Förgänglighetens tecken

Usch. Fick en hemsk känsla nyss igenom hela kroppen när jag tänkte tillbaka på forna dagar. Ibland kan jag sakna vissa människor eller ögonblick i mitt liv att det är obehagligt. Jag får en obehagskänsla i hela kroppen för jag vet att dessa stunder eller en del människor kommer jag aldrig, aldrig se igen. Och om de finns vid liv så kommer jag aldrig träffa dom på samma sätt i samma underbara sammanhang. Det är jobbigt för mig. När ska jag kunna minnas och glädjas utan att våndas?
Jag undrar…

Laisser un commentaire

Votre adresse de messagerie ne sera pas publiée. Les champs obligatoires sont indiqués avec *