
Besök på kallbadhuset i Båstad

På äventyr
Åhhhh! Att jag inte gick till Kay-Marie och fick en tekopps-“reading”. Det skulle jag ju ha gjort! Hon har ju dessutom varit på tv! Då kan man ju sina saker…
Det som var så underbart när jag checkade in på mitt vandrarhem var att jag det kändes som att jag var på en lång resa. Att jag skulle vara tillbaka på jobbet om två dagar kändes så avlägset. Jag fick känna att jag var en resenär. För övrigt var vandrarhemmet väldigt fint med egen bar, restaurang, aktiviteter och storbildsskärm där det visades fotbollsmatcher.
Alla skyltar var skrivna både på engelska och iriska.
Jag och Uno har kommit varandra riktigt nära.
Julkommersen har verkligen kommit igång på allvar i Dublin.
Träffade på denna sköna varelsen på stan. Uno blev lite rädd.
Dublin liknade Storbrittanien i mina ögon väldigt mycket. Samma typ av musik spelades, många butikskedjor är de samma o.s.v.
Mycket turister är det i Dublin. Jag hörde många svenskar, men i majoritet är definitivt jänkarna. Det känns som att hela ön är lite av ett varumärke precis som till exempel Paris.
Jag hade äran att passera detta traditionella fich & chips-ställe! Det är inte vilket fich & chips-ställe som helst nämligen…
På kvällen gick jag ut, tog mig självklart en Guiness och mötte…
Först biter jag mig själv i vrede. Sen inser jag dock att det snart är jag och Enrique som gäller.