Känslobanken

När jag hade skrivit av mig och gjort klart det här inlägget så lyste det en röd lampa. Stopp! Det här blir lite väl “cheesy” för att kunna publiceras på bloggen. Det är en blogg och inte en dagbok. (Oroa er inte – inlägget är fortfarande ganska så självcensurerat) Sedan tänkte jag: “Äh spelar det någon roll?”. Mitt mål är ju att den här bloggen ska vara ett kinderägg – full av överraskningar. Då kan jag lika väl öppna upp dörren på glänt lite, lite, in till det innersta.

Varsågoda – En exklusiv liten titt in i min känslobank.

Ilska
Jag blir vansinnig över hur det förväntas av mig ifrån olika håll att hålla käften gällande hiv och i och med det begränsa min möjlighet till att tala om mitt egna liv. För ja, mitt liv är ganska mycket hiv just nu, på ett väldigt bra sätt. – Genom mitt engagemang. Det är en stor del i mitt liv just nu. Men det förväntas jag kapa för att “ta ansvar” för att människor inte klarar av att hantera att få reda på att hiv existerar och att människor lever med det samma. Det gör mig så inihelvetes förbannad. 

Kärlek
Jag är minst sagt i ett kärlekskrankt stadium och avundas andra bögisar som talar så varmt om sina pojkvänner. "Det blir tjatigt att hela tiden tala om för folk hur underbar min pojkvän är" fick jag höra av en pojk i veckan. – Inte alls tycker jag i det tillstånd jag befinner mig i. Det värmer att se att det finns sådana förhållanden. Det får mig att längta och tro på att det går. 

Tristess 
Jobbet

Lycka 

Jag känner ren och skär lycka när jag umgås med folk som jag tycker så mycket om. 13262431_10153743263124538_841608827_oJag ska bli lite mer konkret. Det här är en stund utav lycka. 

Tacksamhet

Jag känner tacksamhet inför det liv jag har levt hitintills och det liv som jag lever. Jag är tacksam över alla de vackra människor jag har lärt  känna och träffat. Jag är extra tacksam över att jag nyligen funnit underbara människor som brinner för hivprevention och hivfrågan. Jag är trots allt inte ensam om att ha det glödande engagemanget. Att det finns så många bögisar som dessutom inte själva är berörda, i första led i vart fall, som väljer att engagera sig – jag finner inte ord för det. Jag vill krama dom tills dom kvävs. Det finns en solidaritet inom homomiljön som jag inte visste fanns.  


Ha en fin helg!

Continuará…

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *