Välkomna tillbaka till de ljuvliga Färöarna!
Det är en god idé att passa på att besöka Färöarna nu, innan fler har upptäckt öarna. Än så länge så är det väldigt lite turism som kommer till landet. Det bidrar till en lite annorlunda känsla av oskuldsfullhet och av att allt är outforskad terräng.
En annan god idé är att boka biljetter till båtfärden ut till Mykines i god tid innan man kommer till Färöarna! Det hade inte vi gjort och allt var slutsålt. Pragmatisk och lösningsorienterad som jag är, tänkte jag att vi i alla fall kunde till båten på morgonen och se ifall de skulle råka få några platser över. Det var osäkert in i det sista ifall vi skulle få komma med eller ej, men det fick vi till slut!
Tur var ju det, annars så hade vi inte fått beskåda de här krabaterna!
Pippin åt aldrig upp sina små fiskar. Det kändes som att hen hade fiskat upp firrarna bara för att visa upp sig för turisterna.
En nöjd mamsi med kikaren i hand, efter en lång dag.
Vi tog oss ut till Kirkjubøur, något som skulle visa sig vara en omväg på cirkus 1 h 20 min. Jag tyckte det var värt det. Mamma och Eric var dock inte överförtjusta.
Detta är en av landets viktigaste historiska platser med ruinerna ifrån Magnuskatedralen till höger i bild som är från 1300-talet.
I Klaksvík besökte vi Färöarnas egna bryggeri “Føroya Bjór”.
Ölen hade jag inte så mycket till övers för. Deras läsk var däremot god.
Vi tog oss vidare till Viðareiði där landskapet var vidunderligt vacker.
Vi tog Ritan ut till Fugloy – Fågelön.
Resan ut till Fågelön, Färöarnas nordligaste utpost, var fantastiskt vacker.
Min besvärade blick är ett resultat av det oaktsamma handhavandet av min kamera som jag såg spelas upp framför mina ögon.
Mamma fann nya kompisar på båten.
Kirkja hamn.
Baksida.
Framsida.
Kommunikationen på Färöarna är väldigt goda. Förutom att ta båten, kan man även ta sig till de olika öarna med hjälp av helikoptrar. En helikoptertur kostar en spottstyver då de är kraftigt subventionerade av staten.
På Fugloy bor 800 får och 44 färingar vid randen av världshavet.
Black & white.
Som vågorna gnager på klipporna äter sig nutiden närmare inpå ön men än klamrar sig öborna fast vid berget,
På vår sista dag gjorde vi en lite hike ut till Bøsdalafossur, ett vattenfall där Färöarnas största sjö Sørvágsvatn möter norra Atlanten.
Vi tog även en promenad ut mot Trøllkonufingur som betyder Trollkvinnans finger. Om ni vill läsa om ytterligare en historia om ett troll som förvandlats till sten av solens strålar kan ni googla.
Där ser ni fingret.
Lake meets ocean.
Vår resa på Färöarna avslutades med ett besök i den lilla byn Gasadalur där man kan beskåda detta tjusiga vattenfallet vid namn Múlafossur.
Tack för att ni har läst och tittat på bilderna! Vi ses och hörs en annan dag!
Ka tjing!
Kommentera | Comment