Hej igen mina vänner,
Välkomna tillbaka till Island! Resan till Island är verkligen ett kärt minne som jag är säker på att jag kommer att minnas för resten av mitt liv. När mörkret faller och vardagen tränger sig på, är det fint att minnas tillbaka till denna ljuva delen av sommaren som gick.
I dag ska vi besöka den röda stranden, Rauðasandur och fågelberget Látrabjarg.
Första anhalten är dock detta strandade skeppet från 1912 som byggdes i Norge.
Garðar BA 64 heter det och är Islands äldsta skepp i stål. Skeppet håller nu på att långsamt rosta bort.
Ett litet kafé.
Vi färdades i bergen på en brant, liten grusväg på serpentinvägar med extremt skarpa svängar. Till sist kom vi fram till målet, Rauðasandur.
Detta var en väldigt harmonisk plats. Precis lika harmonisk som denna fagra kvinna utstrålar att den är. Vi tog en liten tupplur i gräset. Vi hörde vinden vina och havets avlägsna brus…
Harmony.
Love.
Vi stannade till vid Hnjótur gård och betraktade gamla flygdelar som är kvarlevor från tiden då USA hade trupper på Island.
Vi kom fram till Látrabjarg som överraskade oss med sina dramatiska klippavsatser.
Fratercula arctica – den lilla arktiska brodern.
Látrabjarg är Europas största fågelberg. Berget är hem åt bland annat lunnefågeln, havssula, sillgrissla och tordmule. Látrabjarg är en viktig plats för häckning, särskilt för tordmulen. Här häckar varje år 230 000 tordmular i juni till juli. Det är 40 procent av hela världspopulationen.
“Wait! Why did you come here? Go away!”
Vi stannade till vid en plats som heter Reykjafjarðarlaug. Här fanns både en varm pool och en varm källa.
Vi njöt av livet.
Det blev natt och alla barnen gick och lade sig. När de sedan vaknade upp, gjorde de det till ett mullrande läte, Dynjandi!
Fortsättning följer… | À suivre… | Continuará…