En promenad genom stan.

Hej mina vännor och övrigt löst folk!

Jag har åter igen testat att lära mig franska via en metod som heter “Michel Thomas”. Den fungerar ganska bra och fördelen med den är att det är en ljudfil och man kan således öva franska samtidigt som man åker tunnelbana eller städar till exempel. Konceptet går ut på att man blir den tredje klasskamraten. Man lyssnar på läraren och säger högt för sig själv (eller i huvudet) det som läraren ber om. En utav de personerna som agerar klasskamrat är väldigt korkad. Det innebär två saker. 1. Man känner sig extremt duktig i jämförelse med henne. 2. Man blir vansinnigt irreterad på hennes trögtänkthet. – Men man får ta det onda med det goda antar jag. 


Jag har varit ute och tagit lite bilder under de senaste dagarna. Var goda och njut.

hgiughohJag och Haraldsson hade en liten “photoshoot” i Frognerparken, vilket resulterade i en ny proffebild. 1Ensam och övergiven satt jag och väntade på Mosen. Vi skulle promenixa en liten stund i Frognerparken. 
2 3 4I dag begav jag mig ut för att ta lite bilder i staden. 
5Slottet.
11Karl Johan.
22 3344 55Haraldsson har skaffat sig en ny kamera. 
66Haraldsson och jag fattade ett djärvt beslut. Vi ville se något nytt och tog första, bästa trikk till ändstationen. Vi hamnade i Bekkestua. Väl där fann vi en krattandes gammal man som rekommenderade och oss att ta en titt på en före detta skola, byggd före kriget, som utbildade blivande husmödrar. Numera är det ett bostadhus. 


À bientôt

 

Katakomber och Oslo

Hej mina vänner!

Jag har precis lämnat in mina läxor för min skrivkurs i spanska. Det är en så otroligt rolig kurs! Tidigare la jag upp en text här på bloggen på spanska. Den texten är sprungen ur en skoluppgift. Jag skulle skriva en kort text om en sekvens i min barndom med en bild som utgångspunkt.  
Sista uppgiften (och den som jag mest ser fram emot) består i att skriva en dystopisk berättelse om ett samhälle som är förstört på grund av all miljörförstöring. Jag må säga att de har lyckats när de valt ut ämnen att skriva om. 


I min blogg är det tvära kast! Nu tar vi oss ett par dagar tillbaka i tiden. Det är tisdagen den 15:e mars och det är min sista dag i Paris. Planen var att tråka under min sista dag och bara plugga franska. Men jag ryckte upp mig och for till katakomberna för en riktigt kuslig upplevelse! kaoakaJag stod i en alltför lång kö innan jag betalade min hårt förvärvade 10 euro vid ingången för att sedan gå ner i underjorden. 


 

Katakomberna är enorm labyrint med en total sträcka på 30 mil. När pest och annan dödlig sjukdom härjade i Paris valde man på grund av sanitära skäl att förflytta lik ifrån kyrkogårdarna till katakomberna som förvandlades till en stor massgrav. 
1Till en början slängdes alla ben på hög. Men efter ett tag beslutade man sig för att graven skulle utformas på ett värdigare sätt och man beslutade sig för att rada upp ben och skelett på ett utifrån min synvinkel, konstnärligt sätt.2Graven blev med tiden ett populärt besöksmål. Jag såg till exempel en skylt på svenska där det stod att Prins Oscar av Sverige varit där den 7 maj 1867 och yttrat de yttersta tänkvärda orden: “Intet lif utan död, ingen död utan lif”3Nu har jag kommit mig till Oslo!

Jag har dessvärre varit slarvig med att ta bilder. Men var inte oroliga, de kommer. 
Kortfattat kan jag säga att det kändes väldigt skönt att vara här. Jag känner redan att jag har installerat mig. Jag har fixat lite nya möbler ifrån finn.no och håller på att få det riktigt hemtrevligt. Jag är närmare vänner och jag är närmare chansen att kunna skaffa mig ett jobb och en försörjning. Jag är i behov av båda just nu. På måndag har jag en intervju redan. Så det har gått fort, från att jag började att söka, till första intervjun. Det är jag väldigt glad över.

Ha en fin söndag! 

À bientôt!

Adieu Paris

I dag är min sista dag i Paris. 
Jag ska vara ärlig med att säga att det känns som att misslyckande att behöva fara här ifrån. Men vet ni vad? Det är inte så farligt att misslyckas ibland. Jag vet dessutom att i det långa loppet som kommer jag ändock att nå mitt mål – att lära mig franska. Jag får helt enkelt bara ta en liten omväg. 


Jag har hållt mig inne och häckat en hel del under de senaste dagarna. Glad blev jag då när jag fann en pöjk ifrån Amerikat vid namn Nick som lyckades dra ut mig på sight-seeing. 
1Vy ifrån Triumfbågen
2Triumfbågen
3Moulin Rouge
4På “Le bateau lavoir” – Tvättbåten, så målade Picasso tavlor. Bland annat “Flickorna ifårn Avignon”
11Montmartre
22 33 1 2 3Dagens sällskap. 
4 5Le Louvre
7Musée d’Orsay
8

Nu lämnar jag Paris och far till den spännande staden Oslo! 
Det ska verkligen bli skönt att komma dit och få börja jobba och få lite rutiner. 


Dagens uppmaning: Om du under en längre tid har velat åka till Island – Åk!

À bientôt…

Maître Gims

Jag har tidigare skrivit om Maître Gims. Senast handlade om hans låt Brisé. Det inlägget finner du här.

Jag skulle vilja beskriva Maître Gims och hans musikstil som Frankrikes svar på Latinamerikas reggaeton. Det här handlar om väldigt meliodiös pop med banala texter. Som tur är slipper vi dock machistainslaget,* utifrån det som jag förstår utav texterna. 

*Jag har svårt att översätta ordet machista. Men ordet härstammar ifrån ordet “machismo”. Slarvigt översatt kan man säga att det handlar om “mansvineri”.  

Varsågod, här får ni “Tu vas me manquer” och “Est-ce que tu m’aimes?” 

 

Aquellos años – 2006

Aquellons años (2)

Esta es una foto sacada en la escuela primaria. Tenía en ese tiempo entre catorce y quince años. Voy con el pelo teñido y con una camiseta moderna.
No puedo decir que fuese uno de los momentos más felices de mi vida. Allí y entonces la vida era bastante incierta. No sabía muy bien cómo me las arreglaría para el futuro. En esta época seguía ocultando mi gran secreto – que era maricón. Quería salir del armario, pero no me atrevía. Con cada día que esquivaba la posibilidad de decir la verdad, me sentía cada vez más cobarde. El gran reto fue aguantar el andar del tiempo que iba tan lento. Intentaba llenar la profunda cavidad de la nada que se llamaba mi vida cotidiana, con cualquier cosa, para estimularme. Muchas veces fracasaba con mi intento. Me quedaba en mi habitación, solito, dejándome llevar por la indiferencia, entumecido, y con la pantalla del ordenador enfrente de mí. Pero de vez en cuando lograba salir de las rutinas y hacía excursiones por mi propia cuenta. Esos instantes me alentaron a seguir adelante y me dieron una nueva esperanza.  Yo sabía que siempre ganaría la batalla contra el tiempo. Pensaba que, hiciese lo que hiciese – el tiempo siempre seguiría transcurriendo. Y yo tenía fe en un mañana mejor.

Mi salvación fueron las clases. Encontré mi calma y descanso en ellas. Era un joven muy estudioso y gozaba del proceso de aprendizaje. En la escuela me sentía feliz. Era una persona que podía disfrutar de pasar tiempo con casi todo el mundo. En la escuela siempre tenía a alguien con el que podía tener una buena conversación.

 Mi manera de ser no fue un éxito para hacerme amigos. En esta época de la vida – la adolescencia,  tu alrededor requiere que elijas uno de los grupos asignados. La decisión de no seguir con esa norma, resultó en una vida de pasar mucho tiempo a solas, fuera del horario escolar. Estoy de acuerdo con el refrán desgastado “No hay mal que por bien no venga”. Con la soledad aprendí a gustarme a mí mismo, a independizarme y apreciar las cualidades que tengo. Con el menosprecio contra los homosexuales aprendí que hay estructuras sociales en la sociedad que hacen que la gente viva bajo distintas condiciones conforme a una variable de varios factores como por ejemplo el sexo, la etnia y la orientación sexual. Ese entendimiento ha hecho que más fácilmente pueda simpatizar con otros grupos marginados de la sociedad.

Paris

I går så hade jag verkligen lust att blogga. Jag hade åkt till Eiffeltornet för att ta lite fina bilder. Jag hade satt mig ner, planerat för vilka bilder som jag ska ha med i inlägget och så…
fungerar inte internet!

Men nu är jag på banan igen. Jag har befunnit mig i Paris under mer än två veckors tid. Informationen som jag har delgett er har varit knapphändig. Men sanningen är den att jag inte gjort vidare spännande saker. Jag har studerat mycket franska och träffat pojkar. Men jag har framför allt skrivit CV, lämnat CV:n på olika restauranger, kaféer och hotell. Till slut så nappade de på en restaurang, där de ville att jag skulle börja provjobba som ”barman” som det heter på franska och spanska. Det vill säga så skulle jag fixa kaffe, öl och cocktails till kunderna.

Jag är mäktiga imponerad utav min egna insats måste jag säga. Jag har aldrig jobbat som bartender tidigare, jag har aldrig lagat kaffe, jag har aldrig stått i kassa (förutom på macken på praktiken i åttonde klass) och lyckades med detta. All dialog, med min upplärare, kollegor och kunder sköttes på franska. Jag gjorde ett bra jobb. Jag valde trots det att inte fortsätta arbeta där. Varför då? För att en kollega var oerhört taskig mot mig. Hon suckade när jag gjorde fel, tittade på mig som om jag var dum i huvudet och skrattade åt mig när jag inte förstod franskan. Jag var inte önskad av henne där. Hon lyckades också. Jag ville inte komma tillbaka. Den sista timman frågade jag mig varför jag ens överhuvudtaget var där, när jag blev behandlad på det sättet. Jag grät i floder efter att dagen var över. När man inte kan språket så bra så är man beroende utav ens kollegors medvilja för att det ska gå bra.
Jag hade behövt det jobbet. Men nej. Jag tror inte på floskeln ”Man ska aldrig ge upp”. Jo, man ska ge upp om man inte mår bra av något. Välbefinnande är överordnat om det finns möjlighet att välja. Jag hade privilegiet att jag inte var beroende av det jobbet och hade möjligheten att lämna.

På tisdag far jag till Oslo. Där ska jag spara ihop pengar för att sedan kunna åka tillbaka till Paris med mer pengar – mer möjligheter. Då ska jag börja studera franska innan jag söker jobb och kan  flytta till en lägenhet direkt. – Det blir bättre så. 

Nu ska ni få se lite bilder ifrån Paris!

1Centre Pompidou – Ett kulturcentrum kan en kalla det för. Inne i byggnaden finns landets mest förnämsta museum för modern konst. Här finns också ett utmärkt bibliotek! Att ha tillgång till ett bra bibliotek är viktigt i mitt liv. Jag har spenderat mycket åtskilliga timmar på det där biblioteket med att studera franska. 
2 3Arkitekturen är så otroligt fräck.
5Jag träffade Eriks kompis Yuna och hennes polare och åt tibetanskt. Yuna har hjälpt mig otroligt mycket med mitt CV och har varit ett stöd under min tid i staden.   
tv 1Jag har varit på svenska kyrkan och fikat. Försökt skapa mig lite kontakter för att finna ett jobb. Ikväll ska jag dit igen. Då bjuds det på tacos. Det är ju mellofinal!
2 etPojkar som jag fann på vandrarhemmet.
3 4 6 7 1Det heliga hjärtat
2Undet modeveckan så skedde det här. Det kom en rad med flickor med konstiga kläder och ställde sig på rad och visade upp sig för allmänheten.
3

Duchamp
4
5 6 7 8À bientôt…

Moa och Axel – Återkomsten

Återkomsten till Barcelona.
Alltsedan jag flyttade från Barcelona år 2014 så har jag varit tillbaka med jämna mellanrum. Men denna gång så var det annorlunda. Jag och Moa möttes upp på Köpenhamns flygplats och for gemensamt till vår forna hemstad. 

Det är alltid underbart att vara tillbaka, men samtidigt så är det lite tråkigt att veta att man inte längre bor där. Det verkade som att den känslan var än starkare hos Moa än hos mig. Jag har haft min riktigt tuffa uppvaknande med den vetskapen. Men för henne så är det inte lika längesedan som hon flyttade ifrån staden.

Här nedan så får ni de efterlängtade första bilderna ifrån vår resa. barnaVi for så klart och spisade på Veggie garden. – Ett av stadens absolut bästa veghak.
barna11Jag visade Moa en gömd liten innergård inne i Raval som jag har velat visa henne ett bra tag.
barna22En lugn oas mitt i Raval.
barna33Placa Reial
barna44Vi for till vårt favoritställe; Salterio. Jag älskar det här tehuset. Det är nog min favoritplats i hela Barcelona.
barna55barna66barna77Moa tecknade och jag tillämpade tekniken “corriente de conciencia” – ström av medvetande och skrev av mig.
barna88ba1ba2Oj, nu var vi visst tillbaka på Veggie Garden. Härligt vad strukturerad jag har varit när jag har valt ut de här bilderna.
ba3ba4Och nu var vi tillbaka på Salterio… På Salterio får man sin alldeles egna kanna med te. Det var en ny servitör som serverades oss och han frågade om vi ville ha ingerfära i vårt te! Hoppas han stannar…
ba5ba6Vi inhandlade kläder inför utekväll på björnbar! Titta vilket matchande par.
ba7Vi tog oss upp mot bunkrarna. Jag hade köpt en halsduk för tänkte att det skulle blåsa kallt. Men! Så visade sig Barna äntligen sig ifrån sitt rätta jag! Solen välkomnade oss!
12Har ni sett maken på en så harmonisk flicka!
3451122Så inleddes utekvällen med björnbar!
33Sedan blev det röj på Arena!

Det kommer en del två ifrån Barna längre fram. Det finns mer att säga och visa, vad gäller de 5 fina dagar som vi hade i vår stad.

Ha en fin helg!

En liten hälsning ifrån Paris

Jag sitter på biblioteket och studerar. Jag har suttit här i flera timmar nu och försökt förbättra mina kunskaper i det franska språket. Jag tycker det går bra. Jag har bara befunnit mig på fransk mark i lite mer än en vecka och känner redan nu att jag har gjort framsteg. 

Jag vet numera till exempel att mitt franska namn är Épaule Lis. Mitt spanska namn, för er som hade missat det är Hombro Lirio. “Hmm, vad menar han nu?” tänker nog en del av er nu. Klura på den ni!

Jag hoppas verkligen att jag finner mig ett arbete snart. Pengakassan börjar sina och de där kulorna är ju nödvändiga för att kunna äta, bo o.s.v. Och jag vill ju verkligen kunna bo här och sitta och plugga, så som jag gjort nu, flera timmar i sträck och försöka mig på att bemästra detta språk som kallas för franska. sjijd
paris1 paris2

Nu hinner jag inte skriva mer. De stänger nämligen biblioteket nu och stannar jag kvar längre kommer någon att bli arg. Vi hörs snart igen.

Ta hand om er, 

– Épaule Lis