Besök på kallbadhuset i Båstad

För några helger sedan var jag hemma för att hälsa på familjen och fira min mors födelsedag. På lördagen så gjorde vi ett besök på kallbadhuset – en av mina favoritplatser i Båstad.
Det är så rofyllt att bada bastu, ta sig ett dopp i havet, sätta sig lite i jacuzzin, se ut mot havet och höra vågorna bölja.
Det är en fin tradition av kallbadhus som vi har i Sverige som mig veterligen inte finns på så många nadra platser i världen.
 
 
 Avslappningsavdelningen
 
 Japansk jacuzzi
 
 
Bastu med blick ut mot det stora havet

Mikroresa till Dublin

Förra helgen spenderade jag en dag i Dublin.
Ur tidsaspekt är det en av de galnaste resan som jag genomfört. När jag var runt 16-17 år gammal tog jag en dagstur till Paris när jag var i London. Nu 5-6 år senare gör jag en liknande resa. Med den erfarenheten i bagaget tänkte jag på att man faktiskt trots allt hinner med en del under ett par timmar i en stad och man hinner insupa atmosfären när jag valde att boka resa. Det visade sig att det skulle stämma även denna gång.
Om man har dåligt med tid, ett tråkigt jobb och ett tillräckligt stort kapital, kan jag varmt rekomendera dig att göra en mikroresa. Det är nämligen underbart att kunna få sätta sig själv i ett nytt sammanhang som min kloka bror så fint beskrev det. Att resa är inte att fly som många verkar tro, inte för mig i alla fall. Att resa är att leva, att använda sina sinnen. När jag kommer till en ny plats använder jag min näsa, mina öron, ögon och tunga till fullo. Hjärnan samlar då lugnt in alla intryck och känner sig mer närvarande när man bekräftat sin omgivning och man känner sig mer här och nu. Det är för övrigt ett bra tips att göra minst en gång i dagen under sitt vardagliga liv också. Stanna upp, lukta, se dig omkring, lyssna.
 
Så. Här kommer bilderna.
 
Jag anlände runt 12-tiden och skulle återkomma hit till flygplatsen runt 26 timmar senare.
 
 

Åhhhh! Att jag inte gick till Kay-Marie och fick en tekopps-“reading”. Det skulle jag ju ha gjort! Hon har ju dessutom varit på tv! Då kan man ju sina saker…

 
“Grow your own culture”
 
 
Dublin är en liten och kompakt stad. Perfekt för en liten utflykt som min!
 

Det som var så underbart när jag checkade in på mitt vandrarhem var att jag det kändes som att jag var på en lång resa. Att jag skulle vara tillbaka på jobbet om två dagar kändes så avlägset. Jag fick känna att jag var en resenär. För övrigt var vandrarhemmet väldigt fint med egen bar, restaurang, aktiviteter och storbildsskärm där det visades fotbollsmatcher.

Vägg i vägg med vandrarhemmet låg Jamesons museum. Jamesons är tydligen ett väldigt känt irländskt whiskey. Jag gick den guidade touren som fanns på museumet och jag må säga att det var en besvikelse. Det var ett enda stort reklamjippo som man i tillägg betalt för att lyssna på. Man “promotade” under tourens gång den egna restaurangen och souvenirshoppen vid ett flertal tillfällen. Inget i museumet var autentiskt utan repliker utav de maskiner och instrument som använts när destilleriet låg där museumet nu ligger. I tillägg var guiden högst oengagerad. Nog om detta. Jag har beklagat mig tillräckligt. En fin julgran hade de ju om man ska lyfta fram det positiva.
 
Så fick man ju faktiskt också smaka lite whiskey! Här blandad med ginger ale. Riktigt gott var det må jag säga!

Alla skyltar var skrivna både på engelska och iriska.

 
 
 
 
Uno var väldigt glad över att kunna få följa med mig på den här resan. Han tyckte dock att det var lite kallt så han fick sitta i min ficka.
 

Jag och Uno har kommit varandra riktigt nära.

Julkommersen har verkligen kommit igång på allvar i Dublin.

Träffade på denna sköna varelsen på stan. Uno blev lite rädd.

 

Dublin liknade Storbrittanien i mina ögon väldigt mycket. Samma typ av musik spelades, många butikskedjor är de samma o.s.v.

Mycket turister är det i Dublin. Jag hörde många svenskar, men i majoritet är definitivt jänkarna. Det känns som att hela ön är lite av ett varumärke precis som till exempel Paris.

Jag hade äran att passera detta traditionella fich & chips-ställe! Det är inte vilket fich & chips-ställe som helst nämligen…

Ser ni? De har en Hall of fame! Här har stora kändisar varit förr. Sandra Bullock och Westlife till exempel!! Jag kan bara säga wow. wooow!
 
Detta är ett supermysigt område som kallas för “Temple bar”. I detta område finns en mängd mysiga pubar, restauranger och fik.

På kvällen gick jag ut, tog mig självklart en Guiness och mötte…

…den här roliga killen! En riktig sprallig kille som gillade att dansa precis som jag! Vi hängde och hade det redigt trevligt.

På stället som vi var på hade de en dragshow som jag må säga var riktigt högklassig. Jag som annars inte uppskattar den typen av underhållning särkilt mycket. Så körde de Loreen och man blir lite patriotisk…

En sökning på Axel Lilja

Det kom besked om i veckan att man kan ta bort oönskade länkar ifrån google efter en dom i Europadomstolen. Detta gjorde mig nyfiken på vad som finns ute i cyberrymden om mig.
Under min verksamma tid i Laholms kommun var jag väldigt aktiv i alla möjliga sammanhang och då vi har två stycken lokala tidningar i bygden så var jag omnämnd väldigt ofta. Mycket finns inte att finna på nätet men detta är det som jag lyckades ta fram. Man kan ju säga att jag inte direkt skäms över den bilden som ges av mig på nätet. Den ser ju entydigt bra ut enligt min mening. Så det finns ingen anledning för mig att skicka iväg ett meddelande till google i alla fall.
Här nedan finns det material som jag fann, för den nyfikna.
Jag var under gymnasietiden väldigt aktiv i Ungdomsforum som var en länk mellan oss ungdomar och kommunens politiker. Jag är väldigt stolt över det arbete vi uträttade.
I tredje året utav gymnasiet var jag och min bror med i Postkodmiljonären.
Tillsammans med några andra på min skola så startade vi en lokalgrupp uatv “Ungdom mot rasism” som jag avr engagerad i under ett par år. Jag åkte på olika utbildninar och sammanträden och var senare med och bildade en lokalgrupp i Halmstad som dessvärre lades ner snabbt då jag var den enda som var engagerad nog.
Jag lämnade in ett medborgarföslag om en integrationsplan som senare godkändes och gick igenom. Per Asklund, dåvarande kommunalråd kommentarer förslaget på ett oerhört klumpigt och taffligt sätt. Jag ringer senare upp han för att konfrontera honom efter att jag läst hans kommentar. Det visar sig att han inte ens har läst mitt förslag innan han uttalar sig till tidningen. Jag skriver sedan en replik till tidningen på hans kommentar.
En insändare om vikten av att man går till valurnan.
Jag lämnade in ett medborgarförslag om HBT-certifiering som dock aldrig gick igenom.
Jag, min bror och en tjej som heter Andrea fick stipendium för att vara föredömliga elever.
Jag engagerade mig mycket i elevrådet och blev senare ordförande. Tillsammans hade vi otroligt roligt tillsammans och förde elevernas talan inför kommunen och skolans ledning.