Bastu och Bygdøy med Betts

Hej mina Betts!

Jag hade sådan energi och inspiration när jag skulle påbörja detta inlägget. Fram tills att jag upptäckte, till min stora förvåning och förskräckelse att alla bilderna som jag hade lagt in, hade försvunnit! 

Det är ju i och för sig en världslig sak trots allt och en bagatell i det långa perspektivet. Innan vi tar oss an dagens bilder så vill jag tipsa om Thomas Dybdahl. Hans musik lämpar sig särskilt väl vid stunder där behovet av reflektion är stort eller när du  behöver koppla av efter en hektisk vecka. 

 Lyssna även på “Born & Raised”


Förra helgen så valde Moa och jag att spendera vår lördagskväll i bastun. Det var otroligt avkopplande. Stället kallas för Salt och är ett nomadiskt konstprojekt. Bastun blir kvar i Oslo tills i oktober 2018.


Dagen därpå så for jag och Moa till Bygdøy för att njuta utav att våren äntligen har kommit. 

Bland det absolut finaste med denna stad är att naturen är så tillgänglig. På några få minuter tar dig ut till vacker natur. 



Moa och jag fastställde att det härmed är bevisat att fika smakar bättre när du är ute på tur.

Vi for direkt efter vår tur till Bygdøy, till Kasbah och myste vidare. 

Jag och Betts har det minsann ganska så bra här i vårt kära grannlands huvudstad.  

På besök i Malmö

Nyligen så var jag nere i Malmö på blixtvisit och besökte min älskade vän Lovisa. Vilken fantastisk människa hon är. Jag saknar ord. 

Till Malmö hade våren kommit! När jag var tillbaka på jobbet på måndag morgon utbrast jag till mina kollegor att i Malmö så hade temperaturen minsann legat på runt 17-18 grader! Det var nog en överdrift, men så varmt kändes det. Det känns det värmt! I alla fall när en har gått runt och väntat på vår i veckor… 

Slutpladdrat om vädret! Det verkar som att jag åter igen har blivit en tvättäkta skandinav… Vad hände?
Pappa kungen visade upp sitt fagra ansikte på en loppis nere i Malmö. 
Upp med hakan igen. Jag vet, knappt har världen skådat något mer sensuellt än vad som visas på bilden här ovan. 

Malmö sjuder av liv och kultur!
Lovisa och Johan
På Moriska Paviljongen arrangerades VinoKilo. Konceptet innebär att en betalar för sina vintage-kläder per kilo. Dryck kunde köpas i baren och en dj fanns på plats. Det kändes hippt, coolt och trendy.
En fager ensemble!
Kos i myckenhet
Löv!
Lovisa agerar reklamflicka på brunchhaket.


Precis som förra gången som jag och Lovisa sågs sist, varvades skratt och gråt om vartannat. När jag lämnade Malmö kände jag mig helt uppfylld av ny energi. Må Gud vara barmhärtig och låta mig få se denna underbara flicka snart igen!

Söndagsutflykt | Internationella kvinnodagen

En kollega tipsade mig om att jag borde besöka Emanuel Vigelands (bror till den mer mer kända konstnären Gustav Vigeland) mausoleum som ligger på Slemdal här i Oslo. Detta museum är sannerligen en dold pärla! Mausolets väggar är fyllda med fresker som avhandlar fortplantningens, erotikens och dödens mysterium. Människans lott, människans lidande och smärta. Hennes arvesdel. Passande nog kallas verket kort och gott för Vita (liv på latin).

Jag inviterade mina trogna betts Moa och Ida och begav mig norrut. 


Detta vackra hus låg beläget i närheten.


Det var inte tillåtet att ta bilder inne i byggnaden. Denna bild är funnen på internet och är tänkt som ett smakprov. 

Efter vårt besök tog vi tunnelbanan till Frognerseteren för att få en vacker utsikt över den stad som vi bor i.
Under vinterhalvåret agerar även Frognerseteren som skådeplats för galna kälkåkare som viner ner för branta backar.
Myspys.


Till sist vill jag avsluta med tre bilder från den 8:e mars. En otroligt viktig dag. Det kändes väldigt bra att gå ut på gatorna och demonstrera den dagen. 

Back in Oslo – Del 2

 

Jag inleder dagens blogginlägg med detta trollbindande ansikte som kan få vilka man som helst att falla som en fura. Idag väntar ytterligare bilder som ska få dig att känna dig missunnsam och avundsjuk. Varsågod. Njut.
Mina fantastiska kollegor.
Den fantastiska skogen som jag har gått igenom på väg till arbetet.
Det fantastiska trädet.
Den fantastiska sjön.
Fantastiska Ida
Ett fantastiskt café.
Fantastiska Lina.
Jag misstänker att det ibland är svårt att skönja min ironiska underton här på bloggen. Men vet du vad? Det bryr jag mig inte så mycket om. Det är ju trots allt jag som är herre här i detta lilla skrymsle i det som kallas för cyberwebb. Men nu byter vi takt och ton. Den 13:e januari fyllde jag 25 år gammal. Det var något som jag hade tänkt sörja. Mitt i min planeringsprocess sa bruttis på som ni ser i bild “Stopp och belägg!”. På bara ett par dagar organiserade hon upp en prima tillställning till min ära. Så fint! <3
Jag kände mig så otroligt lyckligt lottad över att ha så många fina människor på mitt party. Här på bilden ser vi Olof.

En söndag for jag till Tøyen för att möta upp med dessa Betts i Palmhuset. Vi satt och fikade i Medelhavssektionen och delade med oss för varandra om de senaste händelserna i våra liv. 

Jag tog tillfället i akt för att öva på min nya hobby – korttydning. 
Korten kallas för tarotkort och det är en mångårig tradition att spå med hjälp av dem. 


Min och Moas lägenhet är ganska så mysig trots allt. – I alla fall när den är städad.


Mattilsynet stängde ner denna restaurang nyligen. Jag och Moa åt för glatta livet när vi var där och sörjer  mattilsynets beslut. Var är protestlistan?!

Denna bulle vid namn semla har ju som bekant sin alldeles egna dag. För Haraldsson är detta en viktig dag att fira. Följdaktigen for jag hem till honom för att mumsa.


Nu tackar jag för mig, för denna gång och tackar för tålmodighet. 

Ha en fin dag videre! 

Hilsen, 

Skuldre Lilje

Back in Oslo – Del 1

Toodiloo!

Nu sitter jag på mitt favorithak och dricker varm choklad.  

Bilderna som ni nu ska få se är tagna under min första tid i Oslo efter återkomsten. 

På bild ser vi Moa (även känd som Betten), Lina och Moas f-vän Ida.
Det var fint att komma hem till Moa, som hade julpyntat lägenheten

Jag var långt ifrån pinglad när jag kom tillbaka till Oslo. Då piggade det upp att sätta på sig en mustasch.

Jag och Haraldsson var på besök i cholkladfabriken som höll öppet hus. 
Freia. – Tavlorna som ni ser i bakgrunden är målade av Evard Munch. 
Nattlig promenad med okänd flicka.
Continuará…

Francesco Gabbani – Occidentali’s Karma

Först och främst så skulle jag vilja hälsa just dig, lite extra mycket välkommen till min och Unos sida. Bloggis har fått en ny fräsch och läcker look. Do you like what you see? Maybe not? Gi din mening i min fine, lille undersøkelse!  Om du besöker sidan från en dator, finner du den till höger om inlägget och längst ner på sidan om du använder mobilversionen.  Du har två veckor på dig att bestämma dig. Våga ta ställning nu! Du kan påverka!  o.s.v. 

Hur ska jag göra en snygg övergång från den pushen för pollen till låten här ovan? Det är omöjligt och jag erkänner mig oförmögen.  

Mannen i bild heter Francesco. Hans låt Occidentali’s Karma är ett riktigt lyckopiller! Det är sexigt, charmigt, och coolt! I låten driver han om hur vi västerlänningar lever våra liv. Texten är riktigt fyndig. Översättning finns att finna ifrån valfri sökmotor.  

Ha en riktigt fin dag! 

Qué tenga un buen día!  

Le Maroc et l’Espagne

Vi tar oss tillbaka till slutet utav förra året.

Jag passade på att boka flyg till Marocko eftersom att det går många billiga sådana från Frankrike.
Att flyga inom Europa och dess närområde är snabbt och bekvämt. – Shoff! Några timmar senare så befinner du dig i ett nytt främmande (i detta fall bekant) land.
Jag gjorde inte så mycket “research” innan jag valde Nador som resmål. När jag övervägde de olika alternativen som jag kunde välja mellan, föll valet på Nador utav en väldigt enkel anledning. De andra orterna som var aktuella hade jag redan besökt vid tidigare tillfällen. Jag vill tätt som oftast besöka nya platser. Denna gång visade sig det vara ett snedsprång. Nador var en utormordentligt tråkig stad och jag började genast att fundera över var jag kunde spendera min ytterst dyrbara tid på ett bätre sätt.
I Nador så uppenbarade sig ett problem som var tvunget att lösas omedelbart. Jag fick inte ut några pengar på mina kort. Det tog ett tag innan jag lyckades komma underfund med varför. – Jag hade en regionsspärr på kortet för Afrika. Jag konsulterade en spansk främling via en chatapplikation som tipsade mig om att det skulle kunna gå bra att ta ut pengar i Melilla. Melilla är en spansk exklav som bara ligger runt 1.5 mil från Nador. Melilla ligger således geografiskt sätt i Afrika, men politiskt sätt i Europa. Jag tog en taxi till gränsen.
Vid gränsen så fick jag intrycket av det var lite stökigt och jag kände mig aningens otrygg. Det påminde lite om de gränskorsningar som jag gjorde när jag var i Latinamerika. Låt ingen hjälpa er att fylla ut er blankett – det är ett tips som jag kan bjuda på om ni någon gång ska till Melilla.
På knagglig franska förklarade taxichauffören för mig att den olovliga införseln utav varor från Melilla och Spanien var ett debacle i Marocko.
I Melilla dejtade jag. Jag hann  avverka tre dejter under mina två dagar i staden. Två av dem är inte värda att nämna på denna blogg. Men det är däremot den fagre kuban med de mystiska ögonen, det lockiga, busiga håret och det vackra leendet som jag mötte. Nu har jag gjort det.

Peder, Rune och Uno var med mig på min resa.
“Hur länge stannar du med mig? Ska jag förbereda kaffe eller ska jag förbereda mig för mitt nya liv?”
Jag tyckte verkligen om Melilla och dess säregna modernistiska arkitekturstil. Den påminner en del om området Eixample (Ensanche) i Barcelona.

Rune in my <3
Jag fick en gratis rundtur runt stadens tjurfäktningsarena. Jag ställde självklart frågor kring hur Melillabor ser på tjurfäktning som fenomen i dag. Svaret var ganska väntat – meningarna går isär och debatten är väldigt polariserad.
Väl tillbaka i Nador så gjorde jag inte så mycket, förutom att ytterligare en gång gå på ett offentligt hamam.

På flygplatsen så fick jag sällskap utav denna lurviga varelse som var på kelhumör. 

“Att resa är att leva” skrev en berömd dansk författare. Hans namn var Hans Christian Andersen. 

Med de slutorden lämnar jag er för denna gång och önskar er en trevlig helg. 

Kents sista låtar

Det är lite typiskt att jag ska falla för Kent på allvar, nu när de har slutat spela. Deras sista låtar tilltalar mig verkligen. Både text och melodi fångar mig.


Kent es una de las bandas más exitosas de Suecia. El año pasado lanzaron su último disco y hicieron una gira de despedida. Las últimas canciones, tanto las letras como las melodías, me tienen alucinado.

Aquí tiene unas de sus últimas canciones con letras en español: