Mois : août 2022

Publié le

Borja

Man vet aldrig riktigt vad man får på min blogg. Nu ska ni få bilder från hösten 2013 när jag och Moa Hedman besökte Borja.

borja1
På den här tiden såg jag ut som ett nedknarkat gatubarn.
borja2
Moa däremot var riktigt bejbig. Mössan hon har på huvudet försvann kort därefter. Jag minns inte riktigt hur. Men jag minns att det var en stor sorg för Moa.
borja3
Nu har gatubarnet vaknat till liv och också blivit bejbig.
borja4
borja5
Vi gluttade på något gammalt slott i Zaragoza innan vi snabbt tog oss vidare.
1
Vill passa på, nu när jag har er på tråden, att uttrycka min sorg över att jag aldrig reste till Lleida när jag bodde i Spanien. Kommer jag någonsin att ta mig dit? Kommer jag att hinna dö innan dess? Moa Hedman kan berätta mer för er om mitt tragiska livsöde kopplat till staden LLeida. Hon finns på Insta. Ta kontakt.
2
Den knäppa mössan tror jag att jag har köpt i Serbien, men minns inte riktigt.
3
4
5
Moa var verkligen själaglad när hon fick se Cecilias Ecce Homo!
55555

Kommentera | Comment

Publié le

Museums 2020

Här kommer ett inlägg som borde ha varit´publicerat för längesen! Bilderna är nämligen tagna 2020. Men så har det inte blivit. Nog om detta.

Sven Harrys konstmuseum hade en utställning om mode som var intressant!
Armémuseum har en intressant utställning om Raoul Wallenberg.
ArkDes hade en spännande utställning om ASMR där en nära vän var en av de som ställde ut sina verk!
Det kändes lite som att vara på spa, när man låg och lyssnade på de olika verken!
Jag och min vän Olof for på en utställning av Ulrica Hydman Vallien på Liljevalchs.
Slutligen får ni en bild från Hallwylska palatset.

Alla mina tips är kostnadsfria. Är ni glada och tacksamma för mina tips får ni gärna skicka en donation via Swish.

Kommentera | Comment

Publié le

Konst i Sundbyberg

En väns vän ställde ut i Marabouparken för en tid sedan.

Uppsnittad gris
RIP
Här är ett vännens väns verk.
Marabouparken är ett vackert andhål i Sundbybergs kommun.
Chocken när man ser sig själv i spegeln!
Slutligen vill jag avsluta med en stark avrådan från både mig och Sanna Vanno. Se inte filmen Memoria. Läs varför på svd.se

Kommentera | Comment

Publié le

Kortvisit i New York

På vägen hem från Sydamerika hade jag förmånen att besöka The Big Apple under några timmar!

Det kändes väldigt lyxigt att få komma tillbaka till New York efter att ha besökt staden för första gången tillsammans med mina syskon för 2.5 år sedan. Om ni vill se hur den resan såg ut kan ni göra det här: http://axelochuno.se/resor-och-utflykter/new-york-part-1/
Jag gick på Museum of Modern Art (ofta förkortat MoMA) som är en av mina bästa vänners favoritmuseum och som jag hann inte besöka sist jag var i stan. Museet var ett av de bästa konstmuseerna som jag någonsin besökt! Det höll otroligt hög kvalitet! Så det var en fröjd att traska runt i museet under några timmar.
En slampa bland slampor
En välkänd picture
😱 
Hilma af Klint var också representerad på museet.
Jag svängde inom Sankt Patricks katedral innan jag traskade vidare mot Central Park.
Central Park var något annat på sommaren än när jag och mina syskon besökte parken i december, grön till exempel.
Efter att ha sett “Angels in America” under våren var det väldigt fint att komma till den här platsen som har en mycket betydande roll i serien. Om ni inte har sett serien, rekommenderas den starkt!
Jag slumrade till lite i parken i hettan innan jag tog mig tillbaka till flygplatsen.

Nu kommer det inga fler inlägg från min resa i sommar. Men andra spännande saker kommer att dyka upp på bloggen. Livet fortsätter ju?! Stay tuned. Thank you for the attention. And goodbye.

Kommentera | Comment

Publié le

Rio de Janeiro part 2.

Hej och välkomna till det sista inlägget från Sydamerika!
De sista dagarna blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Here goes my klagosång: 1. Jag sov otroligt dåligt på mitt vandrarhem till följd skrik och skrän samt ohövliga människor som tände ljuset i sovsalen på tidpunkter såsom klockan 1 och 5 på natten/morgonen. 2. Jag blev bestulen på min dator på samma vandrarhem. 3. Jag blev sexuellt ofredad av en vidrig man på mitt andra vandrarhem (som jag hade bytt till p.g.a. att det första var så dåligt.)

TROTS allt detta så hade jag ändå många trevliga stunder i Rio. Och jag tänkte för mig själv att det är en förbannat trevlig när man ändå lyckas ha en good time trots alla dessa missöden.

Det här vackra torget vid namn Largo do Boticário har varit med i Bondfilmen Moonraker!
Jag tog mig vidare till parque Lage, för att därifrån vandra upp till den berömda Kristusstatyn som ligger uppe på berget Corcovado.
Det är en ganska lång vandring upp till toppen och det var en betydligt mer krävande vandring än vad jag trodde, med lite klättring till och med. Det var kul! Jag stötte på den här lilla filuren på väg upp. Han stod och gluttade på mig, på bara runt en meters avstånd. Det må låta löjligt när man ser bilden, men det var ganska obehagligt. Man visste inte ifall den skulle tro att man hade mat och hoppa på en. Inte en helt obefogad rädsla när jag sedan ser några riktiga stolpskott mata apan längre ner på stigen…
Han står med öppna armar för att visa sin kärlek sägs det. Jag är tveksam.
Det var ingen beautyview direkt denna dagen. Men det gjorde inte så mycket. Det var ett behagligt väder för att vandra.
Jag tog mig till Rios superkända strand número två – Ipanema.
Istället för att spendera sista dagen på polisstation (p.g.a sexuellt ofredande) valde jag att ta mig till Sockertoppen!
Det var väldigt fridfullt uppe på Sockertoppen. Turistigt, men ändå supermysigt. Säkert inte lika mysigt vid högsäsong dock!

Detta var sista inlägget från Sydamerika för denna gången. Men det kommer snart inlägg om New York där jag mellanlandade och sedan kommer inlägget fortsätta att trilla ändå, om både det ena, men även om det andra! Stay tuned som man säger på English!

Kommentera | Comment

Publié le

Rio de Janeiro part 1.

Hejsan alla mina vänner! Från São Paulo tog jag mig till Rio de Janeiro, som var sista anhalten på min Sydamerikaresa. Jag hade sett mycket fram emot att besöka Rio. Vi är många som har drömmar och fantasier om Rio som stad. Jag tyckte att det skulle bli spännande att se ifall verklighetens Rio skulle motsvara den bilden man på förhand hade om staden. Och staden levde upp till förväntingarna! Rio är en riktigt drömmig stad med en härlig vibe, vänliga människor och fantastiskt strandliv. Rio är ett av få ställen som jag gärna kommer tillbaka till på en framtida resa.

Här har ni en finkulturell låt som ni kan lyssna på medan ni läser inlägget för att komma lite i stämning.
Theatro Municipals arkitektur är inspirerad av Paris Opéra.
Brasiliens nationalbibliotek är det största biblioteket i hela Latinamerika och det sjunde största i hela världen.
Alltså Rios katedral är så jäkla cool! Den är inspirerad av Mayafolkets pyramider.
Den byggdes mellan 1964 och 1979.
Detta bibliotek har blivit utnämnt till de fjärde vackraste biblioteket i världen av Time magazine. Här finns den största samlingen portugisisk litteratur utanför Portugal.
En skadad flicka
Carioca-akvedukten
Selaróns trappa är känd över hela världen! Den är skapad av den chilenska artisten Jorge Selarón, som en hyllning till det brasilianska folket.
Kakelplattor donerades till den fattiga konstnären, av människor från hela världen.
Guernica
Jag köpte en caipirinha med passionsfrukt. Här blandar de till caipirinhas med alla möjliga sorters frukter.
På denna kyrkogård ligger det många brasilianska kändisar såsom gamla presidenter, sångare och kompositörer.
Kul fakta: 5 oktober så blev detta den första kyrkogården i Latinamerika som har Google Street View. In och kika vettja! Kyrkogården var mkt beauty.
Efter att jag hade besökt kyrkogården, traskade jag vidare mot en känd strand…
Copacabana!
Det var härligt att lägga sig här en stund och vila lite. Dessvärre så vattnet, till min stora besvikelse mycket kallt.

Comments – Kommentarer

Publié le

São Paulo

Från Punta del Este tog jag en nattbuss kl 23 till Porto Alegre i södra Brasilien. Jag kom fram i Porto Alegre klockan 9 på morgonen nästkommande dag och tog sedan en buss två timmar senare, klockan 11, mot São Paulo. Den bussen var i sin tur framme 22 h senare, nästkommande dag klockan 9.00. Jag har aldrig åkt så mycket buss i sträck tidigare i mitt liv! Jag var helt slut när jag kom fram…

Jag var ganska trött efter att ha rest i ett gansk högt tempo under den här resan och tog det lite lugnare i São Paulo.
Den kolla byggnaden till höger i bild heter Edificio Itália. Restaurangen i byggnaden har besökt av drottning Elizabeth, har jag kunnat läsa mig till.
Klimatkändisar
De hade fina lummiga parker i i São Paulo. Det kan ju behövas. I övrigt kändes som en överväldigande cementdjungel. Det är en enormt stor stad. Den fjärde största i världen till och med, sett till folkmängd. Och den största staden i det som vi brukar kalla för västvärlden. Av förklarliga skäl så var det lite svårt att få grepp om staden. Att resa mellan olika stadsdelar tog inte sällan runt en timmes tid med kollektivtrafiken.
Många kulturella och finansiella institutioner finns placerade på aveny Paulista.
São Paulos konstmuseum räknas till ett av de mest välansedda konstmuseerna på den sydamerikanska kontinenten. Här mötte jag uppe med Bianca Pacifico, som jag lärde känna under min vistelse i Bolivia. Minns ni henne? Om inte, så finns hon i arkivet! Dyk ner!
Modigliani
Jag testade någon typ av matig bakelse som var friterad. Den var god. Det var dock inte blaskevattnet som jag håller i höger hand. Den var en typ av lemonad gjord på sockerrör. Låter kanske gott, men det var väldigt äckligt kan jag intyga. If in Brazil, do not try the disgusting cane sugar lemonade!
Vi tog oss upp i en skyskrapa för att få en løvely utsikt över staden. Det är föga överraskande att staden kallas för en “selva de pedra” (ung. en regnskog av sten).
Sedan tog vi oss hem till Bianca där vi chitchattade och åt mat. Det var fint att se hur hon bodde!
En spontan skål som vi mirakulöst nog lyckades fånga på bild!!
Dagen därpå tog jag mig till parque Ibirapuera. På bild ser ni Audiotório Ibirapuera.
Jag gick på São Paulos moderna konstmuseum som inte var oväntat litet och dåligt. Som tur var så låg det museet i närheten av ett annat modern konstmuseum som jag tyckte om, som heter MAC USP.
Jag tog en promenix i de centrala delarna av staden som var väldigt buzzy med försäljare som slet och drog i en på ett lite obehagligt sätt.
Foda-se betyder ungerfär “fuck it”. Bilden är tagen på ett ställe som heter Batmans gränd i ett område som heter Vila Madalena. Här mötte jag upp med Bianca Pacifico.
Jag, Biancan och Batman.
Vi åt en açaibowl tillsammans!

Kommentera | Comment

Publié le

Punta del Este

Punta del Este var inte heller ett stopp på resan som var planerat långt i förväg. Jag tvekade länge och väl innan jag beslutade mig för att ta mitt pick och pack och bege mig hit. Miguel Ángel sa att Punte del Este var en must-see-destination och jag litade på hans ord. Till vilken nytta, kan man undra så här i efterhand. Som tur var så hade de i alla fall ett konstmuseum som var otroligt beauty. Mer om det museet längre ner i detta inlägget!

Skulpturen “La mano”
Punta del Este kallas ibland för Latinamerikas Saint Tropez och här har många rika knösusar och celebriteter sommarställe.
Detta museum var det som ändå gjorde att resan till Punta del Este inte var helt förgäves! Museet heter Casapueblo och ligger 13 km från Punta del Este på ett ställe som heter Punta Ballena. Huset är byggt av konstnären Carlos Páez Vilaró som hade det som sitt bostadhus.
Carlos dyrkade solen.

Kommentera | Comment

Publié le

Cabo Polonio

OBS! Nytt inlägg om Buenos Aires längre ner om du har missat det!

Cabo Polonio skulle visa sig bli en av resans absolut största höjdpunkter. Ursprungligen hade jag inte med Cabo Polonio i min resrutt. Men jag kunde inte bortse från att det var så många som rekommenderade mig att ta mig dit. Jag tog mig med buss från Montevideo till Puerta del Polonio. Från Puerta del Polonio åkte jag sedan något slags fyrhjulsdrivet fordon över sanddynerna i 7 km, tills vi kom fram till Cabo Polonio.

På vandrarhemmet träffade jag Miguel Ángel. Vi var de enda personer på hela vårt vandrarhem! Vandrarhemmet var supermysigt med en tydlig hippiekänsla! Det kändes lite som att vi bodde hemma hos en familj (fast på ett bra sätt, jag har även känt som att jag bor hemma hos en familj på vandrarhem på ett mycket dåligt sätt). Jag och Miguel Ángel bondade direkt och hängde tillsammans under hela vår vistelse ute på udden. Vi tog oss ut till fyren och tittade på sjölejonen som ni ser här i bakgrunden. På spanska kallar man dem för lobos del mar. – sjövargar. Ett mycket coolare namn än “sydamerikanska sjölejon” som de heter på svenska.
Det var kallt och regnigt väder. Kanske inte så konstigt att vi var ensamma i denna idyll trots allt. Det var mysigt svenskt höstrusksväder.
Los lobos del mar!
Det fanns så många gulliga katter och hundar runt om på ön! En hund blev helt själaglad när det kom in turister till byn och ledsagade alla turister in till byn.
På natten var det kusligt värre! När man gick i mörkret med sin flicklampa och kunde se fyrens sken i bakgrunden kändes det lite som att man var med i en skräckfilm. Och det menar jag på det allra mysigaste sättet som det kan kännas att man är med i en skräckfilm!
Efter nattens äventyr tog vi oss ut på stranden för en morgonpromenad.
Dead fish. R.I.P.
Ser ni idyllen?!
Dessa transparenta ägg låg lite varstans på stranden. Vet du som läser vad för slags ägg det kan vara, ta mer än gärna kontakt med moi.
En bit upp från stranden låg vidsträckta sanddyner.
Vi tog oss upp till toppen av fyren.

Kommentera | Comment

Fièrement propulsé par WordPress