La delincuencia de Barcelona – Brottsligheten i Barcelona

La desventaja más grande de Barcelona para mi, es sin duda la delicuencia. Ayer me robaron otra vez. Esta vez me robaron el móvil y casi consiguieron robar la cartera. Ayer fue el quinto o sexto intento de robo que he experimentado en esta ciudad.

Den största nackdelen för min del med Barcelona är brottsligheten. I går blev jag bestulen igen. Denna gången stal de mobilen och nästan plånboken. I går var femte eller sjätte försöket att stjäla ifrån mig som jag har upplevt i den här staden.


Sueco/svenska:
Jag ska inte gå in i detaljer. Men jag var tillsammans med en kille i går som jag tänkte ha en tillfällig sexuell förbindelse med. När han tog mig på rumpan passade han även på att stjäla min plånbok. Jag märkte det omedelbart och sa till han att ge tillbaka den. Han tittade oförstående på mig och hade ingen aning om vad jag talade om. Vidare sa han att jag var galen. Jag började undersöka hans kropp. Göra en helkroppsundersökning, utan resultat, vette fan var han hade gömt plänboken och började tvivla för en sekund. Sedan insåg jag att han inte skulle känt sig anklagad som han gjorde om han inte verkligen hade stulit den. Dessutom hade jag ju känt hur plånboken försvann ut ur byxfickan just när hans arm var på min rumpa. “Det spelar ingen roll…” upprepade jag hela tiden. “Jag vill bara ha tillbaka plånboken” sa jag. Ordet plånbok förstod han inte, sa han. Då sa jag “dinero”, “money”. De orden förstod han inte heller helt plötsligt, även om de inte är jätteavancerade ord och lätt borde kunna förstås i kontexten. Han började slingra sig iväg medan jag tittade efter plånboken på marken. Då drog jag tillbaka honom och sa att han då får “hjälpa mig att leta”. Han säger då “hur mycket pengar var där i?” – jag fattade vinken. Jag tänkte yes! “INGA, bara mina kort och id”. Vilket faktiskt var sant, även om jag sagt, även om jag hade haft pengar, för att öka chanserna till att få tillbaka plånboken.
Då hände det något. Mitt på marken där vi står, på betongen, där började han att luta sig ner för att leta. Då, helt plötsligt ramlade det ner en plånbok med en liten duns! Nemen oj då! Han frågade mig om allting är kvar, som för att fortfarande försöka förklara sig helt oskyldig även om det var så långt ifrån rimligt som det kan gå. Jag räknade alla mina kort, allting stämde. Sedan sa jag korthugget “Ja det gör det” och sedan gick jag därifrån. Sedan kände jag mig så skamsen över att ha bivit lurad så utan att tänka vände jag mig om och upprepade frasen “Varför stjäl du, varför stjäl du?”  flera gånger om. Han blev först paff och sa åter igen att jag var galen innan han hoppade fram emot mig för att försöka skrämma mig lite. vilket han lyckades med. Jag skakade då på huvudet och begav mig därifrån.
Senare på kvällen lyckades jag bli bestulen på min mobil. I bland tycker jag inte om den här staden.
——————————————————————
Spanska/castellano:
No voy a entrar en detalles.  Pero ayer estuve con un chico con el que tuve la intención de tener una relación sexual por una noche. Cuando estaba tocando mi culo tambien me robó la cartera. Me di cuenta de la pérdida casi inmediatamente y le dije que me devolviera.la cartera. Me miró sin ninguna comprensión y me dijo: “no tiene ni idea de lo que estaba hablando”. Me dijo que estaba loco. Empecé a examinar su cuerpo. Todo su cuerpo, pero sin ningún resultado. no tuve ni puta idea donde la había escondido y por un instante empecé a dudar si quizá me hubiera equivocado. Pero pronto me di cuenta de que no se hubiera sentido tan culpable si no hubiera robado la cartera. Además, había sentido cuando me la había robado. Repetí la misma frase una y otra vez: “No importa… no importa… por favor” y después le dije “Quiero que me devuelvas la cartera!” Desafortunadamente hubo una carencia un su vocabulario castellano y me dijo que no entendió la palabra cartera. El pobre tampoco entendió la palabra “dinero”, ni siquiera en inglés: “money”. No son palabras que son extremadamente difíciles… Empezó a alejarse mientras yo estaba mirando por la cartera en el suelo. Entonces, le agarré la mano y le dije que “me ayudara” a buscar por la cartera aunque sabía que era él que la tenía. Me preguntó cuánto que llevaba de dinero en la cartera. Intenté lo que estaba insinuando… pensé “yes!” y le dije “NADA, sólo mi carnet de conducir y mis tarjetas.”. Y era la verdad. Aunque hubiera dicho lo mismo si hubiese tenido dinero, para mejorar las posbilidades de que me devolvería el dinero. Depués de haber dicho esto, algo pasó. Se inclinó hacia el suelo para “empezar la busquédar” y de repente mi cartera se cayó al suelo.Pumba! Caramba! Vaya, qué sorpresa! Habíamos encontrado la cartera! Me preguntó si todo estaba allí, como si ese dato le hiciera inocente. Pero todo estaba allí . Le respondí sólo con un “Sí” y depués me alejé de él. Pero me sentí tan avergonzado de haber sido engañado que hice media vuelta para decirle: ” Por qué robas? Por qué robas?” repitiendo la misma frase con la mirada clavada en él y con una connotación de desprecio en la voz. Al principio se sorprendió  y volvió a decir que estaba loco y luego hizo salto hacia mi para intentar asustarme. Sacudí con la cabeza y me fui.
Más tarde, la misma noche me robaron el móvil. A veces no me gusta esta ciudad.
 .

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *