septembre 2015 - Axel och Uno

2015-09-302015-10-02

Panamá del 2 – kanalen

Den stora behållningen med Panama var nog att få se kanalen. Jag är inget fan av ingenjörskonst. Men jag må säga att kanalen var imponerande.

Här kommer lite korta fakta om kanalen för den som inte riktigt har koll.

Kanalen går rakt igenom landet och förbinder Atlanten i öster med Stilla Havet i väster. 80 km lång är den.
Tanken på en kanal i Panama hade funnits sedan 1500-talet. Men det var först 1880 som ett första försök gjordes utav fransmännen. Deras försök misslyckades dock och arbetet avslutades av amerikanarna år 1914.
Fartygsrutten mellan t.ex. San Francisco och New York 22 500 km till 9 500 km eftersom att man nu slapp runda Kap Horn.
Kanalen var i amerikanarnas händer fram till 1999 då ansvaret för kanalen överlämnades till Panama.
Kanalen är sedan öppningen en nyckelkanal för internationell sjöfart. Världen över så byggs skepp med måtten för att kunna passera kanalen i åtanke.

pan11 När jag började närma sig kanalen såg det ut som att båten flöt på torra land eftersom att jag inte kunde se kanalen.
Eventuellt kommer de på ditt vandrarhem eller hotell att säga att det enda sättet att se kanalen är genom att köpa transport av dem, alternativt ta en taxi. Det är en lögn.

Så här tar du dig till Miraflores locks – den vanligaste platsen för att se kanalen:

Ta dig först till Albrook station. Fråga folk på gatan var någonstans du kan ta en buss dit. Säg: “Disculpe. ¿Sabe dónde está la parada para el bus que va para Albrook?
En måste ha ett kort för att kunna gå på bussarna. Jag tror det kostar 2 dollar. Bättre än att slösa de pengarna är att be en medpassagerare blippa sitt kort och ge den sedan pengarna för resan.
När du kommit fram till Albrook går du igenom hela köpcentrumet tills du kommit fram till mathallen. Längst ner till höger finner du en Burger King. Där finns även en utgång till busshållplatsen som du ska till. Be åter igen någon att blippa kortet för dig och gå igenom spärrarna.
Be någon säga till när du ska hoppa av. När du hoppat av så går du ungefär 600 m norrut mot kanalens ingång. Sedan måste du gå runt 600 meter till för att komma till besökscentret.

kanal Fartygen som passerade var enorma.
kanal1 Besökscentret är öppet mellan 9-17 och kostar 15 dollar(!) för en vuxen turist. Är du student kostar det 10 dollar. I priset ingår även inträde till ett museum om kanalen och en filmvisning.
kanal2

Videon illusterar hur stora en del fartyg var.

2015-09-262015-09-24

Maître Gims – Brisé

Nu har jag ju åter igen börjat studera franska igen. Det är enormt lustfyllt och roligt. Jag ser vekrligen fram emot att lära mig franska flytande. För det är målet, dit ska jag och dit kommer jag att komma. Ett trevligt sätt att lära sig ett språk är ju genom musik. Jag har börjat lyssna på en fransk artist som kallar sig för Maître Gims. Den låten som jag mest lyssnat på heter “Brisé”.

Var god njut,

2015-09-252015-09-24

Panamá del 1

Jag flydde till Panama för att undslippa de höga priserna i Costa Rica. Dessvärre så var det inte särsklit mycket billigare i Panama. Jag övernattade en natt i landets andra stad David. Där finns inget intressant för turisten så jag begav mig direkt vidare till Boquete. Boquete är känt för att vara ett nav för olika naturupplevelser. Jag ville bestiga ytterligare en vulkan som ligger i området. Men när jag fick reda på att det var en väldigt lång och mödosam vandring upp och nedför vulkanen tänkte jag om. Jag bestämde jag mig för att istället fara på en betydligt lugnare utflykt… till ett par varma källor!
pa3 De varma källorna ligger på privat mark och det innebär att det kostar pengar att få bada i dom. Se till att pruta rejält med ägaren. Jag minns inte vad vi betalade, men runt hälften av vad han föreslog tror jag. Ägaren var för övrigt en riktig skojare. Han försökte intala mig att en skallig kvinna som behövde käpp numera hade långt, fagert hår efter att hon kommit och badat i de varma källorna. Käppen behövde hon inte heller längre.
pa4 Pojke ifrån Schweiz.
pan1 Jag for till Panama city – århundradets tråkigaste stad. Jag är helt enig i den kritik som min bror Eric tidigare har gett staden. Hans inlägg kan du läsa här.

Folk verkar mer nedstämda här. Precis som min bror, tycker jag att staden känns väldigt folktom. Staden ser ut som en storstad à la New York med sina skyskrapor. Detta till trots så bor här endast runt en miljon människor. Dessutom verkar det som att det vilar en förbannelse över staden. Eric förlorade sitt pass här och jag blev bestulen på min mobil.
pan2 Staden är uppdelad i två stycken huvuddelar. Den gamla stadskärnan och den nya, moderna delen med skyskrapor.

2015-09-24

El Tortuguero

costa6 Egentligen så ville jag bara vidare så snart som möjligt till Panama eftersom att Costa Rica var så dyrt. Men jag tänkte att jag var tvungen att åtminstonde se lite mer av Costa Rica dess natur innan jag begav mig vidare. Jag for till ett ställe som heter El tortuguero – “sköldpaddornas plats” där det finns en nationalpark. Tortugeuro är ett passande namn då det varje år från mars till oktober kommer upp sköldpaddor på stranden här för att lägga sina ägg. I slutet av juli och hela augusti har en de bästa möjligheterna till att få se kläckningen. Men detta året hade jag lite tur eftersom att sköldpaddorna utav någon anledning var lite sena just detta år.
costa7 Jag bodde på ett ställe som hette Balcón del mar. – Havets balkong. Det kostade bara 10 dollar natten, vilket betydligt billigare i jämförelse med de andra alternativen av logi som finns på plats. Standarden är dessutom helt okej och de har ett bra kök. En god idé är att ta med sig regnkläder i hit. Det regnar väldigt mycket. Det är inte för inte som det kallas för regnskog. De berättade för mig att det i genomsnitt faller 6000 mm regn varje år.

Det finns en möjlighet till att folk kommer försöka övertala dig till att ta en s.k. shuttlebuss från San José till Tortuguero. De anser att det är krångligt att på egen hand ta sig dit. Även min guidebok insinuerade samma sak. Det är dock inte sant. Det är väldigt enkelt och betydligt billigare (bara runt 8 dollar totalt). Längre tid tar det dock och innefattar tre byten.

Att komma till Tortuguero:

Gå till busstationen som heter Terminal GRAN CARIBE i San José.
Ta bussen klockan 9.00 till CARIARI. (2 h, $3.50).
Väl i Cariari går du 500 meter norrut till den gamla busstationen.
Ta bussen klockan 11.30 till LA PAVONA (1 h, $2)

Väl i La Pavona tar du båten (som väntar på bussen) till TORTGUERO. (30-50 min, $3.20)
costa8 Själva nationalparken är väldigt liten och ett par timmar är tillräckligt för att ha gått en runda inne i parken. Tyvärr så dog mitt batteri och jag kunde inte få de “capuchin monkeys” som jag såg på bild som är så häftiga. Jag såg även en del vrålapor (men framför allt hörde jag dom). Det häftigaste djuret jag såg var dock en pippi som kallas för Större hocko (crax rubra). Den förde sig så sofistikerat och hade ett så otroligt roligt kroppspråk. Som en fin dam ifrån storstan ungefär.

Inträdet till parken kostar $10. Att bära stövlar är nödvändigt och finns att hyra på flera olika ställen i byn.
costa13 costa14 Jag träffade denna pojke och hans flickvän i parken. De var ifrån Spanien, precis som så många andra turister som besöker Costa Rica. Jag var chockad över att det var så extremt mycket folk ifrån Spanien i just Costa Rica när jag knappt träffat en enda spanjor i de övriga centralamerikanska länderna.

Men nu undrar ni säkert, var är bilderna på sköldpaddorna då? – Det är nämligen så att det inte tillåts ta foto utav sköldpaddorna. Äggläggningen sker på natten. De har haft för många kioskmongon till turister som inte följt reglerna kring att inte använda blixt. Ljuset ifårn blixten avbryter sköldpaddornas tillstånd av trans, de avslutar sin äggläggning och återvänder till havet.
Jag måste ärligt erkänna att jag inte är varken en djur- eller naturfantast. Men att få se en stor sköldpadda som väger runt 180 kg och är 1 meter lång ploppa ut en massa ägg, stora som pingisbollar, ifrån sin lilla slang var riktigt häftigt. Efter att den var klar sprätte den sand här och var för att rovdjur inte skulle kunna veta var äggen ligger någonstans. Sedan täckte den igen nästet och kravlade sig tillbaka ut i havet.

Jag gläds över att de tar djurskydd på allvar i Costa Rica. Alla måste gå med en guide, allt annat är förbjudet. Max 10 personer får titta på djuret i taget. Sköldpaddorna mäts och registreras för att en ska kunna följa deras beteende och färd.

$20 är normalpriset för en tur. En del av det priset går då till att fortsätta arbetet med att skydda området och djuren.

2015-09-222015-09-22

Litauen – Nostalgia

Hej alla mina kära läsare!

Nu kommer ytterligare ett inlägg i serien som jag har valt att kalla för “Nostalgia”, där vi dyker ner i gamla inlägg och bilder som tidigare inte blivit publicerade. Alla publikationer med temat “Nostalgia” är samlat under etiketten med samma namn.

Bilderna ifrån dagens inlägg är tagna mellan den 5-9 oktober år 2011. Under dessa dagar befann jag mig i Baltikums okända pärla Litauen. Många svenskar har åkt över färjan till Estland och Lettland och dess huvudstäder Tallin och Riga som är lättillgängliga resmål för svensken. Det är de tack vare att de är belägna vid kusten. Men få har besökt Litauens huvudstad Vilnius. Vilnius ligger inte vid kusten, utan nära den vitryska gränsen.

Jag minns särskilt min resa till Litauen. Det var första gången som jag besökte det som en brukar kallas för Östeuropa. (Olika definitioner för vilka länder som termen Östeuropa innefattar finns, men enligt min definition så tillhör Litauen ett av dessa länderna.)
Tidigare så hade jag mestadels rest i det som brukar kallas för västeuropa, Polen undantaget. För mig var det en så stor kontrast mot det som jag var van vid. När jag anlände på Kaunas flygplats så kändes det som att jag hade rest tillbaka i tiden. I ankomstsalen lade jag märke till att folk klädde sig så som de skulle ha gjort i ett gammalt avsnitt av dramaserien “Rederiet” som sändes i mitten av 90-talet. Informationsskärmarna med flyginformation var inte digitala utan brickor med bokstäver och siffror ändrades för att visa avgångar och ankomster.

Jag tog bussen in till stan. Jag minns att jag betalade 9 kronor för resan i litas, som var valutan som de hade innan de övergick till euron. Jag passerade ett grådisigt landskap från mitt fönser ifrån bussen. Den natur som jag såg liknade den som vi har i Sverige. Landet jag kommit till kändes väldigt annorlunda men samtidigt familjärt.
litauen3 Laives aleja är den komersiella huvudgatan fylld med caféer och restauranger.

litauen5 litauen7 Denna kyrka som heter “Prisikėlimo bažnyčia” – Jesu uppståndelse, användes först som förvaringsutrymme under den nazistiska ockupationen och senare som radiostation under den ryska ockupationen.

Visité la iglesia “Prisikėlimo bažnyčia”, la iglesia de la resurrección de Jesús, un sitio marcado por la historia.

La idea de construir la iglesia surgió en 1918. La iglesia llegaría a ser un homenaje al Señor para expresar el sentimiento de gratitud que se sentía después de que el país había conseguido su independencia.
Por las expensas elevadas, el diseño final no fue aprobado sino hasta en 1933. Cuando se había alcanzado el punto en que la obra casi estaba finalizada, la Segunda Guerra Mundial estalló. Durante la ocupación de los nazis, las autoridades usó la iglesia como un almacén. Después de la guerra y al comienzo de otra ocupación, esta vez de la Union Soviética, el gobierno confiscó la iglesia. Stalin mandó que se transformara la iglesia en una fábrica de radio. Después del despertar nacional en 1988 y poco después, con la liberación de la opresión soviética con el proceso de independencia, se podía empezar el trabajo de finalizar la construcción. En 2004 se había acabado las últimas restauraciones de la iglesia.
Kaunas var kyligt, tyst, och tyngd av historia. Alla dessa känslor gjorde mig nyfiken på staden. En ständig fråga runt varje hörn var “Vad har hänt här?”. Min fantasi gav spännande svar.
litauen12 Trots att jag endast spenderade två dagar i Kaunas (om jag inte missminner mig) så var det tillräckligt för att jag skulle få en bild av staden. Även om det är landets andra största stad så är den väldigt liten.
litauen13 I Kaunas har de något så spännande som ett djävulsmuseum! Här berättas det om hur djävulskulten har sett ut och ser ut i olika länder runt om i världen. Det berättas om vilka olika skepnader som djävulen använder sig av för att kunna utöva sin ondska. Olika statyer, målningar och andra konstformer som porträtterar djävulen finner du här.

Ett väldigt intressant och annorlunda museum!
litauen17 Den mysiga gamla stadsdelen kallas för Senamiestis.
litauen18 När jag var i Litauen så var det ett väldigt billigt land att besöka. Både mat, transport och logi kunde köpas till förmånliga priser. Efter eurons inträde har dock säkerligen priserna höjts en aning.
litauen19 “Miesto sodas” anses vara en av stadens bästa restauranger. När jag var där så bar kyparna traditionsenliga kläder och det var en trevlig stämning. Som ni ser på bilden så är maten enkel och kan liknas lite vid svensk husmanskost.
litauen21 Litauen är en nation som är känd för att ha en tradition av duktiga basketbollspelare.
litauen24 Precis som länder så som Polen och Lettland, så är Litauen ett land rikt på bärnsten.
Jag besökte Trakaislott som ligger utanför Vilnius.
litauen26 litauen29 Om jag inte missminner mig, så var det denna kyrka som under sovjettiden användes som ett museum för ateism.
litauen30 Jag träffade en flicka på gatan som ville ta foto med mig.
litauen31 Det som har etsat sig fast mest utav det jag fick se på KGB-muséet var de små rummen som användes för tortyr. Landets historia är intressant, men hård och grym.
litauen32 Gissa min förvåning när jag såg den här bussen som har körts med i Värmland! Om ni tittar noga så står där “Värmlands trafik AB” på en liten dekal. Jag finner ingen information kring varför det rullar svenska bussar i Litauen. Min tes är dock att Sverige har skänkt dem efter att Litauen blev ett självständigt land. Men det är som sagt bara en tes. Lyckas någon av ni läsare finna svaret på gåtan så får ni gärna höra av er.

2015-09-212015-09-21

San José

costa Jag for från Nicaragua till San José, Costa Rica.

Vid gränsen så var jag tvungen att betala en dyr bussbiljett. Det krävs nämligen att du har en utresebiljet ifrån landet för att du ska komma in. Det samma gäller även för Panama och Colombia har jag nu fått lära mig.
costa1 I Costa Rica så finns det ett ganska så stort community av kineser.
costa2 De flesta turister har inte San José högst på listan när de far till Costa Rica. En åker till Costa Rica för att upptäcka dess natur och djurliv. Men jag hade faktiskt San José högt upp på min lista. Jag ville verkligen komma till en rejäl stad. Staden har nästan ingenting att erbjuda turisten (om denne inte är rik d.v.s. och redo att betala typ 12 dollar för ett inträde till ett museum). Men det gjorde ingenting. För jag träffade så mycket trevliga och sympatiska costaricaner (även kallade ticos). En kan säga att jag fortsatte min dejtingkarriär och fick på det sättet kontakt med spännande människor.
Det märks på alla sätt och vis att Costa Rica är ett mer välutvecklat land än de andra länderna i Centralamerika. Tyvärr avspeglar sig detta även i priserna. Allt är ungefär dubbelt så dyrt som i Nicaragua. I Nicaragua betalade jag 6 dollar natten, i Costa Rica 12 dollar natten.
Costaricanerna har den absolut roligaste dialekten av spanska som jag någonsin hört! Det låter som om de bryter på amerikansk engelska när de talar. De uttalar r:en precis som amerikanerna. Här nedan har ni en video om slang ifrån Costa Rica.

Un vídeo de vocabulario tico. Para mí, los ticos tienen el acento más gracioso de todos los países hispanohablantes. Pronuncian la “r” igual que los americanos.

2015-09-192015-09-15

Los Guaragao – Las casas de cartón

El Salvador är ett land med mycket blodspillan. Tillsammans med Guatemala och Honduras tillhör de länder med högsta relativa antalet mord i världen. Och än värre än det är i dag, har det varit. Mellan 1980 och 1992 rådde det inbördeskrig i El Salvador. Många barn tvingades bli soldater redan vid tolv års ålder. Denna låt handlar om hopplösheten som en kände för framtiden under kriget, om förtvivlan över hur folket, särkilt barnen, lider så.

Det finns ganska många olika tolkningar utav den här låten. Orginalet är gjort av en artist som heter Alí Primera. Jag föredrar dock denna versionen.

2015-09-182015-09-22

Isla de Ometepe

ometepe Spanjorerna kallade Lago Nicaragua för “havet med sötvatten”. Inte konstigt eftersom att sjön är enorm. Mitt i denna sjö ligger ön Ometepe. Ometepe betyder två kullar på indianspråket náhuatl. – Ön är nämligen uppbyggd på två stycken vulkaner.

Emellan de två vulkanerna finns en landtunga som sammanfogar de båda och gör att ön får en utformning som ett timglas.

Isla de Ometepe significa “dos cerros” en náhuatl.
ometepe1 Det finns många gamla hällristningar i på ön.

Är du intresserad av hällristningar och befinner dig i Norge? Åk till Drammen. Där finns fantastiska hällristningar. Klicka här för att läsa mer om hur den upplevelsen var för mig.
ometepe4 Jag hyrde en cykel för att ta mig runt lite på ön. Jag behövde röra på mig. Någonstans här började jag att återfå abstinensbesvär. Det låter märkligt efter att inte ha snusat på flera månader. Det tycker jag att det är också. Blodet kokade av ilska och jag bet mig själv i armen för att få utlopp för min stora oro och ilska i kroppen. Jag var riktigt otrevlig mot folk. Jag letade efter folk som jag kunde bråka med eller sätta mig på tvären för, jag njöt av att göra de upprörda. Det är hemskt.
ometepe6 På stranden träffade jag en kväll några barnfamiljer som rökte på och letade efter ufon. “Såg du det?” frågade en av dom mig med en intensiv blick. “Ja det gjorde jag”. “Vad tror du att det var?” “Troligtvis ett flygplan”. – mitt svar gjorde honom besviken. Men jag ska erkänna att det jag såg på himlen såg lite märkligt ut…
ometepe8 Dagen då jag hyrde cykel blev inte som jag hade tänkt mig.
Efter att ha cyklat i 10 minuter kom jag fram till en olycksplats. En amerikansk kvinna som är runt 30 frågade mig vad vi skulle göra. Nere diket låg en korpulent kvinna med huvudet nere i diket, bredvid kroppen låg hennes moped. Framför henne stod två män. Min första tanke var att hon ju kommer få hjälp eftersom att de två männen stod där framför henne. I 5 sekunder tänkte jag den tanken innan jag insåg att de ju faktiskt inte gjorde någonting! De bara stod där ju! Då insåg jag att det var jag som skulle ta kommandot. “Andas hon?” frågade jag. Jag fick bekräftat att hon andades. Min första tanke hade varit att hon var död. Sedan sa jag att vi var tvugna att hjälpas åt att lyfta upp henne och ge henne fria luftvägar, samt vara särskilt varsamma med nacken. När vi hade lyft upp henne såg vi att hon blödde rejält ifrån mun och näsa. Tungan och en del av läppen var helt söndertrasade. Det gjorde att hon hade svårt för att andas. Hon kunde inte tala, så vi visste inte om hon var engelsktalande eller spansktalande. Så vi talade lugnt till henne och gav henne information på båda språken. Vi var även tvugna att turas om att hålla upp hennes kropp. Det var en särskilt kraftig kvinna.

Efter ett tag hade det samlats mycket folk runt omkring oss. Alla utom jag ville att vi skulle flytta upp kvinnan på vägen eftersom att ambulansen var i antågande. Jag vägrade och sa att vi skulle invänta order ifrån ambulanspersonalen. Nu i efterhand förstår jag hur de resonerade. I vanliga fall, i mer utvecklade länder så har ambulanspersonalen en bår med sig. Då är det bäst att inte flytta kroppen alls så att en undviker skador på t.ex. nacken. Men ambulanspersonalen i det här fallet, hade ingen bår så de undrade varför vi inte tagit upp henne redan. Jag och den amerikanska kvinnan följde med damen i ambulansen till sjukhuset och tog sedan en taxi tillbaka.

Jag var ganska fylld med adrenalin under ett par timmars tid efter det. Men jag var glad över att kvinna nu var på sjukhuset och kommer bli bra igen. Jag var också glad och stolt över att jag reagerat och hjälpt till. Jag tänkte bara på hur det skulle ha varit om jag legat där och folk bara stod och tittade på som de där männen först gjorde! Men börjar en att hjälpa till så vågar fler att göra det också. Det känns bra att jag nu vet att jag är en sån person som hjälper till om det händer något och inte står helt paralyserad och tittar på.
ometepe9 Efter olyckan så samlade jag tankarna på detta kalla termalbad som heter “Ojo de agua” – Vattenöga.
ometepe Dagen efteråt skulle jag bestiga en av vulkanerna – Maderas. I min guidebok så varnade de för att det var en krävande tur. Mina rumskamrater beundrade mitt mod och min styrkna när jag förtalde dom att jag skulle bestiga vulkanen.

Jag kan avslöja att det var en krävande vandring. Det var lerigt, svettigt och ansträngande. Men det är på intet sätt en omöjlig vandring. Men lite utmanande var det allt. Det är inte för inte som detr numera är obligatoriskt att bestiga vulkanen med en guide. Det rekommenderas varmt att följa den regeln. – En hel del turister har dött när de bestigit de båda vulkanerna. Några av uttorkning, andra genom att det blivit mörkt och de har råkat ramla ner för stup. Vägen upp till kratern är inte signalerad och på egen hand så är det väldigt svårt att hitta vägen.
ometepe1 På vulkanen Mombacho och denna vulkanen är de enda platserna vid Stillhavskusten som det finns molnskog i Nicaragua. Vi hörde vrålapor bröl på vägen upp för vulkanen.
ometepe3 Det var oerhört lerigt och halt. De flesta andra i gruppen ramlade på rumpan.
ometepe4 Upp och ned, så tog vandringen oss totalt sett runt 9 timmar att genomföra. Här på bilden ser ni toppen. Kratern består av en lagun.
ometepe5 Här ser ni exempel på hur brant och lerigt det tidvis var. Men den tyska flickan är vid gott mod.
ometepe6 ometepe7 Jag fick för mig att jag skulle simma över hela lagunen och tillbaka igen. Jag var helt utpumpad efter det dumma beslutet.
ometepe8 Att få simma i en vulkansjö var ett fint pris för att ha kommit upp till toppen!
ometepe9 Och så tillbaka igen…
ometepe10 Vi hade god utsikt till den andra vulkanen – Concepción.
ometepe11 Svettiga, trötta, våta och glada.

2015-09-172015-09-15

Manu Chao – Me gustas tu

Jag var extremt sen med att upptäcka denna oerhört fina låt. Det var en fin vän som jag lärde känna på Kuba som tipsade om den. Låten är som gjord för dig som studerar spanska. Texten är väldigt enkel och direkt – men ack så kärnfull och vacker.

2015-09-162015-09-14

Masaya och Mombacho

Ifrån Granada är det lätt att bestiga de två vulkanerna Masaya och Mombacho. För guds skull, boka inte en organiserad resa. Det är superenkelt att på egen hand ta bussen till båda vulkanerna. Funderar du på att besöka hantverksmarknaden i Masaya? – Hoppa över den. Det är en enorm turistfälla med dyrt krimskrams.

Desde Granada es fácil hacer excursiones a los dos volcanes Msaya y Mombacho por su propia cuenta. ¿Piensas ir al mercado artesanal de Masaya? – No merece la pena. El mercado, diseñado únicamente para el turismo, sólo ofrece baratijas por precios altos. – nada más.
granada10 Ifrån Masayas krater väller det ut svaveldioxid. – Masaya emite grandes cantidades de dióxido de azufre.
granada11 Det går en väg rakt upp till kratern utav vulkanen! Det går till och med att kör bil hela vägen upp. Jag och Cherrypie tog tillfället i akt och sträckte ut tummen i luften när det passerade en bil och liftade hela vägen upp!
Innan européerna kom till landet så var vulkanen en plats för religiösa ritualer. När spanjorerna kom hit så valde de att kalla vulkanen för “Djävulens mun”. De satte upp ett kors vid kratern för att försöka mota bort djävulen.

Fue objeto de veneración por los habitantes de la zona antes de la llegada de los europeos. Los españoles llamaron al volcán “boca del infierno” y colocaron en el siglo XVI una cruz para conjurar al diablo.
granada14 granada18 Det var en av de vackraste vulkanerna som vi besökt.
granada22 Nu är vi uppe vid Mombachos krater, som jag på egen hand tog mig upp för.

Molnskog kallas den typen av skog som finns uppe på vulkanen. En del av skogen är dvärgskog. Det innebär helt enkelt att en del av floran i skogen är dvärgväxt.
granada24 Uppe på Mombachos sluttning odlas det kaffe.