Girón och Barichara

Ifrån Mompós tog jag en buss mot Bucaramanga. 

Här är ett meddelande som jag skickade när jag satt på bussen:

19/09/2015 21:49

 

Axel Lilja

Fy faaaan! Jag lägger min dator på bussättet under stoppet (ja jag vet, men tänkte ju att bussen kommer vara låst. ) när jag är tillbaka så är datorn borta! Ingen har heller städat bussen. Det innebär att någon/några jävlar har tagit den. 2 personer beter sig väldigt underligt. De är nervösa och vill ivrigt hjälpa till. Jag står och betraktar dom. De beter sig inte naturligt. Försöker ihärdigt förklara sin oskuld genom at hjälpa till. De tittar hela tiden på samma sätt och låtsas se onaturligt falskt förvånade ut om jag frågor om de sett den. Chauffören tar saken på allvar och säger att vi då minsann får be polisen söka igenom hela bussen och allas tillhörigheter. Jag säger högt till alla i bussen att jag inte bryr mig om att han/hon stulit datorn från mig. Bara att hen ger tillbaka datorn. Jag tittar alla djupt i ögonen… Chauffören går in på toa för att leta. Då inser jag att de ju nog säkert gömt den på ett ställe i bussen. Detta, för att det vid ett eventuellt upphittande, omöjligt ska gå att säga att det var dom som stulit den. Jag letar bak i bussen och finner den gömd under ett säte. “Jag visste att den var gömd någonstans ” sa busschauffören. Vilken ängel. Nu sitter de två slynglarna bakom mig och jag kan inte slappna av.
Ytterligare indikation på att det var de två personerna som jag misstänkte som stulit den: Datorn var gömd bak i bussen. Det stödjer min teori. De två misstänkta måste sitta bak i bussen. För när de tar min dator vänder de ju sig inte om och går tillbaka och sätter sig längre fram i bussen. Då finns det ju en risk att andra passagerare som stiger på bussen ser att de har datorn. De går istället längre bak, gömmer datorn och går och sätter sig.


Ja det där var en riktig pärs att gå igenom. Jag var väldigt lättad när jag återfann datorn. 

bucaramangaJag övernattade i Bucaramanga. Dagen efter stack jag direkt ifrån stan. Det verkade inte finnas något intressant att göra där och vyn ifrån mit hotellrum var inte inbjudande.
aJag for till Girón! Det är en liten by som bara ligger runt 40 min ifrån Bucaramanga. 
bDet var en mysig liten by att strosa omkring i under ett par timmar. Byn var fylld med folk. Det var helg och då kommer mycket folk ifrån Bucaramanga hit under sina lediga timmar för att komma bort ifrån staden en stund. 
cPå den här gatan hände det. Jag blev nedspottad (för andra gången!) utav en fyllekaj. Jag blev alldeles chockad, men förstod ganska snart vad som hade hänt eftersom att jag redan varit med om en liknande bisarr händelse där jag blev spottad på i San José, Costa Rica. “Gjorde du det med flit?” frågar jag gubben. “Ja.” svarar han kort och koncist. 

Frågan jag ställde till mig själv var efter denna förnedrande händelse var: Vad har jag gjort för att förtjäna detta, du gubbe uppe på molnet?

äIfrån Girón for jag till San Gil. San Gil är ett populärt tillhåll för äventyrslysna backpackers. Här finns möjlighet till kayakturer, fartfylld rafting, och hiking. Jag var dock inte sugen på något utav detta. Jag njöt istället bara av att ta det lugnt. Jag bodde på världens mysigaste vandrarhem som hette “Le papillon” som jag varmt kan rekommendera. Trevlig, avslappnad ägare, rent,  bra kök och en lugn atmosfär till ett billigt pris. Staden var också småmysig, men hade ingenting som stod. Utav den anledningen så blev det så att jag aldrig tog några foton därifrån. En plats som däremot stack ut är den otroligt vackra byn Barichara som ligger lite utanför San Gil. Jag har ju, som många av er vet, besökt många städer med kolonial stil. Men! Det här är en av de mest magiska små platser jag besökt! Så stillsam och så vacker.
å ö vDet var så härligt att få spankulera runt i byn. Som ni även ser på bilden här ovan så var byn så otroligt vackert belägen. 
zÀ suivre…

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *