulla stämningen när man traskade runt området.

Kommentera | Comment

Laisser un commentaire

Votre adresse e-mail ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *