På äventyr
Bilderna nedan är tagna på ett museum i Edinburgh år 2010. Kanske är det så här som jag hade sett ut om jag hade fötts i en annan del av världen? Eller kanske inte? Ibland är det i alla fall roligt att leka med tanken.
Los imágenes son de un museo de Edimburgo que visité en 2010. A lo mejor esto es la apariencia que hubiese tenido si hubiese nacido en otra parte del mundo. O quizá no…
Mantelito – servilleta
golosina – merienda, algo ligero para comer no necesariamente dulce (como en España)
panini – bocadillo
quesillo – un tipo de queso plan y fresco (hay en muchas partes de Latinoamérica)
requesón – tipo de queso
loroco – nombre de una planta cuya flor se come en Honduras, Guatemala y El Salvador.
ayote – tipo de calabaza de gran tamaño que se suele consumir en sopas. También se come en México y Guatemala.
maracuyá – fruta de la pasión
el business – el negocio
hello – hola
Fler bilder kommer snart ifrån Utila. Men nu hoppar vi framåt lite i tiden.
Jag hade beslutat mig för att på min färd mot Nicaragua, stanna till vid en sjö som heter Lago de Yojoa efter att jag varit på Utila. Detta för att undvika att behöva övernatta i San Pedro Sula eller Tegulcigalpa som är två extremt farliga städer. Lago de Yajoa är Honduras största insjö och är känd för sina talrika fåglar.
I bussen på väg till sjön lärde jag känna en australiensk brutt vid namn Sheri. Jag vill hellre stava hennes namn så här: Cherry. Men det är kanske inte så relevant.
Sheri och jag har sedan dess rest en del tillsammans sedan dess. Vi kommer bra överens.
Sjön är omringad av “molnskog”. Jag förstod snabbt varför. Platsen ligger väldigt högt upp vilket gör att det är dimmigt längs med bergstopparna.
Ett 43 meters vattenfall vid namn “Pulhapanzak” som ligger nära sjön.
När vi i tystnad satt och blickade ut över den vackra sjön kommer dessa lönsar framfarandes med deras hemska amerikanska komersmusik som basunerades ut ifrån skräniga högtalare! Please, respect da nature!
Jag hade stiftat bekantskap med en trevlig flicka ifrån Österrike och en jobbig flicka ifrån Österrike vid sjön. Jag lämnade de båda två, samt Cherry bakom mig. De ville fara direkt till Nicaragua. Jag ville stanna till i Comayagua. Varför? För att här finns ju Amerikas äldsta klocka! Morerna var det som tillverkade klockan år 1100. Klockan fördes sedan till Comayagua utav spanjorerna 1636. Klockan tickar på och fungerar än idag!
Comayagua var en mysig liten kolonial stad.
Efter att jag varit i El Salvador åkte jag in igen till Honduras för att ta mig till andra sidan landet och ut på en av öarna. Jag for till en ö som är känd för sin backpackerkultur och sin dykning i världsklass. Jag ville dit enkom för dykningen då jag för tillfället befinner mig i ett farfarstadium och inte är särskilt sugen på att festa.
Ni kan bara ana min förfäran när min bror Eric tipsade mig om den här videon…
If you come to Utila
Som tur var så fanns det en möjlighet till att undgå det som ni nyss fått bevittna i videon ovan och koncentrera sig på dykning.
Tips: När du kliver av båten i hamnen på Utila så kommer det att finnas respresentanter ifrån de olika dykcentren som vill övertyga dig om att du ska bo och dyka hos just dem. Många erbjuder då en gratis natts boende utan förpliktelser. Mitt tips är att tacka ja till detta erbjudande. Jag själv bodde första natten på ett ställe som heter “Mango’s in” som är anslutet till “Utila dive center”. De var väldigt “pushiga” och angelägna om att jag skulle välja att dyka och bo hos dem, detta i motprestation till att jag fått en natts gratis boende. Men de höll sitt ord och dagen efter så checkade jag ut för att leta reda på ett billigare dykcentrum med trevligare personal.
När du jämför olika dykcenter, ha detta i åtanke:
Vad kostar kursen?
Är all utrustning inkluderad?
Inkluderar priset några extra dyk?
Är den obligatoriska revavgiften inkluderad i priset?
Om jag väljer att betala med kort, innebär det en extra avgift?
Hur många personer är det i varje grupp?
Hur många instruktörer finns med på varje dyk?
Var dyker ni? – Hur många gånger far ni till den norra delen av ön där många anser att den bästa dykningen finns?
Kan jag få se utrustningen?
Vad för slags båt använder ni? – Kan jag få se den?
Ingår det någon mat?
Har ni renat vatten att tillgå?
Hur många nätters boende är inkluderat i priset?
Kan jag få se rummet?
Har ni Wifi?
Finns där ett kök?
Har ni kayaker? – Är de gratis att använda?
Om du går runt till de olika dykcentren och ställer dessa frågorna så får du en bra bild av vad som skiljer de åt. Ett riktigt dåligt val verkar det dock som att det är svårt att göra. Dykcentren erbjuder ungefär alla det samma, för samma pris och alla verkar hålla hög kvalité. Jag valde till slut “Alton’s dive center” efter att ha jämfört en rad olika alternativ och kan varmt rekommendera dom.
Vattnet var varmt och kristallklart. Dykningen var helt fantastiskt. – Utanför Utila hittar du världens näst största barriärrev. Jag minns särskilt en plats som vi dök på som var helt otroligt vacker. Vi kom till ett tvärbrant stup som vi simmade nerför. Framför oss hade vi då en enorm vägg av koraller, akvariefiskar och plantor. Svårt att förklara i ord…
Dykcentret.
Utila är en gammal piratö där engelska, holländska och franska pirater härjat. I början av 1500-talet började spanjorerna kolonialisera öarna utanför Honduras, däribland Utila. Från 1550-1850 var ön från och till i brittiskt styre. Britterna ville vinna kriget om att vara den stora kolonialmakten i Karibien.
Engelska är väldigt utbrett talat på ön och det känns som att amerikansk och karibisk kultur har mer inflytande på den här ön än den latinamerikanska.
Nedskräpning och den tunga trafiken var ett stort problem på ön, dessvärre.
Jag träffade fågeln Eva-Britt som var riktigt duktig på att posera.
Denna härliga tjej satt jag och sjöng med en kväll när alla hade gått och lagt sig.
Snart kommer ni att få se bilderna som jag tog under vattnet…
Por un tiempo no escribiré en español. ¡Porque nadie me anima seguir haciéndolo! Nadie comenta las entradas… ¡Sólo pueden culpar a ustedes mismos!
Nu är det ett tag sedan jag senast publikerade något på bloggen. Jag ska ge er en förklaring: (det vill säga ursäkt)
1. Jag har spenderat timvis med tid med att överföra gamla inlägg ifrån den gamla bloggen till denna. Jag vet inte om du har lagt märke till det. Men i fliken till höger på bloggen går arkivet nu tillbaka till april 2011. Ta en titt tillbaka i arkivet om du har lust.
2. För ett par dagar sedan förlorade jag mitt kort, pass, pengar och mobiltelefon. Jag har haft fullt upp med att kontakta konsulatet, prata med otrevliga poliser på stationen och förbereda mig på att jag skulle behöva vara tvungen att först skaffa ett tillfälligt pass i Managua och sedan åka tillbaka till Guatemala för att skaffa ett vanligt pass. Att blogga har inte varit prioritet nummer ett under denna period som du kanske kan förstå. Till slut så har allting ordnat sig dock kan jag avslöja. Mer om denna incident kommer eventuellt längre fram.
Nu är det en månad och en dag sedan jag bestämde mig för att jag skulle bli vegetarian. Jag lovade ju att återkomma efter en månad för att berätta hur det gått och om jag valt att fortsätta mitt liv som vegetarian eller ej. Svaret är… nej. Jag skojar bara. Svaret är ja. Jag kommer självfallet fortsätta som veggo. Det känns som det naturliga och självklara valet. Jag ser inte mig själv som en person som äter kött. Det finns för många skäliga anledningar till att inte äta kött helt enkelt.
Jag fick en klump i magen när jag såg det här social experimentet. Samtidigt är jag inte förvånad. Sverige är ett mindre tolerant land på många håll en vad en del verkar tro. Jag själv skulle verkligen tveka inför att berätta något som skulle kunna vara en minsta antydan till att jag är bög. Det kan vara absolut avgörande mellan om jag får jobbet eller inte.
Jag låg på en strand utanför León, Nicaragua och lapade sol tillsammans med en kille som jag nyss lärt känna när följande konversation utspelade sig:
– Får jag ställa en okänslig fråga?
– Ja, jag antar det.
– Är du negativ?
– Vad menar du, menar du hivnegativ?
– Ja.
– Nej. det är jag inte. Jag är positiv. Varför frågar du det? Har du sett något på facebook eller?
– Nej, jag har inte sett något på facebook. Jag ser det på dina ögon. Dina ögonlock är purpurfärgade.
– Och det är för att jag är postiv?
– Ja, har du inte lagt märke till det själv. Jag lärde känna en kille ifrån USA och det var samma sak för mig. Blev du upprörd nu?
– Nej bara väldigt förvånad och chockad över att du faktiskt kunde se det.
Jag försökte att inte tänka mer på det som hade sagts och gick för att bada. När vi senare stod och väntade på bussen började tankarna att snurra runt i skallen och jag blev upprörd över att det verkade som att det yttrar sig fysiskt att jag har hiv. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto med mina ögon stängda. Mycket riktigt så syntes det tydligt att blodkärlen var spruckna längs med linjen där ögonfransarna börjar.
Oavsett om killens tes stämmer eller inte så provocerade vår konversation fram tankar kring att viruset trots allt påverkar min hälsa. Det går att konstatera medicinskt att viruset i en väldigt, väldigt liten utsträckning påverkar min hälsa. Men att veta med exakthet hur lite som viruset påverkar min hälsa går inte att fastställa. Det vet varken jag, min läkare eller någon annan människa i världen. Efter att ha försökt att intala mig själv att jag lever med exakt likadana fysiska förutsättningar som om jag inte hade haft hiv, var det svårt för mig att förlika mig med tanken att det inte stämmer. Även om jag innerst inne redan visste om att det faktiskt är så.
På bussen gick jag in i mig själv och blev lite nedstämd. Min nyfunna vän såg att det var något som inte stod rätt till. När jag skulle förklara för honom vad jag kände, så brast rösten och jag började att gråta. Han tröstade mig och efter en halvtimme så var allt bra igen. Mitt hiv är som en latent liten, liten sorg som jag bär på och som kan komma upp till ytan när som helst och göra mig ledsen, för att sedan snabbt försvinna igen. Mellan mina plötsliga små sammanbrott så har jag det bra och tänker inte ens på mitt virus. Jag tror att jag klarar mig bra just eftersom att jag tillåter mig själv att vara ledsen när jag blir ledsen. Jag stannar i känslan, förstår den, och släpper den.
Hola a todos!
Esto es la primera entrada en una nueva serie que voy a tener aquí en el blog. La he puesto el nombre “Nostalgia”. Puede aparecer fotos que antes no he publicado, historias del pasado etcétera. ¡Espero que vayan a apreciar este nuevo elemento del blog! De momento estoy transfiriendo entradas desde el antiguo blog y me tropecé con esta que fue originalmente fue publicada el 2013-10-01, a las 18:05 horas. ¡Ahora por primera vez hay una versión traducida al castellano! Qué disfruten.
Uma está esperando el tren que le va a llevar a Marrakech.
“¡Uma, Uma! ¡Soy yo, Gregor!
“¡Ai!, ¡Hola Gregor! ¡Qué sorpresa ver un pobre infortunado como tu en Marruecos! dice Uma entusiasmada.
“Sí, ¡esto es un día de gran alegría! “¡Te he extrañado tanto!” dice Gregor con ánimo.
“”Nemen, Gregor!!!! Tåget, mitt tåg!!”“”Pero, ¡¡¡¡Gregor!!!! El tren, ¡¡mi tren!!”
“”Tu bufanda te queda muy bien . ¡Realmente te pega!
“¡¡¡Tu hijo de puta!!! Ahhh, ¡te voy a aniquilar! ¿¡¡Comprendes lo que has hecho?!! ¡¡Tengo que estar en Uma Palace a las cinco!! ¡Ahhhh!”
“Ai, Uma, ¡No! ¿¡Qué haces!?
¡¡¡Vas pá el carril tu puta oveja retrasada!!!
“¡¡Ahhhhh!!”
“Tren, ¡espera! grita Uma y echa a correr.
“¡Aha! ¡Jugamos Gregor sigue Uma!”
¡Voy Uma! ¡Te voy a besar!”
Jag tog bussen ifrån San Salvador till landet andra stad – Santa Ana. Här hade jag bestämt träff med Erick Giovanni – en storväxt stylist i sina bästa år. Jag bodde hemma hos honom och hans mamma under ett par dagars tid.
Även Santa Ana är en ganska farlig stad. En dag, efter en utflykt kom jag tillbaka till staden senare än förväntat, jag gick lite vilse och det började att mörkna. Jag blev orolig och nervös. Ett par hjälpte mig att hitta rätt til slut dock. De var så snälla och verkligen angelägna om att jag skulle komma rätt. De letade säkert efter rätt adress i en halvtimme. Erick Giovanni, pojken jag bor med sa att staden var säker. Men samtidigt säger han att jag inte kan åka till kaffeplantagen för att folk skjutits ihjäl där nyligen och för ett par veckor sedan hade han haft inbrott efter en lång tids utpressning där folk ringt och krävt han på pengar… I tidningen läste jag att totalt sett 50 personer mördats i huvudstaden under helgens festligheter. Helt säkert är inte landet och inte Santa Ana heller kan vi sammanfatta detta med.
Nog talat om det!
Jag hade farit till Santa Ana för att gå på vulkanutflykt!
Cogí un bus para Santa Ana – la segunda ciudad de El Salvador. Allí había quedado con señor Erick Giovanni – un estilista gordo. Me quedé en la casa de él y su mamá durante mi estancia en la ciudad.
Santa Ana, igual que San Salvador, es una ciudad bien peligrosa. Recuerdo que me sentí ansioso un día después de haber regresado a la ciudad de una excursión. Me perdí por las calles y comenzó a anochecer. Al final una pareja muy amable me ayudaron a encontrar la dirección.
Erick Giovanni me dijo que la ciudad segura. No le creo. Porque a la vez me ha relatado sobre un incidente que le pasó hace meramente un par de semanas. – Un robo en su casa. Habían despojado todo lo que tenía después de que hubiese negado pagar unos chantajistas que le habían perseguido por un tiempo. También me dijo que no me fuese a las plantaciones de café. “De momento hay mucha matanza”. En el periódico leí que habían matado a cincuenta personas durante los dos días de fiesta.
Para concluir, El Salvador no es un país seguro. Santa Ana no es una ciudad segura.
¡Pero basta ya de hablar de estas cosas!
¡Me había ido a Santa Ana para hacer una excursión a uno de los volcanes!
Uno tycker inte om vulkaner. När han ser kratern tänker han tillbaka på den tigern som uppfostrade honom och som nästan slukade honom till slut! Kratern för honom är en symbol för tigerns enorma gap!
A Uno no le gustan los volcanes. ¡Se los hace recordar el tigre que lo crió, que casi lo devoró! En su mente, el cráter es un símbolo de las fauces de ese monstruo aterrador!
Fue una caminata bastante exigente.
Det var en ganska så utmanande vandring. Speciellt den sista biten när vi gick ner för vulkanen igen.
¡Aquí nos acercamos el cráter del volcán!
Här närmar vi oss vulkanens krater!
¡Yo y una tía maja de Nueva York! Por cierto, ¡la camisa que puedes ver en la foto es de segunda mano y la compré por 0.50 dólares! Menuda ganga, ¿no?
Jag och en snäll brutta ifrån New York. Förresten, tröjan som ni ser på bild kostade mig 0.50 dollar! Det är vad jag kallar ett kap!
El lago de Coatepeque que, en realidad, es un cráter de un volcán adormecido.
Coatepequesjön som i själva verket är en icke-aktiv gammal vulkan.
El perro de Erick Giovanni
La catedral de Santa Ana
Den här mannen träffade jag mitt på huvudtorget inne i centrala Santa Ana. Han var myntsamlare och blev överlycklig när jag kunde bidraga med en svensk krona till samlingen. Eftersom att han själv inte hade möjligheten till att kunna resa, så tyckte han om att tala med utlänningar som jag. På så sätt kunde han få ett kulturellt utbyte ändå. Han presenterade mig även för sin kamrat som var ett riktigt lyckopiller. Han berättade gladeligen om sin tro – Ockultism. Jag gjorde en liten inspelning med honom. Utav logiska skäl så är dock inspelningen på spanska.
Este hombre que encontré en la plaza principal era coleccionista de monedas. Se puso más contento que unas castañuelas cuando contribuí a su colección con una corona sueca. Como el mismo no tenía los recursos para viajar, le encantaba hablar con los extranjeros para intercambiar ideas y partes de cultura. Me presentó a su amigo que era una persona muy graciosa con una fe especial. A continuación podrás escuchar una grabación que hice con él.
Tydligen så har de mycket problem med ett virus som heter Chikungunya och som är en sjukdom av afrikansk härkomst som sprids via myggor. Sjukdomen är inte livshotande men du blir väldigt sjuk om du får den. Tur att jag köpte med mig myggemedel.
Tienen muchos problemas con un virus que se llama Chikungunya, un virus que se transmite a través de los mosquitos. La enfermedad no amanaza la vida, pero te pones muy enfermo si coges el virus. ¡Menos mal que había comprado repelente!
Después de haber estado en Santa Ana volví al país de las baleadas – Honduras. Es una tortilla rellena de frijoles, queso rallado y mantequilla como base. Luego puedes añadir lo que quieras. Aguacate, pollo, res o lo que sea.
Efter att ha varit i Santa Ana återvände jag till landet av baleadas igen – Honduras. En baleada är en tortilla fylld med bönor, riven ost och smör som bas. Sedan kan en lägga till det som en önskar. Avokado, kyckling eller tomat till exempel.