Niklas Strömstedt – Lyckolandet

Jag trodde aldrig att jag skulle rekommendera någon musik Ifrån denne man.

“Lyckolandet” som är en cover av Ace of base låt “Happy nation” tycker jag dock är en låt som på ett enkelt, vackert och samtidigt aningens bryskt sätt beskriver vad jag känner inför samhällsutveckling i vårt Sverige.


Mer politisk musik till folket!

Kungälv

Först och främst skulle jag vilja be om ursäkt för den dåliga bildkvaliten. Ni har blivit bortskämda med utmärkt kvalité utav bilder på min blogg tidigare. I det sista så har jag dessvärre inte kunnat upprätthålla samma nivå då min har befunnit sig hos min bror i Linköping. Jag ber om er förståelse. Nu är emellertid kameran åter i mina händer! Som jag har längtat…

För lite mer än en vecka sedan for jag och Uno på kurs om hiv i Kungälv. 

kungälv6Jag och Uno packade väskan för att bege oss på utflykt till Svea rike. 
kungälv5På tåget stötte vi på en s.k crazy catlady som skulle till Göteborg för att ställa ut sina katter. En ganska märklig företeelse kan jag tycka. Men vi alla har våra hobbies. 
kungälv4Regnet till trots, så njöt jag av flanera runt lite i Kungälv innan kursen startade. Det är en mysig liten ort.
kungälv3 kungälv2Göteborgs kex ligger… inte i Göteborg. Utan i Kungälv. 
kungälv1Jag som hade lovat mig själv att äta nyttigt. Men vad ska en göra när man kommer till en fabriksbutik där de säljer godsaker? Hujeda mig!
kungan1kungan2Vi bodde på ett fint hotell precis intill Bohus fästning. 
Kungälv (1)Jag passade på att införskaffa mig vissa förnödenheter när jag ändå var på plats i mitt kära gamla hemland. Som ni säkert kan skönja så var dock mina matkassar ofantligt tunga! Ack och ve!
Kungälv (3)Jag och min kamrat Marcela hade en väldig tur när vi träffade på dessa härliga raggerz som var ute på raggarrunda. De körde oss tillbaka till hotellet!
Kungälv (2)Ha en fin måndag mina vänner! 

Continuará…

Enrique Iglesias – Duele el corazón ft. Wisin

De senaste två åren så har Enrique släppt sommarlåtar på spanska som har blivit braksuccéer – inte bara i spansktalande länder utan även i Sverige till exempel. Gött att se att icke-engelskspråkig musik också  kan vara kommersiellt gångbar och nå en stor bred publik. 
Jag “knarkar” fortfarande den här låten, trots att det är mer än två år sedan den släpptes. 

Förra årets stora brakhit likaså…
Och nu är alltså årets stora sommarhit här! Låten har redan spelats flitigt i Latinamerika och Spanien. Snart kommer den även att nå våra öron här i Skandinavien och börjas spela radion även här, tippar jag. Texten sitter redan. Denna sommaren kommer vi att välja att dansa  och låta fötterna värka istället för hjärtat.

PS – Jag beklagar den sexistiska musikvideon och lite småunkna texten. Så ligger det till när det kommer till latinomusik dessvärre.  

Ha en fin söndag mina vänner!

Känslobanken

När jag hade skrivit av mig och gjort klart det här inlägget så lyste det en röd lampa. Stopp! Det här blir lite väl “cheesy” för att kunna publiceras på bloggen. Det är en blogg och inte en dagbok. (Oroa er inte – inlägget är fortfarande ganska så självcensurerat) Sedan tänkte jag: “Äh spelar det någon roll?”. Mitt mål är ju att den här bloggen ska vara ett kinderägg – full av överraskningar. Då kan jag lika väl öppna upp dörren på glänt lite, lite, in till det innersta.

Varsågoda – En exklusiv liten titt in i min känslobank.

Ilska
Jag blir vansinnig över hur det förväntas av mig ifrån olika håll att hålla käften gällande hiv och i och med det begränsa min möjlighet till att tala om mitt egna liv. För ja, mitt liv är ganska mycket hiv just nu, på ett väldigt bra sätt. – Genom mitt engagemang. Det är en stor del i mitt liv just nu. Men det förväntas jag kapa för att “ta ansvar” för att människor inte klarar av att hantera att få reda på att hiv existerar och att människor lever med det samma. Det gör mig så inihelvetes förbannad. 

Kärlek
Jag är minst sagt i ett kärlekskrankt stadium och avundas andra bögisar som talar så varmt om sina pojkvänner. "Det blir tjatigt att hela tiden tala om för folk hur underbar min pojkvän är" fick jag höra av en pojk i veckan. – Inte alls tycker jag i det tillstånd jag befinner mig i. Det värmer att se att det finns sådana förhållanden. Det får mig att längta och tro på att det går. 

Tristess 
Jobbet

Lycka 

Jag känner ren och skär lycka när jag umgås med folk som jag tycker så mycket om. 13262431_10153743263124538_841608827_oJag ska bli lite mer konkret. Det här är en stund utav lycka. 

Tacksamhet

Jag känner tacksamhet inför det liv jag har levt hitintills och det liv som jag lever. Jag är tacksam över alla de vackra människor jag har lärt  känna och träffat. Jag är extra tacksam över att jag nyligen funnit underbara människor som brinner för hivprevention och hivfrågan. Jag är trots allt inte ensam om att ha det glödande engagemanget. Att det finns så många bögisar som dessutom inte själva är berörda, i första led i vart fall, som väljer att engagera sig – jag finner inte ord för det. Jag vill krama dom tills dom kvävs. Det finns en solidaritet inom homomiljön som jag inte visste fanns.  


Ha en fin helg!

Continuará…

Jag har någonting att berätta…

Hej mina vänner. 

Det finns en anledning till att ni inte har sett eller hört något ifrån Uno på senaste tiden. Han misslyckades med rehaben och har betett sig minst sagt förjäkligt. Han har kissat på mig i ansiktet när jag har legat och sovit och gått runt i cirklar och mumlat för sig själv. Jag har i tillägg inte kunnat få kontakt med honom! På grund av hans intag av narkotika så har jag inte lyckats nå fram. Det har minst sagt varit en tuff period. Till sist fick jag nog – jag bad mina vänner i “ligan” (läses: Sanna, Razzie och Moa) om hjälp för att kunna lösa situationen.

Screenshot_2016-05-26-00-32-15
Sanna är verkligen en äkta vän som ställer upp när det krisar! <313288608_10153755113599538_1313355886_o
Nu är Sanna och Uno på väg mot Spanien på hälsoresa. Vår förhoppning är att Uno lyckas kurera sig och avvänja ifrån sitt missbruk. Som ni ser på bilden så verkar allas våran Uno  redan må bättre. Sanna har lovat att hålla oss uppdaterade. 

Syttende mai

Jag älskar syttende mai! – En stor folkfest. Folk är glada och det känns som att alla är lite extra snälla och omtänksamma just denna dag. Folk klär upp sig och det äts god mat. För mig är det tredje gången som jag firar sjuttonde maj. Jag minns fortfarande tydligt hur mitt första firande var. Jag var i smått chock över hur på allvar en tar den dagen och kände mig smått skamsen över att jag var kraftigt nedklädd. Så blev det inte detta året. Skjortan var nystrykt och matförberedelser i flera timmar dagen innan var redan avklarat när dagen startade.  1Råkost har jag blivit helt frälst på! Jag mår så bra av det i hela kroppen.  Se så festligt det kan bli också. Moa hade gjort cashewost som lades på hembaktahembakt knäckebröd tillsammans med rädisor och senapskål.3God mat, fina vänner och en sol som skiner. Kan en begära mer?4 5Plutt 1 och 2.1 2Vi traskade i frisk takt mot slottet för att hälsa på pappa kongen och co.3 4 5 6 7 8Ser ni så otroligt vackra vissa folkdräkter kan vara! Man bara smälter.. 
10

Eric hade lagat en underbart God vegansk tårta dagen till ära. Den är gjord på bland annat choklad, kikärtsspad, mandelmjöl, kokosgrädde och banan. En riktigt bastant och god tårta blev det! 11 12Även om jag var dödens trött på nattskiftet på jobbet efter denna härliga dag så var jag fylld i kroppen utav all vänlighet och lycka som dagen hade gett mig. 

Razzies överraskning

Inför Razzies tjugotredje födelsedag  planerade jag och Moa en överraskning åt honom. – och en överraskning blev det sannerligen! Vi for till de vördnadsbjudande kirkeruinene vid Maridalsvannet! 

1Maridalsvannet
2 3 4 5 6Kyrkan uppfördes på medeltiden. Numera så sätts det upp en teaterakt varje år i slutet utav sommaren.
7Detta är livet. Dryck, mat, sötsaker och fina människor.
9 10 11 12 13 14Innan vi for till ruinerna hade vi hört talas om en gammal legend ifrån medeltiden om endruid som bor i ett litet hus. Enligt legenden så uppenbarar sig druiden varje år, fredagen den 13:e.   

När vi läste om det här skrattade vi mest och lade inte så mycket vikt vid att vi ju faktiskt skulle besöka ruinerna just fredagen den 13:e. Vi avfärdade alltsammans som trams. 

Men ni må tro att vi blev förvånade när det visade sig att det hela var sant! Plötsligt uppenbarade sig en gammal man som en vålnad ifrån en svunnen tid! Sin ålder och otidsenliga stil till  trots, tog han till synes mycket erfaret, ett par foton på ruinerna. Sedan försvann han bort lika snabbt som han komma. Vi satt som paralyserade i flera minuter efter att spektaklet hade beskådats och förstod att vi hade varit med om något mycket speciellt.  

Uno drömde mardrömmar den natten.
15Två pluttar

Eurovision!

OBS! – Nedanstående inlägg är skrivet på en väldigt konstig blandning av olika språk. Jag beklagar detta och ber din om förståelse. Mitt huvud just nu är lite upp och ner vad gäller språk. Istället för att irritera dig – njut istället av den härliga mixen!

Forrige uke var det Eurovision!

Jeg fant ut att min kjære venn Sanna er like glad i Eurovision som jeg!

Det blev jag väldigt glad över att få veta. Finally I had found someone that understands me!

13214891_10153724929879538_1659837499_oTillsammans såg vi på den första semifinalen. Vi kommenterade flitigt, skrattade och känslorna var all over the place. 
13214951_10153724929939538_159345832_oHär är flickan som jag har talat om. Må vi för alltid vara tillsammans i Eurovisiontider. <3
13184575_10153724850774538_1402638895_oI anknytning till mittg nya liv så blev det en hälsosam dippning. Bjärechipsen lyste dock med sin plågsamma frånvaro. 

Kan en begära mer än detta?


Här är min absoluta favorit ifrån detta året! Amir med låten “J’ai cherché” från Frankrike. En formidablet bra poplåt!  


Här får ni liveversionen också. En sak som jag direkt tänkte på när jag såg Amir sjunga låten live var att han är skrämmande lik min vän Manel. Detta hade kunnat vara honom som tjugo- eller trettioåring. Den ointressanta parantes bjuder jag på!


Nu när ex antal dagar har passerat sedan finalen kan jag finna mig i att Ukraina, högst oväntat i min bok, tog hem segern. Det är en hjärtskärande vacker låt och jag tycker om att det finns en politisk tyngd. Mer av sådant i Eurovision. Men! Så må jag också erkänna att jag inte hade en lika balanserad tanke kring Ukrainas vinst förra lördagen. Jag ville först och främst att godbiten här ovan skulle vinna. Jag insåg dock att det var föga realistiskt och satsade mina kort på Ryssland. Det var en chockartad upplevelse för mig att dom inte vann. Jag hade självsäkert gått runt och sagt till alla och envar att Ryssland skulle vinna. Det kändes tungt att inse att jag inte hade tippat rätt detta året…


Bortsett en del klantiga tekniska missar så var Sverige åter igen ett fantastiskt värdland och kemin mellan Zelmerlöw och Mede gick inte att ta miste på. Ska jag välja en godis bland allt det goda i påsen så blir det följande mellanakt som får avsluta detta inlägg.

“Love love peace peace” – La fórmula para tener éxito en la eurovisión. 


Ta hand om er mina vänner. 

La salvación de la tierra

En la ciudad resuenan los gritos de las putas fluyendo por todos los rincones. En la esquina de la calle, Ben sigue mendigando; el niño de la calle. Pide desesperadamente un vaso de agua potable.
Parece que será otro día corriente de indulgencia y miseria. Otro terremoto acaba de terminar y una nueva inundación está por venir. Las putas, Ben y miles de otros ciudadanos, se cobijan en la tercera planta de una fábrica deteriorada en la periferia de la ciudad. A través de un ventanal pueden ver el diluvio que se viene. Todos se miran entre ellos con pesadumbre.

En esa fábrica todos son igualitarios. Todos han provocado la devastación de la tierra y el fin de la misma y por lo tanto, todos merecen morir por su desviación moral. 

Hoy las nubes murmuran de un día opuesto a las convenciones fijadas. Es el día de renovación – hoy es el día de la salvación de la tierra. El Lucifer de la asamblea general ha llegado. Día de la ejecución. Hogares abandonados; los demolerán. Fuera la chusma. Gunoaie – gritan los hombres. Se ponen encima de los cuerpos de las mujeres y los niños. Pisoteándolos. Provoca un sonido crepitante cuando los huesos de sus cuerpos se fracturan, penetrando el aire con fuerza. Sangre corre al borde de las calles. La fase final de la ejecución toma lugar en la fábrica. Ben, las putas, y todos los demás aceptan su destino. Entienden que hacen parte de un rejuvenecimiento de su querida tierra. Se doblan y se apoyan con la cabeza contra la pared y los soldados ejecutan su fusilamiento.

De golpe hay un momento de silencio. Las nubes se juntan y toman partido. Se hacen oscuras, mojadas y tristes. No están de acuerdo con lo sucedido.

Los soldados están contentos con su obra. El trabajo ha sido realizado con rapidez y eficacia. Piensan que con la purificación humana, la tierra se podrá recuperar.

Sin embargo, en los cimientos humanos, los soldados llevarán arraigado en sus corazones carbonizados; un sentimiento de incorrección. Llevarán la sensación de equivocación sin que ella nunca aparezca en la consciencia. A través de la ignorancia vivirán felices. Con despreocupación conseguirán mujer, niños y perro. Todos vivirán por igual entre ellos mientras con frenesí construyen su historia sobre la obra y la salvación de la tierra.

El lugar donde causaron estragos antaño se ha quedado en silencio. Sólo las nubes recuerdan. Ellas nunca olvidan y recuerdan con claridad.

Habrá más terremotos que antes. Lloverá.