Tillsammans i Barcelona

Uno och jag är på väg tillbaka till drömmarnas stad, Barcelona. Betten fyller 25 år. Tillsammans i Paris 4-ever <3

Vi återkommer snart med en rejäl uppdatering.

Årskiftet 2017 – 2018 Del II


Hej igen mina vänner, 

Hoppas att ni har fått en ny start på det nya året. 
Jag skulle vilja ta tillfälle i akt hylla och gratulera mig själv. Det var nämligen min födelsedag igår. Grattis Axel, du är fantastisk!

Med det sagt så fortsätter berättelsen om december månads upptåg. 

God förnöjelse!Nyårsafton firades tillsammans med fantastiska fröken Agnes Burman och hennes p-vän Mattias, turturduvorna Linus och Sara samt Mr. hunkus islandicus Egill Van Guðmundsson.


På nyårsdagen tog vi oss till Nordiska museet för att titta på Gustav Vasa och lära oss om svenska traditioner. 

Hubbe med en tolkning av norrsken i taket.


Vi for och tittade på bio tillsammans! Dock inte den nya Star Wars-filmen utan “The greatest showman” som var en mysig feelgood-film. 

Jag for till Kafé 44 som min kära vän Alice tipsat mig om.

Just denna dag så visar det sig att självaste Alice också befann sig på kafét! Här tillsammans med en kamrat vid namn Joel. 

Billig brunch med härlig burgare och minipannkakor. 

I Stockholm verkar coffice vara ett relativt vanligt fenomen. Kafé möter kontor. Jag gillade konceptet och kommer sätta mig här för att utföra viktigt bloggarbete och eventuellt studera då och då också.

Själaglad blir den som får brev på posten nuförtiden. Det fick jag för inte så längesedan från min underbara vän Axelia. 

Jag blev otroligt glad och rörd.

Fantastiska Hanna befann sig i Svea rikes hufvudstad och vi träffades för att hänga lite.

Uma befinner sig i Moskva på vintersemester.


PS. Om två dagar så publiceras äntligen det otroligt efterlängtade inlägget om resan till Island.

Kommentera | Comment

Uno fann en komet!

Hej mina vänner,

Nu ska ni få höra om en egendomlig händelse som utspelade sig i mitt hem för exakt fjorton dagar sedan från dagens datum, när Uno fann en komet.


Uno hade varit ute på sin dagliga morgonpromenad, precis som vanligt. Jag hade satt på kaffe och väntade på att Uno skulle komma tillbaka för att göra mig sällskap till frukostbordet. Just denna dag tog det ovanligt lång tid för Uno att komma tillbaka. Men när fyrtiofem minuter så var han plöstligt tillbaka. Med sig hade han ett runt föremål som han hävdade var en komet. Jag började att ana ugglor i mossen. Det var något som inte stämde. En känsla av obehag fyllde kroppen. 

En bild som tydligt illustrerar den känsla av misstänksamhet som jag kände inför det dubiösa objektet.

Uno sa att jag inte hade något att frukta och att det kanske fanns något spännande som skulle kunna hjälpa oss att lösa gåtan med organismernas ursprung. Mitt liv gav hux flux mening och betydelse. Jag skulle bidra till vetenskapen genom att iniciera en utgrävning av denna komet. 

Jag tog fram mina verktyg, kavlade upp armarna och satte igång att gräva.

Det började att likna en främmande organisms ben!



En motbjudande rymdmänniska!

Det otäcka väsendet började att tala med Uno. Men inte med ord utan med någon slags telepatisk kommunikation. Jag betrakade de två med en blanding av förundran och bestörtning. Jag såg säkert ut som ett ufo. 

“Poff!” lät det! Sedan försvann otäckingen och syntes inte till någonstans! “Var tog den vägen?” skrek jag till Uno. Uno lugnade mig och förklarade att väsendet hade hamnat på villovägar. Hen skulle egentligen landa på Mars för att hälsa på några släktingar. Men hen hade kollat fel på kartan och styrt kosan åt helt fel håll och oväntat hamnat i Rågsved, här på jorden.  

Hela denna händelsen var en pärs må ni tro och det har tagit mig fjorton dagar att processera det som har hänt. Därav så har det också lett till att jag undanhållt denna stora historia i mitt liv som jag är fullt medveten om har ett stort nyhetsvärde för er läsare. Det kan jag bara beklaga. Jag hoppas att ni har förståelse för att detta har varit en tuff situation, inte bara för mig, men även för Uno, som var kraftigt chockad efter mötet med det okända. Ibland får man låta det ta tid innan man är redo att återge vad som har skett en.

Tack för att ni har läst detta inlägget här i dag.

God jul och styrkekramar från mig och Uno. Ta vara på varandra. 

Kommentera | Comment

Gaustatoppen 2017

Hej mina vänner,

Förra helgen så begav jag och Moa oss västerut. Vi hade satt ut riktningen mot Telemarks högsta berg – Gaustatoppen.

Jag besteg berget för första gången förra året. I nedanstående, tidigare publikation kan ni se hur det såg ut.

Gaustatoppen 2016

Rollag kirke – kyrkan är troligen byggd under den senare delan av 1200-talet.

Vi stannade till vid denna vackra stavkyrka till Moas stora förtret. Hon är inte lika förtjust i stavkyrkor som jag, även om hon också tycker att dem är fina.

Vi övernattade i Idas (Moas flickvän) hytta en bit utanför Veggli. Vi umgicks med hennes snälla föräldrar och spelade Uno.

Jag slogs av hur sällan som en befinner sig på en plats där det råder total tystnad. Inget brus.

Det var en fröjd att vakna upp i tystnaden med en vy över ett vackert fjällandskap.
Ett vackert fjällandskap.
Jag fick för första gången se ett äkta vilt hjortron!

Det är en ljuvlig sak att få vara på tur med Betten.

Wild nature.

Vi fann några vänner på vägen mot Gaustatoppen.
Här vid Veggli fjellkirke slutade bilen att fungera. Efter att flertalet liknande incidenter med denna bild inträffat med denna bil var jag väl förberedd. Jag hade startkablar liggandes i bagageutrymmet. Efter att vi hade fått hjälp av en äldre man kunde vi inom kort rulla vidare. Uma skulle visa sig vara ett nervvrak i en sådan här situation. Det var trist att se.


Vi stannade till vid Tosand friluftsområde.

Vi påbörjade vår strapats upp för berget.

Väl uppe på toppen åt vi en värmande tomatsoppa som köpte på turisthytta som ligger uppe på berget.

På en klar dag kan en se en sjättedel av Norge från toppen.

Vi tog Gaustabanen ner för berget, en kabelbana som går i en tunnel under fjället.  Banan blev ursprungligen byggd för att frakta folk och utrustning för montering av radiolinjer på Gaustatoppen.

På väg hem stannade vi till för att beskåda Heddal stavkirke, Norges största bevarade stavkyrka.

Kommentera | Comment

Åter på Island del 1 – Reykjavik

Hej mina vänner och välkomna till Rökarnas vik – till Reykjavik! Välkomna skall ni även vara till Island. 

I februari förra året hade jag en liten lucka i min kalender. Jag satt förmodligen tråkade och till följd av det sa säkerligen min instinkt att det är dags att kolla flygresor och drömma sig bort. Min privatekonomi hade sett bättre dagar men jag tänkte att det nu var dags att slå till. Jag bokade. Det var ett klokt beslut. 

Mannen som ni ser på bilden är Hannes Hastein som var en isländsk poet och inte minst, landets första statsminister. 
Utserveringarna var fyllda med människor. Det var en stor kontrast till föregående vistelse då det var isande kallt och folk höll sig inomhus. Ráðhús Reykjavíkur Tjörnin I bakgrunden skymtar Alþingi – Alltinget, Islands parlament. 63 representanter väljs vart fjärde år. Harpa


Uno rymde mitt i natten och liftade till den svarta stranden i Vik där han skulle träffa någon skum typ. Jag och Rune hängde istället med varandra i Reykjavik.
Detta hus vid namn Höfði, byggdes ursprungligen för att fungera som franskt konsulat. Mest känt är dock huset för det toppmöte som hölls här 1986 mellan Reagan och Gorbatjov som markerade början på slutet av det kalla kriget. Hallgrímskirkja




Denna bilden är tagen runt midnatt. För en söderlänning som mig är det ovant att att solen aldrig går ner.
En aning förvirrande för skallen, men samtidigt väldigt avkopplande – sommaren tar aldrig paus.



La pascua en Barcelona

Efter en hektisk vecka så tog jag påskledigt. Och det gjorde jag på allra bästa sätt – jag for till mitt älskade Barcelona. Jag hade nästan glömt bort hur stark önskan om att få återvända har varit. I slutet av förra året så befann jag mig i Frankrike. För att fatta mig kort så var det inte den bästa tiden i mitt liv. Min vilja att återvända, att låta Barcelona trösta började växa sig starkare. När jag landade så började helt plötsligt gråta när jag såg alla butiker och dess texter skrivna på katalanska och spanska. De är mina språk,mina språk som jag valt att lära mig. Barcelona är staden som jag en gång har valt att leva i. Staden där jag har mött bland de vackraste människorna som jag känner. Staden där jag hade den bästa tiden i mitt liv hitintills. Staden som jag längtar till när jag är ledsen. Staden som är mitt hem.


Hace muchísimo tiempo que no escribo en castellano aquí en el blog. Como esta publicación habla de una ciudad hispanohablante,  la ciudad de mis sueños – Barcelona, haré un intento de escribir en castellano. Pero por favor, sea comprensible!  Hace unos años que ya no vivo en Barcelona y ya no tengo tantas oportunidades de mi español por escrito.

Había deseado volver a Barcelona durante  mucho tiempo. Ya comencé a soñar con mi vuelta cuando vivía en Francia el año pasado. En pocas palabras, no estuve bien durante esa estancia…  Mi deseo de volver, de dejar a Barcelona consolarme, se volvió cada vez más fuerte. Al aterrizar en Prat, el aeropuerto de Barcelona, rompí a llorar. Se hizo tan evidente la importancia que ha tenido ese lugar, que sigue teniendo. Me di cuenta de que el castellano y el catalán son mis lenguas. Soy yo que las he elegido aprender. Barcelona es la ciudad en la que yo he elegido vivir. Es la ciudad en la que he encontrado unos de los más preciosos seres humanos que conozco. En ella, pasé los mejores momentos de mi vida, hasta este punto.

Sueño con ella cuando estoy triste. Ella es mi hogar.


Lo siento, pero no veo el porqué escribir en español… Tarda muchísimo y ninguna persona hispanohablante lee mi blog…
Jag bodde hemma hos Manelis. Vi for till Mosquito som är en tapasrestaurang med viatnamesiska, kinesiska och koreanska tapas. Det var ljuvligt gott, en smaksensation helt enkelt. Palatum fick sig en väl tilltagen omgång av smaker som dansade i munnen! 


Jag och Manelis tog en promenad som gick mot stranden. Vi stannade till för att mumsa på stans bästa pommes frites…
Så här ser de ut. 
Rune in my <3
På Gardermoen samma morgon snöade det och vi var tvugna att vänta på avfrostning av vingarna…
Efter strandhänget for vi till La pedrera för att avnjuta högklassig konst. 

Högklassig konst
VIsta de la ciudad de mis sueños




Jag mötte upp med Míriam och Denniss (ja hans namn stavas så) för att äta. Vilka underbara människor de är. Vi talade om allt från porrindustrin till mullvadar. Alltid lika trevliga diskussioner. 




På lördagskväll hade jag blivit inbjuden på grillfest.

Felix och Rommel

Pinchos! 1 euro per styck = frosseri

Jag hade höga förväntningar på Barcelona. Jag hoppades på att staden skulle omfamna mig. Det gjorde den.  Jag lyckades fylla på mina depåer av energi under min vistelse.

Le Maroc et l’Espagne

Vi tar oss tillbaka till slutet utav förra året.

Jag passade på att boka flyg till Marocko eftersom att det går många billiga sådana från Frankrike.
Att flyga inom Europa och dess närområde är snabbt och bekvämt. – Shoff! Några timmar senare så befinner du dig i ett nytt främmande (i detta fall bekant) land.
Jag gjorde inte så mycket “research” innan jag valde Nador som resmål. När jag övervägde de olika alternativen som jag kunde välja mellan, föll valet på Nador utav en väldigt enkel anledning. De andra orterna som var aktuella hade jag redan besökt vid tidigare tillfällen. Jag vill tätt som oftast besöka nya platser. Denna gång visade sig det vara ett snedsprång. Nador var en utormordentligt tråkig stad och jag började genast att fundera över var jag kunde spendera min ytterst dyrbara tid på ett bätre sätt.
I Nador så uppenbarade sig ett problem som var tvunget att lösas omedelbart. Jag fick inte ut några pengar på mina kort. Det tog ett tag innan jag lyckades komma underfund med varför. – Jag hade en regionsspärr på kortet för Afrika. Jag konsulterade en spansk främling via en chatapplikation som tipsade mig om att det skulle kunna gå bra att ta ut pengar i Melilla. Melilla är en spansk exklav som bara ligger runt 1.5 mil från Nador. Melilla ligger således geografiskt sätt i Afrika, men politiskt sätt i Europa. Jag tog en taxi till gränsen.
Vid gränsen så fick jag intrycket av det var lite stökigt och jag kände mig aningens otrygg. Det påminde lite om de gränskorsningar som jag gjorde när jag var i Latinamerika. Låt ingen hjälpa er att fylla ut er blankett – det är ett tips som jag kan bjuda på om ni någon gång ska till Melilla.
På knagglig franska förklarade taxichauffören för mig att den olovliga införseln utav varor från Melilla och Spanien var ett debacle i Marocko.
I Melilla dejtade jag. Jag hann  avverka tre dejter under mina två dagar i staden. Två av dem är inte värda att nämna på denna blogg. Men det är däremot den fagre kuban med de mystiska ögonen, det lockiga, busiga håret och det vackra leendet som jag mötte. Nu har jag gjort det.

Peder, Rune och Uno var med mig på min resa.
“Hur länge stannar du med mig? Ska jag förbereda kaffe eller ska jag förbereda mig för mitt nya liv?”
Jag tyckte verkligen om Melilla och dess säregna modernistiska arkitekturstil. Den påminner en del om området Eixample (Ensanche) i Barcelona.

Rune in my <3
Jag fick en gratis rundtur runt stadens tjurfäktningsarena. Jag ställde självklart frågor kring hur Melillabor ser på tjurfäktning som fenomen i dag. Svaret var ganska väntat – meningarna går isär och debatten är väldigt polariserad.
Väl tillbaka i Nador så gjorde jag inte så mycket, förutom att ytterligare en gång gå på ett offentligt hamam.

På flygplatsen så fick jag sällskap utav denna lurviga varelse som var på kelhumör. 

“Att resa är att leva” skrev en berömd dansk författare. Hans namn var Hans Christian Andersen. 

Med de slutorden lämnar jag er för denna gång och önskar er en trevlig helg. 

Nice, Monaco och Antibes

Hej mina vänner och god fortsättning!

Det var evigheter sedan ni fick ett rejält inlägg publicerat på denna sida. Det finns mängder av ursäkter som jag skulle kunna ge till det. Jag avstår från det och låter er komma tillbaka till oktober månad i Épaule Lis liv. 

Jag hade bestämt mig för att börja studera i Aix-en-Provence i början utav november. Jag hade lyckats finna en lägenhet i en liten stad utanför Aix vid namn Gardanne någon vecka innan dess. Jag tänkte att jag ville passa på att se lite utav Frankrike innan kursen startade, så jag begav mig till Nice tillsammans med Peder, Rune och Uno. 

1Nice blev en utav höjdpunkterna under min vistelse i Frankrike. (Ja, jag har flyttat tillbaka till Oslo igen!)

2 3Staden är en riktig medelhavspärla och jag fick starka Barcelonavibbar. 

4

5 6 7 8 9

Jag tog bussen från Nice till ett nytt, främmande land; Monaco. Här på bilden ovan så ser ni Monte Carlo Casino. 

10Jag har tidigare kallat Ullared för kapitalismen högborg. Ullared står sig emellertid slätt i jämförelse med Monaco!

11 12 13Oceanografiska museet som grundades av prins Albert I av Monaco. 


Jag tog årets sista dopp. Det var en angenäm temperatur i vattnet trots att bilden togs en eftermiddag i början av november. 
14
16Prinsens palats
17

Till skillnad ifrån t.ex ministaten Andorra så har Monaco sitt alldeles egna postväsen. 

18 19Jag blev glatt överraskad över hur angenämnt det var att vistas i Monaco. Till stor del berodde på de fina promenadstråken och de många grönområdena. 
20Nästa dagsutflykt gick till Antibes. 
21
22 23

Antibes skulle  visa sig vara ett riktigt skandinäste!
24Jag befann mig i någon timme i angränsande Cannes innan solen gick ner. 
25

À suivre…

 

God jul 

God Jul önskar jag och Rune! 

Snart har ett nytt år anlänt och då hoppas jag att jag har återfått kraft och lust att blogga igen. 

Klem!

Unos barn 

En morgon när jag och Rune skulle gå upp för att öppna fönstret för att släppa in lite frisk luft fick vi se en krabat som vi inte sett på länge – UNO! Vi hade inte (och således inte heller ni, här på bloggen) sett  Uno på år och dagar. Uno berättade senare för oss att han åter igen hade trillat tillbaka i missbruk och befunnit sig i Mexiko.  Men Uno var inte ensam där han satt på fönsterbrädet! Bredvid honom satt en mindre pippi, förtrollande lik Uno i sina yngre dagar. Det skulle visa sig att Uno, under vistelsen i Mexiko hade skaffat barn med en glädjeuggla. Glädjeugglan vägrade tvärt erkänna sig vara den nyföddes mor efter födelsen .  Uno beslutade sig då för att ensam ta på sig ansvaret för lillpippin. Uno bestämde sig för att ta sig i kragen, sluta snorta och återvända hem till mig för att kunna ge lillpippin en trygg uppväxt . Både jag och Rune har lovat att hjälpa till när det behövs för att lillpippin ska ha det bra. 
Så här såg det ut när vi öppnade fönstret!
Lillpippin har i dagarna blivit döpt och har fått namnet Diego, till minne av sitt hemland.
Till en början måste jag skamset erkänna att jag blev upprörd över att Uno hade varit borta så länge. Jag ställande mig snabbt efter att jag hade fått om hans hjärtskärande historia.
Nu ska vi försöka att leva tillsammans som en ny familj. Peder har levt under Moas säng ett tag och trivts väldigt bra där. Men nu så har han kommit ner till södra Frankrike för att koppla av lite.

À suivre…