Pubertal men sann.

Du lever ditt liv. Jag lever mitt. Dessa två liv kommer ladrig mer att flätas samman, det vet jag. Men den sanningen kan jag aldrig godta. Mitt sinne kommer aldrig att släppa dig.
Var gång jag kör förbi dit hus hoppas jag på at du ska vara ute och promenera just då.
Var kväll målar jag upp upp fina möten med dig, var kväll säger jag till mig själv; ge upp.
Var gång jag så hopplöst önsketänker skrattar jag åt min patetiska ändock vackra tanke.
Var skrivtilfälle skriver jag en fånig dikt till din ära, som denna.
När ska min kärlekskranka själ få uppfyllas utav varm affektion?
P.S Ja, jag är medveten om att denna text är pubertal, men det bryr jag mig inte om.
Du lever ditt liv. Jag lever mitt. Dessa två liv kommer aldrig mer att flätas samman, det vet jag. Men den sanningen kan jag aldrig godta. Mitt sinne kommer aldrig att släppa dig.
Var gång jag kör förbi dit hus hoppas jag på att du ska vara ute och promenera just då.
Var kväll målar jag upp upp fina möten med dig.
Var kväll säger jag till mig själv; ge upp.
Var gång jag så hopplöst önsketänker skrattar jag åt mina patetiska ändock vackra tankar.
Var skrivtillfälle skriver jag en fånig dikt till din ära, som denna.
När ska min kärlekskranka själ få uppfyllas utav varm affektion?
P.S Ja, jag är medveten om att denna text är pubertal, men det bryr jag mig inte om.

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *