février 2016 - Axel och Uno

2016-02-282016-02-27

Stockholm och Växjö

sthlm Jag for upp till Stockholm efter att jag hade varit i Köln. Jag skulle medverka i ett projekt för en bok och åkte upp till Uppsala för intervju. Det blev tyvärr inget av det där, kort och gott. Men det var bättre så.
Jag sov hemma hos Agnes <3 och hennes pojkvän Joakim. Det var en fröjd att åter få träffa Agnes efter så många år. Jag gillar verkligen den bruden väldigt, väldigt mycket. Jag känner mig så trygg och behaglig när jag umgås med henne. En väldigt, väldigt fin tjej. Jag kände mig så otroligt välkomnad när jag bodde hemma hos henne och Joakim. Jag lagade rotfruktssoppa med hummus en kväll och dagen efter lagade Agnes en utsökt veggolasagne med rostad pumpa! Kan ni tänka er…
Frågan som ni alla ställer er kvarstår. Varför togs det inga bilder? – Förlåt. Para la próxima…
Jag tog en sväng inom Gamla stan innan jag tog tåget tillbaka till Skåne. Jag for till soliga Växjö för att föreläsa.

Jag blir duktigare och duktigare på det jag gör. Det känns kul. Samtidigt finner jag hela tiden saker som jag kan slipa på och förbättra.

växjö

Efter den här föreläsningen for jag till Barcelona med Moa. Vi både behövde komma iväg. Vi spenderade ett par fina dagar tillsammans där. Inom kort får ni “Axel och Moa – återkomsten.

À suivre…

2016-02-272016-02-27

Köln

Nej nu får det vara nog!

Jag har fått klagomål från er läsare om att det inte uppdateras tillräckligt ofta på den här sidan. Det kan jag hålla med om! Jag har ju för bövelen flyttat till Paris och försöker skapa mig ett liv här. Allt detta, utan att ni har blivit underrättade! Fy och skam!

Jag är äntligen klar med mitt CV och personliga brev, som jag har översatt till franska. Jag har fått mycket hjälp av en nyfunnen, fin vän vid namn Yuna samt en vänlig främling som hjälpt mig med mitt CV-skrivande.
I dag har jag varit ute och lämnat CV:n. Min franska är ju dessvärre undermålig. Jag förstår väldigt bra, men när jag själv ska tala så blir det mer komplicerat… Men det kan bli svårt att få ett jobb, nu när min franska är så dålig. Men jag pratar på, ger mig inte. Jag får headlighta min spanska och engelska så länge. Franskan kommer ju att komma till mig.

Jag bara hoppas och åter igen hoppas på att jag fixar ett jobb. Jag ska göra vad jag kan för att det ska bli så. Jag vill inte misslyckas.

Så här knäpp är jag. Jag sitter här med min franskbok på en lördagskväll... — Så här knäpp är jag. Jag sitter här med min franskbok på en lördagskväll…

Nu lämnar vi det där snacket åt sidan. Nu blir det lite mer lättsamt. Vi tar oss tillbaka till Svea rike.

Hemma i Båstad var det vårväder... — Hemma i Båstad var det vårväder…

Men jag lämnade byn för att fara på festival i Köln! Jag bodde hemma hos en herre vid namn Martin som min vän Moa råkat stöta på närm hon var i Bryssel. — Men jag lämnade byn för att fara på festival i Köln! (aha, nu kom Köln in i bilden som ju inlägget faktiskt är döpt till) Jag bodde hemma hos en herre vid namn Martin som min vän Moa råkat stöta på när hon var i Bryssel.

köln nummer 4 kanske Partystämningen var på en hög nivå! Jag älskar karneval! Alla är goa och glada och njuter av vad livet har att ge! Som pussar till exempel…

Vi for till en bar där det spelades traditionell, "kölnsk" karnevalmusik. Stället kändes härligt homo. Fick samma sköna vibbar som när jag går på bögisklubb. — Vi for till en bar där det spelades traditionell, “kölnsk” karnevalmusik. Stället kändes härligt homo. Fick samma sköna vibbar som när jag går på bögisklubb.

El desfile - Paraden — El desfile – Paraden

Efter att jag hade kommit hem från Köln for jag direkt upp till Stockholm. Mer om den resan och om “Moa och Axel – Återkomsten” kommer inom kort.

Stay tuned!

2016-02-24

I’m alive!

Ja, jag lever än.

Nu befinner jag mig i Paris.
I dag så står det CV-skrivande längst upp på dagordningen. Det är en fruktansvärt tråkig syssla. Efter att det är klart kommer jag att återkomma till er. Då ska ni få se bilder ifrån festivalen i Köln, det blir “Moa och Axels återkomst” och en uppdatering på Paris.

Stay tuned!

2016-02-18

När Axel fastnade i hjulet

perpenna När Axel fastnade i hjulet

Hej Per Penna!

Nu ska jag berätta om när jag fastnade i ett hål på en träbjälke. Det var när jag gick på lekis.

Vi hade ett trähjul på skolgården, som alla brukade leka i. Där fanns lite småhål i en utav träbjälkarna och nyfiken som jag var så stack jag in mitt finger och fastnade. Och hur jag än vände och vred så kunde jag inte komma loss.

Till slut så började jag att gråta. Då märkte min kompis att jag hade fastnat och sa till en lärare. Hon försökte att dra ut mit finger med såpa, men det gick inte. Till slut bad de slöjdläraren att om att såga upp träbiten.

Och jag torkade tårarna och började skratta tillsammans med de andra.

Axel Lilja, 11 år

2016-02-18

Tolerans

Att tala om sin sexuella läggning per telefon var ok enligt killen på bussen. Men att yppa att en lever med hiv, tja där gick fanimej gränsen. Varför då undrade jag och fick följande svar: “Nej det handlar inte om att det är just hiv, man talar inte om olika medicinska diagnoser offentligt bara.”

Hade han reagerat på samma sätt om jag talat högt om låt säga diabetes, eller varför inte diskbråck? – Nej det hade han inte. Så vad handlade det om då? undrade jag fortfarande.

Då fick han det att låta som om det var för mitt egna bästa som han hade sagt till mig. “Det är ju privat och alla kan ju höra”.

“Jag hade inte pratat om det här på en buss om jag hade tyckt att det var privat. Att jag lever med hiv är ett enkelt konstaterande, inte något privat. I din värld är det något privat, inte min.”

Minnen, men framför allt känslor vällde upp inom mig. Jag fick en klump i magen. Jag är van vid det här. Att vara bög innebär ett ständigt hänsynstagande till vad omgivningen tycker. En del tycker att om jag nämnt att jag har kysst en annan man är vidrigt och för vissa går gränsen redan där. Det skall det inte talas om i det offentliga rummet. Andra hade inte ens reagerat över det och tyckt det var fullt normalt. Vem skall jag då förhålla mig till? Hur ska jag på förhand veta vad som är acceptabelt i min omgivnings ögon? Jag har försökt orientera mig i den här djungeln. Vad kan jag säga och vad kan jag inte säga? När och med vilka personer närvarande?Jag har försökt känna av stämningen. Läge eller inte läge, passande eller opassande? Gjort våld på mig själv och mitt liv genom att begränsa mig själv för vad jag kan och inte kan säga och när jag kan göra det. Jag och mitt liv är provocerande och stötande för många. Jag har försökt att leva mitt liv utan att begränsa det. Jag vägrar helt enkelt ta hänsyn till de åsikterna. För de åsikterna begränsar mig.
Kanske just därför har jag kommit till en punkt där jag är tämligen gränslös. Jag orkar inte visa hänsyn när det faktiskt i grund och botten handlar om att jag försöker ge mig själv rätten att prata om mitt egna liv.
I hans värld var vi tydligen förbi tabut att tala kring homosexualitet. Men tabut kring hiv finns kvar och jag tolkar det som att han önskar att det så skall förbli. Jag vägrar att hjälpa honom med sin önskan. I stick i stäv med mannens önskan uppmanar jag er istället att tala om hiv i det offentliga rummet. Låt oss prata, låt oss normalisera.

2016-02-06

Jag känner mig som en kafkafigur

Följande text skrev jag för ett par dagar sedan:

“Jag är så jävla less att jag håller på att explodera. Den satans byråkratin är för mig rent personligen, bland det värsta med hivet.

Jag fick inte ut min medicin igår på Apoteket. Region Skåne ville inte stå för kostnaden den här gången eftersom att det är ett norskt recept. Det är här som jag förvandlas till en pingisboll som olika personer skickar runt mig sinsemellan eftersom att ingen vet vad som gäller.

Jag försöker komma åt alla dokument som finns att hitta på området på nätet och efter flera, flera timmar av informationsletande och en del samtal står det klart för mig att ett svenskt recept är ett måste om medicinen står under smittskyddslagen.

För att jag ska få ett svenskt recept kräver läkaren i sin tur att han får delar av min journal som styrker att jag går på medicin.

Jag kontaktar min infektionsklinik i Norge. De misslyckas gång på gång att skicka faxet till den svenska kliniken. Jag har pendlat mellan att ringa den svenska mottagningen för att se om de mottagit faxet och den norska för att be dom att skicka faxet på nytt från klockan 10 på morgonen till klockan 15. Än har inget fax kommit fram och jag kan fortsatt inte hämta ut min medicin.

Att skicka via snigelpost tar för lång tid. Då hinner min medicin ta slut.

Jag är så trött på det nu att jag överväger att åka upp och ner från Oslo och ta ut min medicin. Jag vill inte ringa ETT samtal till.”

Nu så är jag lite lugnare. Jag for upp till Oslo och har fått koll på vad som gäller. Jag luskade ut att jag kunde ta ut all min medicin för ett helt år här i Norge. Nu har jag gjort det och behöver inte kontakta ett apotek försen över ett år från nu. Halleluja, tack för det! Det känns oerhört skönt.

2016-02-032016-02-02

Uppdatering

Vi börjar dagens blandade inlägg med några fina foton ifrån Island som min kompis Joey ifrån Hong Kong har tagit.

"Mannen som talar med hästar" - det är jag det. Sedan om de förstod, det är en annan femma. Men det vill jag tro. — “Mannen som talar med hästar” – det är jag det. Sedan om de förstod, det är en annan femma. Men det vill jag tro.

"Är det nya nu att man ska foto sin mat?" frågade muttern. — “Är det nya nu att man ska foto sin mat?” frågade muttern chockerat.

Jo men visst är det så! Och självklart så hänger jag på den — Det här är vad jag svarade henne:

Jag har bokat en otroligt billig biljett till Köln. Jag åker iväg två dagar till helgen. Det var ju så längesedan jag reste sist nu ju! — Jag har bokat en otroligt billig biljett till Köln. Jag åker iväg två dagar, nu till helgen. Det var ju så längesedan jag reste sist nu ju! Hehe…

Sedan bär det av till Uppsala för ett spännande projekt i nästa vecka. Jag ska bli intervjuad för en bok. Mer om det senare…

À suivre…

2016-02-022016-02-01

Sigur Rós

Jag vill tillbaka till Island. Det är ytterst sällan som jag känner ett sug att återvända till en plats efter en resa. Jag brukar vara glad över den resan som jag har gjort och tänka “det var fantastiskt fint, men nu vill jag upptäcka något nytt.” Så är det inte med Island. Jag vill dit igen. Självklart vill jag se fler delar utav ön och upptäcka fler sidor utav landet, men jag vill också spendera mer tid i Reykjavik. Jag vill lära känna fler islänningar, jag vill dyka ner i deras liv, jag vill veta mer om den isländska kulturen.

När jag minns tillbaka på min resa till Island och fantiserar om en ny, så lyssnar jag på Sigur Rós. Det är ett fantastiskt band. Deras musik är trollbindande och deras musikvideos otroligt vackra. Jag har tidigare skrivit om Sigur Rós i ett inlägg ifrån 2014 som ni kan finna här nedan.

Sigur ros

Ta er tid att lyssna på några av deras låtar och koppla av, gärna med en kopp te.

2016-02-012016-02-01

Portugal – Nostalgia sep 2011

Jag har ju rest till så otroligt många platser som jag inte har delat av mig av till er bloggen. I dag så ska vi ta oss tillbaka till september år 2011. Efter att jag hade tagit studenten åkte jag till Stavanger, Norge. Där jobbade jag på lager i ett par månader under sommaren. Efter det gjorde jag en resa till London och därifrån for jag till Portugal! För mig så känns Portugal som en liten okänd pärla som ofta överskuggas av grannen Spanien som är svenskarnas stora favoritmål. Men Portugal är fantastiskt vackert, har mycket att erbjuda och är framför allt billigare än sin granne. En måste ju tänka på snåltarmen också!Min resa genom Portugal startade i den vackra industristaden Porto. — Landets andra stad.
Staden är känd för sin vackra mosaik.
Bron “Ponte Luis I”
Jag träffade en spanjor på vandrarhemmet och övade min då ytterst knaggliga spanska.
Porto är känt för sitt… portvin! Vinodlingarna ligger inte långt utanför staden…
Jag gick på vinrunda.
Nu befinner vi oss helt plötsligt i Lissabon! Killen på bilden lärde jag och Kayla (en utbytesstudent ifrån USA som under ett halvår bodde hemma hos oss) känna när vi var i Rom. Jag bodde hemma hos honom och hans mamma och väninna (ev. flickvän). Han var en väldigt besynnerlig man som jag har väldigt svårt för att kunna beskriva. Poltitisk kan man beskriva honom som i alla fall. När jag var där så hade de ett projekt igång med ett ockuperat hus.
Bilden är tagen ute på gatan. Han fann ett par kastade möbler. De användes sedan för att sitta på, mitt på trottoaren, tillsammans med vänner för att dricka lite vin och öl. Någon gång hade de även dragit ut en tv på gatan för att kunna sitta och titta på.
Killen visade mig runt lite i stan. (Ja, det finns en anledning till att jag inte nämner hans namn. Jag minns inte helt enkelt! Pinsamt, men sant.)
“Killen” och Sophie var ett par sist jag såg dom tillsammans i Rom. Men inte nu längre och det var ganska så “tjafsigt” när jag var där. Sophie är en konstnärlig själ som jag fortfarande har sporadisk kontakt med.
Belémtornet är byggt till Vasco da Gamas expeditions ära.
Jag prövade på “pasteis de nata” som betyder gräddbakelse ungefär. Dom är utsökta.
Det var Sophies snälla pappa som bjöd mig på bakelse och som även visade mig runt i staden.
Lissabons historiska centrum ligger på sju kullar som spårvagnar slingrar sig upp för. Det påminner lite om bilder som jag har sett ifårn San Francisco.
Något annat som påminner om San Francisco är den här bron… 25 April-bron. Bron har ett stort symboliskt värde. Efter nejlikerevolutionen 1974 fick den sitt nya namn för att hedra revolutionsdagen.
Vi for och badade.
Innan det bar hem for jag ner till den populära turistorten Faro för lite sol och bad. Jag fick en faslig feber, vill jag minnas. Men jag hann ändå njuta lite innan det bar hem.