Hej alla min vänner,
Nu var det ett tag sedan sist vi hördes! Sedan sist vi hördes har jag flyttat till Stockholm och börjat på psykologutbildningen. Jag har det bra. Men jag har haft det fullt med att acklimatisera mig och fokusera på studierna och annat. Men jag lovar, bloggen och skrivande i annan form skall prioriteras. På tal om skrivande i annan form så har jag börjat att skriva lite dagbok igen. Det är en fantastisk källa till kreativitet att skriva dagbok och en gyllene möjlighet att till självterapi. Kan varmt rekommenderas. I mina ungdomsår var jag väldigt duktig på att skriva dagbok. Jag ska försöka skriva med lite jämna mellanrum nu med, i vuxen ålder. Nog om mitt skrivande!
I dag ska ni få njuta av en kraftigt censurerad och skönmålad dagbok, kan man säga. Det vill säga denna bloggen. Men ibland kan också stunder i livet överträffa de skönaste av drömmar. Jag skulle vilja drista mig till att säga att resan som jag, Moa och Lina gjorde till Island gjorde just detta. Resan började med att vi firade Pride i Reykjavik.
Jag begav mig mot ön i förväg. Lina och Moa skulle anlända dagen därpå.
Jag hade sett så ofantligt mycket fram emot denna resan. När jag väl var på plats minns jag att det kändes lite som att komma hem. Eftersom att Reykjavik är en liten stad och eftersom att jag nu var här för tredje gången, hade jag spenderat tillräckligt mycket tid i staden för att den skulle kännas familjär.
Jag skrev på en namninsamling för att stoppa valfisket.
Alþingi – Alltinget
Jag besökte en utställning av Ragnar Kjartansson vid namn “Gud, jag mår så dåligt”
Sedan besökte jag Ásmundur Sveinssons skulptursamling.
Det var ljust, soligt och varmt denna torsdag. Jag vill minnas att jag kände mig oerhört avslappnad när jag promenerade på hamnstråket den aftonen.
Min strapats tog mig hela vägen ut mot den lilla ön Grótta och dess fyr. Vid lågvatten är ön ansluten till fastlandet genom ett 300 meter långt näs.
Tack vare en god efterforskning innan jag for till Island, så fann jag denna lilla varma källan. Där doppade jag mina frusna fossingar innan jag begav mig tillbaka mot Reykjavik.
Nattens eskapader förblir en hemlighet. Det jag kan säga är att det var magiskt.
Dagen därpå mötte jag upp med Moa Mikaela som hade anlänt till ön. Som ett gammalt trött träsktroll som hamnat på villovägar (jag var sliten efter en lång natt) närmade jag mig långsamt henne.
Moa Mikaela och jag checkade in på vår kära camping. En eko-campig med högt fokus på miljön som innebar fokus på vattenbesparing, återvinning. Det sistnämnda gällde även mat till min, Moa och Linas stora glädje. Det innebar att i princip alla maträtter som vi tillagade var gratis. Prisad vare Gud.
Våra små tält hade vi köpt för cirkus 150 nok på vårt älskade Rúmfatalagerinn som i de skandinaviska länderna går under namnet Jysk. De var små men bedårande.
Den vackra pärlan Lina anlände till ön!
Dagen därpå var det Hinsegin dagar! Det vill säga Pride!
Två betts!
Denna prästen ifrån Fríkirkjan välsignade alla i paraden och gjorde korstecknet.
En lycklig kvinna i sina ungdomsår.
Två människor som fattat tycke för varandra.
En känd mans bostad.
Vi traskade runt i Reykjavik och Egill (mannen som ni såg i bilden tillsammans med Lina) förklarade allehanda saker om staden.
Här är han igen! Denna gång i close-up! Denna vackra människa är en tvättäkta lavahunk!
Vi hade en fin kväll hemma hos Egillis.
Nu är det slut i rutan! I datorrutan, mobilrutan eller surfplattsrutan. Kalla det vad du vill! Inom kort återkommer jag med del två av resan till Island!
À suivre… | Continuará… | Fortsättning följer… | To be continued… |