Buenos Aires - Axel och Uno

Jag fick en känsla av att jag hade kommit till Europa när jag anlände. Efter att sedan ha spenderat några dagar i staden fick jag minnesbilder från flera olika andra städer som jag har besökt – Paris, Barcelona och New York.

Om man ser på arkitekturen så är det inte så konstigt att tankarna förs till Paris. Mycket av arkitekturen i staden är inspirerad av Paris.

Edificio Kavanagh som var Latinamerikas högsta byggnad när det invigdes 1936.

Ett monument till de som stupade under Falklandskriget.

Den israeliska ambassaden i Buenos Aires blev utsatt för ett terrorattentat. Numera finns där ett minnestorg, där ambassaden tidigare stod.

Världens bredaste aveny finns i Buenos Aires! Avenida 9 de julio är 140 meter bred.

Det är något som är knasigt i denna bilden, här finns en synvilla. Kan du hitta den?

Detta gummiträdet är över 200 år gammalt! Det är så häftigt att de har flera sådana här stora vackra träd runt om i staden!

På kyrkogården La Recoleta ligger många kändisar såsom nobelprisvinnare och författare begravna i vackra, pampiga gravar och mausoleer. Det har gjort att kyrkogården har blivit ett populärt turistmål.

Men en kyrkogård utan tragiska livsöden är inget att ha!

Flickan som ligger begravd här hette Rufina Cambacérès. Hon tillhörde Buenos Aires societet och hade mycket rika föräldrar. Men en dag, när hon bara var nitton år gammal, kollapsade hon bara helt plötsligt! Enligt vissa rykten svimmade hon efter att fått reda på att hennes pojkvän hade fnaskat med hennes mamma, men detta är obekräftade (men ack så smaskiga) uppgifter. Enligt vad som sägs tillkallades hjälp och tre läkare konstaterade att hon var död. Enligt legenden så lade en man som arbetade på kyrkogården märke till att kistan hade flyttats på och att locket var skadat. Mannen fruktade att någon kanske hade plundrat graven och öppnade kistan. Då såg han något som var än värre! – rivmärken som täckte stora delar av locket. Hennes armar och huvud var fyllda med blåmärken efter att ha försökt ta sig ut. Arma kvinna! De dumma läkarna erkände fort sitt misstag! Flickan hade troligen lidit av ett anfall av katalepsi, för att sedan vakna till liv i kistan! She was buried alive! R.I.P.

Här har vi ytterligare en flicka med ett tragiskt öde! Flickan som hette Liliana var i Innsbruck, Österrike 1970, när hennes hotell hastigt och plötsligt blev träffat av en stor lavin! Liliana bragdes om livet. R.I.P.

Här lligger en kändis begraven, nämligen Eva Perón. Jag träffade argentinare som både älskade henne och som minst sagt var mindre förtjust i henne. Men ifrån officiellt håll är det tydligt att man vill hålla kvar i legenden om Eva Perón. Har du dålig koll på henne finns det en bra dokumentär om henne som P3 Historia har gjort!

Den här metallblomman tyckte jag var otroligt beauty. Floralis Genérica hette den.

Jag for på konstmuseum där de visade konst av Frida.

Jag tog mig till museet om Eva Perón. Det var i denna byggnaden som Perón tog emot fattiga i nöd tillsammans med andra hjälparbetare.

De kanske mindre smickrande delarna av Peróns politiska gärningar nämndes inte.

Jag for vidare till konstnären Xul Solars museum som är en konstnär som kommer från Buenos Aires.

Jag tyckte det här var kul konst!

Konst i tunnelbanan.

Det måste jag säga var en av de coolaste bokhandlarna jag varit i.

I Buenos Aires finns världens största samling av memorabilier.

Casa Rosada – Presidentens residenshus. Vid statyn låg olika små plakat från en demonstration, där man demonstrerade mot att parlamentsledamöterna roffade åt sig de första vaccindosen åt sig själva i början av pandemin.

Puente de la mujer av Calatrava.

Amalia Lacroze de Fortabat var en förmögen kvinna med en stor konstsamling, som beslutade sig för att öppna upp ett museum. Här ser ni en verk av Warhol av henne.

Mafalda är älskad karaktär världen över.

Buenos Aires smalaste hus.

På ett museum i Lima visade man också upp några av dessa tröjor. Jag copypastar beskrivningen av kampanjen från inlägget om Lima: Det startades en kampanj 1994 av två personer som hette Roberto Jacoby och Mariana Sainz. Kampanjen kallades för “Yo tengo sida” vilket betyder “jag har aids”. I spansktalande länder gör man dock inte så stor åtskillnad mellan hiv och aids och man kan tänka sig att det även gäller om man lever med hiv utan att ha aids. Konstnären bad kända personer inom kulturens och sportens värld att bära tröjan. Målet var att minska avståndet till hiv och aids som allmänheten hade till ämnet.