Jag har berättat om de goda chipsen för min käre vän Moa som jag ju umgås mycket med här i Barcelona. Jag hade lovat att ta med mig en påse hem ifrån min lilla resa hem till Sverige. När jag så återvände till Barcelona ville jag så gärna att mina rumskamrater också skulle få smaka lite på chipsen. Det skulle visa sig vara ett stort misstag! De gamarna åt ju upp nästan allt! Kvar blev inte många chipsbitar att bjuda min vän på. De borde ju ha förstått att man inte så gluspskt kan stoppa i sig en delikatess som Bjäre chips ju faktiskt är. Å andra sidan var det glädjande att de uppskattade chipsen ifrån min hembygd som jag är stolt över. De utbrast “Qué rico!”, “Son buenísimas!” och andra vackra ord. Nu återstår det enda alternativet för mig att bedja till mina föräldrar att de skickar ner en påse eller två så att Moa kan få smaka på de goda chipsen.